Är IT-avdelningen skolans största utmaning?

En blivande IT-tekniker cc by Geek and Poke

Det slår aldrig fel. I alla sammanhang då jag föreläser om IT och skola så finns det alltid ett utbrett missnöje med IT-avdelningen som skall stödja skolans verksamhet. Problemen varierar från kommun till kommun men gemensamt för alla är att man känner sig uppgiven och rådlös i hur man skall gå vidare med IT-satsningarna i skolan då IT-avdelningar bromsar och ibland verkar uppfatta sig själva som primärverksamheten (se tidigare inlägg).

Det som är uppenbart är att många kommuner inte ser att skolans verksamhet skiljer sig markant från all annan kommunal verksamhet. När ett problem uppstår med tekniken i skolans värld så räcker det inte att man från IT vill ha in en anmälan utan problemet måste lösas omgående. Det kan stå och falla med att tekniken fungerar för att lektionen skall kunna genomföras. I somliga kommuner har man insett detta och har ett nära samarbete med skolan och ibland också en person som sitter på IT-avdelningen med ett utvecklingsansvar och stöd till rektorerna och lärarna. 

Men problemen kvarstår och i takt med att skolan blir alltmer digitaliserad så kommer dessa frågor att bli än mer aktuella. IT i skolan har nog med utmaningar utifrån ett pedagogiskt/didaktiskt perspektiv och att utöver detta uppdrag så skall man brottas med människor som inte vill förstå eller har förmågan att förstå vad skolan handlar om. Det blir än mer komplicerat om man outsourcar IT-driften och supporten till externa agenter som har än mindre insikt i skolans värld. Faktum är att när man outsourcar ser man ofta till en reell kostnadskalkyl men glömmer att ta med pedagogisk kompetens och kännedom om skolan som en komponent i avtalet.

Hur kan man då lösa detta? I en del fall så har man löst det från skolans håll genom att totalt gå förbi IT-avdelningen och skapa egna lösningar. Detta är en desperat handling som jag kan förstå men som samtidigt är olycklig då skolan får ett stort ansvar om sådan verksamhet som den inte skall behöva befatta sig med. I andra fall så försöker man att utveckla den pedagogiska miljön med stöd av IT men IT-avdelningen har sagt blankt nej till att stödja verksamheten. I dessa fall så blir det mycket trial and error och den tekniska utmaning blir större då inget stöd finns att få. Man fortsätter ändå för att det är viktigt för verksamheten. Det finns flera lösningar eller icke-lösningar på detta men det som är beundransvärt är att så många lärare orkar och vill fortsätta trots ett dåligt stöd från IT-avdelningarna.

En lösning skulle kunna vara att forma en IT-strategiutbildning med fokus på skolan. Alltså inte en IKT-pedagogiskt utbildning utan en utbildning som syftar att kunna identifiera de pedagogiska/didaktiska/tekniska/organisatoriska/ekonomiska/politiska grundstenarna för att kunna skapa en så bra förutsättning för lärarna som möjligt. Denna strateg bör vara pedagogiskt utbildad men också ha en god kännedom om de tekniska förutsättningarna. Denna funktion finns i en del kommuner, men det är en svårfunnen kompetens.

Vidare måste skolchefer och rektorer även besitta en relativt god IT-kompetens vilket gör rektorns uppgift än mer komplicerad. Men det pedagogiska ledarskapet kräver också detta och egentligen borde rektor har en IT-strateg vid sin sida.

Just nu brottas skolorna mot IT-avdelningarna landet över i en match som tyvärr alltför många gånger leder till IT-avdelningarnas fördel. Hur kunde det bli så? Det ironiska sker...en avdelningen som har till syfte att stödja utvecklingen framåt drar hela tiden skolan bakåt.