Det måste vara mig det är fel på

Jag läser just nu Jonas Söderströms bok "Jävla Skitsystem" som sätter fingret på det som så många upplever i alla våra digitala miljöer, dvs detta att visst borde väl saker och ting kunnat vara enklare. Detta gäller inom alla yrkesområden och visst har vi alla varit med om t.ex. lärplattformar som är på tok för krångliga eller kräver alldeles för många musklick innan man ens gjort det man är där för att att göra? Se intervjun med Jonas Söderström nedan:

Samtidigt tar jag del av strömmarna av goda IKT-pedagoger landet över som har många bra idéer och vill nyttja den digitala miljön i skolan så mycket som det är pedagogiskt motiverat, det är bra, men vi som dagligen arbetar med dessa miljöer måste komma ihåg att vi inte är "vanliga" användare. Vi är de som lever och sover med IT, vi nyttjar detta på fritiden och på jobbet och vi har dessutom blandat ihop dessa två miljöer. Vi måste komma ihåg att vi inte är den genomsnittlige pedagogen utan vi är de som orkar göra allt det där lilla extra trots att vi slösar enormt med tid och energi på att få det att funka...kort sagt...vi är allt det som "vanliga" människor betraktar som väl teknikorienterade. Denna klyfta känner ni alla till och ni har ständiga diskussioner om just detta med era kollegor.

Vad vi däremot inte kan komma ifrån är att många av våra system för gemene man är rätt så besvärliga, eller snarare, direkt användarovänliga. Jag tror att vi alla måste arbeta bra mycket hårdare mot alla företag som med fina ord säljer lösningar som faktiskt inte fungerar. När jag läser Jonas Söderströms bok så ser jag att detta är samma sak inom alla organisationer och kanske är det värst inom statlig och kommunal verksamhet. Inte minst pga att vi är tvungna att upphandla och dessa upphandlingar tar sällan sitt primära perspektiv på användarvänlighet och pedagogik utan snarare på villkoren som omhuldar våra fokus. IKT-pedagoger och visionärer som vill driva frågor om utveckling måste vara en mycket aktiv part i alla inköp som direkt rör lärmiljön i skolorna.

Om vi har lösningar som kräver en mycket omfattande utbildning samt många klick som dessutom kan leda till att man måste börja om från början ifall något går fel så kommer många lärare att känna att det är de som är "dumma" eller som inte "förstår" när det egentligen är fel på gränssnitten eller systemen i sig själva. Då räcker det heller inte alla gånger att vi säger:"nej, det är inte ni som är dumma utan ni lär er snart, gör detta bara 78 gånger så sitter det fint sedan". Vi ska istället säga: "Det här systemet är urkasst och vi anser precis som ni att det är korkat och vi ska lägga all vår tid vi kan på att få företagen att förstå att det är de som skall ändra sig...inte ni". Det är märkligt att vi kan låta olika IT-lösningar så till den grad diktera våra pedagogiska villkor.

Problemet bottnar i två delproblem:

• Vi saknar ofta sk. beställarkompetens så vi vet inte exakt vad vi vill ha eller vad vi kan kräva av företagen som vi handlar av.
• Ofta är det helt enkelt inte pedagoger som beställer utan någon annan organisation som inte förstår pedagogernas behov men som däremot förstår det rent tekniska. Om fallet är det senare så kanske det är så enkelt att att systemen som IT-teknikerna tycker är enkla ofta blir för komplicerade för oss pedagoger (fast detta har jag inget belägg för)

Jag uppmanar oss alla som brinner för detta med pedagogisk utveckling med hjälp av IT att i hög grad och på alla fronter nu mycket tydligt markera mot leverantörerna att det inte räcker...vi vill ha mer och vi vill ha enkla, logiska system som fokuserar på vårt huvuduppdrag...att utbilda för framtiden. Det är inte våra kollegor det är fel på, utan det är det faktum att tekniken fortfarande inte är tillräckligt enkel för gemene man, även om vi kan tycka det. Jag tycker att Eddie Izzard från showen Glorius på ett strålande sätt visar hur tekniken ibland förvirrar, har ni inte sett klippet nedan så måste ni bara göra det:

(För eventuella företag som tar åt sig av mitt inlägg så vill jag bara tydligt markera att jag inte talar om något specifikt företag utan i allmänna ordalag)