Få har kunnat missa den halvtimmeslånga film som spridits på nätet de senaste dagarna och den har fått sk Viral-spridning, det vill säga att budskapet är så pass intressant eller annorlunda att man vill sprida det vidare, detta har skett med filmen Kony2012 som producerats av organisationen Invisible Children. Storyn är tilltalande och många sprider den vidare för att man vill uppmärksamma andra på orättvisor samt att man kan göra skillnad. Jag blir alltid tveksam till saker som dyker upp överallt och som alla sprider och för egen del så vill jag sällan sprida vidare innan jag är helt säker på att länken eller informationen är något som jag kan stå upp för. Konyfilmen spelar på känslor och människors empati men det diskuteras det om det kan vara så att filmen finansieras av tveksamma aktörer samt att pengar som eventuellt skänks i kölvattnet av denna film i värsta fall kan finansiera ytterligare förtryck och elände. Jag har inte möjlighet eller tillräcklig kunskap i alla turer för att kunna bedöma det faktiska läget i detta men det är värt att ta del av Hanna Fridéns inlägg om just detta och hon ger en bred bild av problematiken i inlägget: Sluta sprid Konyfilmen-Inviseble Children bakom filmen går inte att lita på.Läs även inlägg på DN och Expressen.
Det vi kan lära oss av denna berättelse är något om oss själva...vi kanske ska våga vara tråkiga och lite bakåtsträvande i vår iver att länka vidare och sprida så att vi inte sprider budskap som direkt står i motsats till vad vi värdesätter, åtminstone till vi vet lite mer. Det vi också kan lära oss är en helt annan sak...hur man skapar en viral spridning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.