I filmen Inception diskuteras det vid flera tillfällen detta med att "a leap of faith", dvs att våga ta "språnget" utan att faktiskt veta vad man ger sig ut på. Begreppet kopplas ofta till Søren Kierkegaard och handlade i det fallet om religion, dvs att det är nödvändigt att verkligen "hoppa" oavsett alla motargument som säger att man inte borde göra det (Kierkegaard talar egentligen om A Leap To Faith men det är en helt annan historia). Begreppet är i vilket fall bra för det kan nyttjas i så många olika sammanhang, inte minst när det gäller frågor om internet/teknik och lärande. Vi måste sätta oss in ordentligt i andra människors oro och även rädsla för att ta nya språng för vi har alla varit där någon gång.
Kanske är just tanken på att helt huvudstupa kasta sig in i ett religiöst sammanhang och därefter tillhöra detta en vettig tankeövning? Tänk er själv att lämna kända domäner för att gå in i något helt nytt, för de flesta av er så är det otänkbart för det finns så mycket som motbevisar det sunda i det, dessutom...varför ska jag göra det när allt just nu fungerar så bra?
Om vi tänker i dessa banor vad gäller att våga förändra mycket i det sätt vi vant oss att arbeta i skolan som lärare så blir det lättare att förstå varför det ofta finns ett motstånd, både hos kollegor såväl som ledning och föräldrar. Vi relaterar klart till vår egen skolgång eller det sätt vi alltid arbetat, vi ser på andra som t.ex. farit illa i en religiös avart eller i framför datorn och dessa argument leder oss till att tro att allt detta är fel. Nu ska jag inte tala om religion men däremot om IT (som alltför ofta och för många "inspiratörer" blivit något av religion).
Jag har under senaste veckorna tagit del av debatten i flera tidningar som handlar om alla problem samt den brottslighet som är kopplad till Facebook, inte minst SvD har fokuserat på denna fråga och skapat en tema-sida om detta på Facebook vilket i sin tur skapar en större klyfta mellan de pedagoger som förstår styrkan med IT i skolan (sociala medier mm) och de som inte tagit detta steg ännu. Hur kan vi ens förvänta oss att de pedagoger som vi gärna ser vågar pröva något nytt gör det när debattklimatet ser ut som dagspressen vill utmåla (se Niclas Strandhs-DeepEd´s inlägg om Brottet och Facebook ).
Vad jag vill säga är att det krävs ganska mycket att våga "a leap of faith" när det inte bara sitter i huvudet utan våra tankar om hur man ska göra eller vad pedagogik är sitter så djupt inrotade våra själar. Att gå över till en förändrad lärarroll gör ont och kräver mycket av en, lika mycket som det krävdes av alla de barn som hänger upp sina nappar på nappträdet i Falun. Barnen var påhejade och puschade av sina föräldrar eller de barn som i omgivningen gjort samma sak. Alla sa att det var bra att lämna nappen men ändå så är det så svårt att ta steget.
Vi har tagit många steg i många olika sammanhang...IT i skolan är egentligen inte ett så stort steg utan ett naturligt steg, problemet är att det är så mycket annat som vill påpeka motsatsen och när vi slutar att tänka själva och lyssnar till andra utan att själva prova...då kommer vi aldrig att ta några fler "leaps of faith".
Kanske är just tanken på att helt huvudstupa kasta sig in i ett religiöst sammanhang och därefter tillhöra detta en vettig tankeövning? Tänk er själv att lämna kända domäner för att gå in i något helt nytt, för de flesta av er så är det otänkbart för det finns så mycket som motbevisar det sunda i det, dessutom...varför ska jag göra det när allt just nu fungerar så bra?
Om vi tänker i dessa banor vad gäller att våga förändra mycket i det sätt vi vant oss att arbeta i skolan som lärare så blir det lättare att förstå varför det ofta finns ett motstånd, både hos kollegor såväl som ledning och föräldrar. Vi relaterar klart till vår egen skolgång eller det sätt vi alltid arbetat, vi ser på andra som t.ex. farit illa i en religiös avart eller i framför datorn och dessa argument leder oss till att tro att allt detta är fel. Nu ska jag inte tala om religion men däremot om IT (som alltför ofta och för många "inspiratörer" blivit något av religion).
Jag har under senaste veckorna tagit del av debatten i flera tidningar som handlar om alla problem samt den brottslighet som är kopplad till Facebook, inte minst SvD har fokuserat på denna fråga och skapat en tema-sida om detta på Facebook vilket i sin tur skapar en större klyfta mellan de pedagoger som förstår styrkan med IT i skolan (sociala medier mm) och de som inte tagit detta steg ännu. Hur kan vi ens förvänta oss att de pedagoger som vi gärna ser vågar pröva något nytt gör det när debattklimatet ser ut som dagspressen vill utmåla (se Niclas Strandhs-DeepEd´s inlägg om Brottet och Facebook ).
Vad jag vill säga är att det krävs ganska mycket att våga "a leap of faith" när det inte bara sitter i huvudet utan våra tankar om hur man ska göra eller vad pedagogik är sitter så djupt inrotade våra själar. Att gå över till en förändrad lärarroll gör ont och kräver mycket av en, lika mycket som det krävdes av alla de barn som hänger upp sina nappar på nappträdet i Falun. Barnen var påhejade och puschade av sina föräldrar eller de barn som i omgivningen gjort samma sak. Alla sa att det var bra att lämna nappen men ändå så är det så svårt att ta steget.
Vi har tagit många steg i många olika sammanhang...IT i skolan är egentligen inte ett så stort steg utan ett naturligt steg, problemet är att det är så mycket annat som vill påpeka motsatsen och när vi slutar att tänka själva och lyssnar till andra utan att själva prova...då kommer vi aldrig att ta några fler "leaps of faith".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.