Inte Okej-Ny sajt öppnar nu

Så har sajten Inte Okej öppnats. Ett initiativ av Malmö stad,Malmö Högskola, Klippans kommun samt Örnsköldsviks kommun och som finansieras av Allmänna Arvsfonden.

Inte Okej handlar just om att det inte är Okej att säga och skriva hursomhelst på nätet. Här skall de röster komma till tals som inte vill ställa upp på ett respektlöst beteende på nätet, eller som de själva skriver: 

"Den 23 oktober lanseras den nya feta sajten för InteOkej. Där kommer en att helt anonymt kunna dela med sig av ens erfarenheter och ställa frågor, få tips och råd av andra i liknande situationer eller bidra med egna lösningar.

Vi är InteOkej- en rörelse av unga för unga som vill snacka om sånt som inte känns okej och om vart gränserna faktiskt går. En plattform för att hjälpa och peppa varandra mot skit och andra kränkningar. För när ska en säga ifrån egentligen? Och hur? InteOkej vet att det är många som undrar, men att det finns lika många som kan svara och stötta. För inga andra än unga själva vet mer om hur livet på nätet ser ut, eftersom vi hänger där varje dag. Och en ska inte behöva ta någon skit. En kränkning är alltid en kränkning."

Kopplat till denna sida har man Twitterkonto, Instagramkonto och Facebook-sida och genom att lägga upp bilder så kan Inteokej bli som jag ser det en sida där kränkningar exponeras. Det finns dock en risk att en del bilder som kommer att publiceras på Instagram under hashtaggen #inteokej är att betrakta som kränkningar, men jag är övertygad  om att redaktionen för projektet har i detta åtanke och än en gång, det måste bli en tydligare exponering på dessa frågor. Det viktigaste är bara att denna kanal inte missbrukas.

Nu till den intressanta frågan...kommer de unga att nyttja denna kanal och hur får man ett buzz kring detta? Det finns också alternativ till InteOkej i t.ex. Kränkt.se som också arbetar med att lyfta frågan om mobbning på nätet mm. Utöver dessa initiativ finns även Elsa Dunkels och Marcin de Kaminski på Ask.fm med sin sida Fråga forskarna: Unga online. Denna sida har mer en konsulterade funktion än InteOkej men kanske kan de olika sidorna nyttjas i kombination.

Bra med flera initiativ...men den stora frågan kvarstår...hur når vi den breda massan eller kan vi nå den överhuvudtaget?

Unga/Småungar och Medier 2013

Äntligen kom den, rapporten från Medierådet där vi kan läsa om Unga/Småungar och Medier där det allmänna intrycket är att IT alltmer är en central del i varje barns liv. Det finns mycket att läsa i rapporterna och jag tänkte nöja mig med några nedslag som jag tycker är värda att uppmärksamma.

Man har i tidigare rapporter talat om högkonsumenter av IT (mer än 3 timmar per/dag), detta börjar nu bli "inaktuellt att tala om eftersom andelen högkonsumeter när det gäller internet och mobiltelefoni överstiger respektive närmar sig hälften av den undersökta åldersgruppen". IT är alltså en sådan stor del av vardagen och tar mycket tid av oss så vi är alla "högkonsumenter", eller ska vi helt enkelt släppa det begreppet, alternativt sätt en ny gräns för vad en högkonsument är?
Vi ser också en hel del skillnader utifrån genusperspektivet. Dessa skillnader ligger t.ex. i datorspel och mobbning. Men även vad gäller nyhetskonsumtion. Det visar sig att jämfört med tidigare år har andelen som tar den av nyheter i någon form ökat påtagligt, förutom när det gäller i form av papperstidning, där en liten minskning kan skönjas. Pojkar i åldersgrupperna 13-16 och 17-17 använder i högre utsträckning nätet och mobilen som nyhetskälla, medan flickor 17-18 något oftare läser papperstidningar.

På frågan om du själv gjort något av följande på internet eller via mobilen under det senaste året så är resultatet intressant då det nästan är 100% nekande svar på detta, se bild nedan (klicka för större bild):

Den kanske viktigaste frågan är att ta del av ungas uppfattning över vad som man anser vara bekymmersamt på nätet eller på tv såväl som spel. Mobbning är något man blir ledsen eller deppig av men även bilder från sjukhus och operationer, fattiga människor och återkommande från tidigare år ligger material där barn råkar illa ut, lider eller mår dåligt. Se graf nedan:

När det gäller sociala medier och mobiltelefoner så nyttjar sig flickor i högre utsträckning av detta än vad pojkar gör. Men avseende internet är förhållandet det omvända. 19% av flickorna anser att de lägger för mycket tid på nätet medan endast 7% av pojkarna anser detta. Generellt sätt är flickor i betydligt högre grad missnöjda med sin mediekonsumtion. Detta är något som jag själv reflekterar över mycket. Om man nu är missnöjd med detta...hur skapar vi förusättningar för att kunna ändra på det och är det önskvärt?

Man ser en skillnad från undersökningen 2010 då färre ansåg att man spenderade för mycket tid åt internet, givetvis hänger detta ihop med möjligheten att nu jämt vara uppkopplad samt de allt bättre artefakterna som nyttjas.

Ja, man kan skriva hur mycket som helst om detta...jag rekommenderar er att läsa rapporterna.

Vilka jättars axlar står vi på?

För två år sedan skrev jag ett inlägg som bygger på en gammal metafor från 1100-talet, se inlägget: Vi står på jättars axlar. Inlägget fick en hel del spridning men för någon vecka sedan blev jag stoppad i korridoren av en professor i litteratur som hade läst mitt inlägg och hade synpunkter på det. Han lyfte fram det att Newton även nyttjade begreppet när han skriver i ett brev till Robert Hooke:

"Om jag har sett längre än andra så beror det på att jag stått på jättars axlar"

I samtalet med professorn så framkom det att Newton troligtvis var rätt sarkastisk när han talade om "jättars axlar" och menade i den polemik som han stod i med Robert Hooke även kanske i viss mån anspalde på Roberts faktiska längd. I vårt samtal om Newton menade professorn att Newton i själva verket kände sig väldigt osäker på de "jättar" som ofta diskuterades och låg som en förutsättning för det akademiska samtalet i Newtons samtid. Frågan är outredd huruvida det var detta det handlade om men det är inte helt omöjligt.

Detta får mig att komma in på min huvudpunkt för detta inlägg. Frågan är vilka axlar vi står på idag när det gäller frågan om IT i skolan? I takt med att IT har blivit en stor del av verksamheten i många skolor så har också detta blivit en mycket viktigt inkomstkällsa för konsulter såväl som leverantörer av mjuk- och hårdvara. Företag som alla menar att de står för en solid kunskap inom området. För något år sedan vid en konferens i Sverige anordnad för akademiker så deltog också ett känt IT-företag i en av presentationerna. Själva presentationen var lysande men innehållet var magert. Dock så kom många ändå att tala om denna presentation som ett fantastiskt föredrag men det var tydligt att det man kom ihåg var ytan, inte innehållet. Kanske är det enklare att ta del av yta istället för djup analys och problematiserande men om vi börjar att förlita oss till dessa som primärt drivs av kommersiella intressen och som kan välja bort de frågor som är besvärliga istället för att just gå djupt in begrepp, definitioner och forskning så vill åtminstone inte jag stå på de axlarna.

Det finns en stor risk att vi trivialiserar dessa svåra frågor för att snabbt finna quick-fixes för att lösa de omedelbara problemen. Att lösa problem är givetvis viktigt men ibland finns det kanske bättre sätt att lösa dem även om det tar lite längre tid.

Vi måste våga ifrågasätta och vara kritisk. Det är en lärares uppdrag och ibland känns det som att vi allt för ofta lyssnar till andra än oss själva och det kollegium vi arbetar i. Bara för att det är nya begrepp (gärna något klatschig engelskt ord) så betyder det inte att det är bra. Bryt ned och bygg från grunden i sann Cartesians anda.

Ifrågasättande är bra och Docent Jonas Linderoth vid Göteborgs Universitet gjorde just detta i gårdagens bloggpost: Open letter to Dr. Ruben Puentedura där han ifrågasätter en tanke som fått stor spridning i Sverige i den sk. SAMR-modellen. Jag har själv ifrågasatt den (Se inlägg: Jag tar mig friheten att utmana tanken på ett omdefinierat lärandet) och jag välkomnar Jonas inbjudan till dialog med Ruben Puentedura.

Detta med autoriteter är besvärligt. Det är lätt att bli bländad och hänförd. När jag blir det ser jag det ofta som en varningssignal.

Selfies - Panta rei

Under gårdagen kunde vi på SVT ta del av en nyhet som förmedlade att det finns risk för att de barn som lägger ut bilder av sig själv (sk Selfies) kan hamna i pedofilinätverk. Nyheten bygger på en rapport som Internet Watch Foundation (IWF) publicerat och som börjar få spridning. Begreppet Selfies handlar inte primärt om bilder där personer är lättklädda eller avklädda utan det handlar om bilder som man tar på sig själv. Läs mer om detta på Wikipedia (Skulle gärna hänvisat till Nationalencyklopedin om det vore så att man hade någon information om detta som är en viktig del av vardagen idag). Begreppet tenderar nu efter denna rapportering att handla om lättklädda ungdomar vilket är helt fel även om den aspekten ändå finns med.

I vilket fall...selfies är inget nytt men i takt med att alla har en mobiltelefon så har mängden ökat. Vid en enkel sökning på Google-bilder får vi upp en mängd bilder på personer som lagt ut bilder på sig själv. Bilder tagna med mobilen framför spegeln. Det har nästan blivit något av en konstform detta med att fota sig själv på detta sätt.

Men när SVT tar upp detta i kombination med pedofilisajter så blir det hela mer infekterat. För egen del så är det självklart att även dessa bilder kommer med i nya nätverk, precis som bilder på små barn i blöjor eller baddräkter som föräldrar tagit på sina barn finns med i dessa nätverk. Vi får inte tro att det endast handlar om unga tonåringar som sugs upp och i en transparent digital värld så har tillgången till nytt material ökat exponentiellt och detta är troligtvis bara början.

Det är lätt att bli bestört över att bilder nu finns i pedofilinätverken, mer bestört ska vi bli över att dessa individer får verka på nätet. Det är också lätt att moralisera över detta att unga (och äldre skall inte glömmas) lägger ut bilder på sig själv, men mer intressant blir det om vi faktiskt diskuterar denna fråga inte minst utifrån värdegrundsfrågorna som skolor arbetar med. Frågor om vad vi vill förmedla med dessa bilder, frågor om jämlikhet och lika värde mm.

Det står också alltid i artiklar som MailOnline (som SVT refererar till) att det finns risk för att man i framtiden inte kommer att få några jobb pga att man lägger ut bilder på nätet. Det finns väldigt lite som säger att så är fallet. Jag skrev för en tid sedan om just detta baserat på en artikel på Mashable där man i denna menar att bilder med sexuellt innehåll kan vara negativt när man söker jobb. Men som jag ser det så bygger det mycket på hur nuvarande (40, 50, 60-talister som nu är arbetsgivare) chefer ser på detta. Jag skulle tro att nya chefer kommer att kunna relatera till selfie-trenden på ett annat sätt då man förstår kulturen bättre. Här vet vi för lite för att ännu kunna dra några slutsatser, det enda vi vet är "Panta rei"-"Allt flyter" som Herakleitos sa redan 2500 år sedan.

Jag säger inte med detta att det bara är att fortsätta att lägga ut bilder men vi måste nog sätta oss in i kulturen lite mer, förstå dess drivkrafter men också finnas där när det går snett vilket det gör ibland. Risken finns att vi får moralpanik kring detta och kanske är det dags för sådan igen för det var ju ett tag sedan nu. Internet och sex säljer alltid...i alla dess former, det vet media om. Däremot så bör denna fråga vara levande i hemmen, där man diskuterar och som vuxen är nyfiken över vad som händer i våra barns liv. Inte övervakande utan närvarande.

På tal om selfies, en mycket tidig sådan fann jag på Wikipedia från sekelskiftet 1900. Se källa

Alla som tror på telekinesi-räck upp min hand

Telekinesi (Wikipedia: av grekiska τήλε, [téle], "fjärran" och κίνησις, [kínesis], "rörelse") 

Telekinesi känner vi alla till som begrepp och inte minst efter kultfilmen Carrie från 1976  så blev begreppet mer allmänt känt. I samband med nyproduktion av den gamla klassikern så har filmteamet skapat ett filmklipp som på få dagar blivit mycket spritt på nätet. Över 30 miljoner har sett Telekinetic Coffee Shop Surprise där vi egentligen får ett strålande exempel på källkritik. Vi som ser filmen ser också förberedelserna inför den otäcka upplevelsen men jag funderar över hur människorna som är på plats och hur de upplever detta? Var finns deras källkritik? Det får vi aldrig veta men det finns en regel som jag tror att vi ofta ska påminna oss om: Om det man ser/läser/hör är för otroligt för att vara sant...så är det nog också det. Men problemet i detta fall är att här blandar sig dels vårt intresse för det okända in samtidigt som det säkert finns en del rädsla inblandad också. Dessa känslor finns även när vi är på nätet, vi blir känslomässigt involverade eller påverkade och detta grumlar vår logik och förmåga att kunna värdera vad som är sant eller falskt.

Problemet är många gånger att vi verkligen vill tro att något är sant, antingen för att det är, för bra för att vara sant, och just därför vill vi tro det (vi kan ju inte låta ett sånt här tillfälle gå till spillo) eller så vill vi tro på något för att det låter så otroligt, eller så hemskt. Som t.ex. tjejen som så gärna ville att pojkgruppen One Direction skulle följa henne på Twitter och om de inte gjorde det så skulle hon bryta nacken av sin hund (se mer här). Även detta spreds snabbt i sociala medier under förra veckan. Än en gång ser vi att när känslor blir inblandade så grumlas vår logik och vår förmåga att vara källkritisk. Det går inte att nog många gånger rekommendera läsningen på .SE  och Kristina Alexanderssons text om källkritik på nätet.

Se Telekinetic Coffee Shop Surprise (För den som inte vill se förberedelserna utan vill hoppa rakt in där action sker, klicka här)

Angående Googles nya användarvillkor

Ni har kanske sett denna längst uppe på Googles söksida, men vad betyder det?

De nya användarvillkoren i Google som infördes den 11 november är till primärt för Google. Google vill nyttja våra bilder och namn för att visa upp dem “Så att dina vänner, familj och andra kan se din profil namn och foto, samt innehåll som du rescenserat, delat eller de annonser du har +1” (Kursivt: Googles text)

Det hela är till för att Googles annonser ska bli mycket bättre och mer individanpassade (til fördel för Google givetvis). Det hela kan också kännas rätt så besvärande utifrån integritetsperspektiv.

Det går dock att välja bort. Det krävs bara två klick dessutom vilket kan vara värt att lägga tid på. Om du vill stänga av denna funktion som Google nu infört gör enligt följande:

1. Logga in på ditt Google-konto om du inte är inloggad.
2. Gå in under Googles godkännande (klicka på denna länk).
3. Avmarkera kryssrutan. Om det inte är redan är avmarkerad. Se bild nedan
4. Klicka på Save/Spara