tisdag 28 juni 2011

Google+, flipp eller flopp?

Vi minns säkert den enormt stora uppståndelsen som Google Wave gjorde för ungefär två år sedan. Alla ville ha en invite (inbjudan) till detta verktyg som skulle revolutionera kommunikation och detta skulle ske i realtid. Som flera av er läsare känner till blev det inget mer än just uppståndelse, ingen fann någon särskild nytta i Google Wave men intressant var att notera att så många IKT-människor direkt nappade på Wave och trodde att detta skulle skapa totalt nya möjligheter...men resultatet blev det motsatta, det blev mycket tid som gick åt för att komma underfund med att vågen ebbade ut.

Nu är det dags igen för Google och denna gång heter det Google+. Denna gång tar Google fokus på den delande gemenskapen och man vill från Googles håll mena att det idag så blir vi individer som är online för offentliga och det finns behov att skapa en rikare och mer nyanserad digital gemenskap. Man har från Google medvetet hållit en låg profil. Google+ innehåller en hel del olika funktioner men vad jag förstår så har Google utvecklat en videochat-funktion (kallas: Träffpunkter) för uppemot tio (10) samtidiga användare. Detta är oerhört spännande och en stor utmaning för andra företag som just nu gör stora pengar på videokonferens, t.ex. Adobe Connect och Illuminate. Om det nu är så att Google släpper en videochat som har goda tilläggsfunktioner så blir det spännande. Jag tror att Google är tvungen att göra något radikalt och spännande för att få starkt fokus på företaget igen, Google+ kan vara en del i den strategin.

Kortfattat handlar Google+ om tre områden:


  • Gnistor (flöden av sådant som jag är intresserad av)
  • Kretsar (dela information inom olika kretsar)
  • Träffpunkter (videochatfunktion)


Hur kommer man åt Google+ då? Som vanligt så måste man vänta på en inbjudan eller kanske kan få någon annan att dela ut en sådan. Mer information om Google+ och för att anmäla sig för en invite gör du här.

För mer information om Google+, läs artikeln på Techcrunch.

torsdag 23 juni 2011

Datorer under lektionstid...hur ska vi förhålla oss till detta?

Datorernas intåg i skolorna från låg ålder upp till högre utbildning fortsätter och allt fler elever/studenter ser datorn som ett lika naturligt inslag som anteckningsblock och penna. Vi ger eleverna tillgång till nätverk och ofta även datorer som kan och skall användas under lektionstid. Frågan som många ställer sig är dock huruvida detta är något som är bra för kunskapsutvecklingen? I USA har många universitet sett till att skapa goda digitala miljöer men nu ser vi en motsatt trend där en del universitet väljer att begränsa tillgången till internet eller kanske till en del sociala medier. Allt i syfte att studenterna skall fokusera på föreläsningars innehåll samt vara närvarande i det fysiska rummet. I en artikel från Times Higher Education diskuteras just datorn som distraktionsmoment och enligt denna artikel har examinationsresultaten varit lägre för dem som nyttjar datorn i föreläsningssalen än för de studenter som inte använder datorn.

Detta har resulterat i att man på en del universitet alltså valt att stänga av nätverksuppkopplingen till en del klassrum samt även då begränsat en del sociala tjänster både för lärare och studenter. Professor Sherry Turkle citeras i artikeln med följande:
"We've made it very confusing for our students," Turkle argues. "We have put the whole course online. We've videotaped it so that they can stay home and watch it in their rooms. We've put everything online so they have a reason to open the laptop. We've done this for them thinking it was progress. It confuses them when we now say: 'Don't open your laptop.'"
Visst är det förvirrande och vi måste själva fundera över när vi använder datorn och när vi inte använder den i vår undervisning. Läs gärna några av kommentarerna nedan artikel som jag hänvisar till ovan. En fråga som jag ofta funderar på är att vi också har ett motstånd från de som undervisar för faktum är att om vi använder datorer i undervisningen så blir lärarrollen definitivt förändrad vilket är smärtsamt för många lärare.

Forskning står mot forskning och jag har tidigare skrivit några inlägg om just detta som återfinns nedan:


onsdag 22 juni 2011

Molnet i skolan

Jag har tidigare skrivit om att nyttja det s.k. molnet och de tjänster som kan användas inom skolan istället för att bygga egna strukturer eller lösningar. I debatten nämns inte sällan möjligheten till att använda t.ex. Google Docs som alternativ till Office-paketet eller Dropbox som lagringsyta. Apple kommer under hösten att släppa sin lösning iCloud som även den skall fungera som en lagringsyta och som flera skolor som använder Apples lösningar i skolan säkert kommer att nyttja. Det finns flera andra alternativ till dessa givetvis men det som är mest intressant är vad som händer när vi nyttjar dessa tjänster? Det är ingen tvekan om att molnet ger oss en förenklad vardag där vi snabbt och effektivt kan lagra vår information online men samtidigt så tappar vi kontrollen och vårt material kan definitivt hamna helt fel. Ett slående exempel på detta är Dropbox som igår pga en bugg mer eller mindre öppnade för vem som helst att komma åt material som lagrats online (se artikel på IDG/Techworld). Sådant får inte hända och det får absolut inte hända i kommunal verksamhet.

Vad ska vi göra då? Ja vi kommer aldrig att ha ett 100%-igt säkert system, inte ens om vi driftar allt själva, risken finns alltid. Kanske är det så illa att om vi ska nyttja molntjänster så måste vi samtidigt skapa administrativa rutiner som innebär att vi på olika sätt avidentifierar eleverna, men då har vi samtidigt inte vunnit något, administrationen kommer att äta upp vinsten med att nyttja snabba och effektiva molntjänster.

Så något svar på frågan finner vi inte, men vi bör vara medvetna om vad molntjänster är och vilka problem som kan uppstå när vi nyttjar dessa i skolan. Frågan är vem som kan ställas till svars om något som detta händer. Troligtvis så får vi inget svar alls från de tjänster vi nyttjar.

måndag 20 juni 2011

Det digitala lärandet i praktiken


Jan Olsson, som är adjunkt i matematikdidaktik vid högskolan Dalarna, har skrivit en magisteruppsats vid matematik/naturvetenskapsdidaktiska institutionen, Umeå universitet som är titulerad Det digitala lärandet i praktiken - Några matematiklärares erfarenheter av IT i undervisningen. Uppsatsen fokuserar på erfarenheter från lärare som i praktiken bedriver undervisning med ett stort inslag av IT i matematikundervisningen och läsningen är mycket intressant. Matematikämnet som för många elever är svårt och ibland också obegripligt får nya möjligheter när IT nyttjas i undervisningen. Värt att notera i Olssons uppsats är bl.a. att respondenter vittnar om att det blir med dialog när man arbetar med datorn  än annars. Något som många belackare av IT i skolan annars använder som motargument och vill mena att datorn gör att eleverna blir isolerade.

Lärarna som ingår i studien är verksamma matematiklärare i stadierna 1-9 vilket gör att uppsatsen spänner över ett rätt stort fält inom skolans matematikundervisning. Det som är intressant med denna uppsats är att traditionell matematikundervisning utmanas i det att när man arbetar med datorn i undervisningen så förändras också matematikens grundläggande undervisningsformer, Olsson skriver följande:

Matematik har i flera undersökningar visat sig vara det ämne där datorer och IT används minst.
En orsak skulle kunna vara att det traditionella sättet att undervisa i matematik innebär att läraren vet vilka uppgifter som ska lösas, hur de ska lösas och vad som blir svar. Att använda IT och datorer förutsätter enligt vissa undersökningar ett mer dynamiskt arbetssätt där eleverna ges utrymme att komma fram till egna frågor, lösningar och svar. Läraren får då en ny roll som mer syftar på att initiera lärprocesser vilket i sin tur innebär att det kan uppstå frågor som läraren inte har svar på.

Om det nu är så som Olsson skriver att läraren vet vilka uppgifter som ska lösas, hur de ska lösas och vad som blir svar, så är det ett relativt enkelt sätt att bedriva undervisning, kartan är liksom redan klar och eleverna skall helt enkelt arbeta efter den modellen. Men när Olsson lyfter fram det faktum att lärarna nu kan se att eleverna sitter på kvällstid framför datorn och arbetar med matematik så har något annat skett, eleverna börjar att själva kunna greppa de matematiska mysterierna och drivs av egen kraft och motivation att gå vidare.

I Olssons uppsats får läsaren många förslag och upplägg till hur man kan arbeta med matematik och IT och där framkommer också att det inte alltid är lätt att finna rätt program att använda i matematikundervisningen. Jag har själv testat ett antal kommersiella matematiksidor (som t.ex. bokförlag producerat och säljer) och min uppfattning är efter att testat dessa på elever att dessa är lika “tråkiga” som böckerna, för de r de facto böcker på nätet och detta ser eleverna igenom omgående.

Jag rekommenderar att var och en som har intresse för matematik läsa uppsatsen, och den som inte är intressad av matematik ska ändå läsa den om det finns ett intresse för pedagogisk utveckling.

torsdag 16 juni 2011

Blir vi mer sociala av sociala medier?

Pew Internet har nu släppt en ny rapport som fokuserar på den gamla frågan om vi blir associala eller mer sociala av t.ex. Facebook (man talar också om Twitter mfl men fokus ligger på Facebook). I denna studie som genomförts via enkät till  2255 vuxna (över 18 år) visar det sig att Facebook-användare i högre grad än andra litar på människor och man har dessutom flera att dela djupa frågor med. Vidare är Facebook-användare mer politiskt engagerade än andra. Användare i USA har i genomsnitt 229 vänner vilket inte verkar skilja sig särskilt från våra förhållanden.

För att sammanfatta det hela så säger rubrikerna en hel del:

  • Facebook users are more trusting than others.
  • Facebook users have more close relationships.

  • Facebook users get more social support than other people

  • Facebook users are much more politically engaged than most people.

  • MySpace users are more likely to be open to opposing points of view

    onsdag 15 juni 2011

    Ny kurs till hösten...eller kanske tidigare än så

    Jag kommer nu under sommaren att arbeta med en kurs som troligtvis kommer att vara helt öppen för alla och som kommer att fokusera på Nästa Generations Lärande och vad allt detta nu kommer att innebära. Men i arbetat med att utveckla kursen så ser jag en hel del problem, bland annat detta att skolan i mångt och mycket fortfarande fastnat i lärplattformar och kontrollsystem istället för att utveckla den pedagogiska idén med det man gör. Jag har ofta klagat på lärplattformar av den enkla anledningen att dessa just cementerar skolan som en statisk miljö med klassiska beståndsdelar som närvaro, inlämning, statistik och tillrättalagda läromedel. Samtidigt som driver många tanken på att vi måste ha dessa miljöer då det vore omöjligt att hämta in all information från bloggar eller andra sociala mötesplatser som annars är alternativet. Jag delar inte den uppfattningen för min tanke är att när vi släpper våra elever/studenter fria och vi ger dem ett ansvar så släpps också kreativitet, nyfikenhet och en vilja att utvecklas loss (även om eleverna kanske inte alla gånger skulle uttrycka det på detta sätt).

    Den kursen som jag nu skissar på skall utveckla idén på ovanstående och med ett tydligt fokus på att bryta oss loss från tungrodda och dyra administrativa system som snarare hämmar oss än stöttar oss. Denna utveckling leder oss definitivt inte in i nästa generations lärande utan klamrar sig obönhörligt fast i gamla uppfattningar som inte fungerade för tio år sedan och som än idag inte fungerar...ska det vara så svårt att inse?

    Mer information om kursen kommer så småningom på denna blogg. Men de som kommer att vara med kommer dessutom att få tillgång till ny miljöer som för många idag är okända.

    För den som redan nu är intresserad så är det möjligt att gå in på Google Maps och markera dels din geografiska plats där du befinner dig på samt om du har en bloggadress att nå dig på.

    Visa Nästa Generations Lärande - Deltagare på en större karta
    Klicka på kartan ovan och lägg in din plats genom att välja "redigera"

    Kursen kommer att innehålla bl.a. följande:

    • Historik, de senaste 15 åren och mer därtill
    • Vad skiljer lärande idag från tiden innan internet?
    • Den förändrade lärarrollen
    • Öppna digitala lärresurser och nätjuridik
    • Molnet - resurs eller nackdel i offentlig miljö?
    • Läs/skrivplattor i skolan
    • Praktik: Skapa olika former av lärresurser
    • Vad ligger bakom nästa krön?

    måndag 13 juni 2011

    Facebook och ansiktsigenkänning

    Det är nu allmänt känt att Facebook införde automatisk ansiktsigenkänning i förra veckan. En funktion som många förstått skulle komma (det var bara en tidsfråga då tekniken funnits ett tag) och som säkert flera också inte har något emot att den finns där. Däremot har EU reagerat och gjort det ovanligt snabbt med tanke på att dagen efter att Facebook införde funktionen så påbörjades en EU-utredning för att utreda huruvida Facebook i detta strider mot EUs lagar mot personlig integritet.

    Själv anser jag att det finns skäl till att ifrågasätta kanske inte i första hand funktionen men däremot på det sätt den införs, dvs. per automatik. Vi väljer alltså inte att aktivera den utan vårt val måste ligga i att avaktivera funktionen. Vidare så finns det en problematik i funktionen med tanke på att jag kanske inte har något problem med det att mina bilder på mig automatiskt identifieras men faktum är att kanske inte mina vänner inte vill att dessa ska taggas automatiskt. Problematiken är också just integritetsfrågan utifrån ett annat perspektiv i det att informationen om oss lagras nu på ytterligare ett sätt, inte bara det att vi har all vår information lagrade i Facebooks servrar utan nu finns nya kopplingar i det att våra bilder lagras och knyts ihop med andra ansikten och kanske också miljöer. Om man funderar några varv på detta så inser man problematiken rätt snart.

    Samtidigt tror jag att vi ofta funderar på tjänster som skulle kunna vara fiffiga eller roliga men som samtidigt skulle kunna vara integritetskränkande eller åtminstone överträdande. Själv har jag ofta funderat på en musiktjänst som innebär att när jag är ute och går eller springer och möter eller passerar en person som har lurar i öronen (som jag själv nästan alltid har) så vore det roligt med en tjänst som på något sätt meddelade mig om vad den andre personen lyssnade på...skulle kunna vara ett roligt sätt att inleda en konversation på t.ex. Men visst...detta är definitivt en tjänst som skulle kunna vara något som passerar den moraliska gränsen. Vi måste värna om vår integritet för om vi inte gör det så kommer vi att passerar allt för många gränser och då är det försent att vända.

    För att stänga av funktionen i Facebook så är filmen nedan ett bra tips:





    onsdag 8 juni 2011

    "Klicka på TVn"

    Jag besökte barn som är involverade i en dator till varje elev projekt vid en skola för en tid sedan. Jag satt och lyssnade till barnen när de arbetade framför datorn och eleven i årskurs två säger helt plötsligt..."klicka på TVn". Jag såg ingen TV men snart så var det uppenbart vad de talade om, TVn var i detta fall disketten som symboliserar "spara"-funktionen. Det fick mig att fundera på hur mycket annat som vi talar om i vardagsspråk som faktiskt för vår unga befolkning uppfattats som grekiska? Varför finns överhuvudtaget disketten kvar, uppenbart är att de som tar fram nya gränssnitt i våra program inte förstår att vi har språkliga problem som vi måste hantera. Frågan är inte ny alls och många har uppmärksammat just detta exempel, så t.ex. Micke Gunnarsson eller bloggen rätt enkelt som skrev om detta för fyra år sedan.

    Frågan är om vi vill släppa de gamla artefakterna till förmån för nya för dessa är en del av oss oavsett om vi reflekterar över det eller inte. Jag tänker på de gamla kassettbanden som för många av oss har ett rätt positivt nostalgiskt skimmer över sig. Detta rätt så dåliga lagringsmedel som vi kanske istället skall betrakta som en parantes i utvecklingen av god lagring. Men visst har vi alla suttit och snurrat med pennan för att få någon ordning på inspelningen efter att den kärvat i bandspelaren? Klicka på bilden nedan:

    Har ni egna erfarenheter av hur det gamla idag skapar oförståelse i det nya får ni gärna göra ett inlägg.

    onsdag 1 juni 2011

    En-till-En seminarium i Sandviken-en spännande utveckling

    Jag tror på IT i skolan, eller snarare, vi kan inte vara utan IT i skolan är något som alla egentligen förstår och som inte kräver mycket logiskt tänkande för att inse. Men jag är också av den övertygelsen att vi måste beforska och följeforska det som sker i satsningarna. Vi kan inte bara lyssna till goda berättelser och framgångscitat utan att förstå varför det som sker sker eller inte sker. I går deltog flera pedagoger och skolledare i Sandviken vid ett seminarium arrangerat av VLM-institutet i samband med högskolan Dalarna. Där presenterade forskare utvecklingen inom en-till-en satsningen inom kommunen och bland annat så sker en positiv utveckling, bland annat går utvecklingen mycket fort framåt. På VLM-institutets sida presenterar man en sammanfattning av fördelar och nackdelar man identifierat hitintills inom utvecklings- och forskningsprojektet. Se också kort sammanfattning av dagen på Arbetarbladet.

    Vi behöver förstå processerna som sker inom lärande och detta samtal måste pågå hela tiden och dagligen, men det får inte landa i att vi berättar om spännande citat som elever kanske säger om lärande utan vi måste gå många steg längre. Därför behövs forskning inom området men det behövs också forskande lärare på golvet som på nära håll följer utvecklingen.