In med rolighetsteorin i skolan

Många av er har hart talas om rolighetsteorin, ett projekt sponsrat av Volkswagen där man utlyste en tävling som bygger på att få till ett ändrat beteende men inte utifrån ett strafftänk utan genom att göra något roligt istället för sådant som uppfattas som tråkigt. Världens djupaste soptunna är ett sådant exempel där man med en enkel modifikation av en soptunna fick fler att slänga skräp i tunnan istället för på marken, se film nedan:

Jag kom att tänka på detta projekt när jag deltog på ett föräldramöte där man diskuterade problemet med att en del elever jämt kom sent och att detta medförde brus och oro i klassrummet. Det efterföljande samtalet handlade om hur man skulle "bestraffa" dessa elever (bestraffa var inte ordet men den underliggande meningen) men under samtalet så vände vi det till att snarare fråga oss hur vi kunde premiera de elever som kom i tid.

Det var då jag kom att tänka på rolighetsteorin. Skolan är en kreativ miljö och har även grymt många kreativa elever, ska det verkligen vara omöjligt att skapa incitament som gör att man verkligen vill vara i tid till lektionen (i flera fall vill man säkert vara det ändå utan några incitament förutom intresse för ämnet eller den mycket populära läraren).

Vilka rolighetsteorier skulle vi då kunna tänka oss i skolan? Ja, här skulle jag vilja ha igång er som läser detta genom att komma på olika förslag. En enkel sak skulle kunna vara att koppla en QR-kod som finns i klassrummet som tar en till ett lotteri eller liknande för de som kommer i tid. En anna skulle vara att rigga stolarna i klassrummet så att dessa på ett eller annat sätt blir dynamiska i olika sammanhang.

Med en smartboard borde man kunna göra en hel del men även andra saker som inte har med teknik att göra kan fungera.

Gnugga geniknölarna lite, tala med era elever och se om ni inte kan komma på några intressanta idéer som bygger på premiering och glädje.

Skolverket-allt fler datorer i skolan men stort behov av kompetensutveckling

I dag har Skolverket släppt sin rapport om hur läget ser ut i landets skolor när det handlar om IT
i skolan. Det är en intressant läsning som baseras på enkäter som är ställda till elever, lärare och rektorer men man har också genomfört ett antal intervjuer med ett antal av dessa. Detta är den andra rapporten som Skolverket publicerat, den tidigare genomfördes 2008 och mycket har hänt sedan dess. Bland annat kan vi läsa följande i rapporten (citat sid 6-7):

Sedan den förra uppföljningen syns en hel del förändringar.

• ■■  Lärarnas tillgång till egna datorer har förbättrats. Nu har snart alla gymna-
  sielärare och lärare i vuxenutbildning en egen dator jämfört med 2008 då en fjärdedel av gymnasielärarna saknade egna datorer. På grundskolan har nu tre av fyra lärare en egen dator jämfört med att endast en av fyra lärare hade det 2008. Även på förskolan har tillgången till datorer mer än för- dubblats och nu har ungefär var tionde pedagog en egen dator.
  ■■  I förskola, grund- och gymnasieskola har tillgången till datorer förbättrats. I förskola och grundskola har antalet barn respektive elever per dator när- mare halverats jämfört med 2008. Sett till gymnasieskolan har den skillnad som tidigare fanns mellan elever i kommunala och fristående gymnasie- skolor raderats ut.
  ■■  Det har skett en kraftig ökning av antalet elevdatorer och trenden mot
  1 till 1 i många skolor syns tydligt. Det är också en förändring mot allt fler bärbara datorer och surfplattor.
  1 till 1 i många skolor syns tydligt. Det är också en förändring mot allt fler bärbara datorer och surfplattor.
  ■■  Många lärare har ett stort kompetensutvecklingsbehov inom flera it- områden. Lärarnas beskrivning av sitt behov av kompetensutveckling ser annorlunda ut jämfört med 2008. I dag lyfts områden som förebyggande av kränkningar på nätet och hur it kan utgöra ett pedagogiskt verktyg fram allra mest. 2008 var det störst behov av kompetensutveckling kringhantering av bild, film och ljud med hjälp av datorer. Förskolepersonalens it-kompetens har förbättrats men fortfarande uppger hälften att de har ett stort behov av kompetensutveckling inom grundläggande datorkunskap.
  ...■■  Trots de ökade satsningarna på it i skolan har färre grundskolor idag en it-plan eller en uttalad it-strategi jämfört med den förra uppföljningen. När det gäller gymnasieskolorna är andelen som har sådana planer ungefär lika stor som den var för tre år sedan. 

  Intressant att notera är att man har färre IT-planer eller strategier idag än 2008 i grundskolan. Vad kan detta bero på kan man undra?
  
  Däremot kan man läsa att mycket samtidigt inte har förändrats. En del ämnen har ännu inte kommit igång med IT i skolan, här kan särskilt nämnas inom naturorienterande ämnen och teknik. Den pedagogiska utvecklingen har alltså inte kommit särskilt långt och fortfarande används datorer främst för att söka efter information och för att skriva på. Intressant att läsa är att en tredjedel av rektorerna känner att de saknar kompetens för att driva den IT-pedagogiska utvecklingen.
  
  En läsvärd del i rapporten är den som handlar om särskolan på grund- och gymnasienivå och vilken roll läsplattan spelar där. Uppenbarligen har den bidragit till att kunna öka kommunikationen genom att nyttja bilder mm genom plattan. Vi kan läsa följande på sid. 84:
  
  

  "Surfplattan beskrivs som ett genombrott som ger elever i grund- och gymna- siesärskolan nya förutsättningar för lärande och utveckling. ”Den är gjord för särskolan” säger en lärare. Främst nämns de möjligheter till kommunikation som surfplattan ger. Elever som annars har svårigheter att uttrycka sig kan via surfplattan enkelt kommunicera med exempelvis bilder. Detta ökar förut- sättningarna för eleverna att vara delaktiga. Enligt lärare förenklar surfplattan möjligheterna att tillgodose individuella behov eftersom tillgången till uppgif- ter och övningar av olika slag och på olika nivåer är stor. Det medför att elever oavsett grad av utvecklingsstörning kan använda den. "

  Vad gäller förskolans utveckling så går den fort framåt men det finns många problem, inte minst anser så många som 60% att de inte har tillgång till pedagogiskt IT-stöd. IT-kompetensen har dock ökat sedan undersökningen 2008 där hela två tredjedelar menar att de är bra eller mycket bra på IT. Enligt rapporten vill både barn och förskolepersonal använda IT mer i verksamheten.
  
  På grund- och gymnasieskola så har tillgången till egna datorer hos lärarna  ökat markant (se sid. 44) . Även elevernas tillgång till datorer har ökat, inte minst pga alla en-till-en satsningar. Det som är slående är att så många som 73% av lärarna upplever att de inte har tillgång till pedagogiskt IT-stöd och här finns ingen skillnad mellan friskolor eller kommunala skolor.
  
  Rapporten omfattar mycket stoff, inte minst vad gäller elevernas kunnande om IT och källkritik. Det är mycket att ta del av och som inte ryms i en bloggpost. Det som vi dock bör ha i åtanke när vi läser rapporten är att vi inte får någon information huruvida mer IT leder till att eleverna lär sig mer och blir duktigare på att nå målen. Det är å andra sidan inte denna rapports syfte men nog så viktigt att ta med sig i läsningen.
  
  
  
  
  

En del vill själva driva den pedagogisk utvecklingen

För en tid sedan satt jag i samtal med en konsult som arbetar med en-till-en lösningar och det framgick tydligt att det fanns en uppfattning om att skolor som inte anlitar konsultfirmor i deras IT satsningar inte gör helt rätt. Jag underströk tydligt att jag har fullt förtroende för de skolor som själva vill driva den pedagogiska utvecklingen utan hjälp av konsulter. Detta med tanke på att jag anser att den pedagogiska utvecklingen skall vara väl förankrad i skolans verksamhet och bygga på de pedagoger som finns inom skolan och helst ske utifrån just denna skolas förutsättningar och elevstruktur. Jag är heller inte ensam om denna erfarenhet vad gäller viss oförståelse över att en kommun "bara" vill upphandla datorer/läsplattor och inte ett pedagogiskt koncept. Jag har under senaste tiden varit i kontakt med några kommuner som fått just denna reaktion i samband med upphandlingsarbetet.

Nu säger jag inte att konsultfirmor är felaktigt, i vissa fall krävs det säkert stöd utifrån men jag tror samtidigt att det i flera fall finns mycket god kompetens inom skolorna som kan driva utvecklingen. En kompetens som underskattas eller som inte fått utrymme pga att man från ledningen har en bild av hur satsningen skall se ut (utifrån erfarenheter av hur andra kommuner löst det). Kanske är det ibland också något som skall uppmuntras då det utifrån ett långsiktigt perspektiv kan vara bättre att ha en intern utveckling.

Jag delar Elza Dunkels syn på detta med att hyra in föreläsare eller gå in i olika koncept (se Elzas inlägg), ibland kan det vara bättre att nyttja befintlig personal och samlas kring de frågor som är viktiga för skolan, där IT är en av flera frågor. Jag tycker heller inte att skolor som själva vill driva sin pedagogiska utveckling skall behöva motivera varför man väljer denna väg. Vi har en mängd duktiga pedagoger på varje skola i Sverige som jag hoppas får utvecklas till att vara en viktig del i satsningarna på IT i skolan.

Det vore intressant att få ta del av fler röster i detta. Är jag helt ute och cyklar i mitt resonemang?

(Observera att Elza inte skriver sitt inlägg utifrån det perspektiv som jag tar upp i detta inlägg, det var just bara detta om att hyra in föreläsare)

Döden och ett digitalt avslut

En gång kommer vi att behöva lämna våra digitala världar, troligtvis av naturliga orsaker då vi vi upphör att existera som individ. Många har funderat över hur vi ska hantera mail, socialamedierkonton, andra konton mm och det finns olika system att nyttja för att förbereda inför sin förestående död.

Jag har skrivit några inlägg om detta tidigare i denna blogg:

• Döden och Facebook
• Who wants to live forever?

I går släppte Google sin lösning på detta i det som man kallar för "hantering av inaktiva konton" som kanske inte framställs som en "efter livet" tjänst utan snarare när man inte använder ett konto längre via Google. Det finns dock möjlighet att se till att om jag under allt för lång tid inte har varit aktiv på Google så kommer man att i första hand meddela mig men om inget händer så kommer sedan de som jag angett som kontaktperson/er få uppgifter om hur kontot kan raderas.

Frågan om vad som händer med mina uppgifter är primärt inte en fråga om mig utan snarare om min omgivning och mina närmsta. Kanske kan det vara värt en del för dem att ens namn inte dyker upp som kanske vänförslag då jag inte längre finns i den fysiska eller digitala världen.

Lägg upp en avancerad miniräknare på din blogg

Att blogga kopplat till sin undervisning är ett enkelt sätt att förse elever med viktig information men även med tjänster och funktioner som kan vara av nytta för eleverna. Alla har t.ex. idag inte en avancerad miniräknare men det kan man råda bot på ett enkelt sätt. Web2.0calc gör detta. Genom att nyttja deras Widgets eller att lägga upp miniräknaren i en bloggpost (se nedan) så kommer man åt avancerade funktioner. Du kan här också nyttja det vanliga tangentbordet för att mata in siffror.

Nu finns det klart mer avancerade miniräknare men detta är ett enkelt sätt att förse eleverna med ett bra webbverktyg för de som kanske inte har en smartphone samt en tillräckligt bra app för att göra uträkningarna. Web2.0calc finns som app för Android.

En administrativ härdsmälta? - 10 punkter för hantera detta

På IDGs Computer Sweden kan vi läsa om Åva gymnasium (Täby kommun) som ser att ju mer IT som förs in desto mer administration blir det. Det kan låta logiskt och naturligt men det är inte sällan så att fler och fler system kommer in för att stödja den digitala utvecklingen. Vi kan läsa i artikeln att man kopplat systemet med lånekort i skolan till hanteringen av elevdatorerna, det är ett smidigt sätt att arbeta med hanteringen av själva datorerna. Det som är oroväckande och som nu sker i många skolor är att fler och fler system inhandlas för att stödja utvecklingen. I flera fall blir det knappt något stöd utan snarare en ökad arbetsbelastning. Lärplattformar som skall administreras och supportas, elevsystem som skall dockas till lärplattformarna, IUPer som kanske måste ha ett eget system för att det inte stöds i lärplattformen. System för att administrera lärplattor och datorer, licenshanteringssystem mm mm. Denna utveckling har t.ex. landstingen gått in i och där har man under åren fått en så stor administrativ förändring att mer och mer tid går åt själva systemen istället för patienterna. Samma utveckling läser vi om i artikeln ovan där den som skall arbeta med pedagogisk utveckling känner sig låst i sina administrativa uppgifter.

Frågan är, hur långt kan vi tillåta att denna utveckling går? Hur många system skall vi plocka in för att lappa igen de hål som vi ständigt upptäcker? Det blir ofta ett lapptäcke där nya system införs då man ser att systemet som vi just köpt inte räckte till. Många som säljer tanken på en dator för varje elev säljer ofta just "allt man kan göra" men saknar kanske kunskap om förutsättningar just i den skola/kommun som man besöker. Vi kan göra mycket med datorer, det är det ingen tvekan om, men vi måste se satsningarna i en större helhet. Administrationen får inte öka för lärarna (eller eleverna för den delen) om vi samtidigt inte kan dra ned på andra uppgifter som ett direkt resultat av införandet av datorer.

Så frågan är...hur kan man undvika ett administrativt kaos? Några punkter kan jag lista men om jag hade lösningen på detta så hade jag blivit en uppassad person:

CC 3.0 by Geek & poke 

1. Innan satsningen/inköp, se över den befintliga organisationen (tillsammans med IT)
2. Försök att ordna så att de digitala miljöerna är så enkla som möjligt. Egentligen skall det hela vara självinstruerande så att man förstår omgående (finns inte många sådana system)
3. Klargör rollerna, vilka som gör vad och vad de anställda skall fokusera på.
4. Vid inköp av lärplattform, fundera över om dessa verkligen stödjer lärandet eller om bara är ett administrativt verktyg, om svaret är det senare, fundera om ni verkligen behöver just denna lösning.
5. Om ni för in nya verktyg, vad tar ni bort samtidigt? Det får inte bli så att systemen läggs på hög.
6. När ni för in nya system, peka med hela handen. Ta bort gamla och satsa fullt ut på det nya.
7. Se till att ordna med en god supportorganisation som ger stöd omgående och inte om en timme eller när det passar supporten.
8. Se satsningen långsiktigt och bortom när allt är nytt. Vad gör ni när eleverna får problem med batterier, sladdar mm som inte fungerar? 
9. Vid inköp av datorer, sätt in er ordentligt i flera lösningar. Låt inte en entusiast av ett märke driva processen.
10. Om ni redan har en administrativ härdsmälta...fundera över om det inte är billigare och mer effektivt att göra om och göra rätt. Ju längre tiden går desto mer problem får ni.

Vilka informationssynder bär du på?

En produkt bland andra

I takt med att vi i allt högre grad lyfter frågan om IT i skolan så plockas experter in i skolvärlden där deras djupa kunskaper ligger till grund för en del beslut och åtgärder som tas. Så gör de flesta företag såväl som organisationer, om vi inte har kunskapen själva får vi se till att köpa in den. Jag har själv anlitats i flera sammanhang vad gäller just frågor om IT i skolan samt IT och etik. Jag ses ibland själv som experten som väl känner till ett område. För egen del så har jag svårt för begreppet expert, på sin höjd har jag en bred och förhoppningsvis också djup kunskap inom området men behärskar inte området totalt (om jag gjorde det så hade jag svaret på många frågor som skolan brottas med).

Det vi behöver komma ihåg är att experter ofta har en egen agenda, uttalad eller icke uttalad så finns den där. Det kan handlar om att man vill att man skall nyttjas just denna experts (företags) produkter eller att man skall nyttja några tjänster som finns tillgängliga. En expert har ett totalt informationsövertag vilket innebär att de förslag som experten lägger fram ofta är förslag som sedan kommer att nyttjas på det ena eller det andra sättet. Orsaken till att ta in en expert var ju att man själv inte hade kompetens att hantera frågan. Informationsövertaget är viktigt att känna till samt att kunna hantera. Det är därför man ibland anlitar en till expert för ett andra utlåtande (vi ser samma inom t.ex. det medicinska området).

När det gäller IT i skolan finns det mycket att diskutera och jag får flera signaler om att informationen många gånger kan vara rätt förvanskad eller direkt felaktig. inte minst inom det juridiska området. En konsult är ute och berättar för en skola att det digitala material som tas fram av en lärare i sin tjänst ägs helt och hållet av läraren ifråga. Detta är en direkt felaktighet då det inte finns ngt prejudikat som säger detta. Men med informationsövertaget är det möjligt att säga detta. Det kan givetvis handla om att personen ifråga som yttrar sig inte känner till mer...men då är denne knappast en expert.

Liknande informationssynder finns i överflöd. En expert säger att det är klokast att nyttja Google Apps for education eller kanske Microsoft Edu, den fråga vi som lyssnar bör ställa oss är vilken relation personen ifråga har till de båda företagen. En leverantör av trådlösa nätverk bedyrar att det kommer att fungera men egentligen så bygger detta på optimala förutsättningar som troligtvis inte finns på den skolan där nätverkan skall installeras. I teorin är det korrekt, men i praktiken så är det en helt annan sak.

Jag undrar hur många gånger man inför ett nytt system inom skolvärlden och känner en stor oro för att man vet vilka flaskhalsar som finns och vilka problem som kan dyka upp...men utåt håller man god min och säger med ett leende...det kommer att gå fint. Frågan är om det inte är mer trovärdigt att säga att vi har dessa problem och de kan ställa till det, det ska ni vara medvetna om. Men om man gärna vill sälja så håller man inne på denna information. Om jag säljer en bil som jag vet har sina brister så väljer jag kanske inte att lyfta fram dessa till köparen då jag hela tiden kalkylerar med att få ut en viss summa för bilen. Samma sak gäller med våra system och lösningar, vi betalar för det vi har kommit överens om allt enligt den information vi tagit del av, men om det finns uppenbara brister som vi inte informerats om så har en informationssynd begåtts.

För beställaren så gäller idag att vara så påläst så att man själv är expert inom området. Då blir det riktigt spännande förusatt att ledningen förstår att denna person besitter sådana kunskaper (vilket är en helt annan fråga).

Kanske skall vi se oss själva som en förlösare enligt Sokratisk samtalsmetodik där vi i samråd med kunder/intressenter i det dialektiska samtalet gemensamt försöker att finna lösningar som passar just den skolan eller den lärargruppen istället för att få dem att unisont nyttja en produkt eller tjänst. Min läxa för dagen blir: Vilka informationssynder bär jag på?

Behöver du ett jobb, uppfinn det

Det talas mycket om hur arbetslivet förändras och hur detta utmanar oss som individer men inte minst också vår skola. En skola där många elever känner att kopplingen mellan samhälle och det man studerar i skolan är en vag sådan. Det är på intet sätt underligt, skolan har alltid byggt på beprövad erfarenhet och forskning (kanske inte alltid dock) och de beprövade modeller som man ansett har fungerat har man givetvis fortsatt att arbeta efter. Vad händer då den samhällsstruktur bryts ned så snabbt att skolan inte hinner med, att styrdokumenten är inaktuella innan de ens har hunnit att implementerats? Om vi ser till hur arbetsmarknaden ser ut idag och de krav som ställs på de man vill anställa så minskar drastiskt de arbetstillfällen som bygger på medelmåttig kunskap eller ingen erfarenhet alls. industrisamhället bryts sakta samman och nya kompetenser krävs inom yrkeslivet.

Vi går in i situation där det krävs att man inom yrkeslivet skall vara utbildad (gäller inte alltid) och dessutom ha en massa ytterligare kvaliteter. Ett lysande exempel på detta är den platsannons från 2011 där företaget SMSgruppen sökte en: Masochistisk webbdesigner med storhetsvansinne.  De som klarar av att nyttja olika informationskällor, kritiskt granska dessa, arbeta innovativt, sammanställa samt nyttja sina nätverk för att slutföra sin arbetsuppgift kommer att vara viktiga medarbetare. De som förstår informationsamhällets styrka och sätta in det i rätt sammanhang kommer att klara sig väl. Om man dessutom har goda språkkunskaper är det en fördel.

I detta är skolan mycket viktig, inte minst för att förbereda eleverna för arbetslivet och en viktig del i detta är bland annat UF-satsningarna som dels lyfter eleverna och deras självkänsla men också får en inblick i vad företagande innebär. Flera elever upptäcker att jag själv kan påverka min yrkesverksamma framtid och att det som krävs utöver hårt arbete och kunskap är innovation.

När företag anställer kan de bidra till att lära de nyanställda innehåll och vad jobbet går ut på, men företagen kan inte lära dem att tänka, ställa de rätta frågorna samt ta initiativ. Varje ung person kommer att behöva grundläggande kunskaper, och många gånger även djup kunskap men de behöver också kompetens och motivation där kanske motivationen är den mest kritiska. Ungdomar som är i sig motiverade, nyfikna, envisa och villiga att ta risker får nya kunskaper och färdigheter kontinuerligt. De kommer att finna nya möjligheter och skapa egna vilket är nödvändigt i takt med att många traditionella karriärer nu försvinner.

Det slår mig ofta hur många lärare som inte idag nyttjar informationsmöjligheterna till att fördjupa sig inom sitt ämnesområde utan tror att ens kunskaper räcker. I dag måste en lärare ständigt läsa på och ta del av utvecklingen inom sitt område då sanningar och kunskaper snabbt byts ut till nya. Om vi som lärare inte är del i denna utveckling kommer vi alltid att ha en skola som för arbetsmarknaden känns inaktuell.

Jag tror på skolan, inte som någon skrev nyligen på Twitter där man ställde den retoriska frågan om skolan verkligen behövs längre med tanke på att allt annat förändras fundamentalt. Jag tror att skolan har en enormt viktig uppgift i vidgad kunskap, förståelse, socialisering, värdegrund och innovation men en skola som tror att man är färdig och har nått dit redan, den skolan är farligt ute, skolan är en föränderlig verksamhet och den förändras allt snabbare.

Vi behöver i högra grad finna "översättare" som kan kommunicera mellan yrkesliv och skola och vice versa. Frågan är då bara...en nära koppling till näringslivet är viktigt...men vilket näringsliv? Är det bra att ha industrigymnasium när industrierna utmanas mycket starkt just nu? Skall man istället ha kopplingar till IT-industrin eller kanske upplevelseindustrin i högre grad? Detta finns redan men vilken är nästa bransch eller skall man ha gymnasium som arbetar mot innovativa verksamheter vilka de nu är? Ett industrigymnasium kanske istället skall ha som fokus att vara ett innovationsgymnasium med fokus att utveckla industrin och inte bara bli en del av arbetsstyrkan?

Det kan vara så att jag drar på för stora växlar i detta, men vi kommer in i ett läge där vi har möjlighet att skapa våra egna jobb vilket idag kan ske med rätt billiga medel. Men för att man skall lyckas krävs ett skarpsinne och en god analys av vår värld. Jag tror att vi har väldigt många unga som idag redan besitter denna förmåga, hur får vi dem att växa?