Att ständigt vara uppkopplad

Ikväll sände Aktuellt ett reportage om kanske Sveriges mest uppkopplade familj, familjen Jardenberg. Reportaget beskrev hur familjen på olika sätt alltid är uppkopplade men samtidigt så kom många goda och tankvärda ord från de båda som intervjuades. Joacim Jardenberg försökte att avdramatisera detta med tekniken och båda var samtidigt fullt medvetna om att världen var större än dessa uppkopplingar.

Det som var intressant var den efterföljande intervjun med antropolog Katarina Graffman som förskte att anlysera detta med att vi är i så många sociala medier samt alltid finns där. Jag vill nog först påstå att den största hypen i det att vara uppkopplad och uppdatera Facebook ständigt har lagt sig, vi börjar nu komma in i ett mer normaliserat förhållande till sociala medier. Det som mer gav mig lite bryderier är Graffmans återkommande resonemang om att vi förlorar den kollektiva kunskapen när vi inte träffas utan mer är online. För egen del så den den kollektiva kunskapen på nätet fenomenal i förhållande till det som kanske vi som arbetar inom högre utbildning tror sker i föreläsningssalen. Detta är en föråldrad syn på kunskapsmiljöer och lärande. Jag kan ha missförstått Graffman, eller bäst är att ni själva lyssnar till intervjun: