Skollistan...debatten tar nu nya vändningar

I kölvattnet av klass 9A, Zaremba och Katederundervisning så drar nu Aftonbladet sitt strå till stacken och bidrar med Skollistan. Aftonbladets s.k. skolgranskning vilken innebär att nu kan vem som helst gå in och betygsätta sin egen skola, eller vilken annan som helst (inte att förglömma). Tanken är att man bedömer sin 1-9 skola med betyg på samma sätt som vi har sett tidigare i Doktorsguiden och Studentertyckertill. Det går också att kommentera skolan vilket görs flitigt vid vissa skolor. På detta sätt menar Aftonbladet att man gör samhället en tjänst och lyfter skolfrågan till en ny nivå, för egen del anser jag att Aftonbladet nu funnit en mycket enkel metod för att slippa gå ut och göra undersökande reportage och istället bara sitt på redaktionen och se vilka negativa omdömen en skola får. Risken är här överhängande för Wallraffande och osakliga vinklingar. Samtidigt är detta något som varje skola måste hålla koll på, oavsett man gillar eller intresserar sig av sociala medier så måste man hantera detta forum. Jag har redan nu sett en del skolledare som gått in och kommenterat i diskussionerna vilket kan vara mycket vanskligt om man inte vet vilken spelplan man ger sig in på samt är fullt medveten om vem som driver sajten, dvs Aftonbladet.

Frågan vi bör ställa oss är ändå...är detta en önskvärd utveckling? Eller frågan kanske är onödig för utvecklingen var väntad, jag har själv funderat över när en sån här sajt som även kommer att få genomslag kommer att uppstå, nu har det skett...det var bara en tidsfråga. Det är nu det är läge för en utbildning om sociala medier för många av våra skolledare och lärare för nu kommer det att bli obehagligt...igen. Nu handlar det om frågor som rör etik och moral och hur vi hanterar kritik som uppstår på Skollistan.

Vi bör komma ihåg att varken Doktorsguiden eller Studentertyckertill fått särskilt genomslag men jag tror att det kommer att bli annorlunda med Skollistan av den enkla anledningen att nu ser en av Sveriges största kvällstidningar en god chans till att skapa en stor debatt om våra "dåliga" skolor, för där kommer klart fokus att ligga.

Frågan är, vilka är det som går in och ger betyg på en sån här sida, och vad är det som man ger betyg på? Jag antar att svaren är många och i flera fall betygsätter man kanske mer sin egen lärares popularitet snarare än den pedagogiska kompetensen. Många betygsättare tänker nog inte över sitt eget lärande utan värderar andra saker som kompisar eller social miljö som kanske inte direkt är kopplad till lärmiljön.

Sen är det för enkelt att betygsätta, vem som helst kan kryssa i ett plus och när man har gjort det går det inte att ändra heller. Felkällorna kommer att bli många och man får bara hoppas att Aftonbladet inte själva går in och kryssar lite eller skriver lite kommentarer (så mycket litar jag på medier)

Jag tror att denna sida är viktig att sprida inom skolorna så att vi som pedagoger och skolledare kan förbereda oss för vad som är på gång samt också kan samtala med varandra för att få en sansad debatt om detta. Ni skolledare som blir uppringda av journalister om detta...be dem ringa tillbaka och sätt in er i detta innan ni svara något.

Hur påverkar sociala medier studierna?

Education Database Online blogg har idag publicerat en intressant artikel som visar att Facebook och Twitter både har positiva och negativa effekter på ens studier. Positiva effekter är t.ex. att studenter som använder Facebook (dvs i stort sett alla alltså) har en mer positiv syn på sig själv och ser sig själv i ett större sammanhang och inte minst mer knuten till skolan eller lärosätet och blir mer engagerade p åolika sätt. Samtidigt kan vi visa att de som läser kurslitteratur samtidigt som de nyttjar Facebook får 20% sämre resultat på examinationsuppgifterna än de som helt fokuserar på böckerna och alltså avstår från multitasking. Det verkar också vara så att studenter som nyttjar Facebook lättare blir deprimerade än icke-nyttjarna.

Tja...och såhär pågår det. Frågan är om våra nordiska grannar tillsammans med oss skulle få samma resultat om studien skrev utifrån våra förhållanden?

Se nedan för en överskådlig grafik:

Via: OnlineEducation.net

iPhoneanvändare...glöm integriteten!

Det stormar rätt rejält på nätet just nu om Apples något dolda funktion som gör att iPhone (så också iPad med GPS) inte bara kan lokalisera var vi är just nu utan även gör detta i trots att vi inte kanske önskar det. På nätet diskuteras just nu varför inte Apple tillkännagivit detta. Vad det i princip innebär är att iPhone/iPad lgrar information som visar var du har varit samt när du var just på denna plats. Jag har själv testat min egen iPhone 4 som jag haft under en tid nu och ser att det är mycket information som finns lagrad i den och som visar vilka länder jag besökt såväl som platser i Sverige. Det som är intressant är att jag har under tiden vid ett antal gånger installerat om telefonen genom att gå tillbaka till "fabriksåterställning" och trots detta finns informationen kvar trots att jag inte efter installation gjort någon återställning av sparat material från tidigare. Värt att nämna är också att jag har haft i olika SIM-kort och inte varit uppkopplad via 3G alls t.ex. i Kenya och Somaliland, trots detta så finns mina spår även där. iPhone spårar ven via trådlösa nätverk så om du kopplar upp dig så spåras du. Macken har skrivit ett inlägg om detta som beskriver vad som lagras och hur det lagras.

Vad spelar då detta för roll för gemene man? Rätt mycket vill jag påstå...om vi bara tillåter att spårning av enskilda individer tillåts så kommer vår integritet hela tiden naggas i kanten och till slut så är vi helt livegna. Men det handlar inte bara om oss själva, Joakim Jardenberg har beskrivit problematiken utifrån ett annat perspektiv på sin blogg under den helt befogade rubriken: Därför är jag rasande arg på Apple.

Om du vill ta reda på dina aktiviteter med din iPhone så är det bara att ladda ned programmet iPhonetracker och se hur din värld av integritet rasar samman. Det spelar alltså ingen roll om du aktivt vill visa var du är via t.ex. Google Latitude, Facebook places, Gowalla eller Foursquare, du spåras ändå.

Nedan kan ni se var jag varit under senaste två åren...jag är ledsen att jag mest rör mig i mellansverige...jag får för få inbjudningar söderut och norrut helt klart :-)

Ny säkerhetsfunktion i Facebook...snart...kanske...någongång

I februari månad 2011 blev det möjligt att aktivera en säkerhetsfunktion för säker surfning (https: se tidigare inlägg i denna blogg) på Facebook, även om det ökade säkerheten så har nu Facebook precis som Google nyligen (Googles funktion är dock under utrullning och inte aktivt ännu i Sverige) skapat så kallad tvåstegsverifiering. Detta innebär att om du loggar in från en annan dator så räcker det inte bara att känna till ditt lösenord utan även en särskild kod måste skrivas in. Det innebär att om någon kommer åt ditt lösenord så kommer de inte att kunna logga in på en dator som du inte redan loggat in på. Det hindrar dock inte inloggning om din dator blir stulen då man troligtvis genomfört en tvåstegsverifiering på den redan.

Denna funktion kommer precis som i Gmail-exemplet ovan att rullas under allt eftersom, vi kan säkert vänta oss några veckor eller månader innan vi har det i vår del av världen. Tag dock som vana att gå in under kontoinställningar och se under kontosäkerhet om funktionen har aktiverats. Läs mer på Facebooks blogg om detta.

"Alla barn är speciella, man kan undra var alla vanliga vuxna kommer ifrån"

Läser i DN om rapporten Social networking, age and privacy från EUKidsOnline som uppmärksammar att 20% av 9-12 åringarna har ett konto på Facebook trots att åldersgränsen är 13 år. I EUKids onlines pressmeddelande framgår det att åldersgränser inte är särskilt effektiva samt att många av de unga har offentliga profiler vilket gör att vem som helst kan ta del av de ungas profil. Rapporten tar inte bara upp Facebook utan det visar sig också att 38% av Europas unga 9-12-åringar har något engagemang i sociala medier. Läs hela rapporten här. Vad som kanske är intressant med rapporten är att unga användare oftare har en öppen profil i förhållande till de äldre. Rapporten tar inte upp hur öppenheten påverkar dem utan detta är en rent kvantitativ undersökning.

Det är intressant med sådana här reportage då jag tror att många läsare instinktivt blir oroliga och känner att detta är inte bra. Särskilt med rubriken som DN har "Många barn sårbara på nätet". Man rubricerar klart efter nyhetsvärdet och i detta fall så är syftet att få många att oroa sig. Och det finns altid dem som vill reglera och ändra som EU-kommissionären Neelie Kroes, som vill att alla företag som tillhandahåller sociala tjänster skall tillse att alla profiler för unga skall vara endast tillgängliga för ens vänner. Föga förvånande och jag är rädd att en ny våg av moralpanik kan utlösas om vi ser ett antal sådana här rapporter publiceras. Jag tror istället att vi ska fråga vad branen anser om detta. Jag rekommenderar att läsa Emil Isbergs inlägg om DNs artikel, jag tror att många känner igen sig.

Alla barn är sårbara, det är de i så många sammanhang där sociala medier är ett sådant. Men det är tydligen helt ok att röka i närheten av sitt nyfödda barn, eller att tala i telefonen under bilkörning medan barnen sitter i bilen, och att skjutsa sina barn till skolan vilket har lett till fler olyckor i anslutning till skolan, listan kan göras lång.

Jag måste avsluta med ett citat från filmen Lost in translation:

"Alla barn är speciella, man kan undra var alla vanliga vuxna kommer ifrån"

Om vi försöker att göra barn till vuxna...då har vi förlorat dem.

Open Office läggs ned - svåra beslut för skolor som satsat på OO

IDG skriver idag om att Oracle lägger ned utvecklingen av Open office och hoppas att utvecklingen tas över i communityliknande former. OpenOffice finns i en annan version kallad Libre Office och som bygger på Open Offices källkod så det finns redan hybrider och Oracle hoppas att Open Office överlever men syftet är att släppa den kommersiella delen av Open office. Oracles Chefsarkitekt Edward Screven säger följande:

"Given the breadth of interest in free personal productivity applications and the rapid evolution of p

ersonal computing technologies, we believe the OpenOffice.org project would be best managed by an organization focused on serving that broad constituency on a non-commercial basis. We intend to begin working immediately with community members to further the continued success of Open Office. Oracle will continue to strongly support the adoption of open standards-based document formats, such as the Open Document Format."

Vi vet alltså inte vad som händer men Libre Office är ett alternativ och Open Office kommer nog att leva kvar ett långt tag ännu. Problemet för de skolor i Sverige som gått över till OpenOffice är att detta kan bli en kostsam historia. Inte primärt pga att man måste se till att skaffa ett nytt system för skolan utan för den utbildning som krävs för all personal samt också ibland för elever. Ytterligare kostnad blir det för IT-avdelningar mm som måste införa ett nytt system och när man ska välja nytt så vill man nyttja något som man tror kan fungera under längre tid. Frågan är bara vad man ska satsa på? Molntjänster eller programvaror i datorerna. Om man väljer en molntjänst, vilken ska man då satsa på? Vågar man fortsätta att använda OpenOffice eller går man över till LibreOffice?

Jag tror att skolor måste tänka till rejält nu för detta kommer att bli svårt. En del kommer att gå tillbaka till Microsoft, andra kommer att välja molntjänster (där även Microsoft också finns, nu finns t.ex. Office 365 ute för beta-test). Molntjänster i alla ära men de kräver en internetuppkoppling (Google dokument kunde man tidigare nyttja offline faktiskt men inte nu tyvärr). Öppen källkod har sina fördelar men när vi ser att ett företag släpper utvecklingen så krävs det att många hjälper till för att fortsätta utvecklingen. Detta är givetvis positivt men det är sällan gratis vilket många tror.

Hur tänker ni på skolorna som nyttjar Open Office?

NGL-skolcentrum-en regional satsning

Högskolan Dalarna har ett ambitiöst projekt som går under namnet NGL (Nästa Generations Lärande) och bland alla utvecklings- och forskningsprojekt ingår även NGL-skolcentrum som jag ansvarar för. En satsning över kommungränserna i syfte dra åt samma håll inom satsning av IT i skolan. Vi har många små kommuner som inte har resurser på samma sätt som större kommuner och i detta kan vi dra nytta av varandra. Vad som däremot finns är goda erfarenheter inom kommunerna och med den samlade kompetensen samt även forskningsanknytning till det vi vill göra inom IT och lärande kan vi bara bli starkare. Högskolan Dalarna kommer här att fungera som ett nav i detta arbete och koordinera samt i viss mån också driva utvecklingen. En utveckling som vi ser som mycket viktig i skolornas val av t.ex. teknik, lärplattformar, pedagogiska vägskäl, forskningsinriktningar mm. Vi hoppas också att vi ska kunna blicka bortom den teknik som finns idag för att se var vi är på väg samt vilka långsiktiga strategier vi ska anta. Vi vet inte ännu hur många kommuner vi kommer att bli som arbetar tillsammans med detta men en rätt så realistiskt uppskattning är någonstans mellan 14-20 kommuner. Här kommer vi ytterligare att göra en starkt koppling till vår lärarutbildning samt även till vår rektorsutbildning. Den gemensamma omvärldsbevakningen, den samlade erfarenheten från olika skolor, den stora gruppen av pedagoger, NGLs forskarskola, en styrgrupp som består av skolledare och inte minst den gemensamma viljan att dra skolan framåt är alla goda skäl till varför detta kommer att bli viktigt.

På detta sätt kan vi skapa en intressant blandning av intressenter och gentemot tjänste- och IT-leverantörer och t.ex. läromedelsproducenter. Än mer intressant vore kanske att ha med dem i samarbetet.

Det är en stor glädje att få vara del i denna fantastiskt spännande utveckling och när vi nu arbetar fram en gemensam vision för de kommuner som ingår i samarbetet så har vi ett gyllene läge för att förändra inte bara en skola utan en hel region.

Twitterdemokrati eller förbud

Jag kan inte annat än med stort intresse och visst nöje ta del av den rätt irriterande situation som just nu belastar riksdagen (läs t.ex. SvD eller Expressen) . När Ylva Johansson (S) samtalat (frivilligt eller motvilligt, uppgifterna går isär) med SD om en fråga om a-kassan så passade två moderata politiker på att Twittra om mötet vilket klart gav rejält gensvar. Svaret från Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Carina Moberg, är att man vill förbjuda Twittrande och SMSande från riksdagen med argumentet, vi ska inte ha någon twitterdemokrati i Sverige.

För egen del anser jag det vara rätt oroväckande då ledande politiker går ut med förslag som innebär att vi skall inskränka yttrandefriheten inom offentliga miljöer. Jag anser att vi valt dessa politiker och det skall vara öppet vad man diskuterar och även som i detta fall vilka som man träffar och sluter överenskommelser med. Detta är en demokrati som jag uppskattar och jag välkomnar denna händelse, inte pga att man sluter överenskommelser med SD (om nu detta skett) men för att diskussionen om demokrati aldrig får avta eller begränsas.

Politiker är rätt duktiga på att ge möjlighet till övervakning inte minst över nätet samt övervaka halva Sverige med kameror allt i syfte att se till att saker och ting går rätt till. Då är det väl lika självklart att vi ska ha möjlighet att få insyn i det som sker i riksdagshuset också? Anna-Karin Hatt vågade sända ut rundabordssamtalen tidigare i vår samtidigt som ett ivrigt Twittrande pågick samtidigt. Det vore roligt att höra hennes röst i denna debatt och få hennes bild av hur Twittrandet påverkar hennes situation som politiker.

Nej fram för mer Twitterdemokrati så att vi har en möjlighet att se vad våra folkvalda egentligen samtalar om och med. Tydligen gillar politiker Twitterdemokrati när det sker utomlands som t.ex. i Egypten och Libyen, men Sverige är ju en annan sak?

Följ hashtaggen #twitterdemokrati på Twitter

Våra digitala musslor

Digital delaktighet är .SE stora satsning för att minska det digitala utanförskapet. Om fler blir delaktiga i de digitala miljöerna så är det bra för Sverige och de enskilda medborgarna. Jag blir dock fundersam över vilka som egentligen befinner sig i ett utanförskap och vilka som är direkt delaktiga? Hur definierar vi delaktighet eller utanförskap? Det är lättare om vi talar om t.ex. bilar, alla som inte har en bil är direkt utesluten från kretsen bilägare som kör bil. Däremot undrar jag när vi är digitalt delaktiga? Är det när vi har en dator med internetuppkoppling eller är det när vi finns med i olika digitala sammanhang? Eller är det när vi har möjlighet att vara del i dessa sammanhang men det är inget krav att vara det? Är vi digitalt delaktiga när vi har möjlighet att påverka eller handlar delaktigheten endast om att få tillgång till information?

"I .SE:s definition är det dem som inte har haft anledning att lära sig hantera en dator, som inte vill eller som enbart använder Internet för e-post eller grundläggande informationssökning. Ofta vet de inte vilken glädje de själva kan ha av Internet, många har inte någon egen drivkraft för att lära sig mer.

Målgruppen för insatser för digital delaktighet är de som inte själva lär sig använda Internet, exempelvis av ekonomiska skäl, de som saknar tillräcklig insikt om Internets möjligheter och, i vissa fall, de som inte har tillgång till Internet. Vissa saknar helt kunskaper, andra kan använda vissa funktioner som till exempel e-post, men är osäkra på andra möjligheter. Det finns en stor spridning, både i målgruppens socioekonomiska tillhörighet och i kunskapsnivå. Det finns icke-användare i alla samhällsgrupper. Sannolikheten för att en person tillhör målgruppen ökar dock med till exempel låg utbildning, lång arbetslöshet och i övrigt svag socioekonomisk position i samhället." Läs mer i dokumentet Insatser för digital delaktighet-vem gör vad

Digital delaktighet är inte enkelt att definiera ser vi ovan. Den riktigt intressanta frågan är: Varför digital delaktighet? Är det för att vi ska höja bildningsnivån eller är det för att digital delaktighet är viktig för Sveriges utveckling? Svaret är nog JA på båda. Men om vi nu satsar på digital delaktighet så måste vi fråga oss vad det ska leda till.

Jag har många vänner på Facebook och Twitter och delaktighet kan se ut på olika sätt har jag märkt. Vi har de som är med och bidrar till informationsflödet men en stor del är kanske det man skulle kunna kalla "digitala musslor". De finns med men de bidrar inte till informationsflödet. När jag funderar över delaktighet så menar jag att man bör vara aktiv i denna delaktighet. Om jag träffar en person och talar med denne men inte får något svar så menar jag att denna person inte är delaktig, den är bara där. Personen ifråga finns med i sammanhanget men är inte delaktig. Nu kanske vi inte kan begära att alla personer är sådana som vill vara med och skriva i olika sammanhang men som jag ser det så handlar det mer om att få människor att faktiskt aktivera sig i digitala medier så att den samlade kunskapen ökar, då är vi delaktiga, men en sådan syn på delaktighet kommer nog aldrig att bli realiserad.

Vad jag försöker att säga är att delaktighet är mer än att bara vara med, att vara delaktig är att vara aktiv part i olika sammanhang, annars är man inte del av sammanhanget eller världen, bara en digital mussla som har fullt sjå med att försöka ducka och undvika delaktigheten.

Pedagogik på hög nivå

Sverige satsar på olika ändamål, det är helt klart och sedan jag hörde om att regeringen överväger (om inte redan agerat) att införskaffa ett antal helikoptrar (DN, SvD) av modellen BlackHawk för ett värde av närmare fem miljarder kronor så blir man orolig, att det dessutom beror på att en annan satsning på helikoptrar tydligen blivit försenad och som bara de omfattar 16-17 miljarder årligen under tio år så blir det hela oförståeligt. Givetvis går det inte att granska dessa uppgifter lika ingående som skolans verksamhet, av det enkla faktumet att försvarsmakten inte tillåter det. Nu vet jag att det inte går att jämföra olika verksamheter i regeringen uppdrag men enligt min högst personliga uppfattning så är detta inte moraliskt försvarbart. Jag återkommer till gårdagens inlägg om skolan och vi kan inte på något sätt göra bättre investeringar än att satsa på utbildning och forskning. Vill vi så gärna vara bra på att strida så är det väl bara att satsa på att bli bäst inom IT-stridsföring (där kanske vi till och med hade haft en chans). Detta kunde ske till en mycket mindre kostnad samtidigt som vi kunde lägga medlen på utbildning och vård.

Men kanske finns det en annan tanke? Kanske är dessa helikoptrar till för att tysta hovra över våra skolor och se till att ingen elev som inte längre accepterar dålig arbetsmiljö och överfulla lektionssalar smiter ut från skolan i förtid, för om de smiter så lär de sig ju inget. Det är pedagogik på hög nivå.

Vad vet jag...jag vet inget om försvarspolitik men Douglas Adams har skrivit i liftarens Guide till Galaxen att "Folk som är generösa med eldkraft brukar inte vara så generösa med ord". Problemet med oss som lever för lärande är kanske att vi är för öppna med våra tankar och ord, men det kan aldrig vara fel, det är det som leder oss in i framtiden...inte vapen.

Kanske ett rätt tråkigt inlägg egentligen...men jag var ändå tvungen att skriva det.

Skolan antastas dagligen offentligt

Jag försöker att se ljus i debatten om skolan som blivit allt annat än saklig. Skolan behöver förbättras, däri ligger inga tveksamheter men det stora problemet är nu att mediedrevet har fått sådana proportioner så att det är helt legitimt att slå ned på allt vad skola heter. Jag funderar över alla elever som nu går i den skola som medierna och även politiker antastar, för det är precis som nu sker. En hel ungdomsgeneration som alla är i skolan (vilket de är tvungna till enligt skollagen) befinner sig i en miljö (arbetsmiljö) som är allt annat bra, snarare bespottad. Vuxensamhället antastar (synonym till antasta: ofreda, vara närgången mot, ge sig på, angripa, ansätta, besvära) verkligen hela idén med skola och varje dag får man höra att skolan helt enkelt är kass. En bild som jag inte vill gå med på och utifrån gårdagens DN-följetong så försöker DNs reporter Maciej Zaremba tvinga i sista spiken i den kommunala skolkistan. Elza Dunkels replikerade som en kobra på DNs artikel i blogginlägget: En skolas kamp mot överheten vilket jag är mycket tacksam för att Elza gjorde (jag gillar Kobror när de biter rätt personer eller företeelser). Och alldeles nyss kom en till replik på Zarembas artikel i går där Björn Kindenberg på Newsmill även han ger en annan bild än den som DN presenterar i artikeln Helvetesskildringar av skolan vinner inte på fakta.

Vad våra politiker och även debattörer vet är att skolan behöver medel och att bildning kostar men man vill inte släppa till medel till detta. Vilken urbota dum logik, alla vet att man måste satsa för att komma ur en svår situation, men politikerna vill hellre backa sig ur problemen och hoppas att några pedagogiska frälsare från klass 9A kan råda bot på, eller att allt bara ska lösa sig om vi ser till att klämma åt lärarna och även eleverna ordentligt och ger skolan ännu fler regler och möjliga och omöjliga mål att nå upp till. Dessutom ser vi till att ändra spelplanen varje gång vi får en ny regering. Det är inte underligt att skolan har problem, men problemen beror inte på lärarna eller eleverna utan problemen baseras på politiker som vill markera gentemot oppositionen hur saker och ting skall styras. Det hela är märkligt och tråkigt och nu hoppas jag att debatten vänder och man lyfter fram skolan som en miljö som verkligen kan skapa förutsättningar för att skapa ett fantastiskt Sverige och en makalös generation som nu går i skolan. Om vi inte lyfter fram denna bild så kommer faktiskt många av elevernas föräldrar tro på allt som medier och politiker för fram vilket är en bild av en skola i förfall och att allt kommer att gå åt skogen. Det är därför så härligt att vi i DN kan får höra andra röster som vi ser i dagens DN i artikeln "Sluta svartmåla skolan"

Skolan har alltid kunnat utvecklats och jag vill avsluta med ännu ett härligt inslag av Eddie Izzard när han talar om värdet i de ord och meningar han lärde sig i franska i skolan. Vi känner igenom oss och hur fantastiskt bra var skolan när vi var unga?

Owe Wikström om Pascal och Facebook

Religionspsykologen Owe Wikström är inom Sverige en känd person inom religionspsykologin, en man som alltid intresserat sig för den enskilde individen och vårt sökande efter mening i livet. Det är intressant att ta del av hans enkla betraktelser om människans sökande efter helhet och när han gör kopplingar till 1600-tals filosofen Blaise Pascal så inser vi med honom att vi inte förändrats så mycket under de senaste 400-åren.

Wikström avslutar sitt inlägg om Facebook och Pascal med följande:

Men kanske är Pascals mest intressanta iakttagelse följande: den energin vi lägger ned på att skapa goda rykten om oss själva gör att vi försummar det liv vi faktiskt lever. Till slut tror vi att vår förskönade bild av oss själva faktiskt är sann och att vårt verkliga är banalt eller åtminstone inte åtråvärt.

En grannlaga granskning - upprop mot beslutet

Läser i DN att man från Socialstyrelsen kommit fram till att SMS-avisering till t.ex. tandläkartid inte är godkänd utifrån hur man får sprida patientuppgifter. Jag och flera med mig har verkligen värdesatt möjligheten till SMS-avisering, dels för att slippa utskick i brevlådan men även för att man faktiskt kommer ihåg tiden bättre med denna avisering. Samtidigt kan jag förstå Socialstyrelsen som menar att det finns risk att patientuppgifter kan hamna i fel händer. Detta är en naturlig reaktion av Socialstyrelsen då man vill i högsta grad kunna garantera att rätt person nås av en kallelse eller ett besked. Men faktum är att kallelser per post även kommer fel så vi kan aldrig värja oss mot att uppgifter hamnar i fel händer.

Det är inte ens tillåtet att sända SMS även om mottagaren godkänner villkoren och förstår att en kallelse rent teoretiskt kan hamna i fel händer. Detta är lite oroväckande med tanke på att vi som medborgare helt enkelt måste förstå samt ta ansvar för våra digitala åtaganden och även inse att vilken värld vi än lever i så kommer fel att ske. Oavsett om det är ett digital eller analogt samhälle så kommer vi att misslyckas. Vi bör istället väga fördelarna mot nackdelarna och försöka få maximal nytta och lycka utifrån de möjligheter som finns. Frågan handlar alltså här om ett rent etiskt problem: Ska vi se till den stora massans välbefinnande framför den enskilde individens smärta? En fråga som ofta har diskuterats inom den praktiska filosofin.

Så frågan bottnar i följande...om en enda invid drabbas av att dennes patientinformation hamnar i fel händer och konsekvenserna för denne blir omfattande och besvärliga, skall denna eventualitet prioriteras framför kanske tusentals meddelanden som kommer rätt och bringar mervärde åt dessa? Det är inte alltid enkelt, men det ska det inte vara heller. Om vi tänjer än mer på denna problematik så måste vi fråga oss om detta kan innebära att allmänhälsan faktiskt blir sämre pga att vi missar våra tider på tandläkaren eller vårdcentralen som ett direkt resultat av att SMS-aviseringen försvinner?

I vilket fall har ett upprop initierats av Pernilla Rydmark på Internetfonden.se mot detta beslut som Socialstyrelsen nu lagt och vill du försöka strida för att ha kvar SMS-avisering så är det bara att gå in på MerSMS och skriva på.

Var är alla Svenska appar?

Varje dag så översköljs vi av olika pedagogiska appar för både telefoner såväl som läsplattor men var är alla svenska appar? Borde detta inte vara en rätt så stor marknad för utvecklare och pedagoger att utveckla sådana. Visst, det finns några men vad gäller språkinlärning, stavning, enkel matematik mm så är utbudet klent. Vi behöver appar som barn i ung ålder kan nyttja för att börja träna på bokstäver och enkel matematik. Appar som skapar geografisk förståelse och appar som genererar nya kreativa tankar och visioner hos våra små. Vi kan inte nyttja de engelskspråkliga alternativen hur tillgängliga och bra de än må vara.

Alma Taawo på Skolverket och länkskafferiet skapade för någon vecka sedan en Diigo-grupp där alla som önskar kan bidraga med appar som är lämpliga att använda i förskolan/skolan. Gå gärna in där och fyll på med förslag, gärna svenska sådana.

Synliggör IT till skola

I USA har man lanserat en webbsida där samtliga statliga satsningar på IT synliggörs och där det klart framgår vad regeringen satsar på inom IT-sektorn. Detta är en satsning som är helt rätt, att synliggöra och visa upp vilka satsningar som prioriteras gör att de som finansierar statens finanser får en inblick i vart pengarna går.

Jag efterlyser ett liknande initiativ i Sverige, inte minst för att se hur medel inom IT i skolan fördelas. Vi behöver ett transparent system som synliggör hur skolan utvecklas och med vilka medel. På så sätt är det också enklare att få en översikt över resultaten i skolorna vilket är viktigt utifrån ett forskningsperspektiv. Kanske vågar man be IT-minister Anna-Karin Hatt att lite snabbt ordna med detta...alla vinner på det.

Birth or Not-Help us Decide, a Real Abortion Vote

Så var omröstningen avklarad för paret som startade en blogg för att se vad allmänheten hade för synpunkter vad gäller deras ofödde barn. Skulle de göra abort eller skulle de behålla barnet? Varför inte låta allmänheten avgöra det hela. Gensvaret blev stort där hela 1.5 miljoner (77.63%) ansåg att de skulle genomföra en abort medan resterande dryga 22% ansåg att paret skulle behålla barnet. Ett ofött barns liv ligger i händerna på personer som röstar. En Big Brother omröstning där en individ kanske blir utröstad redan innan det fått möjlighet att komma ut för att andas luft.

Frågan debatterades stort i USA och blev en strid om Pro-Life kontra den enskilda individens rätt att bestämma över sin kropp. Paret förundrades över det stora antal som ansåg att de skulle genomföra abort men i senaste blogginlägget så hade paret valt att behålla barnet ändå, röstningen till trots.

I ljuset av alla såpor där den ene eller den andre röstas ut av grumliga skäl så är detta rätt så intressant, inte minst när folk får chansen att vara med i att avgöra något så viktigt som ett nytt liv. Här finns mycket att diskutera inte minst med elever i skolan vad gäller möjligheten till att bestämma, rösta och välja bort.

Kanske borde jag nämna att allt detta är en bluff (hoax) och att detta initiativ är ett direkt inspel från den kristna högern i USA. Detta är bara ännu en i raden av s.k. chock-bluffar som passerat under åren. Se fler på Museum of Hoaxes. Och visst funkar det, det är inte mycket skrivet om detta i Sverige men en blogg tar upp detta och av kommentarerna att döma så finns det åsikter.

Den analoga skolan och den digitala

Jag har plöjt igenom forskning kring effekten av IT i skolan där mycket pekar på positiv utveckling inte minst vad gäller inom ämnen som matematik, teknik och engelska. Ämnen som är mycket kritiska för vår framtid vad gäller samhällsutveckling och innovation. Samtidigt råder stor skepsis hos flera lärare och inte minst föräldrar vad gäller denna utveckling (vilket jag skrivit om många gånger i denna blogg). Jag kan knappt berätta vad jag arbetar då jag nästan alltid översköljs med frågor som egentligen inte berör lärande utan snarare föräldrars syn på datorer som baseras på hur de själva nyttjar datorer, inte hur barnen nyttjar datorer i skolan. Bilden som föräldrar skapar är att eleverna sitter fjättrade framför datorn under lektionstid och utan styrning eller lärarnärvaro gör som de vill. Är det ett uttryck för vuxnas nyttjande av datorer eller är det en bild som vuxna projicerar på barnen utifrån den bild de får själva om de skulle fundera över hur det skulle vara elev i dagens skola? För det är inte den bild som jag har av hur elever nyttjar datorer i skolan.

Vad som sällan framkommer är att nu finns det möjlighet för elever att på ett snyggt sätt presentera en uppgift eller en redovisning med stöd av IT. Den torftiga och totalt onaturliga presentationen som jag växte upp med där man med ett utrivet A4-ark och med darrande händer läste innantill det man hade skrivit till att idag mer kunna fokusera på hur man på bästa sätt presenterar det man gjort med stöd av t.ex. en powerpoint eller webbsidor gör att vi får en mer levande miljö som inspirerar och motiverar eleverna till att göra ännu bättre nästa gång (grymt lång mening, ledsen för detta).

Tänk tillbaka ni som minns skolan, hur levande kunde vi göra våra presentationer i den analoga skolan? Hur rädda var inte närmare 80% av klasskamraterna för att stå inför klassen och tala, totalt naken inför sina kritiska klasskamrater endast med stöd av sitt papper? Den skolan är passé och kan vi med IT bidraga till att ny generation som i tidig ålder vågar att stå för sin sak inför en grupp individer så har vi nått något mycket viktigt som inte nog kan understrykas.

En del skulle vilja påstå att vi kanske gömmer oss bakom våra presentationer understödd av teknik, det gör inte jag. En presentation blir inte bättre av teknik utan den blir bättre då någon har tänkt till över hur man skall kunna mer tydligt skapa förståelse för det man talar om. Om vi lyckas med detta så har inte bara de vi talar inför förhoppningsvis förstått, utan den som talar har verkligen förstått vad den talar om, är det inte detta som det hela handlar om? Det som skiljer vår nya IT-skola från den analoga är att vår kunskap nu blir transparant, det är inte bara en fråga mellan läraren och eleven utan nu vet många elever att det jag gör kan ses och kanske också kritiseras av andra.

Frågan är bara...hur mäter vi detta? Detta är problematiken i dag, vi kan egentligen inte mäta utifrån den gamla skolan då vi helt enkelt arbetade annorlunda och dessutom inte individanpassat i samma utsträckning som idag. Försök till att mäta har gjorts men det blir trubbigt, den som oftast mäts är själva upplevelsen hos läraren och hur denne menar att lärandet förändrats (antingen till det bättre eller det sämre). Det räcker dock inte och för att få till utveckling måste vi i hög grad vara säker på vår sak och vilka metoder som faktiskt fungerar. Problemet är att vi inte kommer att se de stora resultaten förrän om flera år då skillnaden mellan de elever som harft förmånen att få gå i progressiva skolor kan jämföras med den analoga skolan. Till detta återkommer jag i senare inlägg.

Det är synd att när SVT skickar in "superpedagogerna" så är det lärare som befäster den analoga skolan och än en gång cementerar vuxnas bild av en bra skola...dvs en skola som inte nyttjar datorer eller IT. Vi behöver inga superpedagoger som under kort tid glider in och röjer runt utan vi behöver pedagoger som långsiktigt arbetar med skolutveckling och som skapar förutsättningar för framtiden.

Fortfarande är forskningsöversikten "Effektivt användande av IT i skolan-analys av internationell forskning" från Myndigheten för skolutveckling värd att läsa.

Apple köper upp Svenska Macworld

Ett synnerligen vasst aprilskämt ser vi på Macworlds sida idag den 1a april. Rätt så uppenbart att Apple inte köper upp Macworld däremot är det roligt att läsa vad själva "uppköpet" kommer att innebära för tidningens läsare. Bland annat ett nytt sekretessavtal:

4. Sekretess
För att kunna ta del av MacWorlds material måste du skriva på ett så NDA-avtal (Non-Disclosure Agreement) som innebär att du inte under några omständigheter från berätta om vad som står i tidningen. Ett brott mot detta avtal kan sannolikt innebära repressalier för dig och din familj i fem led.

På tal om licensvillkoren, se gårdagens blogginlägg med Eddie Izzard.

Även den nya designen på tidningen blir helt klart intressant:

Läs mer på Macworld