Kan våldsamma och realistiska datorspel påverka vår empati?

Läser i dagens DN att en sammanställning av forskning inom datorspel och våldsamma tendenser visar att det kan finnas kopplingar däremellan. Artikeln uppmärksammar läsaren visserligen på att sambanden är vaga men dock inte oviktiga. det är de fyra hjärnforskarna Pedrag Petrovic, Andreas Olsson, Henrik Larsson och Martin Ingvar som står som författare till artikeln och läsningen är helt klart intressant.

Även andra nya studier, där man följt dataspelande ungdomar under flera år, visar på att våldsspel ökar risken för aggressivt beteende oberoende om man tidigare visat aggressivitet eller ej. Styrkan på sambanden i den ovannämnda sammanställningen är relativt liten, vilket är förväntat givet att våld och aggressivitet är orsakat av en kombination av olika riskfaktorer, var och en med liten effekt i sig.

Det betyder alltså inte att dataspelsvåld kan klassificeras som oviktigt i sammanhanget, utan snarare att forskning måste fokusera på hur dataspelande i samspel med andra riskfaktorer (socioekonomisk bakgrund, brist på skyddande nätverk, utsatthet och genetiska faktorer) ökar risken för våld och aggressivitet. Det är ytterst viktigt att även inkludera psykologisk experimentell och biologisk forskning för att få en bättre förståelse för hur dataspel kan relatera till aggressivt beteende.

Vi måste ta till oss alla dessa resultat och följa denna forskning, samtidigt är det klart att andra faktorer spelar in som vi också kan läsa i artikeln, men artikeln avslutas med följande och om det stämmer så bör vi helt klart vara uppmärksammade på detta faktum:

Vi vill som hjärnforskare göra klart att forskning talar för att det finns en koppling mellan dataspelsvåld och ökad aggressivitet generellt, genom mekanismer som är väl kartlagda i hjärnan. Vi vill också understryka vår oro utifrån ett neurobiologiskt perspektiv att exponering för grovt datavåld under barn- och ungdomsår kan påverka utvecklingen av hjärnan – och därmed samhället – ytterst negativt.