Jag borde kanske kommentera dagens rapport Svenskarna och Internet 2011 som släpptes idag men den har fått så stor uppmärksamhet så jag tror att jag återkommer till den när jag funderat färdigt över den. Däremot så visar rapporten ännu en gång att internet och teknik nyttjas överallt och jämt och inte minst i ung ålder. Min reflektion kring detta är att idag utsätts vi så enormt mycket av information och inte minst reklam. Jag brukar ibland besöka IDGs sida men den går snart inte att läsa längre inte minst på grund av all reklam som nu tar uppmärksamheten. Jag har också noterat att DN allt mer lägger in reklam och ibland är det helt enkelt svårt att avgöra om det är en redaktionell artikel notisen hänvisar till eller ifall det är reklam. Detta brus blir bara mer omfattande och jag tror att vi så småningom, förutsatt utvecklingen får fortgå, får svårt att kunna hantera medieflödet samt urskilja vad som är vad. Vi kommer att behöva få nya expertområden som kommer att behöva hjälpa oss att helt enkelt hitta rätt.
Därför var det befriande att se att företaget som har tagit fram den strålande produkten Evernote nu har skapat ett tillägg till Google Chrome-webbläsaren, Evernote Clearly. Men denna är det möjligt att med en knapptryckning nu skala bort allt som inte hör till det man vill läsa, IDGs sida blev helt plötsligt läsbar igen (någon enstaka reklambanner slank igenom men i stort blev det toppen). Det går även att ändra på bakgrundsfärger och textstorlek för den som önskar, samt givetvis en koppling till Evernote.
Jag tror att om skolan vill arbeta mycket med internet så kan en sådan här möjlighet vara viktig i att minimera bruset och all distraktion för att kunna få sidor läsbara helt enkelt. IDGs sida är en total katastrof och med tanke på deras fokus så borde de kunna bättre, men troligtvis är det ekonomin som styr snarare än användarvänligheten.
Det har sagts förr och skrivits mycket om det men vi bör nog fundera över läsandet både en och två gånger. Jag har just läst en intressant artikel i Skånskan som refererar till författaren och litteraturpedagogen Aidan Chambers som just lyfter fram det faktum att unga idag läser lika mycket idag och Aidan säger att "själva läsproceduren är densamma, vare sig det är en bok eller ett textmeddelande på telefonen du läser". Och det är så det är, vi läser lika mycket eller kanske till och med mer nuförtiden men sedan har vi den pedagogiska frågan, som är en helt annan fråga, och som handlar om VAD vi läser och vilken kunskap vi idag förvärvar oss.
Detta är inte en fråga för ungdomar eller barn, detta är en fråga för oss alla för visst har även vårt läsande förändrats rätt så rejält? Vi läser sannolikt mycket mer idag än tidigare men vi läser korta texter i bloggar eller nyheter.
Frågan om läsandet och dess mängd är kanske inte problemet, förutom att vi påverkas mycket av engelska uttryck vilket definitivt har resulterat i fler särskrivningar. Sen är det frågan om våra kanaler vi hämtar information från verkligen är kanaler att lita på eller ifall vi får en sned världsbild eller en tillrättalagd sådan? Denna fråga ska vi samtidigt se i ljuset av den "gamla" världen där vi endast hade några få kanaler som mer eller mindre var "sanningen". Idag har vi inte en envägskommunikation där vi bara tar emot utan vi har möjlighet till att påverka och ifrågasätta. Detta är en spännande utveckling och det är bland annat detta som vi måste föra in i skolan mer...att nyttja nätet, mycket aktivt och att hela tiden utmana våra elever i det att fundera över källans ursprung, det rimliga i texten samt hur vi som mottagare påverkas av olika budskap.
Allt var inte bättre förr, egentligen var det rätt lite som var bättre förr. Det enda som jag saknar är raketosten.
Jag har under senaste dagarna gått igenom mycket av den forskning som diskuterar förhållandet läsa på skärm kontra i bok eller på papper. Jag ser att det är två frågor som diskuteras och den ena gäller huruvida vi läser lika fort samt förstår texten på skärmen lika bra som i vår analoga motsvarighet, boken. Den andra frågan handlar om vad vi läser och hur vi läser, dvs. vad vi väljer att läsa. Den senare frågan är kanske mer intressant men båda handlar i mångt och mycket om en övergång från ett medieverktyg till ett annat och där finns det hos många en viss romantiserad bild av det "gamla". Så är det klart alltid vilket t.ex. nedanstående citat visar:
Det skrivna ordet kommer att utplåna minnet (Platon. Ur Phaedrus)
Boken blir katedralens död, alfabetet dödar bilderna (Victor Hugo, Ringaren i Notre Dame)
Nu får vi liknande profetior om att tidningen kommer att dö vilket är en förståelig reaktion.
I alla skiften får vi dessa reaktioner. Mer intressant är också hur vi försöker att nyttja ny teknik utifrån gamla förutsättningar. Jag talade nyligen med en kollega som skaffat en iPad och jag frågade hur hon uppfattade läsningen på iPaden. Hon sade att hon tyckte att det var jobbigt att läsa på skärmen. Jag frågade henne hur hon läser på skärmen och då visade det sig att hon läste på iPaden i komplett mörker i sängen. Jag frågade om hon brukade läsa böcker och tidningen på samma sätt och svaret var klart: Nej då tänder jag ju sänglampan så att jag ser.
Vi skapar alltså nya, omöjliga, situationer ibland när vi tar in ny teknik i gamla sammanhang.
Åter till forskningen. Det visar sig att mycket av den forskning som finns inom området med skärmläsning nu börjar att få några år på nacken. Forskningen bygger på att vi läser på datorskärm och inte på läsplattor som nu verkligen gör intåg i alla miljöer. Det är dessutom skärmar med sämre skärpa och upplösning som ligger till grund för den forskningen. Vi kan dock se i den norska forskaren Anne Mangen vid Universitetet i Stavanger att den fysiska kopplingen mellan texten och mediet försvinner när man läser på skärm vilket gör det svårare att minnas texten. När man läst något i en bok kan man ofta komma ihåg saker bara genom att se omslaget. Det ges alltså ett fysiskt stöd som är svårare att få från exempelvis en skärm som rymmer många texter.
Vidare finns det resonemang om att skillnaden mellan bakgrundsljus på en läsplatta och det reflekterande ljuset som vi får när vi läser böcker påverkar oss och gör att läsningen blir mer jobbig med bakgrundsljus. Jag hoppas att ny forskning som baseras på nya verktyg snart publiceras.
Sedan finns det klart frågan om hur man läser på skärmen i förhållande till böcker och tidningar. Givetvis så läser vi annorlunda, när vi så önskar skall tilläggas. En rätt så aningslös artikel i Expressen och Aron Lund så låter det snarare som att Twitter mm gör oss dumma där Lund försöker driva frågan att i tidningar så har man inget val utan då måste man läsa sådant som redan är tryckt och då läser man även sådant som man inte tänkt läsa vilket ökar allmänbildningen? Lund talar klart i egen sak och hoppas att man fortsätter att läsa tidningen så att vi inte blir så dumma att vi väljer själv vad vi vill läsa och vilka källor vi vill nyttja.
Frågan om distraktion har jag tidigare tagit upp i denna blogg och det är en fråga som vi måste arbeta oss in djupare i. Om läsandet förändras, vilket det gör i digitala miljöer, så måste vi också förstå hur vi läser online vilket är en fråga som är svår att greppa. Jag läser definitivt annorlunda på nätet, jag har ett syfte med min läsning i tjänsten eller inför min undervisning och jag har aldrig kunnat vara så effektiv som jag är nu i att kunna söka ut det väsentliga och det som jag letar efter. Detta är ett helt annat läsande än det vi har i skönlitteraturen som handlar om något helt annat. Vi jämför inte sällan läsandet på samma sätt som en del jämför äpplen och päron, båda är visserligen frukter, men där upphör likheterna.
Jag skulle kunna skriva bra mycket mer men ett blogginlägg ska inte vara mycket längre, för det här är ingen bok
