Omdefiniera lärandet - förslag tack

Jag föreläste i går på rektorsprogrammet vid högskolan Dalarna för en grupp rektorer. I min föreläsning kom jag in på Ruben R. Puentaderas syn på hur man enligt SAMR-modellen måste komma upp på en nivå där man omdefinierar lärandet och med stöd av IT kan göra saker som man aldrig annars skulle kunna göra utan de digitala artefakterna (se mer om detta på iTunes). Det skrivs även mycket om detta i Sverige och när jag nämnde detta vid min föreläsning så nickade de flesta och höll med att man borde komma upp på den nivån, men när jag i nästa mening frågade de som lyssnade vad "omdefiniering" kan innebära i praktiken så blev det tyst. Nu kan jag tänka mig tillfällen då detta är möjligt men de vore roligt och intressant att skapa ett forum för att diskutera just detta. Alla talar om det men få greppar det hela. Jag antar att TÄNK OM-gänget måste ha en massa förslag på detta?

Gå gärna in och skriv förslag på hur du ser på ett omdefinierat lärande med stöd av IT i gruppen omdefiniera.

Mer om döden och sociala medier

Döden är något som vi alla kan relatera till, detta verkar flera innovatörer förstått (se tidigare inlägget När jag dör) och skapar på löpande band olika lösningar som bygger på våra tankar om våra livsslut. Ett nytt socialt forum har skapats i appen för iPhone som heter "My Last Wish" där jag kan skriva mina tankar om vad jag vill uppnå eller göra innan jag själv dör. En rätt så meningslös app men tanken är att personer som kanske delar samma önskan tar kontakt med varandra eller som grundare Kirtan Thaker säger:

 “I was confident that if we create a app where this possibility can be turned into reality, people will love this concept and they will get a chance to make friends who are unknown but having just one thing in common which is the last wish.”


Jag tror inte att våra sista önskningar är tillräckliga för att bygga ett socialt sammanhang, men det är å andra sidan lite roligt att gå in och se vad andra önskar :-). Jag har själv ännu inte skrivit något  men vem vet?

Facebook för barn under 13 år?

De senaste timmarna har det florerat ett rykte som säger att Facebook kanske släpper 13-års gränsen på Facebook och tillåter även yngre att gå med. Det hela verkar ha startat med att Sunday Times i en intervju med Facebooks policyansvarige i Storbritannien Simon Milner citerades med att "a lot of parents are happy their kids are on (Facebook)", citatet nås för den som prenumererar på The Sunday Times, artikeln är alltså inte öppen.

Milner citerades vidare med följande:  "There is reputable evidence that there are kids under 13 who are lying about their age to get on to Facebook. Some seem to be doing it with their parents' permission and help." I kölvattnet av dessa uttalanden har Facebook tydliggjort att Milner har blivit felciterad.

I vilket fall är frågan intressant, vi känner alla någon eller flera barn som är med på Facebook utan att vara 13 år, skolorna kryllar av dem och många barn är med på Facebook med föräldrarnas goda minne. Frågan är egentligen vilken funktion denna 13-års gräns fyller? Handlar det om att skydda unga från att komma i kontakt med okända personer på nätet så är skälet gott men misslyckat. Det finns bra många fler oroliga sidor som föräldrar inte känner till samt i de lugnaste vatten finns även där saker dolt under ytan. Att sätta upp en statisk åldersgräns är ett sätt för oss vuxna att slippa ta ansvar och frågan handlar inte om jag ska vara vän med mitt barn på Facebook eller inte, frågan handlar om något mycket viktigare och den bottnar i det enkla...ska jag engagera mig i mitt barn? I så fall blir frågan om 13, 18 eller 7 år oviktig.

Mer om debatten kring åldersgränsen:

• Herald Sun
• Fox News
• AAJ News

När jag dör...

Vi kommer alla att dö, kruxet är att vi aldrig vet när, var eller hur. Skillnaden i dag gentemot tiden innan internet är att vi dessutom har en mängd digitala sammanhang som ligger kvar och är mer eller mindre aktiva även efter det att vi lämnat denna värld. Frågan är inte ny, begravningsbyråer som t.ex. Fonus har under lång tid arbetat med sk. Vita Arkiv där man kan förbereda sig och sin omgivning inför sin kommande död.

Nu finns det en app som kopplas till Facebook som heter If I Die som innebär att jag kan spela in en film där jag talar till de som jag vill ska ha mitt meddelande eller skriva en text. Därefter väljer jag vilka som ska få se mina meddelanden. Kul tanke...det finns dock några problem med detta och det är...när ska jag spela in mitt farväl? Ska det ske idag eller skall jag vänta lite. Om jag i mitt videomeddelande berättar hur mycket jag älskar min hustru men sedan när jag dör om kanske 15 år så har kanske jag och min hustru en helt annan relation till varandra? När ska jag spela in igen eller vad ska jag säga egentligen? Ska det vara ett allmänt snack om mig...frågorna hopar sig.

Men av filmen att döma nedan så är If I Die en helt fantastisk lösning och som dessutom är rätt cool, får i alla fall den känslan av IfIDie.


Kanske är det så med döden att den sker och vi kan inte förbereda oss på annat sätt än att vara närvarande var dag med vår omgivning och ingen teknik kan någonsin hjälpa oss i denna uppgift. Kanske är det just detta som är det unika med döendet och döden, vi är helt i händerna på ödet, Gud eller vad vi nu vill kalla intet.

Google Maps ger ett annat perspektiv

Vi känner till Google Maps, vi nyttjar det i alla möjliga sammanhang för att skapa nya kartor såväl som att ta reda på avstånd mellan två punkter. Som pedagogiskt hjälpmedel kan Google Maps vara viktigt inom ett antal ämnen, inte minst geografi och matematik. Men helt plötsligt öppnas också möjligheter att nyttja Google Maps för andra ämnen som religion och historia eller kanske fysik. Det finns möjligheter att mäta sträckor med andra enheter än våra traditionella mätmått som meter eller miles. Jag kände mig bara tvungen att göra en liten film som visar hur Google Maps kan bli något annat än bara ett verktyg som hjälper oss i vår vardag. Kanske är jag nördig, men det blir helt klart mycket roligare med kartor med nedanstående lösning: