Facebook Lite

Nu finns det möjlighet för dig som inte längre vill ta del av alla "appar" och annat tjafs som bara stökar till det hela. Helt enkelt en avskalad version av Facebook där det viktigaste kommer till uttryck, nämligen kommunikation och inte alla dessa quizzes. Ett problem för oss svenskar bara, man måste ställa om Facebook till Engelsk språk för att det ska funka, sedan är det bara att surfa in på Facebook Lite och får lite lättsmält kommunikation.

Digitalis filosofi

En ny internetgudie som är mycket läsvärd har släppts i Digitalis filosofi. Det är männen bakom bl.a. bloggen Infontology, Simon Winter och Per Johansson, som är författare till boken. Den går att ladda ned från nätet eller beställas via samma sida helt gratis. Har skummat igenom den nu på morgonen men ska ta med mig den som läsning på tåget till Stockholm som går strax. Att sedan skriften är licensierad under Creative Commons gör inte saken sämre (läs mer om detta i inledningen av boken)

Bild: Camilla Laghammar

Creative Commons Erkännande-IckeKommersi-

ell-IngaBearbetningar 2.5

Filter på andlig nivå

Nätets framväxt har förfärat och skrämt många, inte sällan har religiösa aktörer känt sig hotade av informationsspridningen. Inget nytt i detta, bokbål och andra mer eller mindre våldsamma metoder för att få oliktänkare att tystna har alltid funnits. Givetvis försöker man även på nätet att skapa tjänster som begränsar utbudet till att passa den religiösa doktrinen. För några år sedan kom den katolska tjänsten Cathoogle-The best way for good Catholics to surf the web vars syfte är att leda den katolske surfaren till "bra" sidor. Idag läser jag om den muslimska motsvarigheten till Cathoogle i ImHalal. Det är ett holländskt företag som driver sidan och fungerar som vilket filter som helst, om ett otillåtet ord dyker upp så kommer en liten varning:

Oops! Your search inquiry has a Haram level of 2 out of 3. This means that the results fetched by ImHalal.com could be haram!

Jag förundras över dessa initiativ och jag förstår definitivt syftet med dem. De är till för att skydda människor till att göra fel, kanske primärt för att de inte skall tänka annorlunda utan hela projektet drivs av en mycket mer svårgriplig dimension...nämligen människan som syndfri (eller syndfull) varelse och uppdraget att skydda människor från det onda samt att stå i god relation med Gud. Det är alltså en markant skillnad mellan en sån här sökmaskin som t.ex. ImHalal och ett filter i min dator som hindrar mig från att se rasistiskt material. Här finns en religiös dimension, vi är relaterar inte bara till andra människor utan även en gudomlig makt. Detta gör det hela mer komplicerat. Vi kan alltid hävda att filter inte är bra...det gör jag ständigt, men om jag inom en religiös uppfattning även anser att min relation med Gud kan bli förstörd på grund av för mycket information så handlar det hela inte längre bara om mig.

Den brännande frågan blir då för de som inte omfattar en sådan religiös uppfattning, är det rätt att styra människors informationssökande? Den andra frågan som direkt relaterar till religionen är...är det möjligt för religiösa rörelser och/eller sekter att fungera som tidigare kombinerat med internet? Ännu tydligare...börjar religionen att bli överflödig i och med internets intåg? Frågorna är intrikata och mycket viktiga att hantera...dock varsamt.

Har just kommit hem från Kreta...joggade upp till toppen av ett berg ovanför bergsbyn Pefki till ett litet kapell...ett kapell som låg högt upp just för att komma närmare Gud. Utsikten och naturen tog andan ur mig samtidigt som teknik och religion möttes i samma ögonblick jag tog fotot med min mobiltelefon.

Kapellet ligger på toppen av berget ovanför byn Pefki

Hur det hela hänger samman

Fick just kännedom om ett intressant projekt där det är möjligt att kunna utröna hur varje nyhet är relaterad till varandra. Vi ser idag att en nyhet fortplantar sig enormt snabbt över världen men frågan är hur dessa nyheter är relaterade till varandra? I News Dot är det möjligt att se hur en nyhet relaterar till andra genom att i en interaktiv karta kunna spåra vilka medier som skriver om ett särskilt ämne eller person. Så kallad strukturerad data kan nyttjas inom en mängd olika områden och det som jag ser som positivt med detta är att nu gäller det att visa orginalitet för att sticka ut i mängden. Att efterlikan är enkelt...att leda är svårare.

Det hela låter komplicerat men studera kartan på News Dot så blir allt mycket tydligare.

2009 Social Network Analysis Report

Tar med visst intresse (men stor förfäran) del av en rapporten 2009 Social Network Analysis Report - Geographic - Demographic and Traffic Data Revealed som visar den demografiska och trafikrelaterade spridning och nyttjandet av olika sociala nätverk. Det som är mest skrämmande i denna rapport är att den afrikanska kontinenten inte alls finns med på vår digitala karta. Västvärlden springer ifrån ännu en gång och flera länders bidrag till dataåldern är att det i somliga fall blivit en soptipp för gamla utrangerade datorer. Om vi skall använda nätet till att göra en skillnad så måste vi definitivt ta itu med detta problem och det är vår uppgift. Inte att berätta hur saker och ting ska gå till men åtminstone ge möjlighet till att skapa förutsättningar till förändring. Detta är det som jag tar mig mig från denna rapport.

Wikipedia kan nu bli mer trovärdig

Ända sedan Wikipedia startades har många varit tveksamma till informationen på Wikipedia, ibland befogat...ofta obefogat. Dock har det vid flera tillfällen publicerats direkta fel (se artikel om detta på IDG). För att råda bot på detta har man på Wiki Lab tagit i WikiTrust. Det hela går ut på att WikiTrust ger information som nyligen är publicerad eller redigerad en färgkod, text från tvivelaktiga källor börjar med orange bakgrund medan testen från en betrodd författare får en ljusare nyans. Systemet byugger på en algoritm som beräknar författarens rykte utifrån livslängden hos sina tidigare bidrag, det hela är en enkel idé...ju längre informationen kvarstår på sidan, desto mer exakt är den sannolik att vara. Spännande med tanke på att de som kommer att anses vara trovärdiga är inte de som har ett känt namn utan den som producerat och bidragit med korrekt information...viss skillnad anser jag.

Spotify för iPhone

Har just nåtts av ett rykte via ReadWriteWeb som tillkännager att Apple har godkänt Spotify-applikationen. Detta förvånar nog de flesta som i bloggar och artiklar befarat att Spotify aldrig kommer att godkännas av Apple då programmet konkurrerar med Apples iTunes. Om nu ryktet är sant så har något ovanligt hänt, Apple har böjt sig för den allt intensivare kritik vad gäller Apples godtyckliga godkännandeprocess...troligtvis vågar man helt enkelt inte att neka Spotify tillträde alternativt har skivindustrin som har avtal både med iTunes och Spotify lobbat för detta...eller är det en kombination. I vilket fall väntar vi med spänning på "appen". Spotify i iPhone blir endast tillgänglig för den som har ett premiumkonto på Spotify...det är det definitivt värt. Om någon föresten önskar en Spotifyinvite så har jag några över.

Facebook & quizzarna

Alla som nyttjar Facebook kan inte undgått alla Quizzes som kanske Du själv och Dina vänner på löpande band besvarar. De är lättillgängliga och går snabbt att göra och ibland kanske det resulterar i ett gott skratt eller ett stort frågetecken. Dessvärre verkar det som om det som händer under ytan i dessa quizzar är lite oroväckande om man får tro American Civil Liberties Union (ACLU) som arbetar för att öka medvetenheten om integritetsfrågor kring Facebook tillämpningar, särskilt frågesporter (quizz). Enligt ACLU avslöjar alla de som deltar i frågesporter mycket mer personlig information för utvecklare av tillämpningar än de är medvetna om. Detta beror till största del på att Facebooks standard säkerhetsinställning ger dem tillgång till din profilinformation om din profil är inställd på "privat". Än värre, ACLU rapporterar att även om du själv avskyr frågesporter och aldrig gör någotn så kommer din profil info fram när en av dina vänner tar en frågesport. Vill du se hur illa det är...testa ACLUs egen Quizz i Facebook.

Dessa till synes oförargliga tidstjuvar kan få farliga konsekvenser för ens privatliv om illvilliga applikationsutvecklare önskar tillgång till Facebook's guldgruva av personuppgifter. Huruvida detta stämmer helt och hållet ska jag låta vara osagt men Facebook har å andra sidan inte förnekat det hela och det är en sak om jag själv synliggör mina personliga uppgifter i olika frågesporter...vad värre är att jag som själv inte tar några sådana (förutom ACLU som jag testade i samband med detta inlägg) så förstår jag att min profil finns lagrade hos alltför många olika företag som kan nyttja den informationen precis som den vill. Har vi tappat kontrollen? För länge sedan!!!

Uppdaterat klockan 21:50. Facebook ser över integriteten för Quizzarna, läs meri Facebooks pressmeddelande här. Improving User Privacy on Platform

Internet-laglöst land

En mycket läsvärd debattartikel kan vi läsa i DN under rubriken: "Åklagare vänder ryggen åt verkligheten på nätet" Den publicerades den 1/8-09 så den är inte dagsfärsk, däremot är innehållet nog så viktigt för oss som arbetar med att informera och finna strategier för våra barn och unga på nätet. Problemet är att om vi inte har med oss rättväsendet ifråga så försvåras arbetet för oss då det inte finns mycket att luta sig mot vad gäller åtgärder. Lagar finns men om de inte nyttjas så blir det hela uddlöst. Det är märkligt att man kan satsa så mycket tid och pengar på att tillmötesgå kommersiella intressen för att styra rättsväsendet åt det önskade hållet med övervakning och kontroll. Men däremot så finns det inget större intresse över att utveckla strategier för de människor som ständigt hotas eller kränks på nätet på olika sätt. Etiken styrs idag av kommersiella intressen och inte av humanitära eller ideella krafter. Då är det inte längre etik utan då handlar det om egoism. Kan vi ha ett lagrum som dikteras av egoister?

Om ett träd faller i skogen...och ingen finns i närheten som kan höra det...låter det då?

Detta är en gammal filosofisk fråga som troligtvis (dock oklart) formulerades av den irländske 1700-tals filosofen George Berkeley. Frågan låter kanske obefogad men är inte alldeles enkel att besvara, allt beroende på vilket perspektiv man tar i frågan (filosofiskt, vetenskapligt) Berkely menade att världen omkring oss existerar endast på sådant sätt som vi uppfattar den...sk. subjektiv idealism.

Jag har funderat på denna fråga några dagar på väg till jobbet på cykeln eller innan mina trötta ögonlock faller igen på kvällen och försökt att relatera den till nätet. Världen omkring oss fungerar sannerligen endast på det sätt som vi själva uppfattar den...de personer som sänder hotfulla brev till okända eller kända personer uppfattar världen på ett sätt och de som får dessa på ett helt annat sätt. Det är inte ens samma värld de befinner sig i men ändå är de så nära sammanknutna. Mobbaren uppfattar sin värld på sitt sätt medan den mobbades värld ser annorlunda ut...frågan är bara vilken av världarna som är mörkast?

Det hela handlar om att ta den andres perspektiv...i allt man gör och inte gör. Om jag skriver något på nätet och ingen läser det...finns det då? Frågan blir helt plötsligt enklare att hantera, i praktiken finns det men teoretiskt så finns det inte alls annat än i min hjärna för ingen har kunnat reflekterat över det, ingen ha skadats av det och ingen kan tycka något om det.

Tanken svindlar...vad finns och vad finns inte. Kan jag skriva något på nätet som är av skadlig natur och förklara mig med att jag trodde inte att någon skulle läsa det? Frågan går inte helt att överföra till exemplet med trädet...för i trädets fall så fanns det ingen som kunde uppfatta fallet, eller heller påverka fallet. I exemplet med nätet så är det någon som formulerat något och publicerat det...någon som kan reflektera (om det inte är en katt vill säga) men skadan är inte skedd då...utan först då någon uppfattar det.

I pressen läser vi ofta att vi kunde ana att något var på gång om vi hade läst förövarens blogg eller inlägg på någon social mötesplats. Frågan är väl bara...var det någon som överhuvudtaget läste dessa inlägg innan? I så fall kunde vi inte påverka utgången för det fanns helt enkelt inte. Pressen söker enkla svar på saker och ting och enkla tips på hur man kunde gjort annorlunda. Problemet är att när något väl har skett så går det inte att göra annorlunda. Valet är redan gjort.

Vilka träd faller i din omgivning utan att någon hör det?

Vet du hur lycklig du är?

Frågan är kanske knepig...lyckan är för många relativ och inte minst svårdefinierad. Därför kanske det vore av intresse att undersöka detta och samtidigt delta i ett forskningsprojektet "Track Your Happines". Det krävs dock att du har en iPhone för att delta för efter det att man har fyllt i alla frågor så får man meddelanden tre gånger per dag där man skall svara på frågor där man ska uppskatta hur man känner sig (det verkar dock även kunna besvaras via datorn) Kanske vore det intressant att själv få veta när du egentligen är lycklig, hur det funkar vet jag inte ännu och om jag är lycklig...det vill jag nog återkomma till. Det kanske också är en helt annan sak när forskningsprojektet anser när man är lycklig och jag själv gör det. Eller så kanske jag får någon ordning på det som är så svårgripbart...känslor och lycka.

Det hela beskrivs enligt följande:

Purpose of the research: To understand what factors affect people’s happiness in their daily lives.

What you will do in this research: You will first provide demographic information and complete survey questions about personality, recent life events, and physical health, and then begin recording your happiness on your iPhone throughout the day. Each day you will receive several notifications, at which time you will visit a webpage on your iPhone where you will report what you were doing, what situation you were in, and how you felt. You will decide when and how often you want to be notified. After 50 successful responses you will receive a report summarizing your responses and showing how your happiness varies.

Time required: It will take approximately 10 minutes to answer preliminary questions, and then approximately 60 seconds to provide each report on your iPhone, which you’ll do several times a day. You may continue to participate in this research as long as you desire.

Confidentiality: Your participation in this research will remain confidential, and the only identifying information collected will be your email address, and if you choose to use SMS notifications, your iPhone telephone number. IP addresses are routinely recorded but will also remain completely confidential. Your contact information will never be shared with anyone. All data exchanged with this site is protected by SSL encryption.

Participation and withdrawal: Your participation in this study is completely voluntary, and you may withdraw at any time without penalty. To delete your account, click on the Account link in the upper right area of the screen, and then select “Delete Account”

Det var inte mitt fel

Det är aldrig mitt fel...utan det är alltid yttre omständigheter som påverkar mig till att göra det jag gör eller inte göra någonting alls. Själva vill vi ofta framstå som oskyldiga eller offer för omståndigheter. Detta ser jag ofta inte minst när det gäller människors hanterande av teknik eller nätet. Saker och ting händer av sig själv eller andra är orsak till än det ena, än det andra. Teknik krånglar ibland men dert kanske vi måste ha med i beräkningarna när vi gör något viktigt. O jag ska på ett viktigt möte som jag absolut inte får missa under några omständigheter (sker kanske inte så ofta å andra sidan) så ser jag till att ha mycket god tid på mig för att inte missa mötet. Eller om jag skiver på ett viktigt dokument så ser jag till att spara ofta och ständigt ta backup...för det är mitt ansvar. Visst skylle jag ifrån mig ibland...ibland omedvetet tom vilket kanske skämmer mig mest. Men det är i små ärenden som kanske skulle kunna betraktas som harmfulla...värre är det kanske när man skyller på sitt husdjur som jag just snappade upp i mediebruset från Associated Press: Man blames cat for downloading child porn by jumping on computer keyboard.

Enlligt kattägaren så hoppade katten upp på tangentbordet vid upprepade tillfällen medan ägaren laddade ned musik och var på annan plats i lägenheten. När han kom tillbaka till datorn upptäckte han att "strange things" hade hänt med datorn. Mer än 1000 barnpornografiska bilder hade då laddats ned. Kattägaren hamnade i fängelse...det är oklart vilket lagligt efterspel katten hamnade i.

Twitter Guidebook

Fortfarande är Twitter hett och många har inte riktigt förstått vad hypen handlar om...är det bara att uppdatera sin status eller? En mycket god läsning för den som vill förbjupa sig i ämnet finns på Mashable. Ta del av boken här.

Facebook och auktoriteten

Fortfarande har inte Facebook tappat i popularitet, snarare tvärtom. Nu börjar allt yngre att hitta till FB också...för något år sedan låg medelåldern på ca 25 år...idag måste den ligga lägre. Just det att allt yngre söker sig in till Facebook komplicerar saker och ting. På tidigare populära mötesplatser såsom Lunarstorm så fanns det inte särskilt många vuxna medlemmar och ungdomarna/barnen levde sina egna liv. På Facebook är det annorlunda...här fanns redan de vuxna och de unga kom in senare. Såväl allt gott men jag har vid flera tillfällen talat med ungdomar som fått problem med vuxennärvaron på Facebook. Det handlar dock inte om det som ni läsare direkt tror att det handlar om där vuxna tar kontakt med unga i tvivelaktiga syften.

Det som flera ungdomar berättat och skrivit till mig om är att de av olika anledningar har fått sina lärare som "vänner" på Facebook och känner i efterhand att det inte var en så bra idé. I vissa fall har eleven själv lagt till sin lärare som vän men i andra fall har det varit lärarens initiativ. Det som senare kommit att bekymra eleven är att de känner att läraren ifråga får veta för mycket om eleven, samtidigt vågar inte eleven ta bort sin lärare från Facebook för man är osäker över hur läraren ifråga kommer att reagera. Vad eleven givetvis är orolig för är i slutändan sitt betyg.

Jag föreläste för ett stort antal gymnasieskolledare i våras och jag tog upp detta dilemma. Jag fick frågan hur jag ansåg att man som skolledare bör hantera frågan och mitt svar är mycket tydligt...en lärare ska inte ha sina elever som "vänner" på Facebook. Både utifrån elevens men även lärarens perspektiv. Det är inte heller bra att en elev får kännedom om alltför mycket i ens lärares privatliv. En lärare har alltid en auktoritär roll oavsett om man finns i skolmiljön eller online...denna roll får inte missbrukas.

Vad ska då en elev göra som inte längre vill ha sin lärare på Facebook? Givetvis skall denne ta bort läraren som vän i Facebook...vi får hoppas att läraren ifråga förstår problematiken och accepterar detta utan att fråga.

Visst har vi sett det förut...nu i förfinad form

Jag har med intresse tagit del av debatterna dels i Sverige men även utomlands vad gäller människors nätintegritet. Vi ser att det hela blir alltmer komplicerat då kommersiella intressen blandas samman med juridiska och där enskilda individer på olika sätt drabbas av nätets offentlighet eller journalisternas jakt under sommarns totala nyhetstorka. Det finns mycket att säga om den alltmer bekymrade situation som vi har på nätet främst utifrån integritetsfrågan. Samtidigt så är detta bara början som jag ser det. Med smarta funktioner inbyggda i våra datorer eller mobiler (som idag mer eller mindre är samma sak) så kan nya spännande tjänster växa fram. Tjänsterna är inte nya egentligen men förpackas smidigare än tidigare. (Sök på ordet Offender Locator så får du flera intressanta träffar) Idag har det från flera håll rapporterats om ett nytt program för Apples iPhone, Offender Locator. Det är ett program som snabbt ger en bild av hur många sexförbrytare det finns i den omedelbara omgivningen. Programmet går under epitetet "Peace of mind" products från företaget Vision 20/20. Offender Locator har stöd inte bara för iPhone utan även som applikation till Facebook eller till BlackBerry telefonen.

Det handlar alltså om dömda sexförbrytare som offentligt är sökbara på deras hemadresser. De kan redan ha avtjänat straffet och är därmed fria men de finns kvar i systemen och kan lätt sökas upp via t.ex.

en iPhone. Om du dessutom köper programmet får du möjlighet att finna alla i din omgivning och inte endast de tre samtidiga träffarna som ingår i Lite-versionen. Det går att göra pengar av allt..."Peace of mind" kostar.

Det finns en mängd olika funktioner som man kan sätta samman för att skapa nya och spännande program enligt ovanstående. Redan nu kan vi se vilken medelinkomsten är i ett villaområde om du är spekulant på ett hus. Kanske vore det intressant med ett program där vi kan med iPhonen se vilken "klass" ett område har i en en förort eller hur många individer som har icke-svenska namn i min omedebara omgivning där jag står med iPhonen i handen. Detta är inte bara oroväckande...detta är direkt farligt och vi kommer att hamna där och integritetsproblemen är idag en ljuv sommarbris i jämförelse med den storm som laddar upp långt borta i den digitala horisonten.

Vill vi hit? Rent tekniskt kan vi när som helst vara där...men etiskt...var sätter vi gränsen. Än en gång kommer kommersiella intressen att kollidera med juridiska men den stora frågan handlar om etik...vem ska driva den frågan? Såna här lösningar ger inte mig någon sinnesfrid.

Flash mob på Plattan

Man skulle varit där...jag skulle inte klarat av dansstegen men däremot vore det intressant att få vara med och se detta fantastiska när folk samlas för en gemensam grej, detta skedde i igår den 8/7-09. Var får vi se nästa Flash mob?

Ett virrvarr av otänksamhet

I dagens Dagens Nyheters opionionsåsikt får riksdagsledamot Karl Sigfrid (M) komma till uttryck i artikeln med rubriken: "Skolan bör lära elever att surfa anonymt". Enligt Sigfrid så finns det ett stort behov för våra nätmedborgare att förstå att skydda sin person och värna om sin integritet. Detta är viktigt då det finns många som vill få information om inte minst våra unga och deras nätvanor eller kanske komma i kontakt med dem. Ett sätt att komma tillrätta med detta är att skolan ska arbeta med att informera om t.ex. anonymitetstjänster eller hur man på andra sätt kan skydda sig och vara anonym på nätet. Det hela är märkligt och jag undrar om DN har sådan nyhetstorka i det varma sommarvädret att man helt urskillningslöst plockar in första bästa/sämsta åsikt som sticker ut?

Karl Sigfrid gör något märkligt med tanke på det lagar som nyligen trätt i kraft i Sverige, nämligen FRA och Ipred, som bland annat moderaterna varit med om att rösta igenom i riksdagen. Dessa lagar kan inte primärt (eller ens sekundärt) betraktas som lagar som värnar om personlig integritet. Samtidigt skriver Karl Sigfrid i artikeln att:

Upphovsrättsorganisationerna utgör ett särskilt problem eftersom de i sina kontakter försöker ge sken av att vara rättsvårdande myndigheter med särskilda befogenheter.Sverige måste stärka lagskyddet för integritet och yttrandefrihet i internetmiljön, men också ge medborgarna förutsättningar för att kunna hävda de rättigheter som nuvarande lagstiftning ger. För den enskilde är det i dag svårt att veta vad som faktiskt gäller när privata upphovsrättsorganisationer skriver hotfulla brev eller gör hembesök.

Det hela kan inte förklaras med annat än att man nu ser en reaktion även inom de etablerade partierna i kölvattnet av Piratpartiets framgång i EU-valet i juni och insett att ökad lagstiftning och allt större inskränkningar i den personliga integriteten inte leder till fler röster utan det motsatta.Vad är det som har hänt då? I praktiken har politikerna infört nya lagar som urholkar personlig integritet och nu när detta har skett vill man stärka den personliga integriteten genom att låta våra unga att surfa och agera på nätet anonymt. Redan här inser alla att något gått rejält snett. Ska politiker i ena sekunden värna om företagens kommersiella intressen samtidigt som man uppmanar medborgarna att surfa anonymt? Dessutom menar man att skolan askall arbeta med dessa frågor i en skola som har begränsade resurser samt redan nu fullt upp att nå alla mål som är ålagda dem. Hur kan skolan arbeta med värdegrunden om man dels skall följa lag och landets etik samtidigt som man skall utbilda eleverna till att finna vägar till att kunna kringgå denna etik?

Dessutom är inte våra unga dumma...de har redan börjat nyttja anonymitetstjänster och det behöver inte, och skall inte skolan arbeta med, utan skolan ska fortsätta med att arbeta med värdegrundsfrågor utan att publikfriande politiker skall införa "light-etik" som bara har ett syfte...att vinna egna röster. Jag har inget emot anonymitet, tvärt om, men vi kan inte göra båda sakerna samtidigt...öka kontrollen samtidigt som vi vill öka integriteten, det är en omöjlighet.

Jag uppmanar Karl Sigfrid att ta ett internt snack med sina partikollegor innan ballonger som dagens blåses upp och släpps.

Ny Grooming-lag vinner laga kraft idag

Det har länge diskuteras om att ev. lagstifta om sk. Grooming/Gromning vilket innebär att det skall vara förbjudet för för vuxna att ta kontakt med barn för att arrangera och genomföra ett möte som har sexuellt syfte. Idag träder en sådan lag i kraft. Kortfattad skriver regeringen följande om lagen:

Ett nytt brott införs i 6 kap. brottsbalken – kontakt med barn i sexuellt syfte.

Brottet tar sikte på kontakter med barn, till exempel på Internet, som riskerar att leda till sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammanträff ande med barnet. Brottet omfattar den som, i syfte att mot ett barn under 15 år begå vissa sexualbrott, träffar en överenskommelse med barnet om ett sammanträffande samt därefter vidtar någon åtgärd som är ägnad att främja att ett sådant sammanträffande kommer till stånd. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Vidare utvidgas bestämmelsen i 6 kap. 14 § brottsbalken om ansvarsfrihet i vissa fall för att kunna tillämpas även beträff ande det nya brottet. Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2009 (prop. 2008/09:149).

Källa: Regeringen den 1/7-09

Iran i skymundan och The King of Pop

Den senaste tiden har aktiveteten på Twitter för folket i Iran och dess strid på regimen varit högaktuellt, hela världen har engagerat sig på olika sätt men idag kom ett trendbrott. Nyheten om Michael Jacksons död sprider sig som en löpeld på nätet och Twitter formligen översvallas av de som redan nu saknar The King of Pop (Wikipedia har just uppdaterat Michael Jacksons biografi.... undrar hur länge det dröjer tills de traditionella uppslagsverken gör det?)Vad gäller Michael Jacksons död så kommer det att bli intressant att följa efterdebatten som definitivt kommer att handla om frågan om han verkligen är dör. Redan april 2005 spreds ett rykte om att han avlidit och det handlar bara om en dag eller två innan vi kommer att få se sådana inlägg även denna gång. Vi minns Elvis Presley och huruvida han dog eller inte är för många fortfarande oklart...det är väl det som just karaktäriserar en legend...man blir odödlig även när man dör.

Iran då? Kommer fokus åter att hamna på Iran? Kanske är det inte exakt samma människor som engagerar sig i dessa två vitt skilda händelser eller också kan man göra två saker samtidigt: dvs. att vara engagerad samtidigt som att sörja legenden. Men det är viktigt att engagemanget på nätet för Iran fortsätter...och även att andra oroshärdar lyfts upp för oss som annars famlar i okunskap och ovisshet.

Livet fortsätter och vårt jobb är att engagera oss på alla plan, lokalt, regionalt, nationellt och internationellt för att om möjligt bidra till en bättre värld. Någonstans i Jacksons texter finns även detta budskap (Man in the Mirror - Spotify-länk till låten. Finns även med i klippet nedan)

Nya tag

Inom kort kommer jag att starta denna blogg igen. Efter en tids funderande har jag bestämt mig för att fortsätta med att skriva om frågor som handlar om unga och dagens samhälle. Denna blogg kommer dock att ha ett lite bredare perspektiv än endast IT och etik-frågor.

Jag kommer fram till dess att bloggen startar om några veckor att fortsätta med strategin kring hur vi i Sverige med gemensamma krafter kan bidra till världens bästa skola...såväl på fritid som under skoltid. Vi har ett underbart material i våra unga...varför inte använda dessa resurser?

Allt gott till Er alla!

Jan Svärdhagen