onsdag 16 mars 2011

Läsning i digital miljö

Jag har under senaste dagarna gått igenom mycket av den forskning som diskuterar förhållandet läsa på skärm kontra i bok eller på papper. Jag ser att det är två frågor som diskuteras och den ena gäller huruvida vi läser lika fort samt förstår texten på skärmen lika bra som i vår analoga motsvarighet, boken. Den andra frågan handlar om vad vi läser och hur vi läser, dvs. vad vi väljer att läsa. Den senare frågan är kanske mer intressant men båda handlar i mångt och mycket om en övergång från ett medieverktyg till ett annat och där finns det hos många en viss romantiserad bild av det "gamla". Så är det klart alltid vilket t.ex. nedanstående citat visar:

  • Det skrivna ordet kommer att utplåna minnet (Platon. Ur Phaedrus)
  • Boken blir katedralens död, alfabetet dödar bilderna (Victor Hugo, Ringaren i Notre Dame)
Nu får vi liknande profetior om att tidningen kommer att dö vilket är en förståelig reaktion.

I alla skiften får vi dessa reaktioner. Mer intressant är också hur vi försöker att nyttja ny teknik utifrån gamla förutsättningar. Jag talade nyligen med en kollega som skaffat en iPad och jag frågade hur hon uppfattade läsningen på iPaden. Hon sade att hon tyckte att det var jobbigt att läsa på skärmen. Jag frågade henne hur hon läser på skärmen och då visade det sig att hon läste på iPaden i komplett mörker i sängen. Jag frågade om hon brukade läsa böcker och tidningen på samma sätt och svaret var klart: Nej då tänder jag ju sänglampan så att jag ser.

Vi skapar alltså nya, omöjliga, situationer ibland när vi tar in ny teknik i gamla sammanhang.

Åter till forskningen. Det visar sig att mycket av den forskning som finns inom området med skärmläsning nu börjar att få några år på nacken. Forskningen bygger på att vi läser på datorskärm och inte på läsplattor som nu verkligen gör intåg i alla miljöer. Det är dessutom skärmar med sämre skärpa och upplösning som ligger till grund för den forskningen. Vi kan dock se i den norska forskaren Anne Mangen vid Universitetet i Stavanger att den fysiska kopplingen mellan texten och mediet försvinner när man läser på skärm vilket gör det svårare att minnas texten. När man läst något i en bok kan man ofta komma ihåg saker bara genom att se omslaget. Det ges alltså ett fysiskt stöd som är svårare att få från exempelvis en skärm som rymmer många texter.
Vidare finns det resonemang om att skillnaden mellan bakgrundsljus på en läsplatta och det reflekterande ljuset som vi får när vi läser böcker påverkar oss och gör att läsningen blir mer jobbig med bakgrundsljus. Jag hoppas att ny forskning som baseras på nya verktyg snart publiceras.

Sedan finns det klart frågan om hur man läser på skärmen i förhållande till böcker och tidningar. Givetvis så läser vi annorlunda, när vi så önskar skall tilläggas. En rätt så aningslös artikel i Expressen och Aron Lund så låter det snarare som att Twitter mm gör oss dumma där Lund försöker driva frågan att i tidningar så har man inget val utan då måste man läsa sådant som redan är tryckt och då läser man även sådant som man inte tänkt läsa vilket ökar allmänbildningen? Lund talar klart i egen sak och hoppas att man fortsätter att läsa tidningen så att vi inte blir så dumma att vi väljer själv vad vi vill läsa och vilka källor vi vill nyttja.

Frågan om distraktion har jag tidigare tagit upp i denna blogg och det är en fråga som vi måste arbeta oss in djupare i. Om läsandet förändras, vilket det gör i digitala miljöer, så måste vi också förstå hur vi läser online vilket är en fråga som är svår att greppa. Jag läser definitivt annorlunda på nätet, jag har ett syfte med min läsning i tjänsten eller inför min undervisning och jag har aldrig kunnat vara så effektiv som jag är nu i att kunna söka ut det väsentliga och det som jag letar efter. Detta är ett helt annat läsande än det vi har i skönlitteraturen som handlar om något helt annat. Vi jämför inte sällan läsandet på samma sätt som en del jämför äpplen och päron, båda är visserligen frukter, men där upphör likheterna.

Jag skulle kunna skriva bra mycket mer men ett blogginlägg ska inte vara mycket längre, för det här är ingen bok