måndag 10 januari 2011

Satansverser, muhammedkarikatyrer och Wikileaks-Är inte livet lite ironiskt ibland?


Den 14 februari i år är det 22 år sedan fatwan över Salman Rushdie för att ha skrivit boken Satansverserna. Fatwan innebar att Rushdie än idag har en dödsdom hängande över sig. Flera av hans översättare utsattes för attentatsförsök och bokhandlare som sålde Satansverserna gjorde det under dödshot. Boken fick stor uppmärksamhet och fatwan som utfärdades av Ayatolla Khomeini i Republiken Iran ekade och ekar fortfarande över alla världsdelar idag. Salman Rushdie håller sig fortfarande undan och fatwan kvarstår. De som kritiserat Satansverserna menar att boken likt muhammedkarikatyrerna kränker islam och dess profet i dess politiska satir och islam. Stora delar av västvärlden fördömde fatwan och skrev spaltmeter om demokratins grundpelare och det fria ordet. Detsamma skedde i fallet med Jyllands-postens publicering av muhammedkarikatyrerna där journalistisk frihet och rättighet stod i centrum med Lars Vilks bilder och där ännu en gång västvärldens ledare manngrannt stod upp för att skydda dessa värden. Värden som är viktiga och som demokratin grundar sig på.

Allt var så tydligt och så enkelt...väst utmålade alla muslimer som presumtiva terrorister i en rätt enkel metodik som bygger på att det alltid är bäst att ha en yttre fiende och som förstärker bilden av en religion som bygger på ondska. Allt i kölvattnet av 9/11 katastrofen, allt gick som på räls. Fienden var identifierad och tydlig, ondskan blev förkroppsligad i Islam.

Så händer något som ingen hade väntat sig...Wikileaks börjar att göra det som namnet antyder. Att läcka dokument som är komprometterande inte bara för en nation utan för ett stort antal länder. Dokument som visar på att även de länder som gärna utnämner sig till rättvisans ryttare och moralens kämpar har allt för många skelett i garderoben. Dokument och filmer som visar att de krafter som så ofta lovordar och höjer demokratins värden dokumenterat har en mörkare sida, en sida som bygger på övervakning, kontroll, maktutövning och direkt omoral.

Samma visa upprepas nu som i fallen ovan, en jakt efter ondskans ursprung, i detta fallet Wikileaks. Fienden blir nu så mycket otydligare och fienden finns mitt ibland oss, inte som tidigare personifierad och identifierad. Finden använder sig av internet och internet visar sin styrka på ett aldrig tidigare skådat sätt. Informationen går inte att stoppa och det som våra maktens män nu måste göra är att inskränka de demokratiska grunderna som västvärlden har som fundament. Man försöker att sänka Wikileaks inte minst genom att strypa deras ekonomiska vägar genom att stoppa donationer via Mastercard, Visa och Paypal. En Schweizisk bank fryser Wikileaks tillgångar samtidigt som amerikanska banker också avvisar inbetalningar till Wikileaks. Listan kan göras lång på det som inträffat i denna affär och vi vet säkert bara en bråkdel av allt som sker och skett. Nu vill amerikanska justitiedepartementet stämma Twitter för att de inte vill lämna ut uppgifter rörande skickade meddelanden, ip-adresser, kontouppgifter mm, om Wikileaks frontfigur Julian Assange.

Jag kan skriva hur mycket som helst om detta men det som jag vill sätta fingret på är hur det som tidigare är så uppenbart och enkelt helt plötsligt blir så komplicerat. Det är lättare när man har en yttre fiende men när fienden finns mitt ibland oss så gäller tydligen inte de ideal som tidigare värdesattes så högt. I fallet med t.ex. muhammedkarikatyrerna så gick diskussionerna höga om att religion måste få kritiseras och därför så var det OK att publicera nedsättande bilder av profeten, i Wikileaksfallet så är det tydligen inte OK att publicera hemliga dokument för dessa står över allt annat, religion, etik och mänskliga rättigheter. Är inte livet lite ironiskt ibland?