Privat och offentligt i sociala medier-ADs dom

Då har arbetsdomstolen (AD) lämnat beslutat om den uppmärksammade debatten om rektorn i Luleå vid Norrlands Entreprenörsgymnasium som på sina privata Facebook-sida lagt ut bilder på sig själv samt gått med i grupper med sex-relaterade teman. Gymnasieskolan där rektorn tidigare arbetade vid anser att rektorns aktivitet på Facebook skulle kunna vara skadliga för skolan ifråga och som föranledde uppsägningen av rektorn. Tingsrätten hade tidigare tagit upp ärendet och där menade man att det inte fanns sakliga skäl för uppsägning och ett skadestånd utdömdes till svarande. Ärendet fördes dock upp till arbetsdomstolen och nu på eftermiddagen kom utlåtandet som stämmer väl överens med tingsrättens utlåtande, dvs att det inte finns tillräckliga skäl för uppsägning.

Det finns samtidigt skäl att fundera på detta med att vara en offentlig person inom skolan och samtidigt i sin privata profil på Facebook bete sig på ett sätt som betraktas vara utanför gängse normer eller etikett. Frågan är kanske primärt, vilka normer är det som gäller? Hur skall man kunna skilja mellan privat och offentligt och vilket ansvar har skolor att diskutera dessa frågor? Frågorna är svåra och jag tror att ett sådant här fall är viktigt för den fortsatta debatten. Hade man kunnat påvisa att Facebookaktiviteten hade påverkar skolan negativt så hade domen blivit annorlunda och i detta fall skulle man kunna påstå att det låg nära det läget, men inte tillräckligt nära, det framgår vid en läsning av ADs beskrivning av fallet.

Ärendet finns att läsa i sin helhet genom att klicka på denna länk. Mer info om detta återfinns på Svt Rapport.

Varför nyttjar vi nätet?

Skälen till att vara på nätet är många. Inte minst finns det en nöjesaspekt i vårt internetanvändande och enligt en återkommande undersökning som genomförs av Ruder Finn Inc som arbetar med PR-frågor så är det dubbelt så intressant med just relationer och socialt umgänge framför att göra affärer med andra eller att shoppa.  Detta med statistik är alltid svårt att överskåda när man läser information i löptext och därför är det givande att ta del av Ruder Finn Intent Index som visar hur män och kvinnor nyttjar nätet och vilka avsikterna med nätet är för olika grupperingar. Nu skall dessa uppgifter inte direkt överföras till våra nordiska förhållanden och samtidigt så måste man ha i bakhuvudet att underlaget för undersökningarna är lite magert, det handlar om (minst) 500 respondenter i USA från 18-års ålder och uppåt.

"Google Earth on steroids"

Tänk att se världen rotera och att man passerar över land efter land i realtid i en streamad tjänst. Du kan följa vår värld från ett perspektiv som få sett det. Detta kommer snart att vara möjligt via tjänsten UrtheCast som snart går in i beta-stadium och där inbjudna kan få ta del av detta. Det blir Google Earth+ med tanke på att Google Earth inte är realtid. Mer intressant blir det när kameran kommer att passera över ytor som är dolda på GOogle Earth, t.ex. områden i Nordkorea eller i Israel.

Det man gör är att man sätter HD-kameror på ISS-stationen  och följer stationen och besättningens resa runt jorden i en hastighet av 16 varv runt jorden per dygn (7.7 km/sek).

Det som skulle bli naturligt att sedan lägga in är olika Tweets och uppdateringar från andra sociala medier beroende på varifrån de sänts. Detta innebär att vi när rymdstationen streamar över Syrien så ökar antalet Tweets väsentligt. Detta är tjänster som jag är rädd för kommer att regleras ganska rejält då det finns politiska och ekonomiska intressen i att inte visa allting. Däremot kan en sån här tjänst vara helt suverän med tanke på skolan, detta är annat än jordgloben det.

Det är bara att gå in på UrtheCasts sida och anmäla att du vill vara med när tjänsten släpps.

Se informationsfilm nedan:

Ev. förbud för lärare att lägga till elever på sociala medier

Förbudet som diskuteras sker inte i Sverige utan just nu verkar det vara en debatt i New York som har sin upprinnelse i att ett antal anställda vid skolor i regionen tidigare har varit i nära kontakt med elever på ett otillbörligt sätt rapporterar CBS New York. Resultatet blir nu att man överväger att förbjuda lärare att ha kontakt med sina elever via Facebook eller Twitter. Debatten om relationen lärare/elev har även i Sverige stundom varit intensiv där både lärare och elever haft sina tveksamheter men även sett positiva fördelar med detta. Jag har själv skrivit om detta vid ett inlägg under 2009, se Facebook och auktoriteten. Det finns som sagt många fördelar med att skapa interaktion med elever i sociala medier men det kärvs endast en eller två vuxna som missbrukar detta förtroende för att vi skall få en liknande debatt i Sverige. Frågan vi bör ställa oss i detta är...hur långt sträcker sig mitt professionella ansvar som lärare och var tar det definitivt slut? Om vi kan svara på dessa och se relationen mellan elev och lärare utifrån ett strikt professionellt perspektiv, då kan vi göra goda och kloka avvägningar, men det är en skör tråd att balansera på.

Något har gått fundamentalt fel

Jag har funderat mycket på artikeln om Stockholms stads upphandling av IT i skolan som verkar har gått rejält snett (se artikeln: 40 minuter - bara för att logga in). Om bara häften av det vi läser i artikeln är sant så måste man fråga sig...hur kan det ha gått så snett? Vilka har tagit de avgörande besluten, hur kan upphandlingen blivit så vansinnigt dyr med tanke på att inget fungerar och var ligger det pedagogiska tänket kring detta?

Jag hade igår utbildning för ett antal förvaltningschefer om IT, lärande och molntjänster och det är uppenbart att det är dålig kunskap om hur nätet, tjänster och våra pedagogiska miljöer förändras. Det är inte underligt att man inte känner till detta, men problemet är när man beställer utrustning till skolorna så bygger det ofta på fel premisser. Dels har IT-avdelningen sina ramar att hålla sig inom samt en okunskap om hur den pedagogiska miljön fungerar och vilka behov som måste mötas. Det är oerhört intressant att ta del av kommentarerna efter DNs artikel där vi ser ett krypskytte mellan dels de som arbetar inom IT samt lärare som befinner sig i verkligheten.

Med tanke på mina erfarenheter av IT-avdelningar inom kommunal verksamhet och hur de fungerar så tror jag att vi måste tänka helt annorlunda och faktiskt tänka utanför IT-enheter eller upphandlad service för att bli dels mer effektiva samt mer fokuserade på det pedagogiska uppdraget. Varför inte i Stockholmsregionen bygga upp en egen supportorganisation som består av lärarutbildade personal och som förstår utifrån den erfarenhet de har pedagogernas akuta behov samt även har en bild av eleverna som inte präglas av att de är "problem" utan ett av Sveriges viktigaste kundgrupper. Vi måste också ställa krav på god infrastruktur och kanske är det där som IT-avdelningar får dra sitt strå till stacken och tillse att det finns trådlösa nätverk som är stabila och snabba. Viktigt är också att arbeta med datorer som är snabba och som gör det jobb de är satta till, dvs. starta upp snabbt, inte ha så många program i datorn utan att nyttja "molnet" i högre grad samt ha en god batteritid.

Jag återkommer inom kort med ett förslag hur detta kan se ut. Men fram tills dess hoppas jag att alla kommuner som funderar på att satsa på IT i skolan funderar ett varv till över vad man vill uppnå och hur man gör detta på bästa sätt. Dessa beslut måste primärt komma från verksamma lärare på golvet och insatta skolchefer och inte från politiker eller IT-gurus.

Fotoförbud på sjukhus-infekterat och komplicerat

Alltfler landsting inför sk. fotoförbud på sjukhusen vilket innebär att man inte får fotografera/filma eller ibland inte heller spela in ljud. Detta är en debatt liknande den som har förts inom skolan. I bruset efter dessa nyheter har många blivit irriterade över att man inte får dokumentera sin sjukhusvistelse vilket tydligen blir allt mer vanligt. Det är lite intressant att fundera över skillnaden mellan ett landsting och skolans verksamhet. Vad är det som skiljer dessa två ifråga om att få nyttja t.ex. mobilen i skolan. Vi har vid flera tillfällen läst och hört om elever som på olika sätt nyttjat kameran för att sedan lägga ut sina klasskamrater på nätet. Nu har problemet uppmärksammats inom landstingen. Det som är intressant här är att landstingen i dessa frågor ligger efter skolans värld. Eller så är det så att även den äldre generationen insett hur kraftfulla verktyg vi har i våra mobila enheter.

Det är dock problematiskt med sjukhusmiljöerna vill jag mena. Inte minst då det funnits tillfällen då den egna personalen fotograferat patienter och publicerat dem på nätet. Detta är oerhört allvarligt och jag tror här att lärarkåren är mer insatt i vad som gäller om t.ex. PUL och att samtycke måste finnas innan man får publicera. PUL gäller och det gäller även för de patienter som i smyg dokumenterar de som vårdar patienten ifråga. För att filma eller ta kort så måste samtycke finnas även från den anställde som dokumenteras.

Den riktigt intressanta frågan är också...vad händer om det finns ett förbud att foto t.ex. inom landstingen men trots detta förbud så fotar någon ändå och trotsar det? Något annat än en tillsägning blir det knappast och man har inte rätt i att be den som fotar att radera bilderna ur kameran. Lagen blir uddlös i sig, däremot så snart man publicerar någon på nätet utan att begärt samtycke så kan man i laglig mening mena att ett brott (troligtvis) har begåtts.

Nu håller dock flera instanser på att vakna och regeringen funderar nu på att lagstifta i frågan. Troligtvis blir det ingen ny lag då troligtvis grundlagen måste ändras. Frågan handlar om yttrandefrihet å ena sidan och den enskilde individens rättigheter å andra sidan och det är nu man måste göra avvägningar.

Det finns en hel del att läsa om i denna fråga och jag rekommenderar bland annat följande:

• Gefle Dagblad: Fritt fota på sjukhusen
• Journalisten: Lagrådet säger nej till förslaget om fotoförbud
• Pressfotografernas klubb i Sverige: Fler fotoförbud
• Remiss från justitiedepartementet angående Olovlig fotografering
• SVT: Fotoförbud i alltfler landsting

Mobiltelefoner och socialt engagemang...vi bör vara medvetna om "myline"

Enligt forskning vid Universitetet i Maryland så påverkar inte minst mobiltelefoner vårt sociala engagemang, detta skriver bland annat SvD om i dag. Jag tror att många kan känna igen sig i den beskrivning som framställs i artikeln och där man just på grund av att det är så lätt att få bekräftelse från mobilen så behöver man inte engagera sig i olika välgörande ändamål (som beskrivs som inte kanske bara är en viktig uppgift utan också ger en bekräftelse).

Detta är intressant anser jag, under senaste tiden har jag läst en hel del om olika situationer där mobiltelefonen för en del har fungerat som social motpol för de som finns med i personen i frågas omgivning. Det handlar om att i hög grad dokumentera där man är och vad man gör men glömmer samtidigt sin direkta omgivning.

Nu tror jag att detta kan vara en övergående trend där sociala medier påverkar oss så mycket att vi inte förmår att kunna leva i det fysiska nuet och dess omgivning. Eller det är här det blir knepigt, man är där samtidigt som man inte är där. Man finns med i ett sammanhang och deltar kanske fragmentariskt (på samma sätt som jag skriver detta inlägg under ett möte) och man väljer att ta del av det man anser vara av intresse.

Jag gillar allt nytt, särskilt inom sociala medier, och hr har inte minst vi vuxna ett ansvar att fundera över hur vi hanterar dessa miljöer och situationer för en sak är säkert, våra barn och unga ser på oss, ser hur vi agerar och hanterar våra relationer, och de tror att vi gör rätt. Där har vi ett stort ansvar att fundera över hur vi är närvarande och i alla situationer, såväl online som offline eller kanske ska vi tala om "myline" istället. För det är min kommunikation och närvaro det handlar om.

Vi emotser mer forskning inom området.

Viral spridning-Hold Your horses

Få har kunnat missa den halvtimmeslånga film som spridits på nätet de senaste dagarna och den har fått sk Viral-spridning, det vill säga att budskapet är så pass intressant eller annorlunda att man vill sprida det vidare, detta har skett med filmen Kony2012 som producerats av organisationen Invisible Children. Storyn är tilltalande och många sprider den vidare för att man vill uppmärksamma andra på orättvisor samt att man kan göra skillnad. Jag blir alltid tveksam till saker som dyker upp överallt och som alla sprider och för egen del så vill jag sällan sprida vidare innan jag är helt säker på att länken eller informationen är något som jag kan stå upp för. Konyfilmen spelar på känslor och människors empati men det diskuteras det om det kan vara så att filmen finansieras av tveksamma aktörer samt att pengar som eventuellt skänks i kölvattnet av denna film i värsta fall kan finansiera ytterligare förtryck och elände. Jag har inte möjlighet eller tillräcklig kunskap i alla turer för att kunna bedöma det faktiska läget i detta men det är värt att ta del av Hanna Fridéns inlägg om just detta och hon ger en bred bild av problematiken i inlägget: Sluta sprid Konyfilmen-Inviseble Children bakom filmen går inte att lita på.

Läs även inlägg på DN och Expressen.

Det vi kan lära oss av denna berättelse är något om oss själva...vi kanske ska våga vara tråkiga och lite bakåtsträvande i vår iver att länka vidare och sprida så att vi inte sprider budskap som direkt står i motsats till vad vi värdesätter, åtminstone till vi vet lite mer. Det vi också kan lära oss är en helt annan sak...hur man skapar en viral spridning.

Internet och traditionella medier

Ibland känns det som att vi inte utvecklats alls under de senaste 10 åren när det gäller frågan om Internet och barn och ungas relation till allt vad internet för med sig. Vi är just nu inne i ett nytt mediedrev där man vill utmåla detta "nya" (som inte längre är nytt) som problematiskt inte minst för unga. Datorspelen förstör våra barn och Facebook för bara olycka med sig och ibland känner man att man nästan vill ta upp det gamla uttrycket att allt detta endast är verktyg, sen hur vi hanterar dem är något helt annat (dock är det begreppet lite vanskligt att använda då det inte alltid är tillämpbart)

Nu har Göteborgs Universitet och professor Olle Findahl i en ny rapport från Nordicom (Nordiskt informationscenter för Medie- och Kommunikationsvetenskap) beskrivit situationen lite annorlunda i det som presenteras under rubriken: Internet slår inte ut traditionella medier hos unga. I den undersökningen fastslår författarna att:

I ett 30-årigt perspektiv ser de visserligen lite mindre på tv, lyssnar mindre på radio ochinspelad musik. De läser lite mindre, särskilt fack- och läroböcker. Men fortfarande används traditionella medier mer än internet. 75 procent av medietiden ägnar skolbarnen (9-14 år) åt traditionella medier och bland äldre ungdomar (15-24 år) är andelen 60 procent.

Vad jag läser i rapporten är att vi med internet står inför samma skiften som vi gjorde när TVn och radion infördes i våra hem. Jag hör fortfarande idag att föräldrar säger till sina barn att sluta att sitta framför datorn men det är helt OK att de mer passiva får sitta framför TVn. Vi har på något sätt avdramatiserat TV och radio (Video och DVD för den delen också) men med Internet är det tydligen något helt annat. Kan det bero på att den tekniska utvecklingen inom TV inte gått lika snabbt som utvecklingen av datorer. Kanske blir det enklare när alltmer av internet flyttar in i TVn eller slår vi föräldrar bakut igen då?

Rapporten från Göteborgs Universitet är inte något avgörande rapport i denna debatt, men den kan hjälpa oss att normalisera förhållandet mellan traditionella medier och nya medier. Den fråga jag ställer mig är vilken skada tillfogar dagens etablerade media vara unga? Det vore intressant att ta del av ngn studie som visar hur media har förändrats över tid och hur internet under senaste tiden speglats i media. Vi vet att vissa rubriker säljer bättre än andra, inte minst om läkemedel eller sådant som innehållet kaos i någon form, jag är rätt säker på att Internet i kombination med ordet unga också fungerar som en god trigger.

Om Facebook och hur dåligt vi mår

Inte många har undgått den senaste nyheten om att forskare har kommit fram till att Facebook får oss att må dåligt (se t.ex SvD) inte minst för att alla andras uppdateringar som är så positiva får oss andra att känna oss mindre lyckade eller lyckliga. Denna tråd tar Sveriges Television upp i morgonsoffan där dels doktoranden som varit en av de som genomfört studien sitter tillsammans med en person som är "specialist inom internetberoende" vad nu det är. Det finns än idag ingen diagnos internetberoende och debatten blir som alltid rätt så knepig, kanske just för att det inte finns någon som överhuvudtaget ifrågasätter det som besökarna i soffan talar om. Specialisten ondgör sig över att elever i skolan under lektionstid sitter med datorn som man fått av skolan och är på Facebook. Detta är "oerhört provocerande" förstår jag att man tycker.

Vi har alltid, i alla tider, varit avundsjuka på andras lycka, på andras framgång och vackra yta och det blir kanske extra tydligt på Facebook, men frågan är om det är ett så stort problem egentligen. Det är en mänsklig reaktion och kanske kan istället Facebook hjälpa oss att förstå att under ytan så finns en helt annan verklighet som kanske inte alltid stämmer överens med den bild vi ger av oss själva. Vi hade samma debatt tidigare om MSN och Lunarstorm...fokus har flyttat till Facebook men nu är de inte unga vi talar utan om vuxna...och då blir ju allt mycket mer allvarligt :-)

Hyperconnected world

Vi funderar mycket över våra unga och deras relation till internet. I dag kunde vi läsa en mycket intressant debattartikel i DN som handlar om "Varför är fotboll så mycket viktigare än datorspelande". På det inlägget kan jag enkelt hänvisa till ett annat inlägg i denna blogg som heter Varning för barn. Samtidigt så läser jag rapporten från Pew Internet i USA som går under rubriken: "Mellennials will benifit and suffer due to their hyperconnected lives" som fokuserar på den generation som alltid varit online och hur dessa i framtiden kommer att nyttja källorna på nätet. Det är en intressant läsning som bygger på att våra unga kommer att förlita sig till internet som sin andra hjärna. Detta resonemang tror jag kan reta rätt många då vi har en tanke om att kunskap ska finnas i huvudet och att nyttja internet är helt enkelt fusk. Nu visar denna studie att våra unga kommer att vinna på samt kanske också förlora på denna hyperkonnektivism som ständigt är närvarande. Denna generation kommer att förlita sig till andra källor än vi vuxna nyttjar eller använder och de kommer att göra det på ett annat sätt. Baksidan är menar författarna till rapporten att vår milleniegeneration kommer att efter 2020 ha ett stor behov av omedelbar feedback och tillfredsställelse vilket kan bli ett problem.

Vi vet lite om detta men det är värt att fundera över. Sammanfattning av rapporten nedan som baseras på ett stort antal "experter" inom området:

Teens and young adults brought up from childhood with a continuous connection to each other and to information will be nimble, quick-acting multitaskers who count on the Internet as their external brain and who approach problems in a different way from their elders, according to a new survey of technology experts.

Many of the experts surveyed by Elon University’s Imagining the Internet Center and the Pew Internet Project said the effects of hyperconnectivity and the always-on lifestyles of young people will be mostly positive between now and 2020. But the experts in this survey also predicted this generation will exhibit a thirst for instant gratification and quick fixes, a loss of patience, and a lack of deep-thinking ability due to what one referred to as “fast-twitch wiring.”