En god start på ännu en digital dag

Eddie Izzard är en stor favorit och jag ser med glädje på hur han diskuterar om nedladdningstider, licensavtal och tanken med uppdateringar till datorn. Ge det 3 minuter och du får en god start på morgonen (för den som vill se denna show så heter den Stripped):

Vi gillar inte fega politiker

Jag slår mig för pannan över den rädsla som under längre tid förvärvats vad gäller att nyttja IT i utbildningssverige. Det spelar tydligen ingen roll vilken regering vi har, rädslan är lika påtaglig och våra regeringar saknar total omvärldsanalys vad gäller utvecklingen inom IT i skola och högre utbildning. Kanske blev vi brända i samband med ITiS-satsningen eller så är det så illa att man inte förstår värdet med digitaliseringen av utbildning i syfte att dels höja nivån inom skolan men också för att forma en modern och internationellt ledande skola (modern är ett ord man helst ska undvika inom pedagogikens domäner då det inte betraktas sakligt nog). Den enda som är på hugget, åtminstone vad vi sett initialt, är Anna-Karin Hatt som vill att Sverige ska bli ledande inom IT. Ett mycket enkelt sätt att uppnå denna tätposition är att satsa på skolan. Det märkliga är att alla vet det men ändå ska det vara så svårt.

Jag har just tagit del av UKs Online Learning Task Force som fokuserar på högre utbildning där det tydligt framgår att det enda som gäller är att satsa på onlineutbildningar för att som universitet kunna växa och utvecklas. Vi ser samma utveckling i USA där flera universitet nu satsar stora pengar på utveckling av IT i utbildningarna. Inte minst USAs regering har valt att satsa på detta så då undrar man...vad är det som våra politiker vilar sig mot när de väljer att inte göra något alls? Är det en romantiserad bild av hur högre utbildning och skola såg ut tidigare baserade på stora föreläsningssalar och kuvade elever/studenter? Jag tror faktiskt att det är den bilden som de ser framför sig. det är dessutom den bild som vi alltid får oss presenterad i alla filmer, svenska såväl som utländska. Bilden av skolan som vi tidigare kände till den cementeras i porträtten av skola och universitet. Det som är intressant är att det enda vi ser i dessa filmer är uttryck för formen men sällan innehåll, jag tror att det är där våra politiker många gånger fastnar, dvs i formen.

Givetvis handlar det också om att många politiker idag inte har någon som helst erfarenhet av en digitaliserad skola och ser fortfarande med skepsis på utvecklingen av skolan med glasögon som bygger på den totalt världsfrånvände individen som bara sitter i sin källare framför datorn dag och natt. En bild som för många på något sätt etsat sig fast på näthinnan trots att de egentligen aldrig en upplevt karikatyren.

Nej släpp rädslan...våga satsa på skolan så kommer allt det andra på köpet, vi blir inte bara ledande inom IT utan på så många andra områden också. Det var utbildning som byggde vårt land, om detta inte är en prioriterad fråga och medel för utveckling dedikeras läggs på andra områden så finns en stor risk att inte bara Anna-Karin Hatt misslyckas i sitt uppdrag...utan även många andra områden såsom klassfrågan, integration, näringsliv och forskning. Allt hänger ihop och vill vi bli ledande...satsa på skolan och gör det med fokus på en digitaliserad skola för alla, inte bara för de som har råd.

The road to success is always under construction

Need i say more?

Foto: Jan Svärdhagen (CC JanMSvardhagen: Attribution, Noncommercial, Share Alike)

Frågan om sociala medier uppmärksammas nu i läkartidningen

Frågan om hur sociala medier påverkar skolan och våra relationer har länge diskuterats i skolan. Kanske inte minst för att skolan är den plats där alla nya trender och även tekniker faktiskt fort får fotfäste. Hälsosektorn har dock inte i särskild omfattning tagit sig an frågan även om den är av mycket kritiska karaktär inom denna sektor. Jag har varit och föreläst några gånger inom olika landsting för att just lyfta denna fråga men intresset har väl varit lite svagt, kanske som ett uttryck för att detta inte är något som direkt berör oss. Kanske var jag inte tydlig nog i mina föreläsningar eller så kanske inte tiden var mogen. I dagens Läkartidningen kan vi läsa om hur vården faktiskt måste ta itu med frågorna. Artikeln i sig är rätt så grundläggande men det jag ser som intressant är just det att nu kanske man förstår att uppmärksamma fördelar såväl som nackdelar med sociala medier kopplad till sin profession. Faktum är att här har landstingen mycket att lära av skolans värld då skolvärlden i mångt och mycket idag kommit förbi denna problematik, mycket på grund av aktivt arbete och i dag också rätt så god kunskap om sociala medier. Det jag försöker att säga är att skolan idag har kommit ifrån moralpaniken som vi kanske nu kommer att få uppleva igen, men inom vården.

Artikeln i Läkartidningen återfinns under rubriken: Etiska riktlinjer behövs i umgänget på internet

Etiska riktlinjer
behövs i umgänget på Internet

MVG-knappar till alla goda skolutvecklare/lärare

Jag funderar mycket över det motstånd som politiker, lärarkollegor, föräldrar mfl. ofta ger uttryck för när det gäller att nyttja IT i skolan. Jag försöker att förstå vari motståndet ligger och hur vi kan överbrygga detta för att tala om de brännande frågorna gällande pedagogisk utveckling och den enskilde elevens kunskapsutveckling. Jag tror att det delvis kan bero på att IT-utvecklingen faktiskt i realiteten har förstört mångas syn på effektivitet och utveckling.

Jag tror att alla människor någon gång har förbannat de underliga "goddag yxskaft" svar man får när man ringer supporten till internetleverantören man har, eller svurit över de svåra inloggningarna till försäkringskassan eller banken eller den mycket komplicerade proceduren för att återställa sitt lösenord till hotmail-adressen då man inte kommer ihåg det. Det är givet att våra tidigare erfarenheter av digitala miljöer påverkar oss och faktum är att de digitala systemen sällan fungerar problemfritt. Bara det faktum att man funderar över att införa datorer eller läsplattor i skolan gör att många blir oroliga just pga tidigare erfarenheter. Därför är pressen på oss som vill nyttja ny teknik i undervisningen särskilt stor och toleransen för misstag eller direkta fel med tekniken kan slå mycket hårt mot de skolor som vågar och vill satsa på framtiden. Utifrån detta kanske vi helt enkelt ska sluta att tala om datorer eller en-till-en satsningar och helt enkelt direkt klassa alla digitala verktyg som läromedel. Föräldrar och politiker har aldrig tidigare lagt sig i vilka läromedel vi nyttjar när det handlar om böcker (det har väl hänt men inte i samma omfattning som när vi talar om datorer) och därför skall vi återerövra det pedagogiska ansvaret för vilka pedagogiska artefakter vi nyttjar och kanske istället lägga fram våra IT-investeringar med följande argumentation: "I år har vi valt att satsa dubbelt så mycket på våra elever i form av kursmaterial/läromedel" om det där ingår teknik så är det helt oväsentligt.

Så långt är detta argument som handlar om vår omvärld och inte den omedelbara utbildningsmiljön som lärare vistas i dagligen. Däremot har vi ett annat problem och det gäller de pedagoger uppfattar inte arbetet med datorer som deras centrala uppgift och rimmar illa med synen de har på lärande och pedagogisk miljö. Detta bottnar säkert i det faktum att flera av oss mer eller mindre drunknar i olika datorsystem där vi skall administrera både det ena och det andra, t.ex. semester, utlägg, elevfrånvaro mm. Om dessutom själva lärargärningen blir digitaliserad så känner en del pedagoger att man inte orkar mer. Då fungerar inte retoriken om läromedel som jag anförde i stycket ovan. Det interna arbetet med skolutveckling måste skötas mycket klokt inom kollegiet och där måste vi försöka särskilja alla andra upplevelser av system som inte fungerar med vad det handlar om inom pedagogisk kontext. Detta arbete, det interna, är det svårare men som måste utföras. Tyvärr har allt för många andra knepiga webbtjänster och program mm totalt grusat vägen för många av skolans pedagoger och deras negativa erfarenheter kommer därför också att direkt skapa negativa tankar om IT i skolan som del i lärandets vardag.

Ni som arbetar med utveckling och vill framåt, ni har ett tufft jobb...men någon måste göra det, för skolans framtid. Kan inte Micke Gunnarsson ge er alla en MVG-knapp?

Det måste vara mig det är fel på

Jag läser just nu Jonas Söderströms bok "Jävla Skitsystem" som sätter fingret på det som så många upplever i alla våra digitala miljöer, dvs detta att visst borde väl saker och ting kunnat vara enklare. Detta gäller inom alla yrkesområden och visst har vi alla varit med om t.ex. lärplattformar som är på tok för krångliga eller kräver alldeles för många musklick innan man ens gjort det man är där för att att göra? Se intervjun med Jonas Söderström nedan:

Samtidigt tar jag del av strömmarna av goda IKT-pedagoger landet över som har många bra idéer och vill nyttja den digitala miljön i skolan så mycket som det är pedagogiskt motiverat, det är bra, men vi som dagligen arbetar med dessa miljöer måste komma ihåg att vi inte är "vanliga" användare. Vi är de som lever och sover med IT, vi nyttjar detta på fritiden och på jobbet och vi har dessutom blandat ihop dessa två miljöer. Vi måste komma ihåg att vi inte är den genomsnittlige pedagogen utan vi är de som orkar göra allt det där lilla extra trots att vi slösar enormt med tid och energi på att få det att funka...kort sagt...vi är allt det som "vanliga" människor betraktar som väl teknikorienterade. Denna klyfta känner ni alla till och ni har ständiga diskussioner om just detta med era kollegor.

Vad vi däremot inte kan komma ifrån är att många av våra system för gemene man är rätt så besvärliga, eller snarare, direkt användarovänliga. Jag tror att vi alla måste arbeta bra mycket hårdare mot alla företag som med fina ord säljer lösningar som faktiskt inte fungerar. När jag läser Jonas Söderströms bok så ser jag att detta är samma sak inom alla organisationer och kanske är det värst inom statlig och kommunal verksamhet. Inte minst pga att vi är tvungna att upphandla och dessa upphandlingar tar sällan sitt primära perspektiv på användarvänlighet och pedagogik utan snarare på villkoren som omhuldar våra fokus. IKT-pedagoger och visionärer som vill driva frågor om utveckling måste vara en mycket aktiv part i alla inköp som direkt rör lärmiljön i skolorna.

Om vi har lösningar som kräver en mycket omfattande utbildning samt många klick som dessutom kan leda till att man måste börja om från början ifall något går fel så kommer många lärare att känna att det är de som är "dumma" eller som inte "förstår" när det egentligen är fel på gränssnitten eller systemen i sig själva. Då räcker det heller inte alla gånger att vi säger:"nej, det är inte ni som är dumma utan ni lär er snart, gör detta bara 78 gånger så sitter det fint sedan". Vi ska istället säga: "Det här systemet är urkasst och vi anser precis som ni att det är korkat och vi ska lägga all vår tid vi kan på att få företagen att förstå att det är de som skall ändra sig...inte ni". Det är märkligt att vi kan låta olika IT-lösningar så till den grad diktera våra pedagogiska villkor.

Problemet bottnar i två delproblem:

• Vi saknar ofta sk. beställarkompetens så vi vet inte exakt vad vi vill ha eller vad vi kan kräva av företagen som vi handlar av.
• Ofta är det helt enkelt inte pedagoger som beställer utan någon annan organisation som inte förstår pedagogernas behov men som däremot förstår det rent tekniska. Om fallet är det senare så kanske det är så enkelt att att systemen som IT-teknikerna tycker är enkla ofta blir för komplicerade för oss pedagoger (fast detta har jag inget belägg för)

Jag uppmanar oss alla som brinner för detta med pedagogisk utveckling med hjälp av IT att i hög grad och på alla fronter nu mycket tydligt markera mot leverantörerna att det inte räcker...vi vill ha mer och vi vill ha enkla, logiska system som fokuserar på vårt huvuduppdrag...att utbilda för framtiden. Det är inte våra kollegor det är fel på, utan det är det faktum att tekniken fortfarande inte är tillräckligt enkel för gemene man, även om vi kan tycka det. Jag tycker att Eddie Izzard från showen Glorius på ett strålande sätt visar hur tekniken ibland förvirrar, har ni inte sett klippet nedan så måste ni bara göra det:

(För eventuella företag som tar åt sig av mitt inlägg så vill jag bara tydligt markera att jag inte talar om något specifikt företag utan i allmänna ordalag)

ITfierad forskning?

Den tyske 1800-tals friherren och kemisten lär ha sagt “vetenskapen blir egentligen inte intressant förrän man når den gräns där den upphör”. Sant och logiskt. Det är detta som driver teknikutvecklingen och inte minst IT-industrin. Sällan har vi sett en sådan utveckling inom ett område som sedan också påverkar samtliga alla andra områden i näringsliv såväl som kommunal och offentlig verksamhet. Allt har med IT att göra och trots att så mycket har hänt så är vi säkra på att detta bara är början.

Samtidigt så blir vi fartblinda ibland. Tekniken förblindar oss i dess skönhet, möjligheter och underbara utveckling som inte bara är viktig för vår ekonomi utan även för vår unga generations utveckling. Tekniken är inte sällan alltings måttstock och ibland blir det så märkligt. Jag tog del av antivirusföretaget AVGs rapport som handlar hur unga barn lär sig teknik innan andra traditionella lärdomar. En rapport som får mig att fundera över hur man ibland överhuvudtaget tänker inom IT-sektorn.

Rapporten visar bland annat på följande fabulösa teknikutveckling:

-Fler barn i ålder 2-5 kan leka med smartphoneappar (19%) än de som kan knyta sina skosnören (9 %)

Det hela låter kanske fascinerande men det är inget speciellt i detta anser jag, tvärtom, det är inget nytt alls. Det är få barn som någonsin lyckats att knyta sina skor före sex års ålder då finmotoriken sällan tillåter detta i tidig ålder. Att däremot leka med en telefon kräver inte särskilt hög grad av finmotorik. Ytterligare kan vi läsa:

- Fler små barn kan öppna en webbläsare (25%) än simma själva (20%)

Att jämföra att simma med att öppna en webbläsare är inte bara märkligt, det är i det närmsta totalt omdömeslöst. Det framgår inte vilken ålder som här avses men vad jag förstår så är studien fokuserad på barn mellan 2-5 år. Att jämföra att öppna en webbläsare med att simma ger en inget annat än en tveksam inställning till AVG.

Rapporten forsätter med andra underliga jämförelser som jag tror har för avsikt att lyfta vår nya generation som fantastiskt ITfierade och totalt olika oss själva. Det är som att jämföra äpplen och päron, det enda som är gemensamt är att det är frukt men inte mycket mer. Det här är inte vetenskap, det är kvasievetenskap som är totalt ointressant förutom för den som går på den. Vi behöver i IT-utvecklingen kloka personer som kan se saker och ting utifrån vad de är och inte utifrån dunkla syften som har för avsikt att gynna företaget och dess produkter. Vi som arbetar med dessa frågor har ett ansvar att dra i bromsen, stanna till och fundera över vad som egentligen händer och att vara kloka nog att inte köpa ett företags märkliga forskningsresultat. Ingen teknik i världen kan lära oss att läsa mellan raderna, det är vårt unika signum som människor. Detta är inte vetenskap men konstigt nog blir den intressant just för att den förefaller vara vetenskap men egentligen bara är ett sätt för att få uppmärksamhet och eventuellt också för att bedra lättlurade själar.

Inlägget ovan publicerades i branschtidningen KommITs 2011 nummer 1. Ladda ned tidningen i PDF-format här.

11 saker som irriterar mig på Twitter

Twitter kan användas hur som helst och en del gör verkligen det. Man slås för pannan hur man mer eller mindre misshandlar de sociala medierna så därför skriver jag nu ned en lista över elva saker som verkligen irriterar mig på Twitter:

1. OK, tack för att du sände min Tweet vidare, det uppskattas. Men måste du verkligen ändra i meddelandet så att du kan klämma in Wannabe-kommentar bara för att synas mer i flödena samtidigt som du förkortar mina ord bara för att få plats med allt ditt?
2. Folk som inte följer mig DMar mig istället. Trevligt kanske men kan du inte göra mig tjänsten att följa mig och sedan DMa?
3. Hashtaggar som missbrukas ser vi hela tiden bara för att det ska vara skoj. #jagärtröttpåallalöjligahashtagssomintegörannatäntartidfrånmig
4. Användare som hotar att sluta att följa mig om jag inte skriver om det eller det. Som om jag bryr mig, det var inte jag som ville ha med dig utan tvärtom. Lämna mig gärna...jag kommer inte att bli ledsen...jag lovar.
5. Auto-follow boots: Bara för att jag skrev ordet kamera i min Tweet så är jag inte intresserad av den ena eller andra Twittrande-affärskedjan som helt plötsligt följer mig.
6. Privata Tweet-konversationer som drabbar alla som följer en person är oerhört irriterande. Jag vill inte höra om vem som ligger på andra plats just nu i delfinal nummer 2086 i melodifestivalen.
7. Jag är trött på all input-overload med twittrare som twittrar något nytt varje minut utan vare sig tanke på mottagare eller innehåll.
   
8. Nummer åtta vågar jag inte ens skriva i klartext
9. Alla som väljer att inte ha någon egen avatar på sitt Twitterkonto...om man inte ens orkar ändra eller klarar av att ändra detta ska inte vara på Twitter.
10. Alla som klagar på att de inte får några följare men som inte förstått att man måste Twittra för att detta ska hända.
11. Men mest irriterar jag mig på alla de som klagar över hur man ska använda Twitter. Twitter är ungefär som att lägga ut några tekniska prylar i ett klassrum på en förskola och sedan se vad barnen hittar på med dem...underverk sker och inget kan förstöra kreativiteten mer än om man skall diktera villkoren för hur man ska använda dessa. Twitter har inga regler, man använder det som man vill oavsett vad andra tycker om det. Inget kan göra dig till en större idiot än att förklara för andra hur man ska använda Twitter (jo föresten, de som gör listor över hur man inte ska använda Twitter är de större idioterna). Eller som den mycket gode tänkaren och strategen Niclas Strandh på DigitalPR utrycker det:
    
    

    "Jag tror helt enkelt att Twitter är beyond någon sorts generell regelmässighet. Twitter är ett gigantiskt flöde av heterogena konton som används till oerhört många olika saker. Det är upp till den som vill följa eller inte att göra det - inte att ställa krav på att man på Twitter ska vara på ett visst sätt. Passar inte galoscherna så kan man gå någon annanstans.
    
    Hela diskursen runt att vissa är "megafoner" etc. är över - och de som fortstätter att hålla den har helt enkelt inte förstått att Twitter utvecklats och att beteenden förändras utifrån en viss mängd användare. En kritisk massa som gör verktyget till något annat än det en gång var."

För er som ännu inte förstått ironin...ber jag om ursäkt för min otydlighet.

Hur transparant blir det?

Jag läste med intresse Kristina Alexanderssons läsvärda blogginlägg om "sociala medier och bilden vi ger av oss själva". Vi måste alla fundera över vilken bild vi ger av oss själv men också kanske i högre grad förstå styrkan i de sociala medierna. Läs Alexanderssons inlägg och fundera över vad du står själv i frågan.

Men styrkan då och det blickfång man ev. kan få, hur kan de påverka oss? Ett exempel är något jag just nu diskuterar med ett företag om som inte gillade det jag skrev. Företaget i fråga ville veta vad jag hade emot dem och jag förklarade tydligt att jag inte hade något emot dem alls men man måste få vara kritisk till det man har synpunkter på. Om vi då funderar på min situation så vet jag att jag har grusat alla mina ev. chanser att detta företag skulle vilja engagera mig för att jag just varit kritisk. Å andra sidan så är jag glad för att detta hänt för då blir det så tydligt att en liten blogg som min tydligen kan ge lite genomslag och att somliga företag tar åt sig av kritiken.

Jag måste således förstå att när jag ger mig ut i de sociala medierna och har en åsikt så kan det få konsekvenser. Däremot om man är i sociala medier och inte har någon åsikt alls om någonting så spelar det ingen större roll för en person privat. Om jag vore arbetsgivare så skulle jag vilja anställa någon som har åsikter och kan stå för dem istället för att anställa en som endast är en del i det ackumulerande informationsbruset.

Den fråga som en del av läsarna just nu kanske sitter och funderar på är säkert...vilket är företaget du talar om ovan? Faktum är att det kommer jag inte att tala om men det kanske kommer att märkas i kommande blogginlägg för just nu är jag inte så intresserad av att skriva om det längre.

Tag chansen...gör något kreativt

Jag är just nu i Somaliand, ett land som har stora behov inom alla områden men inte minst inom utbildningsområdet. Mitt arbete består just nu i att se om vi kan hjälpa till med att utveckla barnmorske och -sjuksköterskeutbildning på högre nivå i samarbete med lärosäten i Sverige. Utbildningarna skall kunna drivas online och det är mitt jobb tillsammans med min kollega att utröna dels om det är möjligt och hur vi kan göra detta med god kvalitet på utbildningen och med ett gott pedagogiskt upplägg.

Utbildning är nyckeln till all utveckling och ni som läser min blogg är ofta sådana som vill utveckla skolan i Sverige för det behövs, jag är den förste att hålla med Er om detta. När man kommer i en sådan här miljö förstår man vilka behov som måste fyllas och jag tror att teknik är en viktig faktor för att kunna göra det enklare att få tag i läromedel och alternativa informationskällor. E-böcker är lysande att nyttja i dessa sammanhang då böcker är svåra att få tag i och att sända böcker per båt är mycket dyrt.

Därför vill jag sända med en liten tävling till Er alla som driver pedagogiskt utveckling inom skolan och det är den ideella organisationen "e-readers to teach literacy in the developing world" som utlyst en tävling som handlar om e-böcker i Gahna. Tänk om vi kunde få några svenskar som är med om att tävla om en resa till Gahna för att under en vecka arbeta med e-böcker i utvecklingsländer, ni är okloka om ni inte antar utmaningen då det är en ynnest att få komma till dessa miljöer där behoven är så stora. Samtidigt så ger oss detta oss också möjligheten att se på vår egen skola med nya ögon och det är mycket viktigt.

Läs mer om utmaningen på eDreams Facebook-sida och skriv gärna en liten rad om det är någon av er läsare som faktiskt antar utmaningen. Om Du får åka kommer du aldrig att ångra att du deltog.

Varning för barn-hopp och lek ute

För en tid sedan lade jag ned denna blogg och då sparade jag samtliga äldre inlägg (ca 1000 stycken). Idag skulle jag vilja återskapa dem igen men tyvärr har jag ännu inte lyckats finna min sparade fil, den dyker väl upp igen. Det har dock funnits önskemål om att få särskilt ett blogginlägg publicerat igen och det är den som många kallar för ”hopp och lek ute”. Detta inlägg var på intet sätt min idé utan snarare är det journalisten Andreas Ekström som fick artikeln ”Varning för barn” publicerad i Sydsvenskan den 10 januari 2008. Jag uppskattade verkligen denna artikel då den sätter fingret på något mycket viktigt och det är att de nya generationerna som tar vid efter oss alltid är i farozonen på ett eller annat vis. Inte minst ser vi det när det gäller internet, fortfarande är det många som menar att internet är farligt för våra unga och inte minst Facebook med allt elände som händer där. I artikeln kan vi läsa om att vi ”besudlar unga, rena själar” i våra föreställningar och fördomar om de unga.

Jag har nyttjat denna tanke i många föreläsningar och om ni vill höra mina tankar om detta med stöd av bilden nedan så kan ni se på en av mina föreläsningar som jag haft inom lärarprogrammet på högskolan Dalarna under denna länk. (Ni måste dock hoppa in hela 156 minuter innan ni kommer till mitt snack om just detta. För övrigt föregåsföreläsningen tyvärr av ca 1 timme annan information så jag kommer inte igång med föreläsningen förrän ca 60 minuter in i filmen)

Läs gärna hela artikeln här och nyttja min presentation nedan om ni vill, på detta sätt blir effekten bara bättre och bättre när vi ser varje årtiondes ”hemskheter” presenteras…sedan kommer lösningen som är bäst.

Mycket nöje!

hopp och lek

View more presentations or Upload your own.

Om du vill ladda ner presentationen kan du klicka här.

"Katederundervisning" Ett retoriskt knep

Och hela pedagog-Sverige gick igång. Säga vad man vill om Björklund men han lyckades sannerligen sätta fart på skoldebatten med sitt debattinlägg i söndagens DN. Jag har därefter följt debatten i de sociala medierna och det vi helt klart kan se är att den är infekterad. Många pedagoger känner sig förflyttade till början av 1900-talet medan andra helt fastnat i begreppet katederundervisning. Samtidigt så måste vi fråga oss varför skolan idag inte lyckas så bra som den borde kunna göra? Synnerligen allvarligt är det också att vi får grupper av elever som kommer att klara sig bättre än andra vilket vi kan läsa i artikeln:

De flesta grupper av elever har i dag lägre resultat än förr, men två kategorier som är tydliga förlorare är pojkar och elever från hem utan utbildningstradition. En central fråga att ställa sig är hur det kommer sig att just dessa grupper förlorat mest, närskolpolitikens allra mest överordnade mål varit just jämlikhet?

Vad många pedagoger som deltagit i debatten hakar upp sig på är just begreppet katederundervisning och jag har funderat på vilka ord som är bättre...inget slår undervisning men det är för omfattande för att kunna användas. Klassrumsundervisning är ännu en självklarhet i de flesta av dagens skolor och individuell undervisning är uppenbarligen något som är ett problem. Så frågan är vad Björklund istället kunde skriva för att få igenom sin poäng (sedan ska vi nog vara på det klara med att Björklund inte skriver sin inlägg själv vilket är nog så viktigt att komma ihåg). Nej Björklund talar i metaforer vilket Elza Dunkels tydligt beskriver i sitt blogginlägg om utbildningsminsterns debattartikel och metaforer kan bli riktigt starka ser vi inte minst i detta sammanhang. I detta fall är det helt klart fråga om en konceptuell metafor vilket gör att "katederundervisning" som fysisk objekt direkt skapar mening om pedagogik. Om det var Björklunds retoriska tanke är oklart men det vi alla som arbetar inom pedagogikens domäner börjar att fundera över är det viktiga...dvs. pedagogik och mitt lärande och min roll som lärare. Faktum är att Björklund med denna artikel lyckades skaka om stora delar av det Svenska utbildningsetablissemanget. Att sedan ordförande i lärarnas riksförbund snurrar till det gör det hela bara ännu bättre. Att sedan Björklund många gånger tror att det var bättre förr är ett annat problem. En god analys av artikeln med Björklund tycker jag att Christermagister levererar.

Vi som vill utveckla skolan kan kanske känna oss tveksam till Björklunds ambitioner att ta några steg bakåt, men utveckling sker på detta sätt och en naturlig del i att vi definierar oss själva. För egen del brukar en kateder fungera mycket väl till att ställa inte bara en dator på, utan ganska många enheter, min katederundervisning når ut till många på många olika sätt och är inte mer speciellt än klassrummet eller skolan som byggnad (som även dessa kan ifrågasättas). Läraren är skolans viktigaste resurs och ett litet debattinlägg är bra då och då för då hålls skolan levande.

Läsning i digital miljö

Jag har under senaste dagarna gått igenom mycket av den forskning som diskuterar förhållandet läsa på skärm kontra i bok eller på papper. Jag ser att det är två frågor som diskuteras och den ena gäller huruvida vi läser lika fort samt förstår texten på skärmen lika bra som i vår analoga motsvarighet, boken. Den andra frågan handlar om vad vi läser och hur vi läser, dvs. vad vi väljer att läsa. Den senare frågan är kanske mer intressant men båda handlar i mångt och mycket om en övergång från ett medieverktyg till ett annat och där finns det hos många en viss romantiserad bild av det "gamla". Så är det klart alltid vilket t.ex. nedanstående citat visar:

• Det skrivna ordet kommer att utplåna minnet (Platon. Ur Phaedrus)
• Boken blir katedralens död, alfabetet dödar bilderna (Victor Hugo, Ringaren i Notre Dame)

Nu får vi liknande profetior om att tidningen kommer att dö vilket är en förståelig reaktion.

I alla skiften får vi dessa reaktioner. Mer intressant är också hur vi försöker att nyttja ny teknik utifrån gamla förutsättningar. Jag talade nyligen med en kollega som skaffat en iPad och jag frågade hur hon uppfattade läsningen på iPaden. Hon sade att hon tyckte att det var jobbigt att läsa på skärmen. Jag frågade henne hur hon läser på skärmen och då visade det sig att hon läste på iPaden i komplett mörker i sängen. Jag frågade om hon brukade läsa böcker och tidningen på samma sätt och svaret var klart: Nej då tänder jag ju sänglampan så att jag ser.

Vi skapar alltså nya, omöjliga, situationer ibland när vi tar in ny teknik i gamla sammanhang.

Åter till forskningen. Det visar sig att mycket av den forskning som finns inom området med skärmläsning nu börjar att få några år på nacken. Forskningen bygger på att vi läser på datorskärm och inte på läsplattor som nu verkligen gör intåg i alla miljöer. Det är dessutom skärmar med sämre skärpa och upplösning som ligger till grund för den forskningen. Vi kan dock se i den norska forskaren Anne Mangen vid Universitetet i Stavanger att den fysiska kopplingen mellan texten och mediet försvinner när man läser på skärm vilket gör det svårare att minnas texten. När man läst något i en bok kan man ofta komma ihåg saker bara genom att se omslaget. Det ges alltså ett fysiskt stöd som är svårare att få från exempelvis en skärm som rymmer många texter.

• Forskning.se om skärmläsning
• Forskning: Hvorfor leser vi dårligere på skjerm (Anne Mangen)

Vidare finns det resonemang om att skillnaden mellan bakgrundsljus på en läsplatta och det reflekterande ljuset som vi får när vi läser böcker påverkar oss och gör att läsningen blir mer jobbig med bakgrundsljus. Jag hoppas att ny forskning som baseras på nya verktyg snart publiceras.

Sedan finns det klart frågan om hur man läser på skärmen i förhållande till böcker och tidningar. Givetvis så läser vi annorlunda, när vi så önskar skall tilläggas. En rätt så aningslös artikel i Expressen och Aron Lund så låter det snarare som att Twitter mm gör oss dumma där Lund försöker driva frågan att i tidningar så har man inget val utan då måste man läsa sådant som redan är tryckt och då läser man även sådant som man inte tänkt läsa vilket ökar allmänbildningen? Lund talar klart i egen sak och hoppas att man fortsätter att läsa tidningen så att vi inte blir så dumma att vi väljer själv vad vi vill läsa och vilka källor vi vill nyttja.

Frågan om distraktion har jag tidigare tagit upp i denna blogg och det är en fråga som vi måste arbeta oss in djupare i. Om läsandet förändras, vilket det gör i digitala miljöer, så måste vi också förstå hur vi läser online vilket är en fråga som är svår att greppa. Jag läser definitivt annorlunda på nätet, jag har ett syfte med min läsning i tjänsten eller inför min undervisning och jag har aldrig kunnat vara så effektiv som jag är nu i att kunna söka ut det väsentliga och det som jag letar efter. Detta är ett helt annat läsande än det vi har i skönlitteraturen som handlar om något helt annat. Vi jämför inte sällan läsandet på samma sätt som en del jämför äpplen och päron, båda är visserligen frukter, men där upphör likheterna.

Jag skulle kunna skriva bra mycket mer men ett blogginlägg ska inte vara mycket längre, för det här är ingen bok

Sent from my head

Ni har säkert sett den korta meningen i slutet av många av de brev som vi får där det står något i stil med: sent from my android, sent from my ipad, sent from Flipboard eller kanske sent from my iphone. Information som är totalt meningslös och i vissa fall kontraproduktiv. Givetvis är det ett sätt för företagen att smyga in produktplacering på ett nytt sätt i våra brev som vi sänder till våra vänner och kollegor. Ett sätt för att förhoppningsvis få en känsla av att personen som sänder från dessa enheter verkligen är en som är "up-to-date". Många har upptäckt detta och tagit bort den automatiska funktionen men definitivt inte alla.

Vad är det egentligen vi säger när vi sänder med denna smygreklam? Säger vi något om oss själva? Givetvis gör vi det men det vi säger är höljt i dunkel och helt och hållet något som uppfattas på ett eller annat sätt hos mottagaren. Jag skulle tro, utan att på något sätt ha underlag för det, att det ibland landar illa. Särskilt om vi kommunicerar med kollegor i en organisation som inte har fått tillgång till eller har ekonomisk möjlighet att införskaffa en nyare enhet. Vi skapar även barriärer mellan användare av olika system och fokus hamnar ibland helt fel där vi kanske skapar oss en uppfattning av en person utifrån denna lilla rad.

Jag skulle hellre se slutkommentarer som handlar om var information egentligen kommer ifrån, det skulle vara bra mycket mer spännande, inte vilken enhet det kommer från. Lika tokigt som att skriva att våra brev i brevlådan kommer från en Ballograf-penna. Våra meddelanden kommer från våra huvuden, våra tankar, våra idéer och vår inspiration. Mer av "Sent from my head" kanske? Eller kanske något skojigare: Sent from my Windows Me, Sent from my car while driving, Sent from my dreams, Sent from nothing.

Vad vet jag?

Sent from my experience

Det drar ihop sig

Om en vecka så lämnar jag Sverige för att göra en resa i tjänsten till Somaliland, landet som inte existerar och som är en utbrytarstat i norra Somalia. Jag och några kollegor ska dit för att se om det är möjligt att bedriva utbildning av lärare i Somaliland inom området barnmorske/sjuksköterskeutbildning. Mitt uppdrag är att undersöka vilka tekniska förutsättningar som finns idag för att bedriva utbildning över nätet. En mycket spännande och utmanande uppgift. I november 2010 gjorde jag en liknande resa till Kenya och Kisumu men då i syfte att ha gemensamma utbildningar med universitet där. Detta anser jag vara ett viktigt arbete, kan vi nyttja nätet till att knyta samman våra länder så skapas förutsättningar inte bara för internationellt utbyte utan även för att bedriva utveckling inom området utbildning med IT-stöd. En mycket spännande utveckling är att man i stora delar av Afrika valt att hoppa över koppartrådar och satsar på mobila nätverk och 3G-uppkopplingar. Det är mycket intressant att se att i stort sett alla i befolkningen har mobiltelefoner och utvecklingen går enormt snabbt där, inte minst med smarta betallösningar med mobiltelefoner. Rapport hade ett reportage från Ghana där detta just togs upp.

Nu är det skillnad mellan Kenya och Somaliland men jag hoppas och tror att vi har möjlighet att på olika sätt kunna bedriva meningsfull utbildning mellan Sverige och Somaliland. Och man kan inte låta bli att tänka...om detta är möjligt, vad skulle vi då inte kunna göra inom vårt eget land där vi inte har några flaskhalsar i våra nät, eller fattigdom att nämna i förhållande till utvecklingsländer. Jag kommer under närmsta tiden dra ned på bloggandet något men också göra uppdateringar från Somaliland.

För den som är intresserad så rekommenderar jag inslaget om Det nya Afrika från Rapport nedan:

Kontroll av elevernas telefoner

I England har man funderingar på att ge skolor möjlighet att kolla av elevernas mobiltelefoner för att se om det skrivs något mobbningrelaterat i t.ex. Facebook. I debatten så menar man att detta med digital mobbning är mycket värre än mobbning på skolgården. Till stöd för denna idé så menar man att telefoner borde klassas som annan befintlig kommunikation och just därför menar man att man med rätt kan kontrollera dessa. Debatten verkar gå åt helt fel håll och fokus ligger på att kontrollera istället för att driva det etiska arbete som måste till i alla sammanhang när man har med mobbning att göra. Frågan är om det ens är lagligt, ens i England?

Frågan har alltid varit aktuell och den kommer att vara aktuell en tid framöver även i Sverige. Däremot kommer vi troligtvis inte att gå så långt att lärarna ges befogenhet att kontrollera innehållet i den telefon. Rent praktiskt så låter det hela som en omöjlighet också då lärarna måste bli experter på att gå igenom telefoner för att se om något ser illa ut.

Mer komplicerat är det att som jag ser det så kan mycket av det som vi vuxna skulle mena är mobbning i ungdomars fall är något helt annat, en del i ett spel, ett skämt eller kanske också för att helt enkelt driva med läraren. Vi kan utgå från att om sådana förslag som man funderar över ovan går igenom så kommer eleverna alltid att skapa motstrategier som en ren protest över den klumpighet som myndigheten utövar.

Än en gång finns det bara en väg ut ur detta, och det är att i ständig kommunikation med eleverna diskutera och fokusera på problemets kärna: varför mobbning och hur hantera dessa situationer, i alla medier och andra kommunikativa sammanhang vi befinner oss i.

Läs mer på PCPro

Mer om distraktion

I går skrev jag ett inlägg om att det kan vara positivt att bli distraheras för att komma vidare i sin tanke eller lösa problem som kört fast. Jag skrev det lite provokativt och lyfte fram att det kanske bara är bra med lite "Facebookande" under lektionstid just när uppmärksamheten och fokuseringen ändå har släppt. Givetvis finns ett annat problem som jag i gårdagen inlägg underlät att skriva om, och det är när sociala medier får sådan uppmärksamhet så att det blir svårt för personen i fråga att fokusera ens en liten stund på t.ex. lektionen eller uppgiften. Detta är för en del lärare ett stort problem men givetvis ännu större för eleven.

Vi är på intet sätt klara över var vi står i dessa frågor och mer forskning måste till. Forskningen jag refererade till igår är visserligen intressant men det tar fokus på en grupp individer som kan vara fokuserad men tappar detta fous ibland (dvs. den stora massan). Sedan finns det som sagt en grupp som oftast har svårt att fokusera, dvs de kommer inte riktigt igång ens. Här finns mer att beforska.

Jag slänger som direkt motsats till det jag skrev i går följande sida där vi kan ta del av "8 Must-Reads About Digital Distraction and Information Overload" som är en sammanfattning av flera artiklar som tar upp just denna problematik. För helt klart är att ibland måste vi stänga av för att ge oss tid att fokusera. I september 2010 skrev jag ett inlägg som heter "De sociala medierna måste få tystna ibland", kan vara värt att fundera på lite.

Den papperslösa skolan

Inte sällan dyker det upp reportage om förvaltningar som köpt in datorer eller läs/skrivplattor för att försöka realisera tanken om ett papperslöst samhälle samt också bidraga till miljöresursbesparingar (se t.ex. reportage i Computer Sweden). Flera 1-1 skolor upplever att de börjar att frigöra sig papper som kommunikationsmedel såväl som undervisningsunderlag. Det finns många fördelar med denna utveckling, inte minst det att nu kommer man åt material istället som tidigare då lappen låg kvar på skolan eller hade tappats. Jag tror på det papperslösa samhället men inte utifrån ett miljöperspektiv, ingen kan egentligen påstå att det är mer miljömässigt att köpa in datorer istället för att nyttja papper, särkilt inte om man har datorer och ändå envisas med att skriva ut alla papper ändå. Kan vi däremot komma så långt i dessa visioner att vi faktiskt kan slänga ut inte bara papper utan även ett större antal skrivare så ger det resultat.

Men det finns tyvärr lite proppar i systemen innan vi verkligen kan komma ifrån papper och den administration som det innebär. Ett problem är inte minst läromedelsproducenterna som nu måste på allvar komma igång och skapa lösningar som ersätter böcker och papper. Det räcker inte med att skapa PDF-dokument av bokutbudet utan det måste till mer, särskilt måste möjligheten till att dela läromedelsmaterial mellan varandra utvecklas, sociala böcker skulle kunna vara en viktig del i denna utveckling. För det andra så måste även priset för dessa böcker sänkas rejält. Det finns ingen anledning för skolorna att gå över till e-böcker om priset inte motiverar det. På detta sätt skulle även läromedelsföretagen slippa problemen med kopiering som vi ofta får höra, om priset är bra så köper vi produkterna. En tanke jag delat med mig till t.ex. Studentlitteratur är att fundera över möjligheten till att tillåta oss att välja vilka kapitel vi vill köpa i en bok, i högre utbildning så nyttjar vi inte alltid hela böcker utan väljer ut de kapitel som vi vill nyttja för kursen. Varför inte ge möjlighet att köpa ett kapitel för t.ex. 7 kronor enligt Apples app-modell, uppenbarligen fungerar det. Jag har i samtal om detta förstått att det kanske inte är en alldeles enkel idé att sälja in hos författarna då man kanske ser sin bok som en helhet och innebörden blir förstörd om man plockar ur ett kapitel ur sitt sammanhang, för egen del är den frågan irrelevant för vi gör ju det ändå oavsett vad författaren tycker.

Det papperslösa samhället och tanken på det är egentligen än knepig fråga och kanske t.em en icke-fråga vad gäller miljötanken, men utifrån en pedagogisk tanke så kan vi rida på vågen om det papperslösa samhället och skolan för att driva viktigare frågor som handlar om utveckling av skolmaterial, tillgänglighet och enkelhet. Jag tror på en skola där pedagogerna själva plockar ihop sitt material för att skapa optimala förhållande och lärmiljöer för sina elever istället för att gå på modellen, one size fits all.

Vi behöver bli distraherade ibland - ny studie

Har nu på morgonen läst en intressant artikel som kanske sätter frågan om multitasking och dess eventuella distraktionsmoment i ett nytt ljus. Vi har ofta en bild av att multitasking eller att ha datorer framför oss under undervisning skapar oreda för eleverna, inte minst i deras huvuden, snarare än gör någon nytta. Åtminstone så är skolundervisning inte sällan baserad på den uppfattningen. För egen del så har jag alltid välkomnat när studenterna har datorer med sig under mina föreläsningar, dels för att de just får möjlighet att kunna "flyta iväg" i sina tankar för en stund, dels för att de kan kontrollera och med nätets hjälp ifrågasätta det jag talar om. Min tanke är att om det är så att jag inte lyckas fånga mina studenters uppmärksamhet så har jag ett problem, inte studenterna, för det är i så fall jag som inte lyckas förmå skapa en sådan lärmiljö så att studenterna känner sig engagerade.

Nu till artikeln eller snarare studien. Det är Cathy N Davidsson, Alejandro Lleras mfl. som arbetar med frågor som rör hur informationsåldern påverkar oss människor i organisationen HASTAC (Humanities, Arts, Sciences, and Technology Advanced Collaboration. Alla kallar tydligen denna organisation för Haystack vilket är ett fyndigt ord). Denna studie visar på att det finns goda skäl till att bli distraherad ibland, ni vet själva när ni försöker komma på något namn eller ett annat ord eller uttryck, ni söker i minnet men ordet vill inte komma fastän ni är så nära. Ni släpper tanken och efter kanske en 5, 10 eller 30 minuter så finns det bara där, just pga att ni blev distraherade av annat. Samma tanke finns i studien som presenterades på Science Daily som säger sammanfattningsvis att: Korta omläggningar kan dramatiskt förbättra förmågan att fokusera på uppgiften under längre perioder.

Vi kan bland annat läsa på Science Daily att du kanske börjar att prestera dåligt på en uppgift och vanligtvis så menar man att vår uppmärksamhet har avtagit, men säkert är å andra sidan att vi har uppmärksamhet på något annat istället vilket kanske bara är bra för att senare kunna lösa uppgiften. Det hela är logiskt nu när man läser det på detta vis, med nya glasögon som man fått tack vare att man funderade över annat en period.

Detta får en klart att fundera över prov och tentor där man helt ska fokusera på en uppgift under en begränsad tid, kanske hade distraktion kunnat höja resultaten för många men enligt våra normer för hur prov och tester ska gå till finns lite utrymme för distraktion. Distraktionen är kanske inte problemet utan snarare avsaknaden av distraktion.

Med detta i bakhuvudet så kan vi kanske med datorers hjälp i undervisningen snarare öka utbildningsnivån just för att datorerna ger oss möjlighet till egen distraktion. Då kommer frågan om Facebook under lektionstid i ett helt annat ljus.

Pimp Your Spotify

Detta är ett inlägg som nog måste klassas ligga rätt högt på nördskalan men jag kan inte låta bli. Många har redan Spotify och kan mer eller mindre inte leva utan denna möjlighet, nu finns också Wimp som ett alternativ till Spotify och det är bra, konkurrens är helt enkelt bra. Men i och med att Spotify har funnits så länge så finns det också fler saker att kunna lägga till denna tjänst, jag tänkte lägga upp några tips för att "pimpa upp" Spotify.

ListDJ (Mac och PC)

Många som lyssnar till musik vill också kunna läsa texterna och flera gör som jag tidigare gjort, Googlar på nätet efter lyrics. Enklare är att installera programmet ListDJ som lägger en transparent text över själva Spotify där texten till låten (i 9 fall av 10 finns texten att finna) synliggörs. Även Lyrify och Lyricsspot gör samma sak men inte lika bra enligt min mening.

Vad kan man säga annat än: Fiffigt!

Spotify 2 Skype (Endast PC)

För er som nyttjar Skype mycket kan det vara kul att visa andra vilka låtar som du lyssnar till just nu, detta fixar Spotify2Skype enkelt.

Spotify Search 0.5.2 för Firefox (Mac och PC)

Detta är ett tillägg till Firefox för att enkelt göra sökningar direkt från webbsidor i Spotify. Det innebär att om du läser om en artist så kan du bara klicka på namnet eller låten så söker man direkt i Spotify. Enkelt och snabbt. För fler add-ons för Firefox och Spotify, se denna länk.

Spotify add-ons för Google Chrome finns här.

Spotifyspindeln & RadioFly (Mac & PC)

&

Detta är tjänster som bygger på vad som spelas i radiokanaler, på så sätt kan den som önskar alltid vara uppdaterad på det allra senaste inom ny musik och populärmusik. Genom att välja de radiokanaler som du gillar kan du generera egna spellistor utifrån det som spelas på kanalerna. Enkelt och fiffigt.

Mer info om dessa tjänster på Bloggen Spotifylistor som jag tackar för.

Spotibot

Lite av samma stil som ovan ser vi i Spotibot som låter dig att hitta musik som du troligtvis gillar. Det går till som så att man Twittrar till spotibot i stil @spotibot similar to (artist) och får därefter svar inom några minuter. Låter krångligt men det är det inte.

Random Spotify (Mac & PC)

Visst blir man less ibland på sina gamla spellistor och vet inte riktigt hur man ska komma över ny musik. Visserligen finns det en mängd sajter på nätet som delar med sig av spellistor men även dem kan man fastna i. Ett annat förslag är att gå på slumpen vilket den enkla sidan Random Spotify gör.

Annars finns följande förslag på Spotifylistor

• ShareMyPlaylist
• Spotifylist
• Spotifylists
• Topsify (Topplistor)
• Sen finns det ett gäng till

SpotifyTweaks (PC Windows 7)

För den som vill ändra en del i Spotify så kan man köra SpotifyTweaks som gör just det som namnet antyder, Tweakar/ändrar Spotify så att du kanske får en ny sökfunktion eller kan använda kortkomandon för att ändra låt mm.

Cleanify

Slutligen en liten enklare adress för de som vill dela med sig av låtar eller album i Spotify, vi har sett de krångliga adresserna som Spotify skapar, med Cleanify så blir det helt enkelt...enklare. Min favoritlåt är fortfarande denna: http://cleanify.net/play/track/prince-the-revolution/purple-rain (och då ser ni på en gång om det är någon idé att klicka på den eller ej då ni ser artist och namn på låten)

Om ni har fler bra tips på Spotify så är det bara att kommentera...välkommen!

Digitala infödingar-begreppet förlorar sin mening

Som tur är har vi kommit ifrån begreppet digitala infödingar (digital natives) som på något sätt skulle markera den unika generation som nu växer upp. Begreppet är missvisande då vi egentligen inte har en unik generation utan alla generationer är lika unika och de är alla del i en teknikutveckling, så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Vi är snarare del av generationsskiften och där känner sig alltid den äldre generationen klart lite efter, eller milt uttryckt...kritisk.

Jag fick just se denna film och den visar på att vår historia och vår ungdom också var digital och tekniskt driven, vi tenderar bara att glömma det ibland:

När något går snett så är alltid lösningen..."övervaka & reglera"

Vi står alltid våra barn närmast, vi ser när de mår dåligt och vi vill agera direkt för att lindra smärtan. Det är rätt...det är vårt ansvar som vuxna och föräldrar, det är helt enkelt vår livsuppgift. Därför förstår jag föräldern som skriver i GP om att tvinga Facebook att stoppa mobbare. Hon har erfarenhet av att ens barn mår mycket dåligt då dialogen på nätet passerat alla moraliska gränser, klart att man vill att det ska vara lite ordning i den miljö som ens barn befinner sig i. I detta fall har en ung person blivit mobbad på Facebook och mobbning är alltid mobbning är alltid mobbning. Jag skrev för rätt många år sedan ett dokument med råd och tips om digital mobbning, jag läste just igenom det och inser att tiden sprungit ifrån dokumentet och i viss mån också de råd som jag då formulerade (för att vara ärlig: mina råd är rätt dumma tycker jag). Men det som slog mig är det är samma problematik som vi ser idag med fokus på Facebook som jag försökte att skriva om för flera år sedan då Facebook inte fanns och då Mark Zuckerberg var i början av sina tonår. Mobbningen kommer att finnas kvar oavsett om vi lagstadgar eller försöker att övervaka och censurera olika mötesplatser, mobbningen byter bara arena eller som idag, byter teknisk plattform. Det är inte Facebook som är problemet, det är vi som människor som är problemet och kommer så att förbli.

Författaren till debattartikel ger några förslag på vad som bör göras och jag tänker inte gå in på dem förutom förslag nummer tre:

"Inför ämnet kommunikation på schemat i våra skolor från årskurs 4 med information om alltifrån olika sociala medier till förhållningssätt och värderingsfrågor."

Förslaget är inte bra, för det första så skall frågor om värdegrund påbörjas så snart våra barn kan tala och går i förskolan. För det andra så nyttjar barn sociala medier bra mycket tidigare än i årskurs fyra. För det tredje så skall det inte till särskilda ämnen för att diskutera värdegrundsfrågor, de skall finnas i alla ämnen. För det fjärde, det finns en enkel tumregel som alla barn och vuxna skall lära sig och den är så enkel: "Kan du inte säga det du vill ansikte mot ansikte så ska du inte säga det på nätet/Facebook heller."

Vi kan inte "stänga av" Facebook eller andra sociala medier. Vi måste hantera dem och välja strategier för att överleva. Vi har dessutom ett annat problem och det är den klassiska frågan, var går gränsen mellan det som egentligen är ett skämt men som uppfattas som mobbning? Sedan finns det en mängd andra frågetecken såsom Facerape och internationell problematik.

Det finns en till problematik i artikeln och det är att modern som skriver artikeln själv inte har Facebook men menar att hon vet tillräckligt för hon tar del av sina barns aktiviteter på Facebook. Det låter kanske tillräckligt men det är det inte, det är nästan (men bara nästan) samma sak som att säga att jag vet vad kärlek är, jag har själv inte upplevt det men jag har sett andra som upplevt det... och det verkar ju vara rätt så komplicerat. Vi måste vara del av våra barns miljöer och kanske hade det dessutom varit av stor vikt om mobbarna såg att barnets mor engagerade sig i denna miljö. Kanske hade det gjort skillnad...kanske inte, jag kan inte yttra mig om det då det inte är ett alternativ i resonemanget. Jag har dock många gånger sett att de som är mest negativa till Facebook är de som aldrig har testat, det är inte ovanligt men tyvärr fel ansats.

För den som orkar så rekommenderar jag att läsa några av kommentarerna efter debattartikeln, vi ser en tydlig positionering mellan dem som nyttjar Facebook och de som inte gör det.

Och till dig som har skrivit artikeln i GP...jag känner med dig och inte minst med ditt barn. Ingen...och jag menar INGEN, skall behöva utstå det ditt barn har upplevt. Vi är många som känner med Er och mitt inlägg handlar om mobbning online i allmänhet.

"Öppna era böcker" får en helt ny innebörd i SocialBooks

SocialBooks...Nu finns de ute...möjligheten till att läsa böcker tillsammans. De har funnits ute på App-store en period och jag har testat både Social Classics och You Can´t Fix Crazy som egentligen bara är olika appar för samma sak, dvs att göra noteringar samt att ta del av andras. Det jag nu saknar är att lägga in egna böcker vilket jag tänker göra så snart det är möjligt (Det kommer inom kort ut en till App som ska kunna göra just detta, den väntar jag på och har väntat på i snart två månader). Här öppnas möjligheter som jag längtat efter, möjligheten att få respons på det som jag skriver och öppna mitt skrivande till en större grupp som alla får ge sina synpunkter. Det blir något helt annat än blogginlägg eller Wiki-form, det blir böcker på en helt ny nivå. Det blir annat än böcker som trycks med papper och där man kan få ta del av en särskild webbplats där länkarna till boken finns listade, jag vill inte ha särskilda avdelningar för länkar och annan "extra"-information som finns som komplement till boken, jag vill att mina läsare ger mig länkar utöver mina, jag vill att läsarna ger uppslag och nya synvinklar på det jag skriver, jag vill att boken växer och utvecklas.

Men som sagt, innan vi kan få in våra egna böcker eller de som vi vill läsa tillsammans förutom de gamla klassikerna som just nu finns tillgängliga så väntar jag på det stora genombrottet, böcker som är öppna för alla, som kan vara del i en kurs och där alla kan kommentera, fråga och utveckla sina tankar med stöd av öppna böcker. Uttrycket "Öppna era böcker" som vi så många gånger har hört i skolan får nu en helt ny innebörd.

Det kan bli väl mycket fokus på yta

Jag har tidigare sagt och skrivit om att jag lever nära nätet och de enheter som låter oss koppla upp oss mot internet, jag ser styrkor, möjligheter och utveckling som bara väntar på att upptäckas av fler. Jag är i samma situation som flera andra med mig, vi ser en framtid för skola och utbildning och IT är en viktig del i denna utveckling. Samtidigt är jag mån om att när jag är i nya sammanhang lägga band på mig för att lyssna in vad andra står i utvecklingen. Jag vet, och påminner mig om och om igen, att jag alltid har något att lära av andra och därför måste jag sänka mitt engagemang och mina tankar om pedagogisk utveckling. Jag gör detta av ett viktigt skäl och det är att jag tror att om vi lyssnar på varandra och utnyttjar varandras goda idéer så blir det helt enkelt ännu bättre.

Samtidigt så ser jag en oroande trend som jag faktiskt trodde att vi hade passerat och som tidigare var helt kopplad till IT-sektorn men som nu flyttat in i skolan istället. Det är den triviala frågan om vilken dator eller vilket system som skall användas i skolan. Just nu är det förespråkarna för Apple som driver denna fråga starkast och det hela börjar ta sig religiösa uttrycksformer med lika religiösa undertoner. Detsamma kan man höra om att Google är så mycket bättre än alla andra alternativ.

Jag tror att detta är direkt förödande för den pedagogiska utvecklingen och särskilt för de pedagoger som vi gärna ser vågar komma igång med IT. När de ser sandlådesamtalen om vilket system som är bättre än det andra så tror de, med rätta, att det handlar om IT och inte pedagogik. Jag tror att vi gör alla en tjänst om vi ligger lågt med den debatten och fokuserar på de verktyg som vi kan nyttja på nätet oavsett vilket system vi använder (och visst finns det fördelar såväl som nackdelar med alla system, jag är fullt medveten om det men den frågan kan det aldrig bli en konsensus om). Vi har en enda fråga som vi måste fokusera på när det gäller IT i skola och utbildning och den är: Hur kan IT skapa förutsättningar för att förståelsen och kunskapen i skolan ökar hos den enskilde eleven? Om IT inte kan bidraga till detta ska inte IT vara just det verktyget vid det tillfället som nyttjas. Vi ska nyttja IT för att göra det som annars inte är möjligt...dvs. höja den pedagogiska nivån i skolan och därmed också elevernas möjligheter till framsteg i det egna lärandet.

Om den frågan istället blir en fråga om vilken dator som är bäst så är vi helt fel ute. Vi talar då inte längre om pedagogik, vi reduceras istället till att bli tekniknördar som alltid har den senaste utrustningen och bästa förutsättningar och i de lärares ögon, som vi gärna vill ska tänka om, så framstår vi inte som pedagoger utan som obegripliga människor som fått för mycket utrymme i skolan.

Vi måste arbeta mycket målinriktat men inte primärt med fokus på att skolan ska utvecklas nu och alla ska med, utan snarare med målet att varje lärare som uttrycker tveksamhet eller oro kunna möta dessa med goda argument, forskningsunderlag och en stor mängd psykologi för att få med dem och arbeta och utvecklas med oss. Vi vinner inget av att få dem mot oss då teknik kan vara ett synnerligen effektivt verktyg för att skapa oro och motstånd.

Datorer är yta...pedagogik är djup.

Copyright är inte längre positivt laddat Microsoft!

Jag följer och tar del av mycket av det som skrivs och sägs om en-till-en satsningar och det är många som vill göra sina röster hörda, en del är helt fel ute, andra har goda idéer men inte resurser, Microsoft å andra sidan har resurser och är engagerade...men ibland kan det vara det lilla som gör att det blir fel. Jag ser på Microsofts IKTbloggen att man vill lyfta fram fördelen med skoldatorer och en-till-en satsningar. I det senaste inlägget som är rubricerat "PCn kan hjälpa barn med särskilda behov" som kanske inte ger en särskilt analyserande bild av vad PCn egentligen kan bidraga med s har man enligt mig också gjort ett rätt så förödande misstag och det är att från Microsoft väljer att sätta © Copyright "stämpel" på bloggen. Många av oss som funderar och arbetar med en-till-en satsningar tänker nämligen tvärt om vad gäller copyright. vi vill komma ifrån detta och i högre grad arbeta kollaborativt, tillsammans och med fria resurser utan att krångla till det hela. En-till-en satsningar ska bygga på enkelhet och tillgänglighet...detta måste Microsoft förstå samt även förstå hur förödande det lilla ordet copyright kan vara i vår nya sociala värld som skolan skall präglas av.

Läs Elza Dunkels..skarp som alltid

Jag har egentligen en liten bloggfri vecka denna vecka men jag kan inte låta bli att tipsa om Elza Dunkels mycket goda blogginlägg angående DNs serie som handlar om internet I dagens artikel heter det: "hemmet ingen trygg zon" vilket inte kan betraktas som annat än klassisk skrämselpropaganda. Jag kan inte formulera det bättre än vad Elza gör och hon har så rätt vad gäller själva bildspråket såväl som innehållet i DNs mycket dåliga artikel om internet och säkerhet. Man undra ibland hur lågt skolad man får vara för att skriva i DN. Jag håller med Elza i hennes rubricering...det är inte OK DN.