Vi går bakåt i tiden

Jag läser i Norrköpings tidningar om en föreläsning som genomförts av företaget Netscan. Ett företag som funnit med i föreläsningssvängen länge och som fokuserar på barn och internet. Det är bra att vuxna engagerar sig i frågan. Netscan arbetar på ett något annorlunda sätt än för att kunna göra sina föreläsningar kanske något mer kryddade, vi kan läsa från Netscans sida följande:

"Vi föreläser och upplyser om ungdomssajter som en modern plattform för vuxna som vill komma i kontakt med barn och ungdomar i sexuellt syfte. Under flera år har netscan analyserat och på nära håll upplevt förövarnas förförelseteknik genom att besöka sajterna med falsk identitet. Genom detta arbetssätt så finns vi där barnen finns och vi får uppleva deras vardag ur ett vuxet perspektiv. Den kunskap och erfarenhet vi får använder vi sedan i utbildningssyfte. "

Det innebär att man är på nätet och utger sig för att vara annan person än den man egentligen är för att på så sätt se vad som händer vid dessa möten. Eller som vi kan läsa i artikeln från Norrköpings Tidningar:

"Han (föreläsaren) kunde nu berätta hur han i undersökande syfte själv är ute på nätet under olika täckmantel och kunde ge många exempel på hur främst unga flickor kan bli utsatta för vuxna mäns försök att få kontakt i tvivelaktiga syften."

Ett förfaringssätt som kallas för att Walraffa (dvs att utge sig att vara någon annan än den man är, efter Günter Walraff). Detta förfaringssätt kan ha sina poänger ibland men däremot att arbeta på detta sätt är något som går stick i stäv i det hur jag menar att vi skall förhålla oss på nätet samt att dessutom inte medverka till att späda på den situation som en del unga utsätts för på nätet. Ytterligare anser jag inte att det är särskilt klyftigt att lyfta fram dessa "undercover"-mötet på föräldramöten mm för detta skapar bara oro och ger sken av att detta är något som alla drabbas av. Än värre är det om föräldrar själva vill testa detta på nätet vilket inte kan skapa annat än oreda och problem. Vi har med barn att göra och dessa måste vi dels respektera, dels inte objektifiera men allra minst villseleda.

Det känns som att vi går bakåt i tiden när vi fortfarande är kvar i skrämselpropaganda vilket är den enklaste formen av informationsspridning. Svårare är att nyansera debatten. Jag blir också förvånad över att man från t.ex. Rädda Barnen fortfarande tipsar om att sätta datorn på en offentlig plats så att föräldrarna kan se vad barnen gör på nätet. En idé som Elza Dunkels rejält har visat på hur fel den kan bli.

Jag hoppas att fler anlitar t.ex. Elza Dunkels för hon har nyanserat debatten, hon föreläser utifrån ett gott forskningsperspektiv...men jag förstår att många inte vill anlita henne för hon skapar inte lika mycket uppmärksamhet och skapar definitivt inte skräck i åhörarna utan snarare hopp och tilltro.