Kairos Future har släppt sin rapport IT och digital kompetens i skolan som i mångt och mycket består av sådant som vi redan kände till. En rätt mager rapport skulle jag vilja påstå men det finns några intressanta spår att fundera över. Det visar sig att enkätundersökningen som omfattar 4000 respondenter samt de intervjuer som också gjorts visar på att skolledare och rektorer är mycket entusiastiska vad gäller att nyttja IT i skolan medan lärare, elever och föräldrar inte är lika entusiastiska (se graf nedan)
Slutsatsen som dras av detta är: "Det är en intressant paradox att eleverna tycks ha en så sval inställning till IT i undervisningen, medan ledningen är eld och lågor. Detta tyder på att ledningen kan ha ett omoget förhållningssätt till IT i skolan, att de tror frälsningen kommer bara man stoppar in tillräckligt mycket ny utrustning."
Jag tror att denna slutsats inte är alldeles fel. Vi har sett alldeles för många satsningar på teknik i en sorts naiv förhoppning att tekniken skall i sig själv åstadkomma stordåd och om det är så att våra unga inser detta medan de som skall driva den pedagogiska utvecklingen är av en helt annan uppfattning så är det kanske inte ett problem utan snarare en möjlighet att nyttja den kunskapen till att bygga en optimal pedagogisk miljö.
Sedan finns kompetensbehoven att täcka. Det framgår av rapporten att 42% av lärarna inte anser att de har tillräcklig IT-kompetens för det pedagogiska arbetet och här finns mycket att göra. Jag håller själv på med en undersökning i den region jag verkar i och jag ser samma behov här och den intressanta frågan är då...hur ska man täcka detta utbildningsbehov? Många väljer att köpa in tjänster för detta men jag tror att det är en stor risk med detta. Pedagogisk utveckling och utbildning måste komma inifrån organisation. Jag tror inte på att "outsourca" detta utan det måste växa fram och utvecklas internt. Inte förrän då blir det en långvarig och hållbar lösning. Däremot måste lärare ges tid för denna utveckling och det är snarare ett större problem än det att man anser att kompetensen inte finns inom organisationen. Kompetensen finns, det är jag övertygad om, och den måste få blomma i varje kommun och på varje skola. Jag säger detta för jag har själv varit ute och föreläst på skolor mot ersättning men har slutat med detta av den enkla anledningen att min medverkan inte kan skapa ett djup av förståelse då jag saknar kunskap om skolans alltid lika unika utgångsläge och målgrupp. Föreläsare och inspiratörer bygger ofta sitt upplägg på en sorts "one size fits all"-pedagogik vilket är helt fel. Det låter bra, men landar inte väl. Varje enskild lärare och skolledare måste istället ta itu med frågan...kan IT höja nivån i mitt ämne och på vilket sätt skulle det kunna ske i så fall? Detta innebär i sin tur att varje lärare måste fundera över sitt eget lärande samt sätta sig in i vad som forskning och beprövad erfarenhet visar. Visst kan man gå kurser för att komma vidare men även dessa måste baseras på varje lärares unika förutsättningar och inte på några allmänna "framgångsfaktorer".
IT i skolan får inte bli business utan måste bli en angelägen fråga för varje lärare och där hjälper inte alltid smartboards, lärplattformar, läsplattor eller powerpoint, men de kan vara en del i en viktig utveckling av pedagogiken.
Här måste jag komma in och kommentera. Och det blir inga allvarliga diskussioner utan ett: Jag håller med dig. Pedagogisk utveckling och framför allt inom området moderna hjälpmedel (kalla det IT eller vad som helst) är inte något man kan kompetensutveckla fram på "vanligt" sätt. Så som vi har gjort fram tills nu funkar inte så bra... KK-stiftelsen på 1996-99 osv ITiS etc... etc... IT-avdelningar som säger hur man ska använda grejorna. Det måste komma från lärarens nyfikenhet att våga förändra sin syn på lärande och det är inte alls så enkelt. Speciellt inte när mycket av dagens lärararbete består av dokumentation och kontrollfunktioner. Pedagogisk Idé måste genomsyra organisationen, från politiker, förvaltningschef, rektor, pedagog, föräldrar etc... Och många stödjande funktioner runt ikring. Kraven på måluppfyllelse, IUP, EVK etc. genomsyrar ofta pedagogens vardag, vilket inte gynnar ett kreativt arbetssätt.
SvaraRaderaOch det hjälper inte heller att digitalisera arbetsmaterial så att man kan få in det i iPad, PC, Smartboard, eller var som helst. Man måste tänka i andra banor helt enkelt. Det handlar om ett helt annat förhållningssätt, från stat, kommun, politiker och pedagoger och högskola. More of the same but in a digital way är inte lösningen. Och det har eleverna genomskådat...
Så... med andra ord: Jag håller med dig!