Sociala medier i filosofiska rummet

Programmet om sociala medier i filosofiska rummet har spridits rätt bra inom just de sociala medierna. En intressant lyssning där Mymlan, d v s journalisten, bloggaren och sociala medier-experten Sofia Mirjamsdotter, diskuterar information overload med datavetaren Andreas Jacobsson och kognitionsforskaren Peter Gärdenfors och som väcker en hel del funderingar. Jag rekommenderar verkligen alla att lyssna till.

Det jag tog till mig i programmet var bland annat just detta att vi ofta talar om att vi konsumerar information men fokus ligger egentligen snarare på informationen i sig, dvs. inte innehållet, utan just detta att informationen i sig, dvs vilka uttryck den tar och vilka kanaler som nyttjas har blivit mer i fokus. Det är därför vi har så många som lever på att idag berätta för oss andra hur sociala medier fungerar och vilka mekanismer som påverkar informationsflödena. Det är fantastiskt att se hur ett företag som t.ex. Google som" bara" förmedlar information har vuxit och blivit ett företag som omsätter mångmiljarder. Informationen i sig är viktig och de som kan hantera dem bäst har höga Klout-poäng (Mymlan har när detta skrivs 72, Gärdenfors och Jacobsson återfinns inte i Klout-score). Poängen kan säga att personer med höga poäng har stort inflytande inom sociala medier. Jag tror att denna tanke är viktig att fundera över, att informationen i sig har blivit så viktig och risken finns att vi missar själva målet om fokus ligger på detta (min egen tanke).

Sen i slutet av programmet talar man om detta om ett eventuellt behov av att vara nedkopplad ibland. I detta resonemang så har man olika åsikter men Mymlan tror att den nya generationen som växer upp och som alltid haft tillgång till internet kommer att hantera detta bättre än vuxna, dvs att de kommer att klara av att hantera informationen och leva med den och inte ha behov av att koppla ned i större omfattning och klarar stresstanken (lyssna på klippet från just den delen av programmet). Även Andreas Jacobsson menar att det troligtvis inte är något problem medan Gärdenfors är mer skeptisk. För egen del tror jag att många, inte minst unga har svårt att slita sig från den digitala sfären och att det krävs att man aktivt avstår från att vara online. Problemet blir bara att när vi som vuxna sätter de reglerna för våra unga samtidigt som vi själva fortsätter att använda oss av enheterna hela tiden så ger vi en signal till barnen att det är OK och med det blir det också orättvist i det maktspråk som vuxna då utövar.

Det som är slående i detta program är hur lite man egentligen vet, det är mest en massa "tror" och "tänker" som säga i programmet och det är mycket litet man vet. Det dialektiska samtalet är oerhört viktigt och det är samtidigt därför detta program blir så behagligt att lyssna till, men när kommer vi att ha underlag för våra känslor och det vi tror? Kommer de överhuvudtaget eller är den tiden förbi när vi talar om en föränderlig värld som IT idag är. Kan vi någonsin hinna i kapp med forskningen?