lördag 5 mars 2011

När något går snett så är alltid lösningen..."övervaka & reglera"

Vi står alltid våra barn närmast, vi ser när de mår dåligt och vi vill agera direkt för att lindra smärtan. Det är rätt...det är vårt ansvar som vuxna och föräldrar, det är helt enkelt vår livsuppgift. Därför förstår jag föräldern som skriver i GP om att tvinga Facebook att stoppa mobbare. Hon har erfarenhet av att ens barn mår mycket dåligt då dialogen på nätet passerat alla moraliska gränser, klart att man vill att det ska vara lite ordning i den miljö som ens barn befinner sig i. I detta fall har en ung person blivit mobbad på Facebook och mobbning är alltid mobbning är alltid mobbning. Jag skrev för rätt många år sedan ett dokument med råd och tips om digital mobbning, jag läste just igenom det och inser att tiden sprungit ifrån dokumentet och i viss mån också de råd som jag då formulerade (för att vara ärlig: mina råd är rätt dumma tycker jag). Men det som slog mig är det är samma problematik som vi ser idag med fokus på Facebook som jag försökte att skriva om för flera år sedan då Facebook inte fanns och då Mark Zuckerberg var i början av sina tonår. Mobbningen kommer att finnas kvar oavsett om vi lagstadgar eller försöker att övervaka och censurera olika mötesplatser, mobbningen byter bara arena eller som idag, byter teknisk plattform. Det är inte Facebook som är problemet, det är vi som människor som är problemet och kommer så att förbli.

Författaren till debattartikel ger några förslag på vad som bör göras och jag tänker inte gå in på dem förutom förslag nummer tre:
"Inför ämnet kommunikation på schemat i våra skolor från årskurs 4 med information om alltifrån olika sociala medier till förhållningssätt och värderingsfrågor."
Förslaget är inte bra, för det första så skall frågor om värdegrund påbörjas så snart våra barn kan tala och går i förskolan. För det andra så nyttjar barn sociala medier bra mycket tidigare än i årskurs fyra. För det tredje så skall det inte till särskilda ämnen för att diskutera värdegrundsfrågor, de skall finnas i alla ämnen. För det fjärde, det finns en enkel tumregel som alla barn och vuxna skall lära sig och den är så enkel: "Kan du inte säga det du vill ansikte mot ansikte så ska du inte säga det på nätet/Facebook heller."

Vi kan inte "stänga av" Facebook eller andra sociala medier. Vi måste hantera dem och välja strategier för att överleva. Vi har dessutom ett annat problem och det är den klassiska frågan, var går gränsen mellan det som egentligen är ett skämt men som uppfattas som mobbning? Sedan finns det en mängd andra frågetecken såsom Facerape och internationell problematik.

Det finns en till problematik i artikeln och det är att modern som skriver artikeln själv inte har Facebook men menar att hon vet tillräckligt för hon tar del av sina barns aktiviteter på Facebook. Det låter kanske tillräckligt men det är det inte, det är nästan (men bara nästan) samma sak som att säga att jag vet vad kärlek är, jag har själv inte upplevt det men jag har sett andra som upplevt det... och det verkar ju vara rätt så komplicerat. Vi måste vara del av våra barns miljöer och kanske hade det dessutom varit av stor vikt om mobbarna såg att barnets mor engagerade sig i denna miljö. Kanske hade det gjort skillnad...kanske inte, jag kan inte yttra mig om det då det inte är ett alternativ i resonemanget. Jag har dock många gånger sett att de som är mest negativa till Facebook är de som aldrig har testat, det är inte ovanligt men tyvärr fel ansats.

För den som orkar så rekommenderar jag att läsa några av kommentarerna efter debattartikeln, vi ser en tydlig positionering mellan dem som nyttjar Facebook och de som inte gör det.

Och till dig som har skrivit artikeln i GP...jag känner med dig och inte minst med ditt barn. Ingen...och jag menar INGEN, skall behöva utstå det ditt barn har upplevt. Vi är många som känner med Er och mitt inlägg handlar om mobbning online i allmänhet.