Djävulens verktyg eller pedagogisk förnyelse?

Allt fler skolor satsar nu på att ge varje elev en dator i skolan, en satsning som jag tycker är mycket viktig av flera skäl. Däremot är jag bekymrad över somliga skolors satsningar som i mitt tycke har gått alldeles för fort. Kanske är det ketchupeffekten som spelar in, man har väntat så länge och när det väl släpper så kommer det ändå som en överraskning. Jag anser att detta handlar om pedagogisk utveckling och något som måste drivas av pedagoger och inga andra. Det finns dock en stor okunskap hos många lärare idag om vad datorer kan tillföra och jag följer alla reaktioner som likställer datorn som djävulens verktyg med stort intresse. Helt klart har snart 20 års negativ nyhetsrapportering om datorer präglat många människor. Föräldrar, lärare, politiker är bara några av många olika grupperingar som fortfarande har svårt att se att datorer skall ha en naturlig plats i skolan. Ingen har ifrågasatt OH-apparaten och frågan är kanske varför...svaret låter inte vänta på sig. Det finns en mycket stor skillnad mellan dagens datorer och den tidigare skolans diabildsapparater och OH-apparater. När vi hade dessa i skolan så hade fortfarande läraren total kontroll på klassrummets lärmiljö. Detta är den stora skillnaden i att införa datorer, lärarna tappar kontrollen i viss mån och har svårt att hantera detta. Jag brukar i mina föreläsningar ta upp detta med att jag tar en gisslan varje gång jag föreläser, de som lyssnar till mig är min gisslan men de som har sina datorer eller smarta telefoner är mer fria än de som inte har det, de är fria att välja bort mig på ett annat aktivt sätt än en som inte har en uppkoppling. Jag tappar gärna kontrollen och jag gillar inte att ta gisslan även om föreläsningsformen uppmanar till detta.

Att ha kontroll är både positivt och negativt. Vi kan ha kontroll i en klass där alla har datorer uppkopplade, men kontrollen består i något annat än det att vi exakt vet vad eleverna gör (har vi någonsin haft en sådan kontroll måste vi också fråga oss), vi har däremot kontroll över dokument, det vi ska göra samt kan på ett mer överskådligt sätt hantera informationsflöde men också undervisningen. Men om vi å andra sidan går in med tanken att vi skall ha stenhård koll på vad alla gör under min lektion så går vi bet, oavsett om vi har datorer eller inte. Kontrollen ligger i vårt pedagogiska upplägg och inte i hur vi övervakar de våra.

Allt handlar om pedagogik när det gäller datorsatsningar. Det spelar ingen roll vilken fantastisk dator vi eller eleverna har, det handlar om pedagogik.

Alla de lärare som går in i en-till-en satsningar måste fråga sig...vad vill jag uppnå med mitt ämne och mina elever och hur når jag dit? Med pennan, datorn, whiteboarden eller böckerna spelar ingen roll...målet skall nås och då helgar ändamålet medlen, och bland dessa medel kan datorn vara ovärderlig. Om en-till-en satsningarna skall lyckas måste det dels finnas tid för utveckling men inte minst också en lärarkår som orkar ge tid till detta samt även orkar ta en del motgångar, för de kommer garanterat.