Sociala medier och skolan-nu blir det fart på debatten

I dagens SVT Rapport (se inlägg nedan) tar man upp Lärarnas Riksförbunds Elever och lärare online-var går gränsen (se tidigare inlägg på bloggen)igen och försöker att under 87 sekunder göra en nyhet av en rätt komplicerad historia; sociala medier, lärare, elever och skola. Media har förstått att detta kan bli en het potatis och jag har fått några samtal från pressen där man velat att även jag ska yttra mig i denna fråga. I inlägget så menar man att det kan vara klokt att nyttja sociala medier för att skapa en närmare kontakt med sina elever samt kunna hjälpa dem online. En god tanke men frågan är vad vi egentligen kommer att hamna i är mer intressant.

Det stora problemet som måste lösas är hur vi som privatpersoner kan förena våra privata liv i sociala medier med vårt yrke som lärare. En vanlig lösning har varit att man skapar ett nytt konto i t.ex. Facebook där man uppträder som lärare och i vissa fall så har man även låtit eleverna göra samma sak...för att slippa problemet med olika roller. Vad som är intressant i detta är att man egentligen lämnar sin vanliga digitala lärmiljö som skolorna satsat på (dvs. något LMS) för att vara där eleverna är. Problemet med denna lösning är att eleverna kommer inte att vara så mycket mer på klassens Facebook-sida mer än i LMSet. Tanken med sociala medier är att mötas där andra är och jag tror inte att eleverna är så intresserade av att blanda samman deras privatliv med skolan lika lite som läraren i slutet av reportaget nedan vill vara lärare under privattid.

Mer intressant är de elever som man intervjuade i inlägget, man talar om sociala medier medan eleverna snarare talade om e-post. Dessutom frågar jag mig vilka sociala medier vi egentligen talar om i dessa sammanhang. Om vi tar Facebook som exempel så är det värt att notera att åldersgränsen för Facobook enligt dem själva ligger på 13 år (se användarvillkoren under punkt 4.5 där vi kan läsa: You will not use Facebook if you are under 13.)

Sociala medier är komplicerade och jag skrev för drygt ett år sedan ett inlägg om just detta (se: Facebook och auktoriteten), jag var nog lite tidigt ute men nu verkar skolan ha vaknat...det blir mycket spännande att se var detta kommer att resultera i. Jag gillar sociala medier, men vi bör vara kloka i detta och det kan vi vara...bara vi gör det rätt. Nu kommer det att bli fart på debatten i denna fråga, frågan är vilka som kommer att leda utvecklingen?

Vad gäller LMS så återkommer jag i detta ärende som inte heller är alldeles enkelt.

Kan sociala positionstjänster öka vårt sociala engagemang?

Positioneringstjänster som Gowalla, Foursquare och inom kort nu också i Facebook har nyttjas av många under en tid nu och mycket av aktiviteten har handlar om att i stort sätt meddela omgivningen var man befinner sig. Men tjänsterna skrapar bara på ytan för vad som är möjligt, inte minst vad gäller civilt engagemang. Tjänsterna kan bidra till att människor närmar sig, kopplar vi dessutom olika sociala informations flöden till dessa så kan det bli oerhört intressant, samtidigt även på gränsen till integritetsöverträdande. Ett hypotetiskt scenario, en person som valt att lämna ut sin position samt deltar i en (nu fiktiv) social "aid"-ström befinner sig på en plats där någon olycka eller annan viktig händelse (upplopp, överfall, etc) inom ramen för denna socialaström utspelar sig. Om personen ifråga sänder ut information med med text, bild eller video så kan andra i närheten snabbt tillskynda för att bistå eller bevittna det som händer. Rent tekniskt finns alla dessa stöd för att genomföra mitt exempel ovan, men det som kanske skiljer sig något är att vi kan göra skillnad, vi kan fungera som informationsspridare om sådant som faktiskt spelar roll, mer roll än vad jag äter min lunch. Det är min bestämda uppfattning att vi ska nyttja tekniken till att göra något nytt, att flytta fokus från oss själva till något viktigare, dvs att dokumentera och delge sådant som är fel, orättvist eller kanske t.o.m omänskligt. Detta kunde vi inte tidigare göra, idag kan vi göra så mycket mer...om vi vill.

iPad till Sverige i november

Det ryktas enligt Dagens Industri om att iPad kommer till Sverige i november, det hoppas jag verkligen. Jag har själv en som jag använt under några månader och jag kan bara säga att den är något annat än en stor iPhone som vi ofta fått läsa i pressen. Jag ser fram mot att kunna läsa fler böcker på iPaden, den funktionen är idag begränsad. Om sedan biblioteken i Sverige vågar sig ut i iPad-världen så ser jag en stor möjlighet till att utlåningen av böcker kommer att öka drastiskt. Sen vore det rätt roligt om någon eller några skolor skulle våga sig på att i högre grad nyttja en sådan här platta inom undervisning, här finns mycket att göra allt ifrån förskoleåldern till högre utbildning och kanske är det en poäng att det inte går att koppla på så mycket saker på dessa läsplattor utan det hela handlar om innehåll. IT i skolan har blivit teknik i skolan i många fall och det beror på att datorer fortfarande är klumpiga, inte alltid användarvänliga och allt för krångliga vad gäller installationer mm, jag hoppas att utvecklingen leder oss bort från detta.

iPad i november, i samma veva kommer troligtvis iOS4 för iPad också och då blir den bra mycket bättre än idag då den inte tillåter multitasking.

För er som har en iPad men inte upptäckt Flipboard så säger jag er...ladda ner och koppla era sociala medier till Flipboard, sociala medier blir sig aldrig mer lika.

De sociala medierna måste få tystna...ibland

Alla vi som finns med i alla sociala kanaler (tror vi i alla fall) har fullt sjå med att hinna se vad som är på gång med risk för att kanske missa något. Vi vågar knappt hoppa av något RSS-flöde med risk för att vi kanske glömmer bort det eller för att vi kanske väljer bort något bra. Det finns säkert fler än jag som under arbetstid hela tiden slänger ett öga på senaste Twitter-uppdateringen, kanske klickar på någon länk och med stor möda så tar man sig tillbaka till det man egentligen sysslade med. Jag tror inte att jag är unik, tvärtom, det är kanske därför det nu kommer olika tillägg som den som Mozilla just nu laborerar med. En s.k. Mute Thread där jag kan välja bort kanaler som jag för tillfället inte är intresserad av.

Idén är inte dum...om jag vill köpa en TV där man också erbjuder ett kanalutbud som har över 100 kanaler men utbudet innebär också att jag måste titta på dessa 100 kanaler, så kommer jag knappast att vara intresserad av kanalutbudet, jag vill välja med möjlighet till att välja igen. Det är detta som är tanken med Mute Thread, se film nedan:

MuteThread screen cast from Dan Mosedale on Vimeo.

Jag tror att vi framgent måste fundera över vilka strömmar vi skall följa eller snarare, vilka ord och begrepp vi vill få information om. Men de sociala medierna måste bli smartare än vad de är idag och det räcker inte med hashtags utan flera parametrar samt möjlighet att styra de olika strömmarna till rätt tillfälle och rätt sammanhang. I Tweedeck är det möjligt att filtrera bort ord som man inte vill få med i sin strömmar men det funkar sisådär. Det krävs också system som för tillfället stryper Twitterflödet om t.ex. ett specifikt område mer eller mindre översvämmar Twitter. Hur många gånger har ni inte fått uppdateringar om samma sak 15 gånger? Vi är bara i början av detta men ibland är det mycket skönt att vi kan avskärma oss när vi önskar. Jag nyttjar Writeroom (den klonade versionen för PC återfinns på Dark Room) när jag behöver koncentrera mig på det jag gör eller står inför en deadline. Vi kommer att se så många liknande lösningar för att reglera våra sociala flöden.

När IT blir primärverksamheten

Allt för många gånger har jag varit med i sammanhang där man försöker att nyttja IT som pedagogiskt verktyg inom utbildning men på samma sätt som t.ex. i Gävle (se nyhet på SR- IT fiasko i Gävle) har råkat ut för avdelningar som säger nej och vägrar att finna lösningar på de problem som måste lösas inom pedagogisk verksamhet. IT-avdelningarna ser sig ofta som primärverksamheten och allt som inte stämmer överens med deras bild eller analys av läget är inkorrekt. Det som skett i Gävle är rätt klassiskt och det som är synd är att ett gott initiativ som bygger på en pedagogisk syn på lärande med ny teknik sänks pga att en kommunal avdelning vägrar arbeta annorlunda. Problemet med t.ex. en IT-avdelning är att de har ett språk som inte någon annan som inte är väl insatt inom IT-tekniska termer kan, om de säger att det inte går...vem är jag att hävda att det går? Frågan är ifall det handlar om att det inte går eller om det snarare är så att man inte vill för det betyder så mycket mer arbete.

Jag har i alla mina utvecklingsprojekt som handlar om IT och lärande sett att vi alltid har funnit lösningar på de problem som uppstår, det finns alltid lösningar. Det som är tråkigt i just detta fall är att de som får sota för problemen är skolan och till slut eleverna vilket är det absolut mest allvarligaste.

Själva idén med IT är att det går att lösa...jag eftersöker därför kreativa IT-ingenjörer som drivs att annat patos än tekniken sig själv, som drivs av att vilja hjälpa människor och åstadkomma förändringar. De kommuner som har dessa individer i sina stödjande verksamheter...de vinner, så skört är det.

Ibland blir det väl reglerat

För några dagar släppte NewsDay en rolig reklamfilm om hur praktiskt det kan vara att läsa tidningen digital på en iPad. Rätt snart så kom Apple att hota med stämning om inte filmen togs bort och någon dag senare är filmen nu borta från Youtube (se länk till Youtube-film som inte finns längre här). För egen del så kan jag inte påstå att filmen på något sätt är misskrediterade för Apple utan snarare så är filmen både rolig och informerande. Snarare är det väl Apple som är väl stringenta i sin bevakning av varumärket. Nu känner jag inte till alla delar eller har någon aning om hur Apple agerar, men någonting har uppenbarligen skett.

För er som inte sett filmen så finns den givetvis att nå på andra sidor, det är väl lite naivt av Apple att tro att en film bara kan försvinna...det är ju sällan något som försvinner på nätet, saker och ting byter i stort sett bara plats. Filmen återfinns t.ex. nedan:

Newsday iPad app commercial - watch more funny videos

Fredagsskoj-Att göra när Facebook ligger nere.

I går var Facebook nere under någon timme för många användare i världen, så också i Sverige (se mer på IDG). Då kan man fundera på vad man kan göra istället under den tiden, här kommer 10 tips.

1. Ring några av dina 5000 "vänner" på Facebook, njut av den totala oförståelsen från den som du ringer upp.
2. Överös Twitter med värdelös information i stil med "Facebook is down", invänta apokalyps-tweetsen.
3. Experimentera med "offline"-pekande (poking). Se till att ha din advokats telefonnummer i närheten.
4. Gå till affären och se om du kan ta hand om dina Farmville-grödor på plats.
5. Sätt en namnskylt på din vän och för att på så sätt kunna fortsätta att "tagga" din omgivning.
6. Ta med en kompis till en annan vän och föreslå dem båda att bli vänner.
7. Bli vän med en totalt okänd person.
8. Skriv ett privat brev till dina vänner och lägg det på brevlådan. Du kommer troligtvis få svar snabbare per post än via FB.
9. Berätta för alla dina kollegor att du ska gå någonstans och när du kommer fram så ropar du så högt du kan att du är här.
10. Gå och säg exakt samma sak till alla dina vänner och be dem sedan att säga samma sak i sin tur. Säg till exempel:

Om du har en vän som är underbar. En vän som du är stolt över och alltid finns där för dig. Som du älskar att presentera för dina vänner och som du kan lita på i vått och torrt. En vän du kan kalla för din bästa vän! Så säg det till din vän....

Räkna sedan med att du kommer att bli totalt idiotförklarad.

Bidra gärna med fler förslag :-)

Elever och lärare online - var går gränsen?

I dag släptes en rapport från Lärarnas Riksförbund där förbundet har frågat 500 elever, 500 föräldrar och 500 lärare om elev- och lärarkontakter i sociala nätverk som Facebook på internet. Det är en intressant läsning som ger en ganska god bild över hur dels elever och lärare ser på sociala medier. Det slår mig att vi har mycket att fundera över, särskilt som lärare. Vi kan läsa bland annat följande:

Av de svarande eleverna har 35 procent en eller flera lärare som ”vän” i ett socialt nätverk. 73 procent tror att de skulle acceptera en ”vänförfrågan” från en lärare och 47 procent kan själva tänka sig att fråga.

För egen del har jag min uppfattning klar i denna fråga och jag tar upp just denna fråga i min föreläsning om sociala medier. Vi måsta bli klar över våra roller vi har och dessa är inte alldeles okomplicerade när vi är i beroendeförhållande till varandra.

Ett långsamt resultat

Tidigare i dag höll jag en föreläsning för skolchefer m.fl. intresserade på högskolan Dalarna, inget märkligt med det. Däremot kommer en person till mig i efterhand och berättar något som gladde mig mycket. Hon nämnde att hon hade hört mig föreläsa om etik och ungdomar på nätet för kanske en fyra eller fem år sedan, tydligen hade hon lyssnat på mig för en tid efter denna föreläsning hände något nätrelaterat som blev bekymmersamt i hennes tonårsbarns klass. Hon valde då att istället i affekt gå igång att fundera på vad som egentligen hade hänt och hur hon kunde hantera problemet lite mer sakligt. Nu känner jag inte till hela historien men vad jag förstod var att hon bättre kunde förstå deras situation med den kännedom hon hade om nätet.

För mig var detta viktigt, många gånger har jag känt att jag inte gör någon nytta när man talar om nätetik eller ungdomskulturer men detta var ett viktigt besked som visar på att man kanske bidrar med något. Jag tror att det är såhär med mycket, vi ser inte det omedelbara resultatet men med en dåres envishet kan vi faktiskt åstadkomma något.

Nästa Generations Lärande

I morgon skall jag hålla ett kortare föredrag vid högskolan Dalarna i samband med en eftermiddagssession som går under rubriken: Vad innebär nästa generations lärande (NGL) för skolväsendet. Jag hoppas att de som deltar vill vara med och driva en förändring inom skolan för det behövs. nästa generations lärande handlar inte om att göra allt annorlunda men det handlar om att ta denna generation som nu finns i våra skolor på allvar. Vi måste finnas där de finns och min erfarenhet är att det oväntade händer när vi dessutom ger våra lärare tid och möjlighet att faktiskt utvecklas. Jag har drivit så många utbildningar och sett många lärare göra storverk med mycket små resurser...men gemensamt för alla dessa utbildningar är att vi har tagit vårt avstamp i pedagogiken och de behov som finns i skolan såväl som hos lärarna. Detta kommer jag bland annat att tala om i morgon onsdag eftermiddag. För den som vill vara med online är det bara att gå in på länkan ovan och klicka dig in i under streamade föreläsningen, du kan ställa frågor direkt till mig om du vill.

Nästa Generations Lärande är redan här...när skall vår skola förstå detta?

Tid: Onsdag 22 september 2010, kl 14.30 – 16.30 (Em-kaffe serveras från kl 14.00) Plats: Föreläsningssal 6 (FÖ6), Högskolan Dalarna, Campus Lugnet, Falun. Målgrupp: Skolpolitiker, Skolhuvudmän, Rektorer, Lärarutbildare. PROGRAM Börjar framtiden i skola 2011? “Skolans behov och möjligheter att möta vår tids elever utifrån vår tids samhällsfrågor. “ Sofia Walter, skolutvecklare, Falu kommun “Behov och förväntningar ur ett ledningsperspektiv. “ Lars Walter, grundskolechef, Sandvikens kommun “Nästa Generations Lärande är redan här. Vågar vi anta utmaningen kan vi vänta oss det oväntade. “ Jan Svärdhagen. Programansvarig Nästa Generations Lärande. Högskolan Dalarna Paneldiskussion där deltagarna har möjlighet att delta med frågor. Seminariet streamas och kan följas via http://videochat.du.se/ (Klicka på FÖ 6 )

Detta hade aldrig kunnat hända tidigare

Vilken kraft och vilken möjlighet nätet öppnar för oss vi finner i dagens DN. Aldrig skulle det vara möjligt att på så kort tid och med ett sådant genomslag kunna samla så många i en sådan viktig fråga. Och så vill en del mena att Facebook gör oss passiva. En liten röst känner att nu får det vara nog och startar ett upprop som hörsammas. Nu ser vi styrkan i nätet, nu ser vi styrkan i att vara många och nu ser vi styrkan i de sociala nätverken. Detta hade aldrig kunnat hända tidigare om inte nätet var den gemensamma länken. Jag ser fram mot nya upprop, nya härliga initiativ som nyttjar nätet till det är till för, att skapa nytta, förena människor och göra skillnad.

Besök gärna Facebook-gruppen som låg till grund för uppropet.

Utbildning i förändring

Det har varit tyst under längre tid på denna blogg. Detta av flera orsaker men inte minst på grund av att mitt arbete vid Högskolan Dalarna tar mycket tid. Jag har dock under tiden arbetat med pedagogisk utveckling och klart är att vi har många och spännande utmaningar framför oss kopplad till IT och lärande. Jag är nu programansvarig för något som vi kallar för Nästa Generations Lärande och fokus ligger här på utveckling inom IKT-pedagogik och en enorm teknisk utveckling som skall stödja vår pedagogik. Denna blogg kommer därför att ändra lite fokus till att mer fokusera på frågor som handlar om utbildning och IT men hela tiden ligger etiken alltjämt nära. Jag gjorde en inspelning tidigare i våras som heter utbildning i förändring och som ligger på iTunes University som nu alltså är lite gammal men för den som är intresserad så återfinns den även här. Ni som är rutinerade och kan området kanske inte får ut ngt nytt men vi måste ut med detta intresseområde mer anser jag.

Direktlänk till iTunesU: Utbildning i förändring

Teknik förändras-inte människor

Kanske finns det risk för att en del läsare känner sig tveksam över mitt påstående, men ta det i beaktande en liten stund. Vi kan alla vara överens om att teknik förändras och det mycket snabbt. Men många vill också göra sken av att vi människor förändras med tekniken. Jag tror att en retorik som vill mena att vi människor måste ändra på oss för att tekniken gör det har fått en hel del om bakfoten. I grunden är vi samma människor och vi gör samma saker men med ny teknik. Vi kommunicerar som alltid annars men nu i nya sammanhang och med nya människor och med stöd av teknik. Vi uttrycker våra känslor och vår avsky, nu bara i nya medier och vi handlar, lyssnar på radio och ser på film men bara i nya förpackningar. Jag tror att vi kan sluta oss till ovanstående.

Med detta i åtanke så funderar jag...varför ska det då vara så svårt att få till en förändring i skolan med stöd av IT? Svaret är rätt enkelt...alltför många som driver utvecklingen på skolor eller i kommuner ofta nyttjar ord som paradigmskifte eller ny pedagogik vilket jag tror skrämmer mer än lockar. För om vi går in i paradigmskiften så tror vi människor att vi som inte är på väg in i detta skifte måste ändra på oss vilket är ett feltänk men nog så viktigt att förstå. Jag har under senare tid mött en hel del rätt framstående IT-pedagogikförespråkare som i sin retorik över det förträffliga med IT mer låter som säljare än pedagoger vilket oerhört alarmerande. Pedagogik handlar om att lyssna in den man talar med och veta när man bör backa, ta en annan väg eller helt enkelt börja om. Många av våra IT-förespråkare drivs att ett glödande patos vilket är viktigt men man tappar så ofta fokus och lyfter fram allt fantastiskt vi kan göra med tekniken men glömmer det viktigaste...människor förändras inte, inte på samma sätt som tekniken utan människor tar sitt avstamp från där man är och vill utifrån denna plattform fundera över vad vi talar om när vi talar om IT i skolan eller inom en organisation.

Människor kan aldrig hålla samma takt som tekniken men det är inte heller vår uppgift, vår uppgift är att stanna till och fundera över vad som händer inte minst i lärprocesser och inom pedagogisk utveckling. Men...tekniken kan vara till oerhörd hjälp när den bygger på mänskliga behov och goda tankar. Utmaningen blir att förena detta till en förståelig syntes.

En skola för framtiden-inte med dagens politik och politiker

Såhär några timmar innan valdagen funderar men lite på utgången i morgon. I stort sett verkar det inte spela någon roll vilken falang som vinner då alla talar om skolan och dess nödvändiga prioriteringar men i praktiken betyder det ingenting. Våra skola i Sverige är i kris och det är idag oklart vad som kan rädda den. Det är egentligen märkligt hur oerhört toppstyrd skolan är och just pga detta är det helt omöjligt för skolorna i Sverige att ha en strategi då förutsättningar hela tiden förändras, både på lokal nivå såväl som nationell. Detta är märkligt vill jag mena, inte går staten in och detaljgranskar och styr vården på samma diktatoriska sätt, visst finns det styrning men inte på det sätt som nan granskar skolan. Att eleverna ens får utifrån arbetsmiljöperspektiv får vistas på en del skolor är ett mysterium både utifrån fysiskt såsom psykosocialt perspektiv.

Min dotter går nu i en klass där man talar om "framtidens klassrum" vilket i praktiken innebär att man nyttjar storbild (kanon) ibland i undervisningen samt att man får nyttja datorer lite oftare. Dottern kom hem och berättade detta för mig och suckade samtidigt lite uppgivet och säger: Framtidens klassrum...det känns mer som nutidens (slutcitat). Hon kunde inte ha mer rätt och med tanke på hur skolan sliter med att ens ha personal...hur ska vi då tro att skolan klarar av något ytterligare. Mina barn ropar efter egen dator i skolan och höj och sänkbara bord så att man kan alternera arbetsställningen, de ropar efter en ren toalett och lite lugn och ro medan politikerna funderar över vad som går snett och skyller på varandra.

Med nuvarande politik, oavsett ideologisk bakrund och partitillhörighet, kommer Sverige att ha stora problem. Kanske vore det klokare om politikerna överlät en större del av ansvaret till skolorna själva, och låter skolverket granska och följa upp verksamheten. Politikernas uppgift skall vara att stötta den pedagogiska verksamheten och mindre bry sig om sin egna personliga karriärer. Om vi satsat på skolan och tillser att eleverna får det stöd de behöver för att komma ut med godkända och bra betyg så kommer samhället att tjäna på det tio gånger om. Skolan är förutsättningen för ett fungerande samhälle men tyvärr verkar det idag som om politikerna anser att de är primärverksamheten dem själva.

Skolan kan räddas men inte förrän politikerna vågar släppa kontrollen...det är då utveckling sker.