"Vi vet vad du gör"

Jag är inte säker på att alla de som använder sociala medier alla gånger inser hur transparenta våra liv blir, jag vet inte själv till 100% hur mitt liv exponeras. Detta blir särskilt tydligt på sidan We know what you´re doing som ska fungera som ett avskräckande exempel över hur lätt det är att få ut information från t.ex. Facebook. Man har på denna sida valt att söka ut somliga uppdateringar som går att få ut genom att bara ange vad man är ute efter, det är t.ex. "Who want´s to get fired", "Who´s got a new phone number", Who´s taking drugs". Det som "läcker" ut är det som är offentligt postade uppgifter och det är många som inte tagit sig tid eller ens brytt sig om att ändra på sekretessinställningarna vilket kan medföra att fler än nödvändigt kan ta del av min information. Det hade varit möjligt att göra på detta sätt även i Sverige då uppgifterna bara är att hämta för den som har lite kunskap om hur man hanterar s.k. API.

Genom att ändra sina sekretessinställningar (se bild nedan) från Offentligt till Vänner gör en stor skillnad.

Haywood som är skapare av sidan We know what you´re doing  gjorde denna efter det att han blivit inspirerad av Tom Scott´s video "I Know What You Did Five Minutes Ago" som är inbäddad nedan:

Att "Googla upp" en elev

I en kurs som jag ansvarar för så kom vi vid ett möte online att diskutera lärarrollen i digitala världar och relationer mellan elev och lärare i sociala medier. Denna fråga har jag vid flera tillfällen diskuterat i denna blogg, se t.ex.

• Elever och lärare online-var går gränsen
• Sociala medier och skolan-nu blir det fart på debatten

Den frågan är idag för många lärare allt mer tydlig och inte lika brännande. Vid vårt seminarie i vår kurs så frågade jag huruvida lärarna kunde tänka sig att i de fall man t.ex. har en elev som på olika sätt är komplicerad, svår eller orolig eller hur man nu funderar kring eleven, att man för att få en ökad förståelse av eleven Googla upp denne för att se vad man kan finna på nätet. Nu handlar det inte om att på olika sätt nästla sig in på låsta sidor eller genom vänner utan helt enkelt nyttja Google och andra tjänster för att få en bredare bild av eleven i fråga.

Vid vårt samtal fanns det stora funderingar kring om detta var något man kunde tänka sig. I dag så Googlas man upp när man söker en tjänst eller om man skall göra ett uppdrag, så sker inom vuxenvärlden, är det annorlunda när det handlar om minderåriga? Är det annorlunda trots att man endast nyttjar sådant som finns på öppna platser (se t.ex. 123people), är det mer annorlunda än att kollegor på skolan talar med varandra om elever eller är det helt OK att Googla upp för att få sig ett bredare perspektiv?

I vårt samtal fick vi ingen konsensus, en tyckte att detta var att gå över gränsen men vilken gräns talade vi inte om för den var svår att definiera. Om vi går ett steg till...om vi verkligen vill ha mer information så kanske vi dessutom borde Googla upp elevens föräldrar, kan det vara acceptabelt? Då handlar det inte om minderåriga men å andra sidan är det minderåriga som är fokus för vårt informationssök?

Frågan blir än mer intressant om vi dessutom frågar oss...OK, vi har funnit viktig information, kan vi nyttja den?

Denna fråga har än så länge inte tagits upp i den svenska skoldebatten men som jag ser det finns det all anledning att diskutera den.

Källkritik är ju rätt kul

Mer eller mindre varje dag så konfronteras vi med information som är mer eller mindre sanningsenlig. I somliga fall kan vi omgående avfärda informationen som falsk eller förvanskad medan vi andra gånger tror att det vi läser är korrekt. Inte blir det än mer komplicerat inom sociala medier med tanke på att det kan förefalla som att en vän (som jag kanske dessutom betraktar som en klok person) har delat en intressant länk eller film men det visar sig att det något automatgenererat meddelande som sprids bara för att min vän klickat på en länk. I vilket fall så behöver vi bli lite bättre på att ta reda på huruvida ett påstående är sant eller inte så att vi inte sprider vidare sådant som vi tror är sant bara för att vi vill det eller för att det är för otroligt för att det inte ska vara sant. Ett sådant exempel är det citat av Mats Odell som florerade på Facebook för en tid sedan som inte var något som Mats Odell hade sagt men som hem och hyras chefredaktör Susanna Skarrie har tolkat det som Mats Odells andemening men egentligen aldrig sagt (se mer om detta i Dagens Media).

Vi behöver vara lite mer kritiska kring det vi delar och det vi tar för sanningar, min tanke kring något som får en sk. viral-spridning, dvs sprids i mycket stor omfattning, ska man alltid ta med en nypa salt. Vem minns väl inte innebandypappan som lämnade sin son utanför innebandyhallen i kylan bara för att pappan tyckte att sonen hade spelat så kasst? Om alla delar något, fråga dig, är detta verkligen sant?

Sedan finns det olika källor som går utöver Googles söktjänst vilket kan vara viktigt att känna till och det är bl.a. sidan Snopes som ofta har koll på de senaste myterna och även Museomofhoaxes som är värd att slänga ett öga på då och då. 

Givetvis skall man också arbeta efter de metoder som vi ser i skolverkets kolla källan men jag anser att det inte räcker, vi måste söka både metodiskt men även skapa oss en kännedom om viral-spridning, rent tekniskt hur filer och filmer kan spridas via t.ex. Facebook samt hur kulturer och sammanhang skapas och fungerar på nätet.

Det som är absolut roligast med källkritiska frågeställningar är att se hur lätt det är att dupera och förvanska information och med mycket enkla medel. Källkritik är roligt och när man fördjupar sig i Snopes och Museumofhoaxes så blir det hela ännu mer intressant.

"Räcker strömmen"

I veckan var jag och föreläste på en skola i Stockholm, vår huvudstad som har upphandlat bl.a. Volvo IT som ansvarig för driften. Inför föreläsningen så hade jag bett min uppdragsgivare att be samtliga ta med sig sin dator så att vi kunde interagera med varandra under föreläsningens gång. In kommer lärarna med datorn under ena armen och laddningssladden i den andra med en stressad blick och någon utropar "räcker strömmen". Frågan var ny för mig men helt klart befogad. Frågan handlade om det skulle räcka med den laddning i datorn som fanns under min föreläsning samt om det fanns något uttag för att kunna ladda. Stockholms stad har problem vilket framgick i en artikel på DN den 20/3 2012. En datormiljö som har resulterat i att en del skolor i Stockholmsregionen helt har lagt ned ambitionen att införa IT i skolan. Det finns ingen chans att man som skola kommer framåt i dessa frågor om infrastrukturen och hårdvaran är så undermålig att det inte ens går att arbeta. Jag har vid tidigare tillfällen skrivit om Googles Chromebook som är raka motsatsen till alla testeronstinna datorer med retina-skärmar och processorer som får en treårig dator att rodna. Chromebooken kan inget alls egentligen, det enda som man kan göra med den är att surfa och det klarar varenda lärare utan om man gått en PIM-utbildning eller dyr konsultlösning som bygger på att man skall nyttja just den ena eller den andra artefakten. Man behöver inte heller en Chromebook utan det enda man behöver är en webbläsare och tillgång till internet.

Jag tror att om vi ska lyckas med IT i skolan måste vi se till att vi har dels infrastrukturer som fungerar och snabba lösningar så att vi kan fokusera på det vi egentligen skall göra i skolan, dvs. arbeta med utbildning.

För någon månad sedan så höll jag ett kort anförande på TeachMeet Mitt och om ni har intresse av att se mer om detta så är min dragning tillgänglig nedan: