Öppenhet och internet-frågorna återkommer

I kölvattnet av den mycket allvarliga och tragiska händelsen i Norge förra veckan så är jag inte förvånad över att flera olika aktörer börjar att fundera över internet som en negativ faktor vad gäller spridning av information på nätet, i synnerhet extremistisk  propaganda och nätverksbyggande i syfte att motverka demokrati och öppenhet. Google har gett sig in i diskussionen och säger sig vilja stävja nätextremism, se notis på Computer Sweden.  Anders Behring Breiviks "manifest" sprids nu på nätet och så också hans video som ha lade upp innan attentatet. Information som ligger ute där och möjlig för alla att nå. Frågan är då...är det dags att sätta stopp för sådan information på nätet? Det låter lockande och med tanke på förra veckans händelse så låter det kanske till och med också nödvändigt. Vi behöver inte fler galningar som inte accepterar alla människors lika värde och frihet att bestämma över sig själv.

Debatten om nätet måste fortsätta, inte för att begränsa nätet utan snarare nyttja nätet till att skapa demokratiska medborgare som kan förstå vad information och desinformation innebär. Om vi går den andra vägen och försöker att stänga ute information, den må vara hur dålig eller skrämmande som helst, så motverkar vi demokrati och utveckling. På samma sätt som extremistiska uppfattningar sprids på nätet så sprids nu samtidigt en demokratisk våg genom stora delar av världen just pga av det som hänt i Oslo och Utöya. Utan nätet skulle vi aldrig kunna ta del av den stora uppslutning av människor som på olika sätt vill hedra de som dog för en galnings stora ego och missvisande självbild. Vi kan inte filtrera bort det onda från nätet, det är en del av livet men vi måste med alla medel motverka allt detta och skapa opinion på nätet, vara tolerant och osjälviska, utan nätet kunde vi inte göra detta i samma omfattning som vi kan idag.

Angående filtrering av nätet eller att motverka extremism, jag rekommenderar att läsa den nu rätt gamla skriften "Med eller utan filter" som Stig Roland Rask skrev för KK-stiftelsen 1999. Den är fortfarande läsvärd och bör ingår som bredvidläsning för alla lärare.