Digital humanism - en nödvändighet för att förstå vår samtid

Jag har vid flera tillfällen skrivit om Lifelogging och att tekniken alltmer kryper allt närmre kroppen. Vi får nya sätt att mäta oss själva och inte minst är det kopplat till träning. Vi får fler siffror, mer data, samtidigt kanske vi bara vet mindre och mindre om oss själva? Armband som mäter våra steg och hur vi sover är ingen nyhet, vi ser det i t.ex. Nike Fuelband, Jawbone UP eller Amiigo som släpps i sommar.

OMsignal har under en tid utvecklat träningsplagg som mäter puls men även hur mycket du tar i om du t.ex. är på gymmet och tränar. Du kan alltså mäta effekten men även när du når maxpuls och din kadens vid löpning. Se film nedan:

I takt med att forskningen nu tar fram allt mindre enheter som klarar av allt mer så kan vi vänta oss att teknik kryper in i alla saker. Man talar om sakernas internet (internet of things) och när jag tidigare idag såg en glödlampa som också innehöll en högtalare som man kunde spela musik via med bluetooth teknik så verkar det som att det inte finns några gränser för var tekniken spelar en allt större roll. Tekniken kan spela roll i din bil, det känner du redan till, men hur är det med cykeln? Ett nytt kickstarterprojekt samlar just nu in pengar för att förverkliga idén om en smart cykel som inte bara visar vägen dit du ska men även varnar för trafiken runt dig.

Jag brukar säga att vi bara är i början av en mycket snabb och intressant utveckling, en utveckling som bär med sig så många etiska dimensioner att vi snart på allvar måste fokusera på digital humanism där vi kan betrakta teknik i relation människa maskin utifrån filosofiska, psykologiska, litterära, kulturella, historiska och lingvistiska perspektiv. Vi är en del av internet eller åtminstone börjar vi att bli det. När tekniken finns överallt så kommer vi nödvändigtvis också behöva fundera över oss själva som individer. När vi vet allt mer om oss själva utifrån data, så måste vi inte bara kunna tolka denna data utan även förstå vad datan gör med oss.