Viral spridning-Hold Your horses

Få har kunnat missa den halvtimmeslånga film som spridits på nätet de senaste dagarna och den har fått sk Viral-spridning, det vill säga att budskapet är så pass intressant eller annorlunda att man vill sprida det vidare, detta har skett med filmen Kony2012 som producerats av organisationen Invisible Children. Storyn är tilltalande och många sprider den vidare för att man vill uppmärksamma andra på orättvisor samt att man kan göra skillnad. Jag blir alltid tveksam till saker som dyker upp överallt och som alla sprider och för egen del så vill jag sällan sprida vidare innan jag är helt säker på att länken eller informationen är något som jag kan stå upp för. Konyfilmen spelar på känslor och människors empati men det diskuteras det om det kan vara så att filmen finansieras av tveksamma aktörer samt att pengar som eventuellt skänks i kölvattnet av denna film i värsta fall kan finansiera ytterligare förtryck och elände. Jag har inte möjlighet eller tillräcklig kunskap i alla turer för att kunna bedöma det faktiska läget i detta men det är värt att ta del av Hanna Fridéns inlägg om just detta och hon ger en bred bild av problematiken i inlägget: Sluta sprid Konyfilmen-Inviseble Children bakom filmen går inte att lita på.

Läs även inlägg på DN och Expressen.

Det vi kan lära oss av denna berättelse är något om oss själva...vi kanske ska våga vara tråkiga och lite bakåtsträvande i vår iver att länka vidare och sprida så att vi inte sprider budskap som direkt står i motsats till vad vi värdesätter, åtminstone till vi vet lite mer. Det vi också kan lära oss är en helt annan sak...hur man skapar en viral spridning.

Internet och traditionella medier

Ibland känns det som att vi inte utvecklats alls under de senaste 10 åren när det gäller frågan om Internet och barn och ungas relation till allt vad internet för med sig. Vi är just nu inne i ett nytt mediedrev där man vill utmåla detta "nya" (som inte längre är nytt) som problematiskt inte minst för unga. Datorspelen förstör våra barn och Facebook för bara olycka med sig och ibland känner man att man nästan vill ta upp det gamla uttrycket att allt detta endast är verktyg, sen hur vi hanterar dem är något helt annat (dock är det begreppet lite vanskligt att använda då det inte alltid är tillämpbart)

Nu har Göteborgs Universitet och professor Olle Findahl i en ny rapport från Nordicom (Nordiskt informationscenter för Medie- och Kommunikationsvetenskap) beskrivit situationen lite annorlunda i det som presenteras under rubriken: Internet slår inte ut traditionella medier hos unga. I den undersökningen fastslår författarna att:

I ett 30-årigt perspektiv ser de visserligen lite mindre på tv, lyssnar mindre på radio ochinspelad musik. De läser lite mindre, särskilt fack- och läroböcker. Men fortfarande används traditionella medier mer än internet. 75 procent av medietiden ägnar skolbarnen (9-14 år) åt traditionella medier och bland äldre ungdomar (15-24 år) är andelen 60 procent.

Vad jag läser i rapporten är att vi med internet står inför samma skiften som vi gjorde när TVn och radion infördes i våra hem. Jag hör fortfarande idag att föräldrar säger till sina barn att sluta att sitta framför datorn men det är helt OK att de mer passiva får sitta framför TVn. Vi har på något sätt avdramatiserat TV och radio (Video och DVD för den delen också) men med Internet är det tydligen något helt annat. Kan det bero på att den tekniska utvecklingen inom TV inte gått lika snabbt som utvecklingen av datorer. Kanske blir det enklare när alltmer av internet flyttar in i TVn eller slår vi föräldrar bakut igen då?

Rapporten från Göteborgs Universitet är inte något avgörande rapport i denna debatt, men den kan hjälpa oss att normalisera förhållandet mellan traditionella medier och nya medier. Den fråga jag ställer mig är vilken skada tillfogar dagens etablerade media vara unga? Det vore intressant att ta del av ngn studie som visar hur media har förändrats över tid och hur internet under senaste tiden speglats i media. Vi vet att vissa rubriker säljer bättre än andra, inte minst om läkemedel eller sådant som innehållet kaos i någon form, jag är rätt säker på att Internet i kombination med ordet unga också fungerar som en god trigger.

Om Facebook och hur dåligt vi mår

Inte många har undgått den senaste nyheten om att forskare har kommit fram till att Facebook får oss att må dåligt (se t.ex SvD) inte minst för att alla andras uppdateringar som är så positiva får oss andra att känna oss mindre lyckade eller lyckliga. Denna tråd tar Sveriges Television upp i morgonsoffan där dels doktoranden som varit en av de som genomfört studien sitter tillsammans med en person som är "specialist inom internetberoende" vad nu det är. Det finns än idag ingen diagnos internetberoende och debatten blir som alltid rätt så knepig, kanske just för att det inte finns någon som överhuvudtaget ifrågasätter det som besökarna i soffan talar om. Specialisten ondgör sig över att elever i skolan under lektionstid sitter med datorn som man fått av skolan och är på Facebook. Detta är "oerhört provocerande" förstår jag att man tycker.

Vi har alltid, i alla tider, varit avundsjuka på andras lycka, på andras framgång och vackra yta och det blir kanske extra tydligt på Facebook, men frågan är om det är ett så stort problem egentligen. Det är en mänsklig reaktion och kanske kan istället Facebook hjälpa oss att förstå att under ytan så finns en helt annan verklighet som kanske inte alltid stämmer överens med den bild vi ger av oss själva. Vi hade samma debatt tidigare om MSN och Lunarstorm...fokus har flyttat till Facebook men nu är de inte unga vi talar utan om vuxna...och då blir ju allt mycket mer allvarligt :-)

Hyperconnected world

Vi funderar mycket över våra unga och deras relation till internet. I dag kunde vi läsa en mycket intressant debattartikel i DN som handlar om "Varför är fotboll så mycket viktigare än datorspelande". På det inlägget kan jag enkelt hänvisa till ett annat inlägg i denna blogg som heter Varning för barn. Samtidigt så läser jag rapporten från Pew Internet i USA som går under rubriken: "Mellennials will benifit and suffer due to their hyperconnected lives" som fokuserar på den generation som alltid varit online och hur dessa i framtiden kommer att nyttja källorna på nätet. Det är en intressant läsning som bygger på att våra unga kommer att förlita sig till internet som sin andra hjärna. Detta resonemang tror jag kan reta rätt många då vi har en tanke om att kunskap ska finnas i huvudet och att nyttja internet är helt enkelt fusk. Nu visar denna studie att våra unga kommer att vinna på samt kanske också förlora på denna hyperkonnektivism som ständigt är närvarande. Denna generation kommer att förlita sig till andra källor än vi vuxna nyttjar eller använder och de kommer att göra det på ett annat sätt. Baksidan är menar författarna till rapporten att vår milleniegeneration kommer att efter 2020 ha ett stor behov av omedelbar feedback och tillfredsställelse vilket kan bli ett problem.

Vi vet lite om detta men det är värt att fundera över. Sammanfattning av rapporten nedan som baseras på ett stort antal "experter" inom området:

Teens and young adults brought up from childhood with a continuous connection to each other and to information will be nimble, quick-acting multitaskers who count on the Internet as their external brain and who approach problems in a different way from their elders, according to a new survey of technology experts.

Many of the experts surveyed by Elon University’s Imagining the Internet Center and the Pew Internet Project said the effects of hyperconnectivity and the always-on lifestyles of young people will be mostly positive between now and 2020. But the experts in this survey also predicted this generation will exhibit a thirst for instant gratification and quick fixes, a loss of patience, and a lack of deep-thinking ability due to what one referred to as “fast-twitch wiring.”

Nästa Generations Lärande-konferens

Idag så öppnar högskolan Dalarna portarna till NGL-konferensen som är en internationell sådan med ca 250 deltagare. Programmet är fullspäckat med intressanta föredrag och Keynote-speaker för konferensen är Dr. Terry Anderson vid Athabasca university i Kanada. Det ska bli mycket intressant och för den som är intresserad av programmet så finns det att ladda ned här (Book of abstracts återfinns här). Eller ännu bättre är att ladda ned högskolan nya app som finns både för Android och iPhone så når du all information samt kan delta under alla föredragningar och keynotes (allt utom workshops kommer att streams Live).

Om du vill delta under föredragen via dator är det bara att gå in via vår videochatt och välja rum därefter. Du kan delta och samtala med andra som är med online via videochatten. Twitter-hashtaggen är #ngl2012. Klockan 14.00 startar konferensen i Föreläsningssal 6.

Ladda ned appen för att kunna vara med via mobilen

Döden och Facebook

Under senaste åren har allt fler börjat att fundera över vad som sker med all information som finns i sociala medier efter det att jag dött. Vem tillser t.ex. att min profil på Facebook försvinner eller undviker att mina vänner får ett automatiskt meddelande från Facebook att återknyta kontakten med mig (som nu är död) vilket sker per automatik efter några månaders inaktivitet.

Det gäller givetvis inte bara Facebook utan så många andra digitala medier som t.ex. e-post mm. För mig som är död så frågan nog helt oviktig men för min omgivning så önskar jag kunna göra min bortgång så odramatisk som möjligt, åtminstone vad gäller sociala medier. I Twitter så sker det ibland automatiska uppdateringar som visar på t.ex. statstik eller annan automatgenererad information, att se en bortgången väns konto fortsätta leva vidare kan bli smärtsamt för somliga.

Jag såg just en infograf från All Facebook som är intressant att studera och som tar upp denna fråga, inte särskilt djuplodat men den får tankarna att gå igång. Kanske anser man inte att sociala medier är ett problem efter sin egen bortgång, men samtidigt kanske vi helt enkelt får nya etiska frågeställningar att förhålla oss till i vår digitala värld?

Behöver vi få Facebook-vishet (Wisdom)

Jag har under några dagar testat tjänsten Wisdom som beskriver sig som A Social Intelligence App for Facebook. Poängen med denna är att jag kan få en grym koll på vilka inlägg i mina nätverk på Facebook (såväl som hela Facebook) som är mest populära, hur många ord jag i snitt skriver per inlägg samt allt annat som du önskar veta. Jag vet inte om vi kan kalla detta att bli mer vis som namnet Wisdom spelar på utan det vi får är statstik och det i överflöd. Jag får en koll på mina vänner på Facebook som jag egentligen inte vill ha för vi tappar helt plötsligt fokus på vad Facebook en gång handlade om, dvs att kommunicera och interagera med varandra. Nu blir Facebook med en stark koppling till affärssektorn ett så tydligt verktyg för att kunna nyttja befintlig information om oss själva för att rikta reklam eller annan information. Än värre är om man kan med dessa verktyg identifiera politisk hållning eller religiös uppfattning. Vi har alla hört talas om detta men det blir så tydligt då vi själva kommer över informationen på detta sätt som Wisdom nu erbjuder alla användare av Facebook.

Jag har sagt det förut men det är värt att upprepas...det är vi som är produkten...tro inget annat.

Nedan visas en skärmdump av programmet som finns dels integrerat i Facebook om man aktiverar det men kan även nyttjas via en iPhone eller iPad.

Europe versus Facebook

Vi känner alla till att all vår verksamhet på nätet loggas och att dessutom mycket av vår information också sparas i olika databaser. Jag har tagit upp frågan tidigare men det jag tycker mig se i mina informationsflöden är allt mer information om oss som enskilda individer sprids på nätet. Inte minst med de nya användarvillkoren från Google (läs om Googles nya användarvillkor i tidigare inlägg). SvD näringsliv tog upp frågan i gårdagens tidning i samband med att Facebook nu ska börsintroduceras. I anknytning till börsintroduceringsfrågan togs även frågan upp hur mycket information om den enskilde användaren som sparas av Facebook och det är en intressant läsning. Tydligen har jurisstudenten Max Shrems vid University of Vienna begärt ut den information som finns lagrad hos Facebook gällande just honom, efter mycket om och men fick han ut materialet och resultatet är nedslående...1222 sidor! Läs mer om detta i SvDs artikel: Så mycket info har Facebook om dig.

Detta anser jag vara orimlig då ett kommersiellt företag inte ska få lagra så mycket om oss som användare, mycket av informationen skulle kunna kasseras omgående. Men det som är intressant i detta är att nu börjar alltfler vilja få ut informationen från Facebook, det är inte alldeles enkelt men det är ett sätt att få en press på Facebook för att få dem att ändra sina datalagringar. I kölvattnet av Max Shrems arbete så börjar Facebook nu få problem i Europa och ju fler som sätter press på Facebook, desto större möjlighet finns nu att påverka.

Jag tänker själv begära ut all information från Facebook och en bra start för att komma igång samt att få en enkel ingång mot Facebook rekommenderar jag sidan: Europe versus Facebook. Här finns en enkel guide över hur man kan formulera sig samt vilka svar man inte ska acceptera från Facebook.

Fredagsskoj: Timehop: What did you do 1 year ago today?

Timehop: What did you do 1 year ago today?:

Efter en något intensiv vecka så avslutar jag bloggandet med att tipsa om en rätt härlig tjänst som heter Timehop. Det är en tjänst som går ut på att man kopplar sina sociala tjänster till Timehop så får man sedan varje morgon ett mail där det står vad mann skrev/gjorde för exakt ett år sedan. Faktum är att det är rätt kul och man upptäcker hur oerhört kort ens minne är samt hur mycket nonsens man sprider kring sig. Samtidigt så kommer man ihåg saker som man helt plötsligt vill följa upp...en rätt bra start på dagen alltså.

Skolminister utan bildning

Såhär kreativa bör vi nog inte vara :-)

Det är en tragisk läsning i dagens DN där vår utbildningsminister ondgör sig och sågar satsningen med läsplattor i skolan i Sollentuna i ett skriva till sig läsning projekt. Enligt artikeln i DN så studsar tydligen Björklund när han läser om Sollentuna-satsningen. Att skriva till sig läsning börjar mer eller mindre bli en etablerad standard där skrivandet utvecklas snabbare än när man nyttjar papper och penna i de små händerna som inte vill skriva fint även om man försöker.

Det finns flera problem med Björklunds politik men det som är mest oroväckande är det faktum att han är riktigt dåligt påläst. Forskning har under flera år kunnat visa att t.ex. skriva till sig läsning ger märkbara positiva resultat på skrivutvecklingen. Men överhuvud taget så brukar frågan om IT i skolan ifrågasättas men enligt forskningsprojektet UnosUno (som inte forskar inom att skriva till sig läsning utan en-till-en satsningar i skolan) så blir lärares handledning och instruktioner än mer viktiga, se intervju med Åke Grönlund på Skolverkets skolutvecklingssida. Något händer med IT i skolan både hos lärare och elever. Det är märkligt att en utbildningsminister så kan söka efter teser och forskning i andra länder som stödjer hans egen uppfattning och totalt bortse det som händer i Sverige. Här pågår just nu ett maktspel på politisk nivå som bygger en skola som baseras på tankar om total kontroll, uniformitet, makt och mätbarhet som inte syftar till att skapa eget tänkande individer.

Björklund säger också att man måste lära sig att skriva för hand vilket är en total missuppfattning om vad skriva till sig läsning handlar om. Han säger också att vi i "framtiden måste kunna både skriva och räkna och att man inte alltid kan ha tillgång till en dator var man än befinner sig".  Måste vi verkligen det, idag är vi utrustade med datorer i våra mobiler och som utvecklingen ser ut så kommer vi definitivt att klara oss utan skrivdon i form av pennor. Tryckpressen förde med sig samma resonemang men ifrågasätts inte idag.

Kan vi påstå att en person som inte kan använda en penna men däremot en dator till att skriva på är skrivkunnig? Björklund skulle nog säga att personen ifråga inte är skrivkunnig är jag rädd för.

Skolan har ett fantastiskt stort och viktigt uppdrag men fokus ligger mer på ett plan samt en människosyn som är bekymmersam om man följer ministerns linje i alla fall. Det förefaller som att utbildningsministern borde skaffa sig en lite större omvärldsbevakning som omfattar även digital artefakter.