MVG-knappar till alla goda skolutvecklare/lärare

Jag funderar mycket över det motstånd som politiker, lärarkollegor, föräldrar mfl. ofta ger uttryck för när det gäller att nyttja IT i skolan. Jag försöker att förstå vari motståndet ligger och hur vi kan överbrygga detta för att tala om de brännande frågorna gällande pedagogisk utveckling och den enskilde elevens kunskapsutveckling. Jag tror att det delvis kan bero på att IT-utvecklingen faktiskt i realiteten har förstört mångas syn på effektivitet och utveckling.

Jag tror att alla människor någon gång har förbannat de underliga "goddag yxskaft" svar man får när man ringer supporten till internetleverantören man har, eller svurit över de svåra inloggningarna till försäkringskassan eller banken eller den mycket komplicerade proceduren för att återställa sitt lösenord till hotmail-adressen då man inte kommer ihåg det. Det är givet att våra tidigare erfarenheter av digitala miljöer påverkar oss och faktum är att de digitala systemen sällan fungerar problemfritt. Bara det faktum att man funderar över att införa datorer eller läsplattor i skolan gör att många blir oroliga just pga tidigare erfarenheter. Därför är pressen på oss som vill nyttja ny teknik i undervisningen särskilt stor och toleransen för misstag eller direkta fel med tekniken kan slå mycket hårt mot de skolor som vågar och vill satsa på framtiden. Utifrån detta kanske vi helt enkelt ska sluta att tala om datorer eller en-till-en satsningar och helt enkelt direkt klassa alla digitala verktyg som läromedel. Föräldrar och politiker har aldrig tidigare lagt sig i vilka läromedel vi nyttjar när det handlar om böcker (det har väl hänt men inte i samma omfattning som när vi talar om datorer) och därför skall vi återerövra det pedagogiska ansvaret för vilka pedagogiska artefakter vi nyttjar och kanske istället lägga fram våra IT-investeringar med följande argumentation: "I år har vi valt att satsa dubbelt så mycket på våra elever i form av kursmaterial/läromedel" om det där ingår teknik så är det helt oväsentligt.

Så långt är detta argument som handlar om vår omvärld och inte den omedelbara utbildningsmiljön som lärare vistas i dagligen. Däremot har vi ett annat problem och det gäller de pedagoger uppfattar inte arbetet med datorer som deras centrala uppgift och rimmar illa med synen de har på lärande och pedagogisk miljö. Detta bottnar säkert i det faktum att flera av oss mer eller mindre drunknar i olika datorsystem där vi skall administrera både det ena och det andra, t.ex. semester, utlägg, elevfrånvaro mm. Om dessutom själva lärargärningen blir digitaliserad så känner en del pedagoger att man inte orkar mer. Då fungerar inte retoriken om läromedel som jag anförde i stycket ovan. Det interna arbetet med skolutveckling måste skötas mycket klokt inom kollegiet och där måste vi försöka särskilja alla andra upplevelser av system som inte fungerar med vad det handlar om inom pedagogisk kontext. Detta arbete, det interna, är det svårare men som måste utföras. Tyvärr har allt för många andra knepiga webbtjänster och program mm totalt grusat vägen för många av skolans pedagoger och deras negativa erfarenheter kommer därför också att direkt skapa negativa tankar om IT i skolan som del i lärandets vardag.

Ni som arbetar med utveckling och vill framåt, ni har ett tufft jobb...men någon måste göra det, för skolans framtid. Kan inte Micke Gunnarsson ge er alla en MVG-knapp?