Facebook och auktoriteten

Fortfarande har inte Facebook tappat i popularitet, snarare tvärtom. Nu börjar allt yngre att hitta till FB också...för något år sedan låg medelåldern på ca 25 år...idag måste den ligga lägre. Just det att allt yngre söker sig in till Facebook komplicerar saker och ting. På tidigare populära mötesplatser såsom Lunarstorm så fanns det inte särskilt många vuxna medlemmar och ungdomarna/barnen levde sina egna liv. På Facebook är det annorlunda...här fanns redan de vuxna och de unga kom in senare. Såväl allt gott men jag har vid flera tillfällen talat med ungdomar som fått problem med vuxennärvaron på Facebook. Det handlar dock inte om det som ni läsare direkt tror att det handlar om där vuxna tar kontakt med unga i tvivelaktiga syften.

Det som flera ungdomar berättat och skrivit till mig om är att de av olika anledningar har fått sina lärare som "vänner" på Facebook och känner i efterhand att det inte var en så bra idé. I vissa fall har eleven själv lagt till sin lärare som vän men i andra fall har det varit lärarens initiativ. Det som senare kommit att bekymra eleven är att de känner att läraren ifråga får veta för mycket om eleven, samtidigt vågar inte eleven ta bort sin lärare från Facebook för man är osäker över hur läraren ifråga kommer att reagera. Vad eleven givetvis är orolig för är i slutändan sitt betyg.

Jag föreläste för ett stort antal gymnasieskolledare i våras och jag tog upp detta dilemma. Jag fick frågan hur jag ansåg att man som skolledare bör hantera frågan och mitt svar är mycket tydligt...en lärare ska inte ha sina elever som "vänner" på Facebook. Både utifrån elevens men även lärarens perspektiv. Det är inte heller bra att en elev får kännedom om alltför mycket i ens lärares privatliv. En lärare har alltid en auktoritär roll oavsett om man finns i skolmiljön eller online...denna roll får inte missbrukas.

Vad ska då en elev göra som inte längre vill ha sin lärare på Facebook? Givetvis skall denne ta bort läraren som vän i Facebook...vi får hoppas att läraren ifråga förstår problematiken och accepterar detta utan att fråga.

Visst har vi sett det förut...nu i förfinad form

Jag har med intresse tagit del av debatterna dels i Sverige men även utomlands vad gäller människors nätintegritet. Vi ser att det hela blir alltmer komplicerat då kommersiella intressen blandas samman med juridiska och där enskilda individer på olika sätt drabbas av nätets offentlighet eller journalisternas jakt under sommarns totala nyhetstorka. Det finns mycket att säga om den alltmer bekymrade situation som vi har på nätet främst utifrån integritetsfrågan. Samtidigt så är detta bara början som jag ser det. Med smarta funktioner inbyggda i våra datorer eller mobiler (som idag mer eller mindre är samma sak) så kan nya spännande tjänster växa fram. Tjänsterna är inte nya egentligen men förpackas smidigare än tidigare. (Sök på ordet Offender Locator så får du flera intressanta träffar) Idag har det från flera håll rapporterats om ett nytt program för Apples iPhone, Offender Locator. Det är ett program som snabbt ger en bild av hur många sexförbrytare det finns i den omedelbara omgivningen. Programmet går under epitetet "Peace of mind" products från företaget Vision 20/20. Offender Locator har stöd inte bara för iPhone utan även som applikation till Facebook eller till BlackBerry telefonen.

Det handlar alltså om dömda sexförbrytare som offentligt är sökbara på deras hemadresser. De kan redan ha avtjänat straffet och är därmed fria men de finns kvar i systemen och kan lätt sökas upp via t.ex.

en iPhone. Om du dessutom köper programmet får du möjlighet att finna alla i din omgivning och inte endast de tre samtidiga träffarna som ingår i Lite-versionen. Det går att göra pengar av allt..."Peace of mind" kostar.

Det finns en mängd olika funktioner som man kan sätta samman för att skapa nya och spännande program enligt ovanstående. Redan nu kan vi se vilken medelinkomsten är i ett villaområde om du är spekulant på ett hus. Kanske vore det intressant med ett program där vi kan med iPhonen se vilken "klass" ett område har i en en förort eller hur många individer som har icke-svenska namn i min omedebara omgivning där jag står med iPhonen i handen. Detta är inte bara oroväckande...detta är direkt farligt och vi kommer att hamna där och integritetsproblemen är idag en ljuv sommarbris i jämförelse med den storm som laddar upp långt borta i den digitala horisonten.

Vill vi hit? Rent tekniskt kan vi när som helst vara där...men etiskt...var sätter vi gränsen. Än en gång kommer kommersiella intressen att kollidera med juridiska men den stora frågan handlar om etik...vem ska driva den frågan? Såna här lösningar ger inte mig någon sinnesfrid.

Flash mob på Plattan

Man skulle varit där...jag skulle inte klarat av dansstegen men däremot vore det intressant att få vara med och se detta fantastiska när folk samlas för en gemensam grej, detta skedde i igår den 8/7-09. Var får vi se nästa Flash mob?

Ett virrvarr av otänksamhet

I dagens Dagens Nyheters opionionsåsikt får riksdagsledamot Karl Sigfrid (M) komma till uttryck i artikeln med rubriken: "Skolan bör lära elever att surfa anonymt". Enligt Sigfrid så finns det ett stort behov för våra nätmedborgare att förstå att skydda sin person och värna om sin integritet. Detta är viktigt då det finns många som vill få information om inte minst våra unga och deras nätvanor eller kanske komma i kontakt med dem. Ett sätt att komma tillrätta med detta är att skolan ska arbeta med att informera om t.ex. anonymitetstjänster eller hur man på andra sätt kan skydda sig och vara anonym på nätet. Det hela är märkligt och jag undrar om DN har sådan nyhetstorka i det varma sommarvädret att man helt urskillningslöst plockar in första bästa/sämsta åsikt som sticker ut?

Karl Sigfrid gör något märkligt med tanke på det lagar som nyligen trätt i kraft i Sverige, nämligen FRA och Ipred, som bland annat moderaterna varit med om att rösta igenom i riksdagen. Dessa lagar kan inte primärt (eller ens sekundärt) betraktas som lagar som värnar om personlig integritet. Samtidigt skriver Karl Sigfrid i artikeln att:

Upphovsrättsorganisationerna utgör ett särskilt problem eftersom de i sina kontakter försöker ge sken av att vara rättsvårdande myndigheter med särskilda befogenheter.Sverige måste stärka lagskyddet för integritet och yttrandefrihet i internetmiljön, men också ge medborgarna förutsättningar för att kunna hävda de rättigheter som nuvarande lagstiftning ger. För den enskilde är det i dag svårt att veta vad som faktiskt gäller när privata upphovsrättsorganisationer skriver hotfulla brev eller gör hembesök.

Det hela kan inte förklaras med annat än att man nu ser en reaktion även inom de etablerade partierna i kölvattnet av Piratpartiets framgång i EU-valet i juni och insett att ökad lagstiftning och allt större inskränkningar i den personliga integriteten inte leder till fler röster utan det motsatta.Vad är det som har hänt då? I praktiken har politikerna infört nya lagar som urholkar personlig integritet och nu när detta har skett vill man stärka den personliga integriteten genom att låta våra unga att surfa och agera på nätet anonymt. Redan här inser alla att något gått rejält snett. Ska politiker i ena sekunden värna om företagens kommersiella intressen samtidigt som man uppmanar medborgarna att surfa anonymt? Dessutom menar man att skolan askall arbeta med dessa frågor i en skola som har begränsade resurser samt redan nu fullt upp att nå alla mål som är ålagda dem. Hur kan skolan arbeta med värdegrunden om man dels skall följa lag och landets etik samtidigt som man skall utbilda eleverna till att finna vägar till att kunna kringgå denna etik?

Dessutom är inte våra unga dumma...de har redan börjat nyttja anonymitetstjänster och det behöver inte, och skall inte skolan arbeta med, utan skolan ska fortsätta med att arbeta med värdegrundsfrågor utan att publikfriande politiker skall införa "light-etik" som bara har ett syfte...att vinna egna röster. Jag har inget emot anonymitet, tvärt om, men vi kan inte göra båda sakerna samtidigt...öka kontrollen samtidigt som vi vill öka integriteten, det är en omöjlighet.

Jag uppmanar Karl Sigfrid att ta ett internt snack med sina partikollegor innan ballonger som dagens blåses upp och släpps.

Ny Grooming-lag vinner laga kraft idag

Det har länge diskuteras om att ev. lagstifta om sk. Grooming/Gromning vilket innebär att det skall vara förbjudet för för vuxna att ta kontakt med barn för att arrangera och genomföra ett möte som har sexuellt syfte. Idag träder en sådan lag i kraft. Kortfattad skriver regeringen följande om lagen:

Ett nytt brott införs i 6 kap. brottsbalken – kontakt med barn i sexuellt syfte.

Brottet tar sikte på kontakter med barn, till exempel på Internet, som riskerar att leda till sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammanträff ande med barnet. Brottet omfattar den som, i syfte att mot ett barn under 15 år begå vissa sexualbrott, träffar en överenskommelse med barnet om ett sammanträffande samt därefter vidtar någon åtgärd som är ägnad att främja att ett sådant sammanträffande kommer till stånd. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Vidare utvidgas bestämmelsen i 6 kap. 14 § brottsbalken om ansvarsfrihet i vissa fall för att kunna tillämpas även beträff ande det nya brottet. Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2009 (prop. 2008/09:149).

Källa: Regeringen den 1/7-09