Elev som fildelat friad i tingsrätten

I förra veckan var den stora nyheten att en rektor på en skola i Göteborg hade, efter det upptäckts att en 15-årig elev laddat hem filmer samt delat ut dem, anmält detta till polisen (se tidigare inlägg: Skola anmäler elev för fildelning). Rättegången i tingsrätten resulterade i att eleven ifråga friades. Ett hårt slag mot industrin som under senaste åren mycket aktivt arbetat för att statuera exempel genom att dra fildelare inför rättslig prövning. 15-åringen friades eftersom rätten ansåg att eleven inte anses ha agerat med uppsåt eller med oaktsamhet. Domen kommer att överklagas.

Vad innebär nu detta? Innebär det att alla elever som på olika sätt begår upphovsrättsliga brott i sitt skolarbete (t.ex. laddar ned en bild för att använda för ett digitalt collage eller nyttjar en musikfil som man inte har rätten till) nu måste vara på sin vakt? Eller innebär detta också att rektorer på skolorna även ska se till att alla bilder mm som finns i skolans nätverk vare sig det är i lärarens eller elevens datorer skall anmälas? Varför har det blivit så tydlig att när det handlar om film eller musik så anmäler man men när det handlar om andra upphovsrättsliga brott så är det inte en fråga som rör många?

I grunden bottnar detta i den för de flesta skolledare och rektorer i att man helt enkelt saknar kunskap om vad upphovsrätten omfattar. Det enda man känner till är att film är sådant som är olagligt. Än en gång så är detta en etisk fråga och en värdegrundsfråga som inte är endast en elevfråga utan rör hela den kommunala verksamheten. Och frågan handlar inte bara om lag och rätt utan just om hur ska vi kunna arbeta digitalt utan att för den delen arbeta olagligt.

TIll syvende och sist är problemet lagstiftningen. Vi skulle behöva nya nationella avtal som reglerar upphovsrättslagen i skolan på samma sätt det finns kopieringsavtal vad gäller böcker och stenciler. Mitt förslag är att klassa det digitala klassrummet under samma rättigheter som i det analoga.

Datorregn i skolan-den andra vågen

Computer Sweden skriver idag om att många kommuner i landet nu går in i sk. en-till-en satsningar och ger varje elev möjlighet att nyttja en egen bärbar dator. Trenden har vänt från att från kommunalt perspektiv vara rätt skeptiskt till detta till att nu satsa på detta. Frågan är bara varför man satsar? Jag har hört flera skäl och i vissa fall har det inte handlat om att man vill driva den pedagogiska utvecklingen utan snarare har det varit rent PR-mässiga skäl för att få fler elever på gymnasiet att söka till just den skolan eller utbildningen.

Givetvis skall detta drivas av pedagogiska skäl samt också utifrån ett samhällsmässigt skäl. om vi börjar med det senare så kan inte skolan idag stå utanför den digitala världen och konservativt hålla fast vid att lärande skall fortgå på samma sätt som tidigare. Om världen förändras totalt utanför skolan måste även skolan hänga med i utvecklingen. Ta bara som exempel programmet Wordfeud som i den analoga världen kallas för Alfapet som just nu sprider sig som en löpeld bland barn och vuxna. Alla spelar alfapet men nu i mobilerna och de unga (såväl som vuxna) kan inte sluta ens. Helt plötsligt så sitter barnen där och försöker på olika sätt forma nya ord, frågar sin vän hur det stavas och tränar helt omedvetet på stavning och språk. Det är detta den digitala utbildningsrevolutionen handlar om. Att arbeta med lärande på ett sätt som är relevant med eleverna och som på olika sätt utmanar dem. Om det sedan innebär att de inte vill sluta...so...whats the problem?

Men...det är detta perspektiv vi måste ha när vi inför datorer i skolan. Detta är den andra vågen efter 90-talets ITiS-satsning som mer handlade om teknik än pedagogik. Vi får inte göra samma misstag igen och tro att datorer reformerar skolan per automatik. Vi måste finns fler sätt att utmana eleverna till att varje dag vilja gå till skolan för att det är så roligt och för att man blir utmanad och lär sig mycket. En skola som inte bygger på lokalerna primärt utan dess innehåll och att allt material och alla utbildningsmöjligheter finns tillgängliga i min dator eller mobil/pekplatta.

Datorleverantörerna och mjukvaruföretagen som säljer skollösningar gnuggar sina händer och kan knappt tro att julen kom så tidigt i år. Men vi måste samtidigt se till att det ges tillfälle för utbildning som inte bara handlar om pedagogik utan även en större kännedom om sociala medier och inte minst den forskning som nu börjar att komma gällande en-till-en satsningar. Denna forskning är oerhört viktig och måste dessutom vara aktionsbaserad, dvs ske ute på golvet där datorerna finns.

Fallgropar på nätet

IDGs tidning PC för alla finns en artikel som listar ett antal datorrelaterade situationer som många användare någon gång kommer att råka ut för. Artikeln är bra om man läser den utan att för den delen tror att nätet bara består av faror och problem. Däremot bör man alltid vara på sin vakt och regeln som är den absolut viktigaste är enligt mig...ta det lugnt. Tro inte på informationen i Tweeten som säger att din bild finns över hela nätet...och klicka inte på länken. Det är skrämmande att se hur en del länkar sprids som en löpeld på Facebook bara för att en vän har klickat på den och den därefter kommit upp på dennes statusrad.

För att slippa en del av dessa problem så är det klokt att läsa artikeln, även om vi kan mycket redan så kan vi alltid lära oss nytt.

Se länkar nedan för att läsa vidare:

• 5 sätt att surfa säkrare
• 4 fällor i sociala nätverk
• 2 råd innan datorn blir stulen
• 5 myter om säkerhet
  
  

Dunkels: Det finns ingen särskild nätmobbning

På den läsvärda sidan Forskning.se finns det en avdelning som handlar om mobbning och om den har flyttat ut på nätet. Elza Dunkels bloggar på Forskning.se och har författat ännu ett mycket bra inlägg som nyanserar debatten i hennes inlägg Det finns ingen nätmobbning! Elza är troligtvis den mest beläste forskaren i Sverige (Även internationellt) såväl som en mycket god praktiker inom IT och medier och hon skriver just det som även jag vill understryka, dvs "det finns ingen särskild nätmobbning". Elza lyfter fram ett intressant perspektiv som kallas för historisk minnesförlust, dvs att vi tenderar att glömma bort sådant som präglade vår egen vardag i t.ex. vår ungdom och att nya generationer alltjämt upprepar samma misstag som vi gjort.

Elza kommer att skriva flera inlägg om nätmobbning på Forskning.se, det ser jag fram mot.

Sharepocalypsen är i antågande

Vi delar allt mer information i sociala medier och ju fler medier vi är inblandade i destor mer delar vi. Om jag vill få uppmärksamhet för ett blogginlägg jag skriver så delar jag kanske samma information på Twitter, Facebook och Google+. Vi har alltså ett enormt informationsflöde och det bara växer och växer. Summify har grafiskt beskrivit hur detta växer och gjort en prognos för 2014. Det hela blir bra mycket mer överskådligt när man får se det hela grafiskt.

Det handlar kanske inte om en apokalyps men däremot ett enormt lagringsproblem. Mer intressant är kanske vad informationen innehåller, vilka personliga uppgifter som lagras och vart det lagras.

Vad har du delat med dig under åren och fundera över...hur mycket av det är värt att spara för eftervärlden?

Böcker med soundtrack...kan det vara något?

Med tekniken öppnas nya dörrar, en del satsningar och idéer blir till fantastiska produkter medan andra är mer tveksamma. Jag tycker mig se att många håller på att experimentera med boken i digital form genom att skapa nya bokupplevelser på olika sätt. Jag har tidigare skrivit om sociala böcker såväl som Al Gores bok Our Choice. Böcker som på olika sätt försöker att fördjupa eller förändra vårt sätt att läsa böcker. Nu har ett nytt företag lanserat idén om böcker med musik till, eller snarare soundtrack till boken, så kallad Booktrack.  Det handlar alltså om att när du läser en bok så kan du också lyssna till kanske dramatisk eller romantisk musik just när man läser om t.ex. något romantiskt. Likaså hör du lite subtilt knastrandet från elden eller några fotsteg. Allt synkat till just den rad som du läser. Det gäller att följa en markör och läsa enligt den för att upplevelsen ska bli total.

Det finns en testversion av Sherlock Holmes och The Adventure of the Speckled Band som är möjlig att ladda ned till iPad eller iPhone (se mer på Booktrack). Frågan är om detta är något som kommer att tilltala många eller något som blir något av en dagslända? Det tycker i alla fall Charlie Sorell på Wired som skriver följande i artikeln Bad Ideas: Booktrack Adds Sound Effects And Music to Books.

"It’s incredibly jarring. The beauty of a book is that the whole world is as real as you can imagine it to be. Adding tawdry effects doesn’t enhance the experience — it just makes the whole thing seem fake. You know how a bad visual effect can pull you right out of a movie? This is the same, only worse."

Se mer via filmen nedan:

Skola anmäler elev för fildelning

Läser just på IDG om att en 15-årig elev vid en svensk skola har blivit åtalad för fildelning efter det att elevens skola har anmälts av själva skolan. Det var i samband med att ett virus upptäckts på den dator eleven fått låna för sina studier det uppdagades att eleven också laddade ned filmer på denna dator samt även delade ut bitar ur dessa filmer (sk. BitTorrent-teknik). Detta resulterade i att skolan kontaktade åklagare som i sin tur kontaktade organisationen Rättighetsalliansen AB som tidigare gick under namnet Svenska Antipiratbyrån. Ärendet blir alltså en rättsak och detta är troligtvis den yngste fildelare som anmälts på detta sätt.

Jag antar att många läsare funderar över vad skolan ska göra, dvs ska skolan anmäla eller invänta en ev. anmälan från åklagare som fått uppgifter om att fildelning pågår vid just den skolan. I nyheten saknas mycket information så det är svårt att göra sig en bra bild av vad som har hänt. Jag antar dock att skolan lutat sig mot ngn policy och avtal som eleverna skrivet under och lovat att följa. Om så är fallet och det framgår i avtalet mellan skola och elev att missbruk av datorn kan innebära polisanmälan så har skolan formellt handlat rätt.

Men etik handlar mer än om att följa avtal utan etik handlar om att ta det allvarliga allvarligt. Nu menar jag inte att fildelning är inte allvarligt men frågan är om detta snedsteg för en ung elev som säkerligen inte förstår de ev. konsekvenserna av att fildela verkligen skall hanteras via en anmälan.

en skola fyller flera funktioner utöver själva läruppdraget, det handlar om att forma en värdegrund och diskutera t.ex. lagöverträdelser för att skola in dem i vuxenlivet. Vi ska inte kasta in dem i detta vuxenliv och som skola anmäla både det ena och det andra. Vi kommer då inte att skapa en trygg miljö för våra elever utan snarare neutralisera skolans funktion till att bli ännu en polisiär verksamhet. Jag kan ha fel och vill verkligen höra mina läsares röster i detta.

Bloggande om "appar"

Jag gillar appar av alla de slag men jag har inte riktigt tyckt att rescensioner av sådana passat sig särskilt bra i denna blogg. Samtidigt har jag verkligen velat skriva lite om appar utifrån olika perspektiv. För den som vill läsa mer om sådana så hänvisar jag till min blogg: Kaffemannens appar. Där skriver jag om sådant som intresserar mig, ibland blir det om pedagogiska appar men det kan likaväl handla om musik eller träning eller något helt annat. Jag tar gärna mot förslag på appar samt även ger möjlighet till gästbloggning om just detta. Om du vill skriva om något särskilt, meddela mig gärna.

Det enda jag saknar är raketosten

Det har sagts förr och skrivits mycket om det men vi bör nog fundera över läsandet både en och två gånger. Jag har just läst en intressant artikel i Skånskan som refererar till författaren och litteraturpedagogen Aidan Chambers som just lyfter fram det faktum att unga idag läser lika mycket idag och Aidan säger att "själva läsproceduren är densamma, vare sig det är en bok eller ett textmeddelande på telefonen du läser". Och det är så det är, vi läser lika mycket eller kanske till och med mer nuförtiden men sedan har vi den pedagogiska frågan, som är en helt annan fråga, och som handlar om VAD vi läser och vilken kunskap vi idag förvärvar oss.

Detta är inte en fråga för ungdomar eller barn, detta är en fråga för oss alla för visst har även vårt läsande förändrats rätt så rejält? Vi läser sannolikt mycket mer idag än tidigare men vi läser korta texter i bloggar eller nyheter.

Frågan om läsandet och dess mängd är kanske inte problemet, förutom att vi påverkas mycket av engelska uttryck vilket definitivt har resulterat i fler särskrivningar. Sen är det frågan om våra kanaler vi hämtar information från verkligen är kanaler att lita på eller ifall vi får en sned världsbild eller en tillrättalagd sådan? Denna fråga ska vi samtidigt se i ljuset av den "gamla" världen där vi endast hade några få kanaler som mer eller mindre var "sanningen". Idag har vi inte en envägskommunikation där vi bara tar emot utan vi har möjlighet till att påverka och ifrågasätta. Detta är en spännande utveckling och det är bland annat detta som vi måste föra in i skolan mer...att nyttja nätet, mycket aktivt och att hela tiden utmana våra elever i det att fundera över källans ursprung, det rimliga i texten samt hur vi som mottagare påverkas av olika budskap.

Allt var inte bättre förr, egentligen var det rätt lite som var bättre förr. Det enda som jag saknar är raketosten.

Se också tidigare inlägg i bloggen om läsning och läsplattor mm

"Lärare för dåliga på IT"

I Twitterströmmen snappade jag upp Brian Kotts tweet gällande SVTs nyhet om att lärare är för dåliga på IT. Detta anser enligt ATEA som i en enkätundersökning frågat 400 skolledare på Sveriges högstadium och gymnasium (dvs nästan 17% av skolledarna). Intressant läsning men inte helt sann tror jag. För det första är jag inte heller säker på att skolledarna alla gånger vet vad som krävs för att nyttja IT i skolan och för det andra så saknas det rätt ofta en tydlig pedagogisk tanke när man inför IT i skolan samtidigt som det inte sällan blir lite stopp i processen när IT-avdelningar och skolan inte helt är inne på samma spår.

Men visst behövs det utbildning av lärarna men det krävs också att tid ges för detta så att de val som lärarna gör baseras på pedagogiska grundval och inte på maskinen eller tekniken i sig. Givetvis är tekniken en förutsättning men inte målet (hur många gånger har man inte sagt det-slitet uttryck).

Med tanke på att flertalet rektorer som ännu inte infört IT i skolan ändå överväger att göra det, trots att kunskaperna enligt dessa är dåliga hos lärarna så blir jag lite orolig. Om man nu anser att IT-kunskaperna är för dåliga finns det inte risk för att en satsning på datorer till samtliga elever medför att resultat blir negativt?

I oktober får jag möjlighet att på rektorsprogrammet tala inför 140 skolledare om just detta med IT i skolan, det ser jag fram mot då vi kan vrida och bända denna frågeställning utifrån och in.

Se inslag på Rapport här.

Ljus för Utøya.

Överallt skrivs det om sidan som kopplas till Tweet med hashtaggen #Utøya. Alla som Twittrar representeras dels som en liten ljusprick samtidigt som en lampa blinkar till och som man kan iakta Live. En fin, tyst manifestation som visar att världen inte är så stor och att vi alla kan visa vår repsekt för offren på Utøya den 22 juli, oavsett var vi finns och vilka vi är. Se mer på Light för Utøya. Se också lampan nedan:

Se på Youtube tillsammans via hangout

Kanske platsar detta inlägg i kategorin nördvetande, vi får väl se. Google släpper nya funktioner varje dag nu och detta är ett led i Googles satsning på att få över så många som möjligt inte minst från Facebook till att nyttja deras tjänster och inte minst börja att använda Google+. Google har styrkan i och med att de har så många kringverksamheter och det är uppenbart att man man nu försöker knyta ihop säcken och koppla samman alla dessa.

Klicka på bilden för större bild (se ring i nedre högra hörnet)

I Youtube finns nu under deal/share-funktionen ett nytt alternativ som innebär att man nu kan se en film eller kanske en genomgång tillsammans online. Detta är ett mycket bra verktyg om man vill visa upp något och diskutera innehållet. Delandet får en ny dimension och ger möjlighet till att verkligen "dela" något tillsammans. Visserligen kräver detta att de som deltar måste ha ett Google+-konto för det är där "hangout" finns vilket ställer till det i nuläget för alla de som vill testa funktionen på ungdomar yngre än 18-år för vad jag förstår kvarstår 18-års gränsen på Google+ fortfarande. Den hoppas jag släpps till yngre ålder så snart G+ går ur beta-stadiet.

Japp...inlägget är nu kategoriserat som nördinlägg.

Nedan får du mer information om vad hangout är:

"Jag vet inte vad som finns i framtiden"

Motala kommun har gjort en sevärd film om hur datorer måste finnas med i skolan som en naturlig del i lärandemiljön. Filmen saknar den naiva eller den starkt kommersiella touchen som så många har och fokuserar istället på det viktiga i att vi inte kan stå utanför den digitala världen i skolan. När sedan den unga flickan försöker att sätta ord på vad hon vill bli när hon blir stor så säger hon det viktigaste av allt..."jag vet inte vad som finns i framtiden". Med tanke på att dessa ungar kommer gå ut i en arbetsmarknad där 60% av yrkena inte ens finns idag, då är det inte lätt att veta vad man ska bli.

Tack Joachim Thornström för tipset du lade upp på Skolväskan på Facebook.

Inte har väl våra liv förändrats något?

Vi är i en ny tid där relationer och umgänge förändrats, det kan nog alla medge. Även om vi säger att allt är  som förut så är det inte sant. Jag fick en reaktion i mitt förra inlägg där Simon på Infontology hade synpunkter på hur jag såg på integritetsfrågorna, och den frågan fick mig att tänka till och inse att man blir avtrubbad. Våra nya digitala liv förändrar oss och skapar nya livsmönster samt att vi även tillåter oss att omvärdera eller kanske helt glömma av viktiga värden. Detta blev så uppenbart när jag i kväll såg denna Stevie Wonder-cover med ny text , vi är i en ny situation och i en helt ny kontext. Hur hanterar vi den?

Google related

Skärmavbild av Google Music

Google trycker hela tiden ut nya tjänster och senaste veckan har det hänt mycket. Bland annat har sökresultaten förändrats utseendemässigt och för musikälskaren så har Google Music i perioder också varit tillgängligt för oss i Sverige men det som är mest intressant är Google Related. En tjänst som bygger på att jag inte ska behöva gå in på olika sidor för att läsa mer utan redan i tidigt stadie ta del av information i den meny som dyker upp. Det funkar även i Sverige men inte på alla sidor och tanken är alltså att sökningarna skall bli ännu bättre, vilket i sin tur innebär att våra aktiviteter på nätet också blir än mer tillgängliga för tredje part mm. Detta att vår integritet blir mer och mer sönderhackad är något som vi alltid bör fundera över, samtidigt är jag av den uppfattningen att ska vi vara på nätet så är detta något som vi måste leva med. Det finns bara ett alternativ för att idag bevara sin integritet, lämna internet. Detta kan låta brutalt men det är det enda som gäller, oavsett om vi tror att vi är anonyma så kan vi sluta oss till att det är vi inte...information sprids och det kanske inte ens är jag som offentliggör mig själv men andra i min omgivning kan klart bidraga till att jag ändå syns i hög omfattning på nätet (tillägg: läs gärna kommentar nedan och mitt svar, det förtydligar lite av det som jag skriver ovan)

Google ger förslag på annat relaterat

För mer info om Google related, se Googles film nedan:



Nu ser jag fram mot att se vad Apple kommer att kunna skapa för molntjänster när iCloud släpps.

"Take a leap of faith"

I filmen Inception diskuteras det vid flera tillfällen detta med att "a leap of faith", dvs att våga ta "språnget" utan att faktiskt veta vad man ger sig ut på. Begreppet kopplas ofta till Søren Kierkegaard och handlade i det fallet om religion, dvs att det är nödvändigt att verkligen "hoppa" oavsett alla motargument som säger att man inte borde göra det (Kierkegaard talar egentligen om A Leap To Faith men det är en helt annan historia). Begreppet är i vilket fall bra för det kan nyttjas i så många olika sammanhang, inte minst när det gäller frågor om internet/teknik och lärande. Vi måste sätta oss in ordentligt i andra människors oro och även rädsla för att ta nya språng för vi har alla varit där någon gång.

Kanske är just tanken på att helt huvudstupa kasta sig in i ett religiöst sammanhang och därefter tillhöra detta en vettig tankeövning? Tänk er själv att lämna kända domäner för att gå in i något helt nytt, för de flesta av er så är det otänkbart för det finns så mycket som motbevisar det sunda i det, dessutom...varför ska jag göra det när allt just nu fungerar så bra?

Om vi tänker i dessa banor vad gäller att våga förändra mycket i det sätt vi vant oss att arbeta i skolan som lärare så blir det lättare att förstå varför det ofta finns ett motstånd, både hos kollegor såväl som ledning och föräldrar. Vi relaterar klart till vår egen skolgång eller det sätt vi alltid arbetat, vi ser på andra som t.ex. farit illa i en religiös avart eller i framför datorn och dessa argument leder oss till att tro att allt detta är fel. Nu ska jag inte tala om religion men däremot om IT (som alltför ofta och för många "inspiratörer" blivit något av religion).

Jag har under senaste veckorna tagit del av debatten i flera tidningar som handlar om alla problem samt den brottslighet som är kopplad till Facebook, inte minst SvD har fokuserat på denna fråga och skapat en tema-sida om detta på Facebook vilket i sin tur skapar en större klyfta mellan de pedagoger som förstår styrkan med IT i skolan (sociala medier mm) och de som inte tagit detta steg ännu. Hur kan vi ens förvänta oss att de pedagoger som vi gärna ser vågar pröva något nytt gör det när debattklimatet ser ut som dagspressen vill utmåla (se Niclas Strandhs-DeepEd´s inlägg om Brottet och Facebook ).

Vad jag vill säga är att det krävs ganska mycket att våga "a leap of faith" när det inte bara sitter i huvudet utan våra tankar om hur man ska göra eller vad pedagogik är sitter så djupt inrotade våra själar. Att gå över till en förändrad lärarroll gör ont och kräver mycket av en, lika mycket som det krävdes av alla de barn som hänger upp sina nappar på nappträdet i Falun. Barnen var påhejade och puschade av sina föräldrar eller de barn som i omgivningen gjort samma sak. Alla sa att det var bra att lämna nappen men ändå så är det så svårt att ta steget.

Vi har tagit många steg i många olika sammanhang...IT i skolan är egentligen inte ett så stort steg utan ett naturligt steg, problemet är att det är så mycket annat som vill påpeka motsatsen och när vi slutar att tänka själva och lyssnar till andra utan att själva prova...då kommer vi aldrig att ta några fler "leaps of faith".

Expert på medier - digital kompetens i Lgr 11

Medierådet har idag släppt sin handbok med "förslag om hur lärare kan använda medier i undervisningen och samtidigt öka elevernas digitala kompetens". Expert på medier - digital kompetens i Lgr 11 är namnet på handboken och utgår från den nya kursplanen i samhällskunskap årskurs 9, den kan laddas ned på sajten Mediekompass som är statens medieråds nya webbplats. Kopplat till detta material har också en mötesplats för vuxna som arbetar med barn och medier skapats, denna återfinns här: forum.statensmedierad.se.

Ett bra initiativ som jag hoppas så många lärare som möjligt får möjlighet att ta del av.

Blir vi isolerade i våra nätbubblor?

SvD har i dagens kulturavdelning en artikel av Tobias Brandel som heter Isolerade i nätbubblan och som handlar om hur sökjätten Google såväl som Facebook sänder oss information utifrån hur och vad vi surfar om eller gör på nätet. Ett skrämmande scenario kan man tycka vid första läsningen, samtidigt är det nödvändigt att idag filtrera vår värld för vi kan inte ta del av all information som finns tillgänglig. Brandel ställer papperstidningen i relation till nätet och menar att tidningen ger en vidare bild av världen än vad våra digitala flöden gör. Jag är inte helt överens med den tanken då vi inte kan påstå att internet på intet sätt inverkar även på journalisterna.

Brandels resonemang går ut på att i och med att t.ex. Google vet allt vi gör på nätet så får vi också träffar på sådant som vi är intresserade av snarare än en vid bild av vad världen är idag. Min fråga är...vad är alternativet? Hade det varit bättre om vi inte hade sökoptimering eller att vi faktiskt fick hjälp att sondera i informationsflödet? Är det bättre att tidningarna bestämmer vad vi ska läsa (sporten är för mig oftast ett område som tar upp alldeles för mycket utrymme medan den lilla sidan med internationell utblick i det närmsta är pinsam...detta är dock min högst personliga uppfattning).

Resonemanget går ut på att vi som är på nätet...det vill säga alla, inte förmår att kunna söka oss utanför våra intresseområden eller de förslag som Google förser oss med, att vi kapitulerar inför medieflödet och att vi inte har intresse av att veta mer? För mig är det en rätt så negativ syn på människans utveckling. Om vi föreställer oss motsatsen, dvs att nätet inte fanns (som många av oss upplevt), hur mycket visste vi då och hur mycket kunde vi ta reda på? Jag tror nästan att myter och sägner hade lättare att spridas då än nu.

Jag och min hustru satt som vi gör alla kvällar och diskuterade och en fråga dök upp och vi började att gissa oss till svaret varpå jag snabbt kollade upp det korrekta svaret med mobilen. Vi kom då att diskutera detta att faktiskt få ett korrekt svar istället för att gissa och därefter sluta oss till att det vi gissat oss till är en sanning. Jag välkomnar möjligheten till att faktiskt få svar så att samtal och diskussioner inte helt tar oss vilse.

Åter till journalisterna... ett faktum som inte Brandel tar upp i artikeln är det att också journalisterna även de får nyhetsmaterial levererat baserat på sådant som de Googlar om eller prenumererar på, undrar just hur isolerade våra journalister är i sina nätbubblor och hur Google i så fall också präglar våra papperstidningar?

Till syvende och sist handlar allt detta om källkritik och omvärldsbevakning. Allt detta måste vi bli bättre på vilket vi hela tiden också blir.

Google+ växer snabbt och är intressant

 Google+ växer snabbt både till antal funktioner såväl som användare. Det kommer nya funktioner i strid ström och snart också en avdelning för spel. För egen del  så funderar jag mycket över kreativa lärmiljöer och jag ser att Google+ faktiskt utvecklas till att bli något mycket intressant i förhållande till traditionella LMS som t.ex. Fronter, Ping Pong eller It´s Learning. Jag har vid flera tillfällen skrivit om LMS i denna blogg (se t.ex. Sociala Medier och skolan-nu blir det fart på debatten och Virtuella skrivbord-virtuella lärmiljöer?). Jag håller just nu på att göra en sammanställning över traditionella lärplattformar i relation till G+ och ser att vi finner nya möjligheter med ett verktyg som faktiskt är socialt. Dessutom att det med stor enkelhet är möjligt att skapa en videokonferens (hangout) med uppemot 10 stycken användare samtidigt är inte dumt.

Nu är det samtidigt inte så enkelt att hoppa över till t.ex. G+ med tanke på inte minst elevernas integritet. Det finns t.ex. fall i Sverige där man valt att anmäla t.ex. Göteborgs Universitet för att man nyttjar Gmail som e-postlösning för alla anställda och studenter. Detta innebär å andra sidan att information som berör universitet och som är en myndighet lagras utanför EU, dvs s.k. tredje-land (se Techrisk), detta måste man vara medveten om oavsett man nyttjar ett LMS som har sina servrar i tredje land eller köper in en e-posttjänst från t.ex. Microsoft.

Om vi lämnar juridiken och återgår till G+ så tror jag att G+ är ett bättre alternativ till Facebook, inte minst då det är lättare att styra vilka som ska få se informationen eller inte. Det är även därför jag vill ge en kurs i G+ för det bästa sättet att utvärdera möjligheterna är att testa dem till max...hoppas att du vill hänga på (se: ny kurs till hösten på G+)

Avslutar med G+ anthem:

Love Is Not Abuse: Appen för att förstå dina barn

Äntligen är den här, appen som ska göra oss föräldrar mer insatta i hur vardagen för våra unga kan se ut i digitala miljöer. Genom att ladda ned appen Love Is Not Abuse (funkar endast om man har ett US-konto) så får vi utöver information om hur barn och unga utsätts i sina kärleksrelationer på nätet även ett antal scenarier levererade i telefonen så att det verkligen känns som att vi är med om det hela och det otäcka.

Jag är nog lite raljant, problemet med denna app är att den mer eller mindre svartmålar allt vad ungdomar gör på nätet och formulerar det hela som att detta är en mycket potentiell fara för alla unga som de måste räddas från. Genom att lyfta fram olika skräckexempel så hoppas man att föräldrarna skall börja att tala med barnen. Bra om föräldrarna vill tala med sina barn i och för sig men förutsättningarna blir fel när bilden från början blir sned. Givetvis är det bättre att nyfiket diskutera med sina barn så att de får ge sin bild och sin alldeles unika historia om hur saker och ting är eller vad som hänt i deras liv.

Roligare vore att låta ungdomar istället gå igenom materialet och sedan presentera sin version istället. Det märkliga med denna app är att man kommer inte igång förrän man uppger sin e-postadress samt sitt mobilnummer för att få två unika koder som man måste ange för att komma in i scenariodelen. Jag tycker inte att det känns särskilt förtroendeingivande att behöva lämna ut detta till de som ligger bakom appen.

Kanske kan filmen nedan ge mer information om vad det handlar om...av ansiktsutrycken att döma är detta allvarligt...farligt allvarligt.

“We are not trying to redefine the textbook, we are trying to redefine how you learn.”

Jag har tidigare skrivit om sociala böcker här på bloggen. Tanken är att jag i en social bok kan dela mina understrykningar, kommentarer via något socialt medium (oftast Twitter eller Facebook). Sociala böcker har ännu inte slagit igenom men jag vill mena att idén är mycket god. Detta att kunna läsa en studiebok och dela frågor och funderingar med andra är inte dumt alls. Eller det att läsa en skönlitterär bok och dela upplevelsen med en annan, det blir en digital bokcirkel som spränger alla gränser och ramar. Nu blev inte Socialbooks den stora möjligheten som jag hade hoppats på där man kan lägga in sina egna böcker eller så, där blev man begränsad av det utbud som tillhandahölls av SocialBooks och i mångt och mycket består av klassiker där upphovsrätten utgått. Kan visserligen fungera bra i engelsk litteratur men det krävs att man får in ny och fräsch litteratur för att det ska bli läsvärt.

Det amerikanska företaget Kno nu släppt en iPad-app som är mer inriktad mot högre utbildning, den går inte att ladda ner i Sverige tyvärr men jag har testat den. Det är Knos´s CEO Osman Rashid som citeras i bloggrubriken moch ambitionen är hög. Det som är intressant med denna är att här kan jag göra understrykningar och anteckningar som jag sedan delar med andra. Detta innebär att två medstudenter skulle kunna dela sina synpunkter mm i den kurslitteratur som används.

Det går också att utöka funktionaliteten i böckerna med multiple-choice alternativ mm
Man ordnar sina böcker utifrån de kurser man läser (Kno har har även listat samtliga universitet som ingår i samarbetet med Kno och jag tror att det finns en koppling mellan kurslitteraturlistor och appen, men detta är lite oklart då det strulat med appen under dagen) och får en bra överblick vilka böcker som ingår i kursen.

Detta är nästa steg som tas från att bara låna e-böcker till att faktiskt interagera med andra människor som läser samma bok, än mer intressant blir det om vi dessutom kommer att få se dynamiska böcker som växer allteftersom fler bidrar till dem, detta finns på nätet men inte på detta vis vad jag förstår. Jag hoppas att bokbranschen förstår att det är viktigt att fundera över hur man skapar framtiden böcker och att de drar lärdom av musik- och filmindustrin som på grund av sin konservativa bild av sina kunder och sina produkter inte förstod att våga och tänka annorlunda. Vilket bokförlag blir litteraturens Spotify eller Headweb/Voddler?

Tag del av nedanstående film (rätt så dålig med tanke på att man inte ser så bra vad som händer) för att få lite mer hum om hur det går till:

Läs det finstilta

Alastair Creelman som är en flitig bloggare skrev i lördags i sin blogg Flexspan om en en-till-en satsning i Australien som kom av sig, se artikel i bloggen Parallel Divergence. Alastair resonerar om att det krävs långsiktighet i en-till-en satsningar. Det är helt korrekt, det finns alldeles för lite tanke på långsiktighet vid flera skolor där mer kortsiktiga förhoppningar om att fler söker en utbildning om man får en dator med på köpet. Lockerbjudanden känner vi alla till men sällan läser vi det finstilta där villkoren listas (ni vet...mobil för 1 krona eller billigt TV-kanalutbud). Skillnaden i skolvärlden är bara att det inte ens finns något finstilt att läsa...man får hoppas på det bästa och att skolan noga tänkt igenom det man går in i. Datorn i utbildningen nummer 1/11 tar upp Falkenbergs satsning på en-till-en i en artikel författad av Martin Tallvik som är doktorand vid Göteborgs Universitet och som följt satsningen. Artikeln är värd att läsa och även där ser vi att man i dessa frågor måste fundera mycket långsiktigt:

Det intressanta med Falkenbergs skolutvecklingsprojekt är att man kan upptäcka en vision bortom en fixering vid tekniken och ett kortsiktigt fokus på meritvärden. Digitaliseringen av skolan har en större potential än så och utmaningen för läraren är inte bara att använda datorn i undervisningen, utan att i grunden förstå hur förutsättningarna för utbildning och lärande förändras i ett digitaliserat samhälle.

Visst är det svårt att tänka 10 år framåt i tiden, men det behövs och i denna kalkyl måste man också räkna med att det kommer att kosta samt att resultaten kanske inte blir goda i början och i så fall ha en handlingsplan för att åtgärda detta. Egentligen rör detta inte bara en-till-en satsningar utan all satsning på IT i skolan. I detta måste det finnas ett tänk och en strategi för pedagogisk utveckling som inte endast bygger på ledningens tankar om skolan utan även de lärare som dagligen arbetar på golvet i skolmiljön.

Jag hoppas på mer långsiktighet allt i syfte att ge eleverna en trygg utbildningsmiljö...och kanske bör de som initierar en-till-en satsningar fundera på att skriva lite finstilt...jag har skissat på ett förslag nedan som får nyttjas av alla som vill.


En-till-en satsning vid skolan: Villkor och avtal

Erbjudandet gäller elever  t.o.m. 22/9 2011. 3 kunskapsfria månader gäller vid minst 12 månaders kunskapspaket. Du kan prova i 3 månader utan extra kostnad med ångerrätt. När du tecknar kunskapspaketet så ingår en finfin dator där även Spotify Premium ingår för 0 kr/mån i 6 månader (därefter 99 kr/mån), om du vill. 3 månaders uppsägningstid gäller för Spotify Premium. Du betalar ingen engångsavgift (värde 495 kr) för kunskapspaketet. Lärare ingår utan extra kostnad vid nybeställning av kunskapspaketet "en-till-en...kunskap för alla".  Skolan förutsätter att  trådlöst bredband finns i hemmet och att ni inte nyttjar datorn till annat än skolarbete.

Med detta avtal försäkrar du att på skoltid inte besöka sociala sidor som Facebook, Twitter eller Google+ samt att Wikipedia inte får nyttjas vare sig i skolan eller i hemmet. Skolan garanterar inte med kunskapspaketet några kunskaper eller bättre betyg. Skolan friskriver sig också allt ansvar vad gäller försämrade resultat men arbetar för att dessa blir bättre när den nya lärplattformen tas i drift. Detta avtal gäller så länge som du är elev vid denna skola.

Education Needs a Digital-Age Upgrade

I NY Times opinionsavdelning kan vi läsa om hur skolan idag måste fundera ett varv över hur vi utbildar och vad vi utbildar inom. Detta med tanke på att många av de som går i skolan idag inte kommer att hålla på med något som idag är känt, dvs. yrken som inte ens ännu behövs. Vem trodde för några år sedan att det skulle bli så stort detta med app-utveckling för mobila enheter?

Om så är fallet så har skolan ett mycket delikat uppdrag, inte det att försöka att skola elever till ett framtida samhälle som ingen vet något om, men däremot att än mer fundera över hur utvecklar den pedagogiska verksamheten. Vi kan inte hålla tillbaka den enorma kraft som finns hos många unga utan denna måste vi kunna nyttja för att få en skola som för eleverna känns viktig.

Frågan uppstår då genast....blir detta inte en flumskola? Det är möjligt om man inte är vaksam på det man håller på med. Eleverna måste igenom många tunga och svåra moment i skolan dels för att skolans styrdokument säger det men än viktigare är att förstå att dessa är viktiga och nödvändiga för att få en helhet. Matematiken är oerhört viktig att förstå men jag är säker på att man inte greppar den genom att hela tiden sitta och upprepa samma slags tal sida efter sida. Jag vet vad jag talar om för jag knäckte aldrig matematik-koden i grundskolan, idag ser jag dess tjusning och skönhet men inte på grund av att jag gick i skolan.

Med ny teknik kan vi faktiskt åstadkomma så mycket mer, skrivandet i bloggform har för många barn öppnat deras ögon till en spännande litterär värld medan andra finner svar på sina frågor om naturvetenskap och matematik på nya sätt.

Om vi låter följa med strömmen med ny teknik och nya sätt att kommunicera så tror jag att stora saker kan hända, vi kan i realtid följa börskurserna för att få spänning inom ekonomiämnet på gymnasiet samtidigt som vi försöker förstå de psykologiska mekanismerna som sätts igång i tider som nu (och börserna fortsätter att falla) samt hur dessa kan påverka vår värld och vad vi kan lära oss från tidigare börsnedgångar.

Vi kan inte lämna IT utanför skolan för IT är dörren in i verkligheten, inte tvärt om som en del vill mena. Genom att öppna denna dörr når vi ut i världen, till Afrikas horns svältområden såväl som till Wall-streets kostymklädda börshajar. Om varje ämne i skolan verkligen skulle ta sig tid över hur man kan nyttja IT i skolan så är jag säker på att skolans elever skulle inte bara längta till skolan...utan med den längtan kommer också kunskapen.

Världen är här mitt framför mig och jag är del av den.



Tack Christian Castenskiold för att du delade med dig av filmen ovan. Fantastisk!

Do It Yourself (DIY)

Lägg begreppet på minnet, eller bokmärk det. DIY handlar om att du själv kan klara av att lösa de uppgifter som kommer i din väg eller som du vill genomföra men kanske inte trott att du skulle kunna klara av utan de rätta kunskaperna. Nu finns "allt" på nätet och då kan du också nyttja den kollaborativa kunskapen som finns där. Ett exempel på DIY finns på bloggen Top Online Engineering Degree där listan över The Ultimate DIY Library ger en god bild av vad det handlar om. Varför är detta viktigt att känna till? Jo för oss som arbetar med utbildning så förändras även våra funktion. Det är inte ovanligt att arbetstagare idag anställts för vad de gjort eller skapat snarare än de betyg man haft med sig från skolan. Bill Gates nämnde för ganska precis ett år sedan att han tror att om fem år kommer den bästa utbildningen att finnas på nätet (se TechCrunch), kanske är det just därför Gates stiftelse Bill & Melinda Gates Foundation för första gången finansierat en bok som heter The Edupunk´s Guide To a DIY Credential som är författad av Anya Kamenetz.

Boken finns att ladda ned på nätet i epub-format (se direktlänk Smashwords - The Edupunks' Guide to a DIY Credential - A book by Anya Kamenetz). Boken är intressant att läsa, dels för att det finns många intressanta länkar i den men inte minst för hur man tänker sig att vi kan lära oss utan att delta i några formella sammanhang som skolor eller lärosäten. Jag tror att man kan komma mycket långt med att själv utbilda sig men det finns ett problem med det, jag är rädd för att det övergripande perspektivet kommer att saknas, eller analysen över sitt eget lärande och den kritiska hållningen. För egen del läste jag aldrig på universitetet för att egentligen bli något, jag studerade bara för att jag ville lära mig mer och få möjlighet att problematisera det hela (jag tillhör nog inte majoriteten av studenter utan många studerar för att få ett yrke). Men jag hoppas att alla som studerat inom högre utbildning också fått med sig något annat än färdigheter och kunskaper för att klara av sitt jobb och att studiemiljön var fylld av utmaningar för intellektet samt att man kom in på frågor och områden som man aldrig annars hade snuddat vid om man inte befann sig i just den miljön.

DIY innebär att vi kan komma mycket långt men jag tror också att vi behöver annan input som kommer från oväntade håll. Detta kan givetvis ske även på nätet och jag tror att de personer som arbetar efter DIY U-modellen också kommer i kontakt med allt det som jag talar om ovan, men den gruppen är inte stor tror jag.

Läs gärna boken...den var helt klart läsvärd och vi har mycket att lära oss om detta i våra formella skolmiljöer. Vi måste kunna i skolan erbjuda det lilla extra...och det tror jag är miljöer där vi som individer utmanas, utvecklas samt får alternativa stöd för att kunna gå vidare i vårt lärande. Här kan nätet vara en fantastiskt möjlighet....eller varför inte kombinera DIY med traditionell skola...då blir det oerhört spännande. Det ena utesluter inte det andra.

Ny kurs inom kort

Jag har tidigare meddelat att jag kommer att ge en kurs inom IKT och lärande, det blir både teori och praktik och jag har för avsikt att kursen skall kunna tillgodoräknas som poänggivande vid Högskolan Dalarna. Jag tänker att vi skall hålla till i Google+ och nyttja den som lärmiljö, alla inlägg och era egna inlämningsuppgifter skall ligga på öppna platser (bloggar mm) och därför så lämpar sig inte minst Google + för detta. Om du inte har ett konto på Google plus kan du skaffa det genom att klicka på denna länk: (Inbjudan Google plus) så får du en inbjudan. Detta innebär inte att du per automatik blir med i kursen, men du är välkommen om du vill...tag bara kontakt med mig.

Mer information om kursen på följande inlägg:

• Ny kurs till hösten 
• Ny kurs till hösten...eller kanske tidigare än så