Mer om digitala böcker

I flödet av Mikael Hanssons (som skriver om hur internet berör våra liv på olika sätt) alla goda uppslag och inlägg så snappade jag upp bokförlagens nya strategi för att få lönsamhet och som tas upp på Svensk Bokhandel. Förlagen har uppmärksammat att allt fler väljer att låna e-böcker från biblioteken och i och med att den digitala upplagen släppts samma dag som den fysiska motsvarigheten i bokhandeln så väljer man att skjuta på den digitala releasen med tre månader. Allt för att vi skall köpa böckerna i första hand. Det är ett ganska klassiskt sätt att hantera den nya tekniken genom att begränsa möjligheterna och missgynna de som vill nyttja tekniken till att göra det man alltid har gjort. Detsamma har musikindustrin gjort och det var väl kanske den illegala fildelningen av musik som faktiskt skapade nya sätt att distribuera musik (som t.ex. Wimp eller Spotify). Filmindustrin börjar alltmer finna liknande lösningar men förlagsindustrin verkar inte helt förstått detta.

Jag har tidigare varit i samtal med ett utbildningsförlag om just detta och föreslagit dem att ge oss möjlighet att köpa loss kapitel ur böckerna istället för att köpa hela böcker. Så fungerar mycket av vår utbildning inom högre utbildning i alla fall, dvs att ta delar ur en bok. Argumentet mot detta är att förlagen menar att författarna gärna vill att man läser hela boken då man annars förlorar helheten som författaren vill lyfta fram. Det spelar ingen roll vad författaren tycker och tänker om sin bok anser jag, vi gör ändå som vi vill. Vi väljer på samma sätt att lyssna på låtar jag vill istället för att måsta lyssna på ett helt album.

Förlagen kommer att få det tufft om de inte tänker om fundamentalt...de måste inte bara finna nya former för distribution, de måste förstå att böcker inte är vad böcker har varit längre. Och att begränsa möjligheten till att låna en bok på biblioteken och straffa dem som vill läsa digital är en helt felaktigt beslut även om förlagen kortsiktigt tjänar på detta.

Är detta en fråga?

Det är uppenbart att om vi går in i en digital värld i vår skola så kommer mycket att förändras. Digitala böcker och program som på olika sätt hjälper oss är en grundförutsättning och är sällan i sig något problem. Däremot så får vi en del intressanta problem som vi måste lösa och som inte är alldeles enkla att komma runt. Ofta beror dessa problem på att vi försöker att anpassa vår digital miljö till den analoga skolan vilket komplicerar saker och ting. Ett sådant tillfälle är när man vid ett prov ger elev/student möjlighet att nyttja t.ex. formelsamling eller kanske kurslitteratur som stöd under examinationen. Det är egentligen inga problem med detta så länge man inte gjort några otillåtna markeringar mm i boken (så resonerar en del i alla fall). Men nu kommer vi till ett intressant dilemma, och det är just möjligheten att idag köpa kurslitteratur samt nyttja t.ex. en formelsamling i smartphone eller kanske iPad/Androidplatta.

Jag har just börjat att hantera ett sådant fall där man i en kurs på högskolan har tillåtelse att nyttja kurslitteraturen under tentan men en student har köpt litteraturen digital och har inga böcker, åtminstone inga fysiska och nu vill studenten nyttja den digitala boken i sin läs/skrivplatta. Majoriteten av kursens studenter har däremot "vanliga" böcker så för dem så är det inget problem men för den student som vill kunna vara mer effektiv genom att kunna söka i den digitala boken snabbt och smidigt så blir det problem. Problemet består i att man som examinator inte vill att studenten ifråga skall kunna ta del av annan information på nätet såväl som att kanske kommunicera med andra som finns i studentens nätverk.

Detta problem kan klart lösas om man i förhand är medveten om den digitala värld som nu förändrar så mycket i vårt läsande, skrivande och kommunicerande. Om examinatorn ifråga kände till förutsättningarna för studenten ifråga som vill nyttja sin digitala bok så skulle examinatorn kunna formulera frågor som inte går att Googla upp. Nu vet jag inte exakt hur frågorna är utformade men det handlar i detta fall heller inte bara om att kunna google upp, utan det handlar likaväl om vilka kontaktytor som öppnas om man för in våra digitala artefakter in i skolan. En lösning skulle kunna vara att man låter studenten få låna en analog bok under tentan men detta är inte en tillräckligt god lösning, snarare bara ett sätt att skjuta problemet till framtiden. Ett alternativ kanske istället vore att fundera över hur man formulerar sina frågor och helt enkelt säger till sin elev/student att du får nyttja precis vilka metoder och källor (analoga såsom digitala), bara du redogör för hur du kommer fram till dina svar. Detta innebär att resan är själva målet och svaret blir något sekundärt.

FLUMSKOLA...ropar då vän av ordningen. Det som är intressant med denne "vän av ordning" är att det är det som efterfrågas...ordning och reda. Endast en väg är den rätta till svaret och svaret är det viktiga. En del har mycket svårt för att kunna se bortom logiken och den "korrekta" vägen och vill ha tydliga direktiv och svar. Det som istället ibland kallas för inre logik (Constructive Alignement) skapar nya förutsättningar och resultat under hela utbildningen eller kursen. Istället för att fokusera på själva slutexamen så blir hela resan det intressanta och som värderas.

Det är ungefär som den där tentan vid Umeå Universitet som det berättas om inom filosofin (som jag inte är säker på om den är sann, kanske bara en skröna?):

Det handlar om en sextimmarstenta i analytisk filosofi där studenterna klockan 09.00 fick sin tenta i handen och satte igång med att besvara frågorna. Problemet var bara att det fanns bara en enda fråga som löd:

ÄR DETTA EN FRÅGA?

Studenter inom filosofi kan argumentera och det går att skriva mycket om frågan ovan. Men historien förtäljer att det var en student som på frågan svarade med sex korta ord:

JA, OM DETTA ÄR ETT SVAR!

Historien säger också att studenten ifråga fick full pott på tentan.

Böcker med soundtrack...kan det vara något?

Med tekniken öppnas nya dörrar, en del satsningar och idéer blir till fantastiska produkter medan andra är mer tveksamma. Jag tycker mig se att många håller på att experimentera med boken i digital form genom att skapa nya bokupplevelser på olika sätt. Jag har tidigare skrivit om sociala böcker såväl som Al Gores bok Our Choice. Böcker som på olika sätt försöker att fördjupa eller förändra vårt sätt att läsa böcker. Nu har ett nytt företag lanserat idén om böcker med musik till, eller snarare soundtrack till boken, så kallad Booktrack.  Det handlar alltså om att när du läser en bok så kan du också lyssna till kanske dramatisk eller romantisk musik just när man läser om t.ex. något romantiskt. Likaså hör du lite subtilt knastrandet från elden eller några fotsteg. Allt synkat till just den rad som du läser. Det gäller att följa en markör och läsa enligt den för att upplevelsen ska bli total.

Det finns en testversion av Sherlock Holmes och The Adventure of the Speckled Band som är möjlig att ladda ned till iPad eller iPhone (se mer på Booktrack). Frågan är om detta är något som kommer att tilltala många eller något som blir något av en dagslända? Det tycker i alla fall Charlie Sorell på Wired som skriver följande i artikeln Bad Ideas: Booktrack Adds Sound Effects And Music to Books.

"It’s incredibly jarring. The beauty of a book is that the whole world is as real as you can imagine it to be. Adding tawdry effects doesn’t enhance the experience — it just makes the whole thing seem fake. You know how a bad visual effect can pull you right out of a movie? This is the same, only worse."

Se mer via filmen nedan:

Läsning i digital miljö

Jag har under senaste dagarna gått igenom mycket av den forskning som diskuterar förhållandet läsa på skärm kontra i bok eller på papper. Jag ser att det är två frågor som diskuteras och den ena gäller huruvida vi läser lika fort samt förstår texten på skärmen lika bra som i vår analoga motsvarighet, boken. Den andra frågan handlar om vad vi läser och hur vi läser, dvs. vad vi väljer att läsa. Den senare frågan är kanske mer intressant men båda handlar i mångt och mycket om en övergång från ett medieverktyg till ett annat och där finns det hos många en viss romantiserad bild av det "gamla". Så är det klart alltid vilket t.ex. nedanstående citat visar:

• Det skrivna ordet kommer att utplåna minnet (Platon. Ur Phaedrus)
• Boken blir katedralens död, alfabetet dödar bilderna (Victor Hugo, Ringaren i Notre Dame)

Nu får vi liknande profetior om att tidningen kommer att dö vilket är en förståelig reaktion.

I alla skiften får vi dessa reaktioner. Mer intressant är också hur vi försöker att nyttja ny teknik utifrån gamla förutsättningar. Jag talade nyligen med en kollega som skaffat en iPad och jag frågade hur hon uppfattade läsningen på iPaden. Hon sade att hon tyckte att det var jobbigt att läsa på skärmen. Jag frågade henne hur hon läser på skärmen och då visade det sig att hon läste på iPaden i komplett mörker i sängen. Jag frågade om hon brukade läsa böcker och tidningen på samma sätt och svaret var klart: Nej då tänder jag ju sänglampan så att jag ser.

Vi skapar alltså nya, omöjliga, situationer ibland när vi tar in ny teknik i gamla sammanhang.

Åter till forskningen. Det visar sig att mycket av den forskning som finns inom området med skärmläsning nu börjar att få några år på nacken. Forskningen bygger på att vi läser på datorskärm och inte på läsplattor som nu verkligen gör intåg i alla miljöer. Det är dessutom skärmar med sämre skärpa och upplösning som ligger till grund för den forskningen. Vi kan dock se i den norska forskaren Anne Mangen vid Universitetet i Stavanger att den fysiska kopplingen mellan texten och mediet försvinner när man läser på skärm vilket gör det svårare att minnas texten. När man läst något i en bok kan man ofta komma ihåg saker bara genom att se omslaget. Det ges alltså ett fysiskt stöd som är svårare att få från exempelvis en skärm som rymmer många texter.

• Forskning.se om skärmläsning
• Forskning: Hvorfor leser vi dårligere på skjerm (Anne Mangen)

Vidare finns det resonemang om att skillnaden mellan bakgrundsljus på en läsplatta och det reflekterande ljuset som vi får när vi läser böcker påverkar oss och gör att läsningen blir mer jobbig med bakgrundsljus. Jag hoppas att ny forskning som baseras på nya verktyg snart publiceras.

Sedan finns det klart frågan om hur man läser på skärmen i förhållande till böcker och tidningar. Givetvis så läser vi annorlunda, när vi så önskar skall tilläggas. En rätt så aningslös artikel i Expressen och Aron Lund så låter det snarare som att Twitter mm gör oss dumma där Lund försöker driva frågan att i tidningar så har man inget val utan då måste man läsa sådant som redan är tryckt och då läser man även sådant som man inte tänkt läsa vilket ökar allmänbildningen? Lund talar klart i egen sak och hoppas att man fortsätter att läsa tidningen så att vi inte blir så dumma att vi väljer själv vad vi vill läsa och vilka källor vi vill nyttja.

Frågan om distraktion har jag tidigare tagit upp i denna blogg och det är en fråga som vi måste arbeta oss in djupare i. Om läsandet förändras, vilket det gör i digitala miljöer, så måste vi också förstå hur vi läser online vilket är en fråga som är svår att greppa. Jag läser definitivt annorlunda på nätet, jag har ett syfte med min läsning i tjänsten eller inför min undervisning och jag har aldrig kunnat vara så effektiv som jag är nu i att kunna söka ut det väsentliga och det som jag letar efter. Detta är ett helt annat läsande än det vi har i skönlitteraturen som handlar om något helt annat. Vi jämför inte sällan läsandet på samma sätt som en del jämför äpplen och päron, båda är visserligen frukter, men där upphör likheterna.

Jag skulle kunna skriva bra mycket mer men ett blogginlägg ska inte vara mycket längre, för det här är ingen bok