Didaktikens verktyg igen

I måndags var jag på Utbildningsradion för att diskutera rektorsutbildning men samtidigt fick vi ett samtal om didaktikens verktyg som tagit fram av UR (jag har tidigare skrivit om detta). Didaktikens verktyg är ett lovvärt initiativ med många goda och kloka synvinklar samt rätt brett perspektiv på vad IT i skolan kan innebär utifrån många olika synviklar. Didaktikens verktyg är bra som en inledning.

Men det finns ett problem med didaktikens verktyg och det är att den inte lever. Inget nytt tillkommer och det finns inga möjligheter till att vare sig bidra med innehåll eller möta andra som har funderingar inom området. Mediet försöker att vara levande i och med att det finns rörliga media men det som vi har framför oss är på intet sätt levande. Givetvis beror detta på att man kanske inte har möjlighet att sätta folk på att utveckla sidan för att sköta kommunikation mm med de som vill engagera sig i frågorna. Men med tanke på den erfarenhet och de resurser som finns på UR så skulle man kunna göra så mycket mer med sidan. Inte minst det faktum att skapa möjlighet för andra att bidra med sina erfarenheter OM IT i skolan och på så sätt skapa en mycket intressant databas med alla möjliga perspektiv.

Det finns kanske en övergripande orsak till varför man inte valt att göra detta vilket kan handla om upphovsrätt och avtal som är mycket noggrant reglerade och därför vill man inte ha in externt material som man inte har kontroll över (min egen reflektion).

Men en liten uppmaning till UR är att våga gå ett steg längre så att vi inte får ännu en sida som sakta dör och som får allt fler döda länkar. UR måste inse att detta inte handlar om att skapa ett läromedel i traditionell mening med en början och ett slut för då har man misslyckats med didaktikens verktyg. Förvaltarskap är svårt men oerhört viktigt.

Facebook och Google är osociala

Det är något paradoxalt att våra stora jättar inom de sociala medierna i det att man inte kan nå dem via e-post eller telefon. Företag som lever på att vi skall kommunicera med varandra gör allt vad de kan för att INTE ha kontakt med deras kunder/användare. Vad är det som har gått snett i detta? Är det just för att Googles såväl som Facebooks tjänster är "gratis" som gör att man känner att man inte har anledning till att svara på frågor som rör deras tjänster? Facebook är mer eller mindre helt omöjliga att nå (finns på Eniro men utan att ange telefonnummer), däremot har Google på senare tid lagt upp ett telefonnummer som man kan nå dem på. Det är flera osm vittnat om svårigheterna att få kontakt med Facebook som t.ex. artikeln nedan från DN.

• DN-Gick inte att få kontakt med Facebook

Det som alltså händer är att vi ser till att Facebook och Google (m.fl) ständigt har kontakt med oss  samtidigt som vi inte har en enda möjlighet till att kontakta dem. Ärenden som är akuta får vänta flera veckor innan åtgärd och det är upp till företagen att välja hur de vill agera i olika situationer. 

Med tanke på detta har jag skapat en grupp på Facebook där alla som vill får vara med och skriva om sina erfarenheter om kontakter med Facebook. Frågan är om denna grupp får finnas kvar särskilt länge då Facebook upptäcker den ;-) ?

Gruppen: Varför ska det vara så svårt att få kontakt med Facebook?

Åldersgränser i sociala medier-Arrestera mig någon!

Det är bra med regler och gränser. Åtminstone för oss vuxna för då kan vi alltid säga att du får inte göra det ena eller det andra just för att du inte har åldern inne. Detta hör jag ofta när det handlar om t.ex. Facebook eller Googles tjänster. I och med att det står i avtalet som du tackar ja till att du måste vara minst 13-år så är det en lag som alla barn ska följa. Nu är inte läget så att alla är 13 år utan många barn under 13 är definitivt med på Facebook. Frågan är om vi överhuvudtaget skall bry oss om regler som är stiftade i annat land och som egentligen gäller där men som sedan adopterats över till Sverige? Vi har många regler som baseras på åldrar, se t.ex. barnombudsmannens lista av åldersgränser men samtidigt har vi otroligt mycket som vi får göra som barn och som inte är reglerat som t.ex. att gå över gatan själv, hantera en kniv (finns ingen åldergräns för detta), cykla, simma, prata, ta kort. Det är då det blir så intressant att fundera över hur vuxna så enkelt avfärdar barns önskan att få vara på Facebook med argument som:

Jag stör mig också på att barn skaffar ett FB konto.. Finns det en gräns ska den följas. Det är både föräldrarnas uppgift att se efter sina barn och FB att regelbundet kolla att användarna följer reglerna.. (Min åsikt iaf)

Det som är slående i citatet ovan är att vi kan lägga ned tid på att ta reda på att barnen inte är på Facebook men kanske borde de lägga ned tid på att istället vara med sina barn på internet och visa lite intresse.

Skolan har definitivt lagt ned frågan om sociala medier för unga med hänvisning till åldersgränser. Det har liksom blivit en lag att om det finns en åldersgräns som ett företag har satt upp så är det något som skall följas till punkt och pricka. Varför frågar jag mig? Varför kapitulerar vi inför ettföretag som beslutat något istället för att fråga oss...varför då? Och när de stora företagen går igång med att det måste finnas åldersgränser i sociala medier så ska vi fråga återigen...varför?

Det borde kanske finnas en övre gräns också i så fall där de som är för gamla helt enkelt inte får skriva något för det kan ju bli helt fel (ironi). Eller kanske skall vi inte tillåta sådan som mig i min ålder att få vara på Facebook för vi borde ju kanske syssla med annat? Ni hör ju hur det låter, det håller inte och Facebooks regler faller inte svensk jurisdiktion. Nu uppmanar jag inte till att alla barn skall vara på olika sociala medier utan min poäng är, varför kapitulerar vi totalt för att det finns åldersgränser som många gånger är rätt godtyckliga? Är det för att vi inte tycker att det känns helt OK att de som är under 13-år måste "ljuga" om sin ålder för att gå med eller kan det vara så att vi är rädda för repressalier från företagen som tillhandahåller tjänsterna?

Om så är fallet så ligger jag illa till med tanke på att jag är 107 år på Facebook, se reportage i DT. Arrestera mig någon!

Enkla svar levereras i Vetenskapens Värld

CC by Gaetan Lee

Det är något symptomatiskt att när vetenskapen skall yttra sig om skolan så tar man in hjärnforskare för att berätta hur lärande går till. Jag talar givetvis om det senaste avsnittet i vetenskapens värld där fokus egentligen låg på Sydkorea och deras otroliga kunskapsutveckling under 60 år. Det reportaget är väl balanserat och stället viktiga frågor. Men det som oroar mig är just detta att när vi ska tala om lärande så tar man inte en erfaren pedagogo som finns på "golvet" nära verksamheten utan istället får hjärnforskaren Torkel Klingberg berätta om hur man lär optimalt. Det bör kanske understrykas att den skola och skolmiljö som finns i de flesta svenska skolor skiljer sig fundamentalt från laboratoriemiljöerna. Det som är intressant är att man ser skolans lärmiljö primärt som något som hjärnforskarna kan svara på då det egentligen handlar om en organisatorisk, ekonomisk och inte minst pedagogisk fråga. Våra lärare vet till stor del hur man kan skapa optimala lärmiljöer bara om de fick chansen.

Det går inte att bortse från att det finns en hel del tråkiga tendenser i detta program där de som får komma till uttryck (i viss mån) beskriver skolan som medicinen var på 1800-talet (i viss mån anser jag att denna formulering mer eller mindre pressades fram genom reporterns frågor). Att sedan pedagogikforskaren Trevor Dolan understryker att i viss mån så kanske skolan är kvar denna tidsålder så blir inte saken bättre. Detta är nog utbildningssveriges största problem just nu, dvs det att fel krafter får sätta agendan understödd här av Public Service.

Tack och lov visade reportaget från Sydkorea på ett skräckscenario där unga mår dåligt av den stress skolan och inte minst föräldrar sätter på sina barn.

Nej, det var lite väl enkla svar i vetenskapens värld och att på slutet spä på med en historisk återblick som i viss mån nyanserades av Sven-Eric Liedman kändes bara som utfyllnad.

Men det är väl såhär med vetenskap, om vi skall tala om vetenskap så ska det vara sådant som är mätbart och då hamnar vi i hjärnforskning. Nej, ta in en bunt pedagoger, låt dem visa det som sker i skolorna och inte minst med fokus på demokrati, lika värde och individuellt lärande så blir det intressant. Detta är värden som kommer att vara viktiga idag såväl som i framtiden.

Rädsla som försäljningsidé

Säkerhetsföretaget McAfee som bland annat säljer antivirusprogram har släppt en gratisapp för Facebook som syftar till att skydda dina bilder. Appen heter McAfee Social Protection och skall tydligen fungera som ett komplement till rättighetsinställningarna i Facebook. Genom att ge tillgång till vilka som skall kunna se dina bilder och vilka som inte får det så blir bilderna suddiga för de som inte har tillåtelse. I McAfees pressmeddelande så skriver man följande om appen:

McAfee Social Protection gives users a safe platform to share photos without having to worry about them going viral or being uploaded onto the Internet by someone else. Only friends who have been granted access can view photos, but even they are unable to share, copy, print, or take screenshots of them. Those that have not been granted access will not be able to view the photos at all.

Det innebär alltså att man vill med denna app förhindra att bilder sprids på nätet utom kontroll. Jag installerade appen men den funkar just inte på mina webbläsare och är fortfarande i ett beta-stadium vad jag förstår. Däremot känns det inte inte roligt att när man installerar denna app så kommer McAffe åt min information samt mina foton (givetvis är det en förutsättning för tjänsten men det känns som att man överlåter bilderna nu till ännu en part utöver Facebook).

Frågan jag ställer mig är: Är detta verkligen nödvändigt och spelar inte företaget totalt på vår rädsla för att lägga upp information på nätet som har präglat den svenska folksjälen i samma stund som Lunarstorm dök upp vid millennieskiftet? Vi har under flera år fostrats i att vi skall vara ordentligt oroliga över det vi lägger upp på nätet för dessa bilder och texter kommer att förstöra vår liv framöver om vi inte tänker till ("tänker till" innebär att vi inte skall lägga upp något alls, helst hålla oss ifrån datorerna/mobilerna totalt och inte heller bli fotat av en digitalkamera med risk för att jag som person kommer att komprometteras så snart jag avbildas digitalt). 

McAfee med flera andra arbetar med skrämselpropaganda och menar att om vi nyttjar deras produkter så kan du sova lugnt om nätterna för då händer inget. Detta är totalt nonsens och bygger på att vi kan lita på tekniken för att slippa problem, den gamla devisen om filter i datorer eller i huvudet dyker upp omgående. Om vi har bilder som vi inte vill att andra ska se så kanske vi helt enkelt inte lägga upp dem på Facebook utan kanske sända dem till mina vänner på annat sätt.