reCAPTCHA: Något urtråkigt tråkigt blev helt plötsligt kul

Hur många gånger har man inte suttit och svurit över de enormt svårlästa orden i dessa rutor? Ena ordet brukar väl kunna gå att läsa OK men det andra kan ibland vara mer eller mindre hopplöst. Det kallas för reCAPTCHA och är till för att datorer inte skall kunna t.ex. beställa biljetter i mängder och knäcka systemen som är skapade för människor. Ordverifieringen är till för att visa att vi är en människa. Men måste det vara så svårt. Efter att ha sett en föreläsning med en av skaparna bakom systemet, Luis von Ahn så blev det hela så mycket tydligare.

Faktum är att vi genom att försöka tolka orden deltar i ett mycket större projekt som handlar om skanna in böcker digitalt. Däremot så misslyckas OCR-skanningen i rätt många fall vilket innebär att man genom denna metod kan använda människor för att tolka vilket ordet är. Detta innebär att när tillräckligt många tolkat ordet på samma sätt, vilket maskinerna har misslyckats att tolka, så kan vi utgå från att ordet är korrekt tolkat och då blir det ordet tillagt i OCR-programmen så att fler ord kan tolkas. 

Däremot måste man ju kanske fråga sig som en nära kollega till mig nämnde: Om då maskinerna kan tolka så många ord, då kanske de snart uppträda som människor och tolka de ord som bara vi kan tolka just nu. Vem vet? Men i vilket fall, nu blir det hela förståeligt och nu bidrar vi även till olika inskanningsprojekt som ni kan läsa mer om här.

Den som vill se en intressant föreläsning om detta gör det med fördel nedan i en TED Talk:

Nöj dig inte med en föreläsning

Jag håller på att förbereda mig som bäst inför en föreläsning i nästa vecka som jag har rubricerat: Varför vi är tvungna att överge tanken på traditionella lärplattformar. Bara det är en utmaning i sig då frågan om lärplattformar är något som vi måste granska djupare. Men i förberedelsearbetet så kom jag att tänka på Kaplan Universities film som handlar om en ny värld som definitivt påverkar högre utbildning, se nedan:

Filmen är en sån där film som man kan visa upp under en föreläsning och som många som arbetar med IT och lärande sympatiserar med. Vi är i ett skifte och vi har allt för ofta fastnat i gamla tankar och metoder. Denna film vill visa på att vi måste bryta oss ur detta. Samtidigt är filmen inte särskilt bra för vad man gör är att man ändå cementerar tanken på föreläsningar och dessa endast visas i nya medier. Det är alltså samma sak men bara i en ny förpackning. Det är lite detta som mitt grundläggande antagande kring lärplattformar kommer att ta sin ansats utifrån. LMS eller lärplattformar tillför sällan något mervärde utan cementerar snarare gamla skolstrukturer. Lärande skall ske på en särskild plats och vi fokuserar tyvärr inte alltid på kunskapsutveckling utan närvaro, precis som skolan fungerar.

Jag är inte den enda som tänker på detta sätt utan många med mig.

Vi kanske ska se på filmen ovan med lite nya ögon och det har tpack.org just gjort och skapat en mashup på filmen ovan som ger en nya perspektiv.


Det är så enkelt att vi gör det som vi alltid gjort.  Styrkan ligger inte att förpacka på nytt sätt (vilket jag hört från säljare av LMS "Allt handlar om förpackning") utan det handlar om kommunikation, kunskap om vårt digitala samhälle och innovativt pedagogisk/didaktiskt tänkande.

"Free societies enable the future by limiting this power of the past"

Målning från ca 1350 av Laurentius de Voltolina. Wikimedia Commons

Målningen ovan av Laurentius de Voltolina visar på hur lärmiljön kunde se ut i ett av de tidigare universiteten. Bilden har slående likheter med dagens skola i många hänseenden, inte minst inom högre utbildning. När man studerar bilden ser vi en del som totalt har tappat uppmärksamheten medan den blå mannen i nedre högra hörnet har somnat. Andra sitter och småpratar eller läser i sina böcker. Målningen är oerhört talande och det man funderar över är...hur har man lyckats cementera denna struktur i snart 700-år och hur kan vi fortfarande har utbildningsministrar som någonstans fortfarande förespråkar detta? Det funkade inte för 700 år sedan, det funkar inte heller idag. Katederundevisning var ett hett ord för snart ett år sedan och med denna bild i åtanke så borde ordet inte ens ha kommit upp.

Vad jag vill med detta inlägg är att vi borde i högre grad söka oss bakåt i tiden, förstå vår historia och utifrån den också skapa strategier och lösningar. För att förstå detta lite tydligare så citerar jag Lawrence Lessig:

• Creativity and innovation always builds on the past.
• The past always tries to control the creativity that builds upon it.

• Free societies enable the future by limiting this power of the past.
• Ours is less and less a free society.

Dessa fyra citat är värda att lägga på minnet. Inte minst det att det förflutna alltid försöker att kontrollera och styra vår samtid. Vem har inte hört begreppet "det var bättre förr"?

Är IT-avdelningen skolans största utmaning?

En blivande IT-tekniker cc by Geek and Poke

Det slår aldrig fel. I alla sammanhang då jag föreläser om IT och skola så finns det alltid ett utbrett missnöje med IT-avdelningen som skall stödja skolans verksamhet. Problemen varierar från kommun till kommun men gemensamt för alla är att man känner sig uppgiven och rådlös i hur man skall gå vidare med IT-satsningarna i skolan då IT-avdelningar bromsar och ibland verkar uppfatta sig själva som primärverksamheten (se tidigare inlägg).

Det som är uppenbart är att många kommuner inte ser att skolans verksamhet skiljer sig markant från all annan kommunal verksamhet. När ett problem uppstår med tekniken i skolans värld så räcker det inte att man från IT vill ha in en anmälan utan problemet måste lösas omgående. Det kan stå och falla med att tekniken fungerar för att lektionen skall kunna genomföras. I somliga kommuner har man insett detta och har ett nära samarbete med skolan och ibland också en person som sitter på IT-avdelningen med ett utvecklingsansvar och stöd till rektorerna och lärarna. 

Men problemen kvarstår och i takt med att skolan blir alltmer digitaliserad så kommer dessa frågor att bli än mer aktuella. IT i skolan har nog med utmaningar utifrån ett pedagogiskt/didaktiskt perspektiv och att utöver detta uppdrag så skall man brottas med människor som inte vill förstå eller har förmågan att förstå vad skolan handlar om. Det blir än mer komplicerat om man outsourcar IT-driften och supporten till externa agenter som har än mindre insikt i skolans värld. Faktum är att när man outsourcar ser man ofta till en reell kostnadskalkyl men glömmer att ta med pedagogisk kompetens och kännedom om skolan som en komponent i avtalet.

Hur kan man då lösa detta? I en del fall så har man löst det från skolans håll genom att totalt gå förbi IT-avdelningen och skapa egna lösningar. Detta är en desperat handling som jag kan förstå men som samtidigt är olycklig då skolan får ett stort ansvar om sådan verksamhet som den inte skall behöva befatta sig med. I andra fall så försöker man att utveckla den pedagogiska miljön med stöd av IT men IT-avdelningen har sagt blankt nej till att stödja verksamheten. I dessa fall så blir det mycket trial and error och den tekniska utmaning blir större då inget stöd finns att få. Man fortsätter ändå för att det är viktigt för verksamheten. Det finns flera lösningar eller icke-lösningar på detta men det som är beundransvärt är att så många lärare orkar och vill fortsätta trots ett dåligt stöd från IT-avdelningarna.

En lösning skulle kunna vara att forma en IT-strategiutbildning med fokus på skolan. Alltså inte en IKT-pedagogiskt utbildning utan en utbildning som syftar att kunna identifiera de pedagogiska/didaktiska/tekniska/organisatoriska/ekonomiska/politiska grundstenarna för att kunna skapa en så bra förutsättning för lärarna som möjligt. Denna strateg bör vara pedagogiskt utbildad men också ha en god kännedom om de tekniska förutsättningarna. Denna funktion finns i en del kommuner, men det är en svårfunnen kompetens.

Vidare måste skolchefer och rektorer även besitta en relativt god IT-kompetens vilket gör rektorns uppgift än mer komplicerad. Men det pedagogiska ledarskapet kräver också detta och egentligen borde rektor har en IT-strateg vid sin sida.

Just nu brottas skolorna mot IT-avdelningarna landet över i en match som tyvärr alltför många gånger leder till IT-avdelningarnas fördel. Hur kunde det bli så? Det ironiska sker...en avdelningen som har till syfte att stödja utvecklingen framåt drar hela tiden skolan bakåt.

Vem äger materialet?

För en tid sedan var jag och min kollega Stefan Rodheim och föreläste vid Karlstad Universitet på en konferens om rektorn och lagen (presentation här).Vårt fokus låg på digitaliseringen av skolan och vad det innebär för rektorer utifrån ett juridiskt perspektiv. Det finns här många frågor att lyfta och den fråga som de flesta landar i är den om upphovsrättsskyddat material och Creative Commons som en lösning för att på laglig väg hantera nyttjandet av digitalt material inom skolan. Den berördes givetvis men det finns en mer komplicerad fråga som handlar om äganderätten av digital material som skapats av en anställd inom ramen för sin tjänst. Vem äger detta material?

Låt oss ta ett exempel för att tydliggöra frågan: En lärare som valt att gå till en ny tjänst tar sin pärm och sitt material med sig som står på hyllan och bidrar med detta material i den nya tjänsten som läraren går in i (här tänker jag mig läraren innan den digitaliseringen). En annan lärare avslutar sin tjänst där personen ifråga har arbetat mycket med att ta fram stora mängder digitalt material i form av powerpoints, manualer som ligger på nätet sam en stor mängd föreläsningar då läraren arbetar med Flipped Classrom-metod och där läraren finns med på film där man har genomgångar. Filmerna ligger på en öppen videoplats såsom Youtube eller Vimeo och endast läraren i fråga har tillgång till dem då läraren har lösenordet då denne skapat kontot en gång.

Här uppstår nu en intressant fråga...vem äger detta material? Material som tagits fram inom ramen för lärarens tjänst men inga avtal är skrivna mellan läraren och arbetsgivaren. Det finns en grundläggande upphovsrättsregel som är obestridlig som säger att en person som skapar något som uppnår verkshöjd också har copyright till detta verk. Men samtidigt kan det från arbetsgivarens perspektiv vara rimligt att sådant som skapas inom tjänsten också bör tillfalla arbetsgivaren?

Varför är detta en viktig fråga och vad är skillnaden nu från läraren med pärmen? Den stora skillnaden är delandet och möjligheten för fler att ta del av ett utbildningsmaterial då det finns tillgängligt för så många fler. När vi övergick från en analog skola till en digital sådan så medför detta också att juridiken utmanas. nu finns det inga prejudikat i denna fråga men vid högskolan Dalarna har denna fråga aktualiserats då det produceras mycket stora mängder digitalt material av lärarna på högskolan. Frågan kompliceras inom högre utbildning av en regel som kallas för lärarundantaget som innebär att en lärare som skapar ett material har full rätt att förfoga över detta som denne önskar (detta är dock inte helt utrett på vilket sätt det gäller, egentligen gällde denna regel endast för patenterbara uppfinningar men har av sedvänjan blivit en allmän regel (detta ska jag inte fördjupa mig i då det i sig är en lång historia)).  Samtidigt så insåg högskolan det omöjliga i att skriva avtal med varje anställd vilket skulle bli oerhört komplicerat och utmynna i långdragna processer, högskolan Dalarna valde då att anta en policy som säger bland annat följande:

Policyn innebär att Högskolan har rätt att nyttja  undervisningsmaterial skapade av lärare inom ramen för anställningen. Nyttjanderätten innebär att Högskolan har rätt att lagra och tillgängliggöra material. Nyttjanderätten gäller under förutsättning att användningen av materialet inte är  förtroendeskadligt vare sig för Högskolan eller för den anställda. Med förtroendeskadlighet menas här att den lärare om har rätten till materialet inte ska dra fördel av Högskolans namn eller använda detta på ett sätt som kan skada Högskolans anseende.  

Högskolans nyttjanderätt inskränker inte i övrigt upphovsrätten, som förblir hos upphovsmannen. Det innebär bland annat att upphovsmannen inte är förhindrad att använda materialet för exempelvis produktion av läroböcker, artiklar eller i andra vetenskapliga verk eller använda det vid  undervisning utanför Högskolan på ett lojalt sätt.

Nyttjanderätt efter anställning  

Vid anställnings upphörande har arbetsgivaren fortsatt nyttjanderätt till material skapat inom ramen för anställningen. Nyttjanderätten gäller under förutsättning att användningen av materialet inte är förtroendeskadligt vare sig för Högskolan eller för den f d anställda 

Läs hela policydokumentet här. Frågan om hur man får nyttja material kan ytterligare kompliceras om vi har filmer som skapats inom ramen för tjänsten och där man kanske lagt in en text i filmen där det t.ex står namn på personen samt skolans namn eller kommunen. Om jag som anställd skulle ta en sådan film och nyttja i min nya tjänst så begår jag ett varumärkesintrång om texten inte är borttagen i min nya tjänst.

Om vi som skola har kanaler i sociala medier så kanske huvudmännen skall ha tillträde till dem för att kunna ta bort material som är olämpligt även om kanalen skapats av en lärare? Eller kanske bör man fundera över huruvida en lärare får öppna en egen Youtube-kanal i skolans namn utan att alla bitar är klargjorda?

Det vi står inför här är en fråga som få skolor och huvudmän har uppmärksammat och som kan bli till stora problem både för anställd såsom arbetsgivare och i vissa fall har jag sett avtal skrivna mellan arbetstagare och arbetsgivare som i sina värsta former innebär att den anställde genom att underteckna avtalet totalt har avskrivit sig alla sina rättigheter, även de grundläggande vilket i sig är mer eller mindre omöjligt.

Vad jag vill säga med detta inlägg är två saker, skolledare, sätt er in i frågan samt, det finns inga prejudikat i frågan så kanske kan det vara klokt att forma avtal för digital produktion i skolan.

Mobiltelefonen i skolan

Så har debatten blossat upp igen, ska (unga) barn få ha mobiltelefonen i skolan eller inte? Frågan har lyftes bland annat i Lilla Aktuellt den 11/10 (klippet är kvar en kort tid ännu) där två skolor lyftes fram där man i den ena fick ha sin mobil medan den andra förbjöd mobilen under skoltid. Frågan är inte alldeles enkel då det är många parametrar inblandade i detta och desto mer man funderar på det så undrar man vad frågan egentligen handlar om.

Det bör klarläggas att denna fråga oftast berör barn från föreskoleålder upp till årskurs 6 även om frågan ibland också är aktuell på högstadiet och gymnasiet.

Vi kan ta olika perspektiv i frågan och enklast är kanske att välja den som säger att mobilen inte får vara påslagen i skolan. I den rapport som jag och min kollega Eva-Lena Embretsén gjorde efter möten med skolor i vår region så framkom det inte ovanliga förfarandet att mobilen fick läggas i en låda och efter dagens sista lektion fick man tillbaka den. Däremot verkar det som om att man inte alla gånger egentligen funderat över varför man inte får nyttja den under lektionstid. Skälen är ofta att telefonen inte skall vara på för att den stör eller drar uppmärksamheten från läraren. Detta kan vara sant men frågan är om man det inte går att fundera i andra banor kring detta?

Men kanske bör man lista argument för och emot att ha mobilen under lektionstid för att få lite överblick:

Orsaker till varför man inte ska ha mobilen i skolan:

• Mobilen stör
• Mobilen gör att barnen blir mer okoncentrerade
• Med mobilen kan man ta kort eller filma i smyg
• Med mobilen kan man mobba andra elever
• Utifrån en tanke om en likvärdig skola skall inte en del elever ha möjlighet till att nyttja en smartphone medan andra kanske inte har den möjligheten (rättviseaspekten)
• Skolan skall fungera som en frizon från de digitala artefakterna

Orsaker till varför man får ha mobilen i skolan:

• Mobilen kan fungera som ett pedagogiskt stöd under lektionen.
• Det är lätt att nå eleverna snabbt och effektivt.
• Mobilerna är en del av samhället och kulturen.
• Vi kan med mobilen hjälp göra nya saker som innan inte var möjliga, eller kan vi det?
• Mobilen kan nyttjas till stöd i elevernas dokumentation.
• Med mobilen kan vi sprida kärlek (Gilla). I motsats till mobbning som alltid lyfts fram.

Listan behöver fyllas på. Kommentarer emotses.

Vill vi ha koll?

Vilken tur att jag vet var min hustru är :-)

Jag har tidigare skrivit om positioneringstjänster i denna blogg (se: När barnen blir business) och frågan är alltid lika aktuell. Särskilt intressant blir det när DN tar upp detta i artikeln: När mamma ringer och frågar brukar jag svara "Du vet var jag är". Det handlar så klart om att nyttja mobiltelefonen för att kunna se var ens barn är någonstans. En tjänst som föräldrar tvingar på sina barn med motiveringen, vi vill ju bara se var du är så att vi inte behöver vara oroliga. Jag undrar om det fungerar omvänt? Om föräldrarna också går att positionera. Vad bra att veta att hustrun  är och handlar eller att maken sitter i bilen på väg till jobbet. Vi kanske kan använda informationen i de fall vi dessutom känner oss osäkra på vad min partner egentligen har för sig.

Var går gränsen vad gäller övervakning av våra nära och kära? Varför nöja oss med mobilen, det vore ju mycket säkrare om vi faktiskt hade sensorer som satt i våra kroppar för att vara helt säker på att mitt barn befinner sig där det ska.

I artikeln så ringer föräldren till sitt barn som är i skolan för att kolla om hon verkligen är där. Har vi inte nu i skolorna ett system som handlar om närvaro och rapportering till föräldrarna om inte ens barn är på skolan?

Artiklar i denna stil bara fördjupar och ökar gapet mellan vuxna och barn samtidigt som det spär på villfarelserna att vi måste ha stenkoll på våra barn i vår nutid. För koll hade ju våra föräldrar på oss när vi var unga...eller?

Det handlar om att inte ha koll alla gånger, föräldraskap handlar om att ge ansvar, låta släppa kontrollen och låta barnen själva förstå sin omvärld.

Fråga om SAMR

Jag har vid flera tillfällen skrivit om Ruben Puenteduras SAMR-modell och ett omdefinierat lärande. Se  inlägg här. Detta har föranlett att jag fått många reaktioner på detta område vilket jag verkligen har uppskattat. Inte minst för att vi måste få till en diskussion om vad begreppen innebär och här saknar jag fortfarande argument för att SAMR-modellen inte bara är en teoretisk modell utan faktiskt innebär att man kan omdefiniera lärande. Det jag saknar är en djupare analys än de PDF-filer och handouts som cirkulerar på nätet i kölvattnet av Peunteduras föreläsningar. Vad jag känner till finns det inte något paper eller annan text som djupare beskriver det omdefinierade lärandet (om det finns någon som känner till något sådant dokument får gärna höra av sig till mig). Detta till trots så är begreppet populärt. Här behöver vi kanske påminna oss om att en högtalare förstärker rösten men inte argumenten.

Jag har därför en fråga till er som läser denna blogg och som är intresserad av ämnet, den frågan får ni svara på genom att svara på min poll nedan. Den har redan besvarats av en hel del pedagoger men önskar få mer feedback på detta. Undersökningen helt anonym och ni röstar genom att klicka på denna länk: http://vot.rs/5d1a5b

Länk till denna sida ovan här: http://mentimeter.com/public/99693fa7ddf3