måndag 20 juni 2011

Det digitala lärandet i praktiken


Jan Olsson, som är adjunkt i matematikdidaktik vid högskolan Dalarna, har skrivit en magisteruppsats vid matematik/naturvetenskapsdidaktiska institutionen, Umeå universitet som är titulerad Det digitala lärandet i praktiken - Några matematiklärares erfarenheter av IT i undervisningen. Uppsatsen fokuserar på erfarenheter från lärare som i praktiken bedriver undervisning med ett stort inslag av IT i matematikundervisningen och läsningen är mycket intressant. Matematikämnet som för många elever är svårt och ibland också obegripligt får nya möjligheter när IT nyttjas i undervisningen. Värt att notera i Olssons uppsats är bl.a. att respondenter vittnar om att det blir med dialog när man arbetar med datorn  än annars. Något som många belackare av IT i skolan annars använder som motargument och vill mena att datorn gör att eleverna blir isolerade.

Lärarna som ingår i studien är verksamma matematiklärare i stadierna 1-9 vilket gör att uppsatsen spänner över ett rätt stort fält inom skolans matematikundervisning. Det som är intressant med denna uppsats är att traditionell matematikundervisning utmanas i det att när man arbetar med datorn i undervisningen så förändras också matematikens grundläggande undervisningsformer, Olsson skriver följande:

Matematik har i flera undersökningar visat sig vara det ämne där datorer och IT används minst.
En orsak skulle kunna vara att det traditionella sättet att undervisa i matematik innebär att läraren vet vilka uppgifter som ska lösas, hur de ska lösas och vad som blir svar. Att använda IT och datorer förutsätter enligt vissa undersökningar ett mer dynamiskt arbetssätt där eleverna ges utrymme att komma fram till egna frågor, lösningar och svar. Läraren får då en ny roll som mer syftar på att initiera lärprocesser vilket i sin tur innebär att det kan uppstå frågor som läraren inte har svar på.

Om det nu är så som Olsson skriver att läraren vet vilka uppgifter som ska lösas, hur de ska lösas och vad som blir svar, så är det ett relativt enkelt sätt att bedriva undervisning, kartan är liksom redan klar och eleverna skall helt enkelt arbeta efter den modellen. Men när Olsson lyfter fram det faktum att lärarna nu kan se att eleverna sitter på kvällstid framför datorn och arbetar med matematik så har något annat skett, eleverna börjar att själva kunna greppa de matematiska mysterierna och drivs av egen kraft och motivation att gå vidare.

I Olssons uppsats får läsaren många förslag och upplägg till hur man kan arbeta med matematik och IT och där framkommer också att det inte alltid är lätt att finna rätt program att använda i matematikundervisningen. Jag har själv testat ett antal kommersiella matematiksidor (som t.ex. bokförlag producerat och säljer) och min uppfattning är efter att testat dessa på elever att dessa är lika “tråkiga” som böckerna, för de r de facto böcker på nätet och detta ser eleverna igenom omgående.

Jag rekommenderar att var och en som har intresse för matematik läsa uppsatsen, och den som inte är intressad av matematik ska ändå läsa den om det finns ett intresse för pedagogisk utveckling.