"Katederundervisning" Ett retoriskt knep

Och hela pedagog-Sverige gick igång. Säga vad man vill om Björklund men han lyckades sannerligen sätta fart på skoldebatten med sitt debattinlägg i söndagens DN. Jag har därefter följt debatten i de sociala medierna och det vi helt klart kan se är att den är infekterad. Många pedagoger känner sig förflyttade till början av 1900-talet medan andra helt fastnat i begreppet katederundervisning. Samtidigt så måste vi fråga oss varför skolan idag inte lyckas så bra som den borde kunna göra? Synnerligen allvarligt är det också att vi får grupper av elever som kommer att klara sig bättre än andra vilket vi kan läsa i artikeln:

De flesta grupper av elever har i dag lägre resultat än förr, men två kategorier som är tydliga förlorare är pojkar och elever från hem utan utbildningstradition. En central fråga att ställa sig är hur det kommer sig att just dessa grupper förlorat mest, närskolpolitikens allra mest överordnade mål varit just jämlikhet?

Vad många pedagoger som deltagit i debatten hakar upp sig på är just begreppet katederundervisning och jag har funderat på vilka ord som är bättre...inget slår undervisning men det är för omfattande för att kunna användas. Klassrumsundervisning är ännu en självklarhet i de flesta av dagens skolor och individuell undervisning är uppenbarligen något som är ett problem. Så frågan är vad Björklund istället kunde skriva för att få igenom sin poäng (sedan ska vi nog vara på det klara med att Björklund inte skriver sin inlägg själv vilket är nog så viktigt att komma ihåg). Nej Björklund talar i metaforer vilket Elza Dunkels tydligt beskriver i sitt blogginlägg om utbildningsminsterns debattartikel och metaforer kan bli riktigt starka ser vi inte minst i detta sammanhang. I detta fall är det helt klart fråga om en konceptuell metafor vilket gör att "katederundervisning" som fysisk objekt direkt skapar mening om pedagogik. Om det var Björklunds retoriska tanke är oklart men det vi alla som arbetar inom pedagogikens domäner börjar att fundera över är det viktiga...dvs. pedagogik och mitt lärande och min roll som lärare. Faktum är att Björklund med denna artikel lyckades skaka om stora delar av det Svenska utbildningsetablissemanget. Att sedan ordförande i lärarnas riksförbund snurrar till det gör det hela bara ännu bättre. Att sedan Björklund många gånger tror att det var bättre förr är ett annat problem. En god analys av artikeln med Björklund tycker jag att Christermagister levererar.

Vi som vill utveckla skolan kan kanske känna oss tveksam till Björklunds ambitioner att ta några steg bakåt, men utveckling sker på detta sätt och en naturlig del i att vi definierar oss själva. För egen del brukar en kateder fungera mycket väl till att ställa inte bara en dator på, utan ganska många enheter, min katederundervisning når ut till många på många olika sätt och är inte mer speciellt än klassrummet eller skolan som byggnad (som även dessa kan ifrågasättas). Läraren är skolans viktigaste resurs och ett litet debattinlägg är bra då och då för då hålls skolan levande.