Vem äger dina elevers utbildningsdata?

I takt med att vi blir allt mer digitaliserade i skolan och att i stort sett alla skolor och universitet nyttjar olika lärplattformar så finns det en del frågor som egentligen aldrig har diskuterats och som blir allt mer viktiga att diskutera. Audrey Watters (@audreywatters) väcker en mycket intressant fråga som handlar om hur våra leverantörer av lärplattformarar (LMS) nyttjar den information som vi delar med oss av? Jag talar här inte om upphovsrättsfrågan vad gäller mitt material som lämnas in utan snarare det som kallas för learning analytics vilket innebär att genom att analysera hur elever eller användare nyttjar information på en sida kan nyttja denna information till att leverera utbildningsmaterial som hjälper en elev att komma vidare. Eller som vi kan läsa i Horizon Report 2012: “the interpretation of a wide range of data produced by and gathered on behalf of students in order to assess academic progress, predict future performance, and spot potential issues.” Ett exempel på detta ser vi i filmen nedan om Digitala Aristoteles.

Vad det handlar om är alltså frågan om vem som egentligen äger denna information? Är det eleven, skolan, företaget som vi köper vår digitala lärplattform av (alternativt andra lösningar som Google Apps, Microsoft, Posterous, som lägger ned  den 30/4 2013 och alla de skolor i USA som lagt sin information på denna sida, vart tar nu denna information vägen, ) eller är det kanske staten som i somliga fall äger informationen? Det kan förefalla vara en liten fråga men det är det inte enligt min mening. I och med att vi kan med hjälp av datorer ta reda på så mycket mer om våra elever och hur de gör framsteg (eller går bakåt i utvecklingen) så är detta en fråga som är mycket viktigt. Vi har inte riktigt förstått inom skolvärlden var vi är på väg utan fortfarande så funderar vi mest på våra LMS och hur vi skall få folk att använda dem.

Om vi ser till våra avtal så framgår sällan just hur vår data får användas och i de fall det står något så handlar det inte om det som jag talar om i stycket ovan. Vi vet helt enkelt inte vilken data som samlas in  i det vi gör i våra LMS och vi vet ännu mindre hur datan används och av vem. Faktum är att företagen som vi köper tjänsterna av sitter på en enorm skatt då vi hela tiden pumpar in information om hur elever (och lärare) agerar i de digitala miljöerna.

Tidigare idag kunde vi läsa om företaget Kickboard som lyckats få in 2 miljoner dollar i utvecklandet av sk. School Analytics-verktyg för att kunna ge lärare, skolledare och föräldrar mer information över hur det går för varje elev. Detta är alltså redan på gång och kanske är det nästa generations lärplattformar vi talar om, men lärplattformen får nu en helt annan innebörd. Det handlar här om hur datorer tolkar det som sker i de digitala miljöerna och med en sådan utveckling får vi så många nya etiska frågeställningar att hantera.

Några frågor vi inledningsvis bör ställa oss är följande: Vad räknas som utbildningsdata? Vilka äger denna data? Hur får företagen samla in datan och vad får de göra med denna information?

Frågan har sällan eller aldrig diskuterats i Sverige och jag tror att det är hög tid att diskutera detta på alla utbildningsnivåer i  Sverige. Den