tisdag 23 augusti 2011

Det enda jag saknar är raketosten

Det har sagts förr och skrivits mycket om det men vi bör nog fundera över läsandet både en och två gånger. Jag har just läst en intressant artikel i Skånskan som refererar till författaren och litteraturpedagogen Aidan Chambers som just lyfter fram det faktum att unga idag läser lika mycket idag och Aidan säger att "själva läsproceduren är densamma, vare sig det är en bok eller ett textmeddelande på telefonen du läser". Och det är så det är, vi läser lika mycket eller kanske till och med mer nuförtiden men sedan har vi den pedagogiska frågan, som är en helt annan fråga, och som handlar om VAD vi läser och vilken kunskap vi idag förvärvar oss.

Detta är inte en fråga för ungdomar eller barn, detta är en fråga för oss alla för visst har även vårt läsande förändrats rätt så rejält? Vi läser sannolikt mycket mer idag än tidigare men vi läser korta texter i bloggar eller nyheter.

Frågan om läsandet och dess mängd är kanske inte problemet, förutom att vi påverkas mycket av engelska uttryck vilket definitivt har resulterat i fler särskrivningar. Sen är det frågan om våra kanaler vi hämtar information från verkligen är kanaler att lita på eller ifall vi får en sned världsbild eller en tillrättalagd sådan? Denna fråga ska vi samtidigt se i ljuset av den "gamla" världen där vi endast hade några få kanaler som mer eller mindre var "sanningen". Idag har vi inte en envägskommunikation där vi bara tar emot utan vi har möjlighet till att påverka och ifrågasätta. Detta är en spännande utveckling och det är bland annat detta som vi måste föra in i skolan mer...att nyttja nätet, mycket aktivt och att hela tiden utmana våra elever i det att fundera över källans ursprung, det rimliga i texten samt hur vi som mottagare påverkas av olika budskap.

Allt var inte bättre förr, egentligen var det rätt lite som var bättre förr. Det enda som jag saknar är raketosten.

Se också tidigare inlägg i bloggen om läsning och läsplattor mm