fredag 16 september 2011

Mer dokumentation om worst practise

Kanske är rubriken inte någon kioskvältare, för kravet på mer dokumentation inom skolan blev tydligt i samband med den nya läroplanen. Men nu talar jag inte om denna form av dokumentation utan den som alla som arbetar med IT och lärande bör och skall göra. Urspunget till detta inlägg bygger på det samtal som jag tog del av under torsdagkvällens skolchatt på Twitter (#skolchatt). Det är många som deltar i denna stundom stormiga och spretiga diskussion där så många goda tankar sprids i korta format (max 140 tecken). Här finns allt från verksamma lärare till skolledare samt andra löst knutna personer som t.ex. jag själv. Alla får vara med och diskussionsviljan är stor och målet är att finna vägar för att i högre grad få frågan om IT och lärande att hamna dels på fler lärares agenda men även till att förmå förändring på lokal, regional såväl som nationell nivå hos beslutsfattarna. I grund och botten handlar det hela om att vi inte kan  välja bort IT i skolan utan IT måste finnas med för att stödja den pedagogiska utvecklingen i det viktigaste syftet av alla, dvs att varje elev skall uppnå godkända nivåer i alla ämnen.

Problemet är idag att många lever kvar i hur skolan var förut och inte minst finns det många föräldrar som ser på denna utveckling med oro. Och många föräldrar är också lärare vilket kan skapa ett dubbelt motstånd. Samtidigt är skepsis mycket bra, jag välkomnar alltid varje person som jag har i en kurs eller som jag föreläser inför som är skeptisk, för dessa personer är de absolut viktigaste personerna att nå och resonera med. Och för att återanknyta till mitt inlägg igår (se: Hur många är många) så förlorar vi många av de som är skeptiska av flera orsaker, bl.a:

  • Vi är dåliga på att tydligt förklara vad vi har upptäckt
  • Vi vill gärna visa upp nya saker och tappar därför fokus (typ, nytt är fräscht, fräscht är bra, fräscht säljer)
  • Vi trivialiserar området allt för ofta och går inte på djupet i frågor som rör IT & pedagogik
  • Vi är dåliga på att i högre grad analysera och undersöka våra misslyckanden. Vi tenderar allt för ofta att istället fokusera på våra lyckade projekt.
  • Det är för många singelrace
  • Det saknas väsentligt mycket inom forskningsområdet
  • Det finns inte tillräckligt bra litteratur att kunna dela med sig av
(Jag vill bara själv tydligt understryka att jag i detta inlägg är strängt självkritisk)

Vad jag önskar av alla som deltar i t.ex. Skolchatt ellersom på andra sätt gör insatser inom IT och lärande är att ÖKA dokumentationen. Att skriva mycket mer och göra detta offentligt, att påverka press och media med mer input på olika sätt (Skolchatt har fått genomslag i media...men sen var ju det här med Twitter ;-) . Med ökad dokumentation så handlar det inte bara om att skriva om lyckade projekt utan även om misslyckade, inte bara om "best practise" utan även om "worst practise".

Vilket får mig att fundera på om det kanske inte är dags att gemensamt skriva den kollaborativa boken: Att leda med IT -skolans väg till en hållbar utveckling