Mobiltelefoner och socialt engagemang...vi bör vara medvetna om "myline"

Enligt forskning vid Universitetet i Maryland så påverkar inte minst mobiltelefoner vårt sociala engagemang, detta skriver bland annat SvD om i dag. Jag tror att många kan känna igen sig i den beskrivning som framställs i artikeln och där man just på grund av att det är så lätt att få bekräftelse från mobilen så behöver man inte engagera sig i olika välgörande ändamål (som beskrivs som inte kanske bara är en viktig uppgift utan också ger en bekräftelse).

Detta är intressant anser jag, under senaste tiden har jag läst en hel del om olika situationer där mobiltelefonen för en del har fungerat som social motpol för de som finns med i personen i frågas omgivning. Det handlar om att i hög grad dokumentera där man är och vad man gör men glömmer samtidigt sin direkta omgivning.

Nu tror jag att detta kan vara en övergående trend där sociala medier påverkar oss så mycket att vi inte förmår att kunna leva i det fysiska nuet och dess omgivning. Eller det är här det blir knepigt, man är där samtidigt som man inte är där. Man finns med i ett sammanhang och deltar kanske fragmentariskt (på samma sätt som jag skriver detta inlägg under ett möte) och man väljer att ta del av det man anser vara av intresse.

Jag gillar allt nytt, särskilt inom sociala medier, och hr har inte minst vi vuxna ett ansvar att fundera över hur vi hanterar dessa miljöer och situationer för en sak är säkert, våra barn och unga ser på oss, ser hur vi agerar och hanterar våra relationer, och de tror att vi gör rätt. Där har vi ett stort ansvar att fundera över hur vi är närvarande och i alla situationer, såväl online som offline eller kanske ska vi tala om "myline" istället. För det är min kommunikation och närvaro det handlar om.

Vi emotser mer forskning inom området.