CC by Gaetan Lee |
Det är något symptomatiskt att när vetenskapen skall yttra sig om skolan så tar man in hjärnforskare för att berätta hur lärande går till. Jag talar givetvis om det senaste avsnittet i vetenskapens värld där fokus egentligen låg på Sydkorea och deras otroliga kunskapsutveckling under 60 år. Det reportaget är väl balanserat och stället viktiga frågor. Men det som oroar mig är just detta att när vi ska tala om lärande så tar man inte en erfaren pedagogo som finns på "golvet" nära verksamheten utan istället får hjärnforskaren Torkel Klingberg berätta om hur man lär optimalt. Det bör kanske understrykas att den skola och skolmiljö som finns i de flesta svenska skolor skiljer sig fundamentalt från laboratoriemiljöerna. Det som är intressant är att man ser skolans lärmiljö primärt som något som hjärnforskarna kan svara på då det egentligen handlar om en organisatorisk, ekonomisk och inte minst pedagogisk fråga. Våra lärare vet till stor del hur man kan skapa optimala lärmiljöer bara om de fick chansen.
Tack och lov visade reportaget från Sydkorea på ett skräckscenario där unga mår dåligt av den stress skolan och inte minst föräldrar sätter på sina barn.
Nej, det var lite väl enkla svar i vetenskapens värld och att på slutet spä på med en historisk återblick som i viss mån nyanserades av Sven-Eric Liedman kändes bara som utfyllnad.
Men det är väl såhär med vetenskap, om vi skall tala om vetenskap så ska det vara sådant som är mätbart och då hamnar vi i hjärnforskning. Nej, ta in en bunt pedagoger, låt dem visa det som sker i skolorna och inte minst med fokus på demokrati, lika värde och individuellt lärande så blir det intressant. Detta är värden som kommer att vara viktiga idag såväl som i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.