Vad som sällan framkommer är att nu finns det möjlighet för elever att på ett snyggt sätt presentera en uppgift eller en redovisning med stöd av IT. Den torftiga och totalt onaturliga presentationen som jag växte upp med där man med ett utrivet A4-ark och med darrande händer läste innantill det man hade skrivit till att idag mer kunna fokusera på hur man på bästa sätt presenterar det man gjort med stöd av t.ex. en powerpoint eller webbsidor gör att vi får en mer levande miljö som inspirerar och motiverar eleverna till att göra ännu bättre nästa gång (grymt lång mening, ledsen för detta).
Tänk tillbaka ni som minns skolan, hur levande kunde vi göra våra presentationer i den analoga skolan? Hur rädda var inte närmare 80% av klasskamraterna för att stå inför klassen och tala, totalt naken inför sina kritiska klasskamrater endast med stöd av sitt papper? Den skolan är passé och kan vi med IT bidraga till att ny generation som i tidig ålder vågar att stå för sin sak inför en grupp individer så har vi nått något mycket viktigt som inte nog kan understrykas.
En del skulle vilja påstå att vi kanske gömmer oss bakom våra presentationer understödd av teknik, det gör inte jag. En presentation blir inte bättre av teknik utan den blir bättre då någon har tänkt till över hur man skall kunna mer tydligt skapa förståelse för det man talar om. Om vi lyckas med detta så har inte bara de vi talar inför förhoppningsvis förstått, utan den som talar har verkligen förstått vad den talar om, är det inte detta som det hela handlar om? Det som skiljer vår nya IT-skola från den analoga är att vår kunskap nu blir transparant, det är inte bara en fråga mellan läraren och eleven utan nu vet många elever att det jag gör kan ses och kanske också kritiseras av andra.
Frågan är bara...hur mäter vi detta? Detta är problematiken i dag, vi kan egentligen inte mäta utifrån den gamla skolan då vi helt enkelt arbetade annorlunda och dessutom inte individanpassat i samma utsträckning som idag. Försök till att mäta har gjorts men det blir trubbigt, den som oftast mäts är själva upplevelsen hos läraren och hur denne menar att lärandet förändrats (antingen till det bättre eller det sämre). Det räcker dock inte och för att få till utveckling måste vi i hög grad vara säker på vår sak och vilka metoder som faktiskt fungerar. Problemet är att vi inte kommer att se de stora resultaten förrän om flera år då skillnaden mellan de elever som harft förmånen att få gå i progressiva skolor kan jämföras med den analoga skolan. Till detta återkommer jag i senare inlägg.
Det är synd att när SVT skickar in "superpedagogerna" så är det lärare som befäster den analoga skolan och än en gång cementerar vuxnas bild av en bra skola...dvs en skola som inte nyttjar datorer eller IT. Vi behöver inga superpedagoger som under kort tid glider in och röjer runt utan vi behöver pedagoger som långsiktigt arbetar med skolutveckling och som skapar förutsättningar för framtiden.
Fortfarande är forskningsöversikten "Effektivt användande av IT i skolan-analys av internationell forskning" från Myndigheten för skolutveckling värd att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.